Nekromanti Platsspån till fantasy-upplägg

[solvebring]

Ja, jag ska träffa de gamla vârmlandspôjkera snart och DoD:a lite med dem. Mot alla odds har de missat att få uppleva Vinterskogens hemlighet som jag under åren kört med flera olika spelgrupper och regelversioner. Eftersom vi träffas så sällan brukar våra spelmöten bli rätt så långa, varför jag behöver en del backup beroende på hur fort de klarar eller tröttnar på skogen.

Jag har därför klottrat upp en liten områdeskarta och på måfå omgärdat Vinterskogen med lite platser – allting spritt kring ett högt utsiktsberg kallat Örntoppen, från vilken RP (spelarna) kan få nys om vad som finns i närheten.

... Vad jag skulle vilja ha hjälp med är idéer (fluff, hinder, monster, händelser, skatter osv.) till de olika platserna som finns runt Vinterskogen och Örntoppen. Jag har inte så mycket fritid som jag önskar, så det blir omöjligt för mig att själv befolka allt det här.
Platserna är följande:

– Kråkfästet (ett uråldrigt krigsfäste inbyggt i bergen).
– Malmbrottet (ett till Kråkfästet närliggande gruvbrott).
– Himlavgrunden (en i bergen belägen krater – time for some gonzo spaceshit?).
– Härskogarna.
– Vinterskogen.
– Rodins slagfält (ett stort fält med kummelkullar och uråldriga krigsrester).
– Rodins ruin (en gammal borgruin).
– En massa flodavstickare.
– En stor sjö vid namn Klippsjön.
– Forsen Fyrefors.
– Vattenfallet Klippfallet.
– Byn Inbyn
– Byn Rede.

... Typ.

 

[Cybot]

Hur funkar det här?

Härskogarna har sedan länge varit en konfliktzon mellan de omliggande furstendömena. Genom området gick en livlig handelsrutt och det var platsen för en mängd mindre gårdar som sysslade med odling och skogsbruk. Det ändrades dock för ett par hundra år sedan när Kråkfursten bosatte sig i Kråkfästet. Det sägs att Kråkfursten var en svartkonstnär, och när hans armé slutligen blev besegrad i Härskogarna så förbannade han området så att de döda aldrig skulle få vila. Området var ursprungligen en mängd mindre skogar och dungar, genombrutet av ängar, fält och åkrar, men har sedan dess vuxet igen till en enda stor skog då ingen är villig att leva där längre.
Inne i skogen kan man hitta en mängd ödegårdar. Några som kanske inte är så öde... Det finns ett idiom "Att springa till härskogs", något som desperata bönder gör när de inte vill vänta på att de notoriskt brutala fogdarna tar gård och boskap (och kanske familj också) när de inte kan betala skatten. Det är dock vilda marker och de döda sover inte särskilt hårt.

Potentiella encounters
-En ödegård. Den är hemsökt av Gammelgubben, en uråldrig gast som inte är glad över att hans ättlingar övergav fädernesgården. Om äventyrarna vill bli bönder för resten av sitt liv, underbart. Då har ni hittat en frodig plats att spendera resten av era liv. Om inte så kommer gammelgubben att bli rejält uppretad.
-En befolkad ödegård. Befolkningen är inte överdrivet glada över att ha blivit hittade av äventyrare och kan få för sig att anfalla dem (eller skära strupen av dem under natten).
-Banditer. Banditer har byggt sig en träfästning där inne i skogen.
-Det är svårt att hitta bra skog nuförtiden. Ett band av skogstroll har bosatt sig här då det är det närmaste de kan hitta ostörd urskog.
Troll fruktar varken odöda eller förbannelser (de har sin egen magi för att hantera sådant), men äventyrare är en annan femma.

 

[solvebring]

Nice! Jag gillar verkligen din version av Härskogen! Många bra uppslag också.
Tackar så mycket – det här ska jag ta tillvara på.

 

[Tomatalven]

Bakom Klippfallet finns förstås en grotta bebodd av en uråldrig, helig eremit. Byborna i Rede förser honom med mat en gång i veckan ungefär, som ett offer för att försäkra sig om att få fisk i floden. Han är en av få nu levande som kan läsa runorna som står inristade på väggen i en grottsal på tredje nivån i källarkomplexet under Rodins ruin. Läser man runorna och uttalar svaret på gåtan som de formar öppnas en hemlig tunnel... Tyvärr är eremiten både blind och döv och nästan alltid försjunken i djup meditation. Han blir rätt arg när folk stör honom, och då är han inte att leka med.

 

[solvebring]

Nice där, att väva ihop platserna så att de samspelar bättre. Det gillas. Fina idéer, kort sagt!
Tack å tack! =)

 

[Njord]

Malmbrottet var redan innan Kråkfursten kom till Kråkfästet en gruva där folket i Rede bröt järnmalm, men den övergavs när malmen sinade. När Kråkfursten kom till platsen lät han återuppta arbetet vid brottet, där Kråkfurstens krigsfångar fick jobba hårt. Saken är bara den att invånarna i Rede vet att gruvan redan hade sinat, men ändå var Kråkfursten så fast besluten att gräva vidare. Ryktet säger att Kråkfursten inte letade efter malm utan något helt annat, något som var själva orsaken till att Kråkfursten kom till landet från första början. Exakt vad det var som Kråkfursren letade efter är det ingen som vet, förutom möjligen eremiten under Klippfallet som enligt ryktet är den enda av Kråkfurstens krigsfångar som arbetade vid brottet men lyckades rymma där ifrån. Men han har alltid vägrat prata om vad som egentligen hände där vid Malmbrottet. Nu är Kråkfursten besegrad och freden har äntligen återkommit till trakten men folket i Rede går fortfarande ogärna i närheten av gruvan, saken är nämligen den att något fortfarande lever och arbetar nere i gruvan. Nästan alla invånare i Rede kan med dämpade röster och skräckslagna blickar berätta att det mörka nätter kan höras ett frenetiskt metalliskt hackande från oräkneliga hackor nere i gruvgångarna. Det sägs att Kråkfurstens krigsfångar aldrig fick vila från sitt arbete, inte ens i döden.

