Rollpersonerna är tre till antalet och jag ska nu presentera dem i korthet:
Alucard Morrless en halv lupinal (guardinal i vargform) och halv jordelementar. Kaotisk bärsärk/naturnära halv-hippie.
Barbatus, en egoistisk och självsäker githyanki med psioniska krafter och en mekanisk arm.
Rei'gar, en halvtransparant och ganska feg githyanki med kunskaper inom illusionsmagi.
Dessa tre har efter flera år i Vandrarlegionen (en enhet bestående av olika icke-demoniska legoknektar och annan kanonmat som blivit lurade in i Baators tjänst) bestämt sig för att vid första, bästa tillfälle försöka dra iväg till sina drömmars mål: Sigil.
Spelmötet inleds med att en mäktig armada av havs- och luftburna skepp beger sig till Mount Celestia genom en portal. Väl framme utbryter en jättelik strid mellan demoner och djävular. Rollpersonerna sitter mestadels under däck och hör en massa otrevligt stridsskrammel och olika stora djur som verkar slå mot deras båt. Snart nog blandar sig en väldig här av änglar i leken och gör slut på resterna av de invaderande armeérna.
Rollpersonerna hamnar i en liten roddbåt med uppdrag att ro mot land. Snart nog kapsejsar även deras lilla farkost och de lyckas så småningom rädda sig upp på en liten ö.
Syftet med denna episod var att illustrera deras meningslösa och dödliga tillvaro i Vandrarlegionen. Den invasion som de deltog i var dömd att misslyckas och fullständigt meningslös sett ur deras synvinkel.
Efter att ha varit strandade på ön, och hoppats att änglarna inte upptäckte dem, en tid så lade rollpersonerna märke till en märklig man som, tillsammans med två goblins, flög runt lågt över havet på en stora matta och verkade fiska upp vrakgods och döda kroppar. Mannen verkade dela lite spontant på sig i flera identiska versioner lite då och då.
De påkallade hans uppmärksamhet och ville att han skulle ta dem därifrån. Efter lite köpslående så ville han ha ett minne eller en känsla ifrån var och en av dem och Barabtus mekaniska arm, vilket de till synes gick med på. Två av minnena skulle ges som förskottsbetalning och Rei'gar gick efter en viss tvekan ombord på mattan. Just som den mystiske mannen var på väg att sätta på honom en konstig slags hjälm så använde Barbatus sina psioniska krafter för att boosta sin egen hastighet och sprang över vattnet och upp på mattan. Han grep tag i en version av mannen och mattan satte av i en väldig fart över vattnet.
Mannen upplöste båda versionerna av sig själv och dök upp på andra sidan av mattan. När de båda githiankierna försökte klubba ner honom så lurade han dem med sina illusioner och de föll av mattan och ner i vattnet. Därefter försvann mannen och de fick aningen slokörade simma tillbaka till sin lilla ö och sin förvånade tredje gruppmedlem.
Även jag som spelledare blev något förvånad eftersom jag inte förväntade mig svekfullhet så tidigt och jag fick mycket att tänka på.
Rollpersonerna byggde så småningom en ganska ynklig flotte och paddlade i land. Där blev de efter en kort stund ställd inför två väldiga änglar med flammande svärd. De ene ansåg att de var hopplöst avskum och ville dräpa dem. Men den andre lyckades övertala honom att de kunde rehabiliteras genom hårt arbete.
Ängeln ,vars namn var Inviktus, verkade väldigt ung och behandlade dem som en blandning mellan barn och husdjur. Han förde dem till gränsstaden Exelscior i Utmarkerna där de sattes i extremt meningslöst arbete som bot för sina synder. Inviktus lovade att han skulle återvända och se efter sina skyddslingar sinom tid.
Rollpersonerna har blivit upplysta om att deras botgöringsperiod kan komma att sträcka sig över åtskilliga år och letar nu febrilt efter en väg ut ur staden. De två githiankierna är gatsopare och Alucard jobbar på ett litet sjukhus för spetälska. Alla portaler därifrån är bevakade men det går rykten om att det ska finnas ett tjuvgille i staden som kan tänkas känna till fler. Dessutom så har Alucard sett tecken på att en gammal bekant ifrån Baator stryker omkring någonstans utanför stadens portar.
Ambitionen är att nästa spelmöte ska ta dem till Sigil och att det ska vara mindre rälsat och ännu mer fritt. Jag har även funderingar på att fortsätta mata dem med olika former av stämningstexter.
