Nekromanti Personligt gnäll

[Nightowl]

Jag gick till doktorn för att jag mådde dåligt. Då blev jag sjukskriven på deltid. Jag fick ingen riktig diagnos, men jag fick mediciner och jag mådde lite bättre. Nu kan jag arbeta (och fritida mig) mer, men jag känner mig långt ifrån fullt frisk. Jag har inte fått någon diagnos än. "Det här måste en specialist titta på" säger doktorn. Jaha. När kan han göra det då. "Det har jag ingen aaaaning om. Förresten finns de de som är sjukare än du."

Jaha. Men jag kanske skulle börja jobba heltid eller åtminstone mindre deltid i alla fall, för jag mår ju bättre, i alla fall. "Nä, det kan vara farligt. Du får fortsätta att vara sjukskriven." Min arbetsgivare instämmer.

Så jag behöver inte jobba - jag får inte ens jobba när jag vill - men fastän jag vill ha en diagnos, och förhoppningvis någon form av vård (eller vafan, jag kan ju få diagnosen hypkondriker eller simulant) kan jag inte få det.

Mina högs anekdotiska bevis vad gäller de mycket omtalade långtidssjukskrivningarna blir alltså att de beror på att man mår dåligt av olika skäl, så då sjukskriver dom en, men dom ger en ingen vård, för det kostar pengar (det gör ju sjukskrivningen också förmodar jag, men då är det ju inte deras pengar). Och då blir man ju antagligen inte frisk.

Nu är jag en relativt välbärgad människa. Jag har kanske råd med ett besök på en privatklinik. Jag funderar ärligt på det, åtminstone för den där diagnosen. Men jag tillhör en mycket liten minoritet i Sverige.

Erik

 

[Storuggla]

Bakteriekulturer i alla ära...

... men aj vad fel det här var. Jag flyttar till OT.


Storuggla, zwap boom bash!

 

[Arfert]

det där låter som när jag fick en misstänkt hudcancer-tumör och ringde min vårdcentral för att få träffa min "husläkare". Var lite orolig för min pappa dog i cancer... Kärringen i växeln säger: "Du kan åka till Cityakuten (obs privat! ...min anmärkning) istället du som är ung och har tid... Vi är till för såna som är sjuka eller pensionarer!" .. slut citat.

slutade med att jag ringde privatkliniken Sophiahemmet och förklarade min situation... de sa att egentligen måste man ha en remiss från min husläkare, men de kunde göra ett undantag. Dan efter fick jag komma, doktor tittade på min arm efter 7 minuter i väntrummet (och konstaterade att det VAR en tumör), efter 24 minuter var jag i operationsalen (ingen väntan här inte) och efter ytterligare en kvart var tumören bortskuren och jag var ihopssydd och färdig.

Kostade 400 spänn.

två veckor senare kom beskedet från labbet där de gjort cellprov på tumören att den var elakartad och hade jag inte tagit bort den hade den kunnat sprida sig snabbt.

Man kan konstatera att i det här fallet utklassade privatvården Landstinget för att uttrycka det milt. Dessutom är Sophiahemmet snyggt och sjuksköterskorna har trevliga retrodräkter ;-) ...har hört liknade storys från flera bekanta.

Sensmoral: sånt här ökar ju verkligen ens motivation att betala landstingsskatt.

 

[magoo]

Kan du inte jobba ändå? Varför vill arbetsgivaren inte att du jobbar? Ligg på alla läkare och var jobbig tills du får nån som undersöker dig. Företagshälsovården är ofta en bra start.

Själv blev jag sjukskriven i 8 veckor när jag bröt foten. Jag frågade om jag inte kunde jobba eftersom jag sitter vid en dator och inte skriver särskilt mycket med foten. Arbetsgivaren sa Jippi! Läkaren sa OK, om du håller foten högt.

Det enda krångel jag hade var med Försäkringskassan som strulade som attan när jag sökte resebidrag (eftersom jag inte kunde cykla med foten i paket). Jag har fortfarande inte fått någon reseersättning men jag fick iaf mer lön och mer att göra när jag jobbade än när jag gick hemma och tyckte synd om mig själv.

Jag blev förresten av med gipset dagen innan mitt bröllop. Benet såg ut som ett polioben men jag lindade det hårt och dansade som bara den.

Se upp så du inte fastnar i evig sjukskrivning, det som nu verkar jobbigt och slöseri med dig som resurs kan med tiden bli en vana. Jag har en släkting som varit luddigt sjukskriven i femton år och som tilllbringar dagen med att knapra tabletter med triangel och sova. Hon får inte heller någon riktig diagnos och jag tror faktiskt inte att någon vågar ge henne den. Inte ens vi som står henne nära vågar ta upp ämnet, det är liksom tabu att fråga vad som egentligen är hennes problem mer än att hon är deppad över att vara över 40 och inte ha den identitet och stimulans och sociala tillvaro som ett jobb faktiskt ger.

