Överljudsfysik
"Får man vara lite nyfiken på vad som skulle hända ifall vi får oss en liten chock."
Vad som skulle hända är... åkej, vi tar det från början.
När någonting far genom luften så pressar det undan luften. Det gör att man får ett förhöjt lufttryck precis framför projektilen, som sedan sprider sig bakåt - lite som svallvågorna efter en motorbåt, fast i en kon runt om projektilen istället för ett V på vattenytan. Man får helt enkelt en våg bakom projektilen. Ju fortare man far, desto mer luft pressas undan, desto högre blir lufttrycket, och framförallt, desto snabbare blir tryckförändringen. Vågen blir så att säga högre och skarpare.
Vid ljudhastigheten slår vågen i botten direkt. Den stiger inte långsamt, utan PANG! man får en direkt övergång från normalt lufftryck till max lufftryck. Det är det som ger upphov till överljudsknallar på riktigt snabba flygplan. Den här bogvallen blir en våg som sträcker sig bakåt från spetsen och ut i luften bakom, som en väldigt skarp kon. Det är en veritabel konformad vägg av luft. Skulle någon del av projektilen sticka in i denna luftvägg så drabbas just den delen av enormt mycket högre luftmotstånd än resten av projektilen.
I vissa fall är det här riktigt bra. Lockheed SR-71 Blackbird använder denna luftvägg för sina motorer. Den långa spetsen på varje motor ger i höga farter en sådan vägg av luft. Spetsen kan skjutas fram och tillbaka så att luftväggen kommer precis på kanten på insuget till motorn, vilket gör att motorn får ofantligt mycket luft, trots att det knappt finns någon luft på 26000 meters höjd. Hela 80% av Blackbirds motorstyrka kommer från denna finess.
I många andra fall är det här direkt dåligt. Bogvallen kan med lätthet slita sönder de flesta material som används i flygindustrin idag (titan, vissa stål, vissa kolfibermaterial och vissa aluminiumtyper är väl undantagna - samtliga material är snordyra), och även om materialet håller så tappar flygplanet stabilitet. Man anstränger sig till det yttersta för att ingen del av flygplanet ska hamna i bogvallen, med till exempel deltavingar med kort vingspann och vingspetsen långt bak, så att bogvallen "missar" vingarna. Det var det här man hade problem med i Bell X-1, det första flygplanet som gick igenom ljudvallen i planflykt. Tidigare prototyper fastnade med vingspetsarna i bogvallen, tappade stabilitet och slets sönder. Man löste problemet genom att korta av vingarna så att vingspetsen var innanför bogvallen.
I vilket fall som helst så innebär den här bogvallen att luftmotståndet ökar än mer, även om enbart spetsen slår igenom. Matematiken för detta var rätt komplex, och jag vet inte om det finns någon förenklad approximativ formel. Det borde dock göra det, med tanke på att Blackbird konstruerades med hjälp av räknesticka. Eller så är bara Lockheed Skunkworks folk helt enkelt bara genialiska.