Någon kommentar på denna omfattande sammanfattning av spelmötet?
Alucard Morrless en halv lupinal (guardinal i vargform) och halv jordelementar. Kaotisk bärsärk/naturnära halv-hippie.
Barbatus, en egoistisk och självsäker githyanki med psioniska krafter och en mekanisk arm.
Rei'gar, en halvtransparant och ganska feg githyanki med kunskaper inom illusionsmagi.
Dessa tre har efter flera år i Vandrarlegionen (en enhet bestående av olika icke-demoniska legoknektar och annan kanonmat som blivit lurade in i Baators tjänst) bestämt sig för att vid första, bästa tillfälle försöka dra iväg till sina drömmars mål: Sigil.
Spelmötet inleds med att en mäktig armada av havs- och luftburna skepp beger sig till Mount Celestia genom en portal. Väl framme utbryter en jättelik strid mellan demoner och djävular. Rollpersonerna sitter mestadels under däck och hör en massa otrevligt stridsskrammel och olika stora djur som verkar slå mot deras båt. Snart nog blandar sig en väldig här av änglar i leken och gör slut på resterna av de invaderande armeérna.
Rollpersonerna hamnar i en liten roddbåt med uppdrag att ro mot land. Snart nog kapsejsar även deras lilla farkost och de lyckas så småningom rädda sig upp på en liten ö.
Syftet med denna episod var att illustrera deras meningslösa och dödliga tillvaro i Vandrarlegionen. Den invasion som de deltog i var dömd att misslyckas och fullständigt meningslös sett ur deras synvinkel.
Efter att ha varit strandade på ön, och hoppats att änglarna inte upptäckte dem, en tid så lade rollpersonerna märke till en märklig man som, tillsammans med två goblins, flög runt lågt över havet på en stora matta och verkade fiska upp vrakgods och döda kroppar. Mannen verkade dela lite spontant på sig i flera identiska versioner lite då och då.
De påkallade hans uppmärksamhet och ville att han skulle ta dem därifrån. Efter lite köpslående så ville han ha ett minne eller en känsla ifrån var och en av dem och Barabtus mekaniska arm, vilket de till synes gick med på. Två av minnena skulle ges som förskottsbetalning och Rei'gar gick efter en viss tvekan ombord på mattan. Just som den mystiske mannen var på väg att sätta på honom en konstig slags hjälm så använde Barbatus sina psioniska krafter för att boosta sin egen hastighet och sprang över vattnet och upp på mattan. Han grep tag i en version av mannen och mattan satte av i en väldig fart över vattnet.
Mannen upplöste båda versionerna av sig själv och dök upp på andra sidan av mattan. När de båda githiankierna försökte klubba ner honom så lurade han dem med sina illusioner och de föll av mattan och ner i vattnet. Därefter försvann mannen och de fick aningen slokörade simma tillbaka till sin lilla ö och sin förvånade tredje gruppmedlem.
Även jag som spelledare blev något förvånad eftersom jag inte förväntade mig svekfullhet så tidigt och jag fick mycket att tänka på.
Rollpersonerna byggde så småningom en ganska ynklig flotte och paddlade i land. Där blev de efter en kort stund ställd inför två väldiga änglar med flammande svärd. De ene ansåg att de var hopplöst avskum och ville dräpa dem. Men den andre lyckades övertala honom att de kunde rehabiliteras genom hårt arbete.
Ängeln ,vars namn var Inviktus, verkade väldigt ung och behandlade dem som en blandning mellan barn och husdjur. Han förde dem till gränsstaden Exelscior i Utmarkerna där de sattes i extremt meningslöst arbete som bot för sina synder. Inviktus lovade att han skulle återvända och se efter sina skyddslingar sinom tid.
Rollpersonerna har blivit upplysta om att deras botgöringsperiod kan komma att sträcka sig över åtskilliga år och letar nu febrilt efter en väg ut ur staden. De två githiankierna är gatsopare och Alucard jobbar på ett litet sjukhus för spetälska. Alla portaler därifrån är bevakade men det går rykten om att det ska finnas ett tjuvgille i staden som kan tänkas känna till fler. Dessutom så har Alucard sett tecken på att en gammal bekant ifrån Baator stryker omkring någonstans utanför stadens portar.
Ambitionen är att nästa spelmöte ska ta dem till Sigil och att det ska vara mindre rälsat och ännu mer fritt. Jag har även funderingar på att fortsätta mata dem med olika former av stämningstexter.
Någon kommentar på denna omfattande sammanfattning av spelmötet?