 

[Nightowl]

Ligg på alla läkare och var jobbig tills du får nån som undersöker dig.

Det här kräver inte att man är frisk, men det underlättar...
Om jag kunde ligga på läkare hade jag inte varit sjukskriven alls. (Förra gången jag hade kris med stora bokstäver och stolpade upp till akuten, förklarade en allmänläkare att eftersom jag var frisk nog att gå till honom kunde jag inte vara sjuk.)

Företagshälsovården är ofta en bra start.

Inte alltid. Tyvärr. Trust me, jag känner mina pappenheimare i det här fallet. Däremot är nog min boss en bra start i det här fallet. Vi ska leta reda på en privat läkare så jag får den där diagnosen.

Varför jag inte får jobba: jag har sagt rent ut att jag inte vill räkna detta som en arbetsskada, men om jag går tillbaka på 100% och börjar må sämre för det, förklarade en av försäkringskassans socialakrobater, så har jag rätt att hävda att NU är det en arbetsskada , och då ligger tydligen personalavdelningen jävligt brunt till. Då förstår jag dem faktiskt.

Erik

PS: Och jag var naturligtvis inte ute efter goda råd. Det stod "gnäll" i rubriken.

 

[Gordeg]

De flesta landsting suger getpung på organisatorisk nivå.
Det brukar vara en jäkla soppa med politiker som inte vågar ta obekväma beslut, och högre tjänstemän som inte vågar agera själva. Ibland vill man bara vända upp och ned på stora chefslådan och se vad som ramlar ut.

Men! Det betyder inte att problemen skulle lösas med privatisering av hela klabbet. Enheter i privat regi har en tendens att bara ta ansvar för sin egen verksamhet vilket innebär att de olika enheterna inte samarbetar som de ska samt att patienter faller emellan stolarna.

Gordeg

 

[Nightowl]

Äntligen! MER gnäll

"Du kan åka till Cityakuten (obs privat! ...min anmärkning) istället du som är ung och har tid... Vi är till för såna som är sjuka eller pensionarer!"

Vad skönt med lite gemensamt gnäll! Den du pratade med var ju i alla fall ärlig.

Jag är allergisk. Under flera års tid var mina lakan blodiga och kalsonger blodiga; jag hade eksem på onämnbara ställen och stora delar av mina ben består än idag av ärrvävnad. (Folk som kommer med hurtiga uppmaningar om att man inte ska riva när man har klåda har jag än idag bara långfingrar till övers för, eftersom de aldrig har haft KLÅDA.)

Eftersom jag gör regelbundna besök på grund av min diabetes hos allmänläkare bad jag varje gång om hjälp. Åtminstone tre gånger fick jag remisser till hudspecialister som "skrev ut"
receptfri hudsalva åt mig. En av dessa undersökte mig inte ens; hon fick ett viktigt meddelande på sin personsökare och hade uppenbarligen inte tid med besvärliga patienter, så hon körde ut mig.

Till slut kötfr jag en dag upp mina kalsonger med stelnade märken av blod i ansiktet på en allmänläkare, och herrn ifråga bleknade och sade: "Tala inte med nån här, här är ett nummer till en specialist istället"

Vederbörande antog dermatitis herpetiformis, en födoämnesallergi, på fem minuter. Han tog ett prov och gav mig besked inom en vecka. Jag slutade äta glutenhaltiga livsmedel, mina eksem var helt borta efter tre månader, och jag har inte sett problemen sedan dess.

En person som varit i samma sits som Tomas är min far - men det gällde en svårartad hjärntumör. Ungefär samma bana, fast det tog några månader in och ut hos läkare.

Inom diabetesvården kan jag för övrigt konstatera att allmänläkarna och invärtesmedicinarna är som bäst när de erkänner att de kan zilch om ens sjukdom; de brukar nämligen utnyttja sina diabetessköterskor och dietister, av vilka jag aldrig mött någon som INTE varit kunnig, engagerad och professionell. Dessa personer får gärna få löneförhöjning, även om de måste höja min landstingsskatt. Jag är välbärgad medelklass och har råd med skattehöjningar.

Erik

 

[Rickard]

Re: Äntligen! MER gnäll

"Under flera års tid var mina lakan blodiga och kalsonger blodiga; jag hade eksem på onämnbara ställen och stora delar av mina ben består än idag av ärrvävnad."
Vissa saker vill jag inte få reda på om de andra forumiterna.. '

/Han som tycker internet ibland kan vara äckligt ärlig

 

[Nightowl]

Det betyder inte att problemen skulle lösas med privatisering av hela klabbet.

Knappast. Jag ser inga fel i att man "tjänar pengar" på läkarvård, men jag förstår inte riktigt hur det skulle bli effektivare om man är privatman.

Min amerikanske fästman konstaterade att amerikanska läkare vill att du ska behöva behandling, eftersom ju fler sjukbesök desto mer tjänar de på dig. De svenska läkare han mötte här i Sverige ville däremot att du inte ska behöva behandling, eftersom de endast kan få en snygg budget genom att minska på verksamheten.

De problem som jag och Tomas stött på beror ju dock på läkare som inte har tid eller i alla fall inte vill erkänna att de har tid, och där kan man ju tänka att den girige privatläkaren skulle vara mer motiverad än den stressade offentliganställde läkaren som har budgetbegränsningar hängade över sig, möjligtvis.

Däremot har jag mött åtminstone tre invandrare som ilsket konstaterat att i deras tämligen fattiga hemländer har de fått mycket bättre hjälp där hemma än de fått i Sverige. Fast det kan ju bero på språkproblem eller något.

Erik

 

[Arfert]

nä dom där invandrarna hade nog rätt.. det ÄR sjukt svårt att få träffa läkare i Sverige förhållandevis... men fråga mig inte vad man ska gör åt det... jag tror iofs att en del privatisering inte skulle sitta helt fel.

..jag är gammal nog att minnas den tiden doktorn kom HEM till dig om ett barn blev sjuk!

 

[EchonCique]

Hallelujah!

De problem som jag och Tomas stött på beror ju dock på läkare som inte har tid eller i alla fall inte vill erkänna att de har tid, och där kan man ju tänka att den girige privatläkaren skulle vara mer motiverad än den stressade offentliganställde läkaren som har budgetbegränsningar hängade över sig, möjligtvis.

Jag fick smärtor och uppsökte således min helgöppna läkarvårdsmottagning. Man kommer in där, får ta en kölapp och sedan kallas man i nummerordning in till ett litet bås. Väl där får man prata med en läkarsekreterare eller dylikt om vad man har för besvär, så berättar hon att man skall återvända till väntrummet för att bli kallad till läkare. Ordningen är baserad på hur allvarlig åkomman ifråga är.

Sagt och gjort. Jag väntade några minuter och blev så inkallad till en läkare. Han gjorde en kort undersökning, ställde några frågor och kollade in det hela. Sen fick jag recept utskrivet samt en specialistläkare inbokad.

Jag trodde denne läkare var översållad med patienter då den inte hade tid förrän 5 veckor senare. Tiden går, medicinen hjälpte, mina symptom försvann. Glad i hågen men ändå lite osäker huruvida det försvunnit helt går jag så upp till denne specialistläkare. Jag får vänta i receptionen i en minut, jag är den enda patienten på den privata mottagningen. Blir visad till ett rum där jag skall vänta på läkaren. En minut senare kommer läkaren, gör en kontroll som går på fem sekunder och säger att jag är frisk som en nötkärna.

Om jag då är frisk som en nötkärna, varför känner jag smärtor? Jag har inte haft fantomsmärtor tidigare, så varför skulle de komma nu?

Med tanke på det som visades upp i den privata inrättningen skulle denne läkare kunna ta emot 20 patienter med mina symptom per timme. Varför då fem veckors väntetid på att få träffa läkaren?

 

[Cohen]

Den australiska bilden av svensk sjukvård i punkterna 119, 169, 216 och 264

 

[Saxifrage]

Vård och -politik

Bara för att reda ut en sak: skilj på sjukvården och landstinget.

Sjukvården består av, med få undantag, duktiga och motiverade läkare, sjuksyrror och undersköterskor som är bland världens bästa på att ta hand om dig och dina problem. Och gör det med bravur när de väl får möjlighet.

Landstinget, som är satta att basa över nämnda läkare och sköterskor, är avdankade politikerbroilers som inte klarar att sätta ett plåster och likförbannat ska in och peta i verksamheten bara för att de får.

/Sax, gillar sjukvården skarpt men ogillar landstinget

 

[Rosen]

Däremot har jag mött åtminstone tre invandrare som ilsket konstaterat att i deras tämligen fattiga hemländer har de fått mycket bättre hjälp där hemma än de fått i Sverige. Fast det kan ju bero på språkproblem eller något.

Nädå; jag brukar följa med på Sangitas läkarbesök för att försäkra mig om att all information går fram åt båda hållen. Och hon kan orera länge och högt om hur kass sjukvården är i det här landet jämfört med i Indien. (Jag har bara uppsökt indisk läkare vid ett tillfälle, men är benägen att hålla med henne; doktorn var rakt på sak, kompetent, och snabbt tillgänglig; försök få Karolinska att göra om det tricket.)

Någon helsvensk tidningskrönikör hade bott två år i Tjeckien, och berättade att väntetiden i en tjeckisk akutmottagning aldrig brukar vara längre än en kvart. Och en burk medicin kostar ungefär som en spårvagnsbiljett; det är ju subventionerat av skattemedel, gubevars. Däremot har de inga landsting...

--
Åke

 

[magoo]

Varför jag inte får jobba: jag har sagt rent ut att jag inte vill räkna detta som en arbetsskada, men om jag går tillbaka på 100% och börjar må sämre för det, förklarade en av försäkringskassans socialakrobater, så har jag rätt att hävda att NU är det en arbetsskada , och då ligger tydligen personalavdelningen jävligt brunt till. Då förstår jag dem faktiskt.

Ibland förstår jag också arbetsgivare, det är inte så kul att vara sjuk men det är inte så kul att ha anställda som är sjuka heller (eller med ungar som är sjuka). Min egen chef har aldrig sagt något om mitt eviga VAB-ande (Vård av barn) men jag skulle inte klandra honom om han suckade djupt nån gång.

Lycka till med sjukvården, cheferna och Försäkringskassan! Lite ilska över de senare kan sätta sprätt på den sjukaste

 

[Gordeg]

...amerikanska läkare vill att du ska behöva behandling, eftersom ju fler sjukbesök desto mer tjänar de på dig

Det problemet finns delvis även i Sverige, och det beror på ersättingssystemet för privatpraktiserande läkare, sjukgymnaster mfl. En pinne i besöksstatistiken ger alltid samma ersättning oavsett tidsåtgång, behandlingsresultat osv. De faktorerna är ju besvärligare att mäta än besöksantalet.

Nu finns det visserligen ett tak för hur många besök per år en privat vårdgivare kan få ersättning för men det löser inte riktigt problemet. Jag har privatpraktiserande sjukgymnastkollegor som tokjobbar under våren och hösten för att sedan ta jullov och 10 veckors sommarsemester. Det innebär att de trycker in betydligt fler behandlingar per dag än de rimligtvis borde ha tid med och ingen kommer någonsin att kunna övertyga mig om att kvalitén inte blir lidande. Samma sak förekommer bland privatpraktiserande läkare. Dock betraktar jag dessa vårdgivare som negativa undantag, det finns också exempel på privat verksamhet som fungerar mycket bättre än verksamheterna i landstingens regi.

Gordeg, inte alls bitter

 

[Arfert]

kul sida överhuvudtaget

 

[Nightowl]

Dock betraktar jag dessa vårdgivare som negativa undantag, det finns också exempel på privat verksamhet som fungerar mycket bättre än verksamheterna i landstingens regi.

Man kan ju aldrig bortse från enskilda faktorer - mina intryck nu är ju enbart "anekdotiska bevis". T.ex. har jag fått veta att en allmnläkare jag blev mycket illa bemött av hade en mystisk hederskodex (han kanske var en rollperson?) som gick ut på att han inte fick remittera patienter.

Det var måttligt kul för mig, än mindre roligt för en tant som fick en mycket svår inflammation i benet klassificerad som "bråck". Man kan ju inte remittera till kirurgen heller (då får man mindre XP!)...

Erik

 

[Big Marco]

Jag har blivit förvånad två ggr gällande sjukvården på sistone.

a) En läkare jag gick till för hälsokontroll frågade om jag hade några problem/önskemål. Jag svarade att det ibland var svårt att somna, speciellt om det är mycket på jobbet. Han frågade hur ofta och jag svarade med två-tre ggr per månad, kanske.

Han skrev ut 300 (!) sömntabletter till mig. Rkna ut hur länge de räcker...

b) Jag fick en skallbensinflammation som följd av en rotfyllning i en tand. Jag ringde på måndagen och bad om hjälp eftersom huvudet höll på att explodera. Jag fick tid 14:50 samma dag, fick info direkt och så avslutar tandläkaren med "det här ser jag inte som ett besök - så det tar jag inget betalt för".

Han får aldrig pensionera sig. Honom behåller jag.

Han är privat fö. Båda är det.

 

[Nightowl]

Han skrev ut 300 (!) sömntabletter till mig. Rkna ut hur länge de räcker...

Kan det vara läkemedelsindustrin som spökar? Hur många tabletter måste man köpa åt gången?

Erik, jämför med skruvar och cornflakes