 

[solvebring]

Wicked! Tack å tack! Kalasfina idéer. =)

 

[Njord]

Okej, idag kunde jag inte hålla mig ifrån att fortsätta spåna ideer och det blev nästan en hyfsad sandlåda tillslut. Så nu när jag inte har något annat för mig kan jag lika gärna skriva ner dessa ideer och hoppas att några av dom kan komma till pass.

Vid de många flodavstickare som flyter fram i området har folket i trakten sedan urminnes tider fiskat både öring, röding och harr. Den porösa bergarten i området har däremot med tiden garvats av vattnet och formats till branta floddalar och raviner, vilket på många ställen gjort det mycket svårt att ta sig ner till vattnet. De gamla i Rede och Inbyn brukar berätta om en jättelik gäddfisk som en gång i tiden levde i det brusande vattnet. Den jättelika gäddan kallades Angelhugg då det sägs att den hade hundratals avslitna fiskangel och metrevar sittande kring det enorma gapet. Även bland dagens fiskare har det blivit lite av en skrockfull tradition att slänga en sten i vattnet innan fisket kan börja för att skrämma iväg Angelhugg. Men de flesta anser att om det någonsin funnits något fiskvidunder i flodernas vatten är det för länge sedan utdött. Ändå finns det de som med bestämdhet hävdar att de fått något vidunderligt på kroken eller till och med skymtat en enorm fena bryta vattenytan.
Flodavstickarna har även fått ett anat mörkare rykte om sig som invånarna i landet ogärna pratar om. Det är nämligen så att flodernas raviner blivit populära platser för områdets trasiga och vilsna själar att göra slut på sina miserabla liv och låta det brusande vattnet för evigt dränka deras svåra sorger och kval. Men på senare tid har andra fullt friska och mentalt stabila personer hittats flytande i vattenvirvlarna. Tragiska olyckor anser många men faktum är att de flesta av de omkomna faktiskt var erfarna fiskare som kunde området väl och förmodligen inte skulle trilla ner i vattnet i första taget. Detta faktum har gjort att många fiskare nu mer tänker sig för både en och två gånger innan de ger sig av hit igen. De flesta anser att någon eller några borde gå till botten med vad som egentligen händer vid flodavstickarna, men folk är rädda och vill inte stoppa näsan i blöt i onödan.

 

[Njord]

[FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]Klippsjön är en kall källsjö en halv dagsmarsch från Rede. Landskapet runt sjön formades i forndom av en sedan länge bortsmält inlandsis och de många klipporna i området har därför tagit märkliga och ibland skrämmande former. Folket i Rede kallar dessa klippformationer för "De äldste" och sägnen gör gällande att dessa stenformationer en gång i arla urtid var en sammanslutning visa alver som drev en uråldrig demon ner i sjön och fångade med magins hjälp dess mörka själ i den nattsvarta stenen i sjöns mitt som soliga sommardagar kan skönjas genom det klara vattnet. För att demonen aldrig skulle slippa ut ur sitt fängelse beslutade De äldste sig för att stanna vid Klippsjön för att för evigt vaka över dess klara yta. Med tiden började De äldste bli ett med landskapet och nu mer återstår endast förvridna klippformationer av de än gång så mäktiga alverna.
För närmare ett månvarv sedan kom det en grupp hårdförda män hit under ledning av den ärrade krigaren Lodur Vitulv. De hade lämnat ett hårt och slitsamt liv i Härskogarna bakom sig för att söka lyckan. Lodur hade hört legenden om Kråkfursten och hans sökande i Malmbrottet och blivit övertygad om att vad det än var som Kråkfursten letade efter i gruvan så var det något mäktigt och värdefullt. Han beslutade sig därför att samla ihop sitt gamla rövarband och ge sig av mot Rede för att finna denna mäktiga artefakt. Men i Rede var männen kända som bråkmakare och vägrades inträde i byn. Därför sökte de sin tillflykt till en grotta i närheten av Klippsjön för att blidka sin tid och lägga upp en plan för att finna den mäktiga artefakten. Lodur och hans mannar vet att eremiten sägs veta vad Kråkfursten letade efter och alternativt hur man tar sig förbi de odöda arbetarna i gruvan, problemet är bara att ingen av rövarna vet vart eremiten gömmer sig men de är övertygade om att invånarna i Rede vet detta. Därför planerar de att antingen pressa fram denna information med hot om våld eller skugga de invånare som ger eremiten mat, de vet förstås ingenting om eremitens mentala och fysiska tillstånd.[/FONT]

 

[Njord]

[FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]Vid den mäktigt brusande forsen Fyrefors en dagsmarsch nordöst om Klippsjön bor det vresiga kungstrollet Dorkka i en större hålighet under rotsystemet på en jättelik fura. Dorkka brukade ofta vandra omkring i omgivningarna kring Klippsjön men när det för nära ett månvarv sedan kom beväpnade och hotfulla människoyngel till sjön vågade Dorkka inte vistas i dess närhet längre. Detta grämer dock det gamla trollet nåt fruktansvärt då han i en grotta vid sjön gömt en stor skatt med dyrbara föremål som han hittat på Rodins slagfält. Just i denna grotta har dessa stinkande, giriga människoyngel slagit sig ner. Dorkka har förvisso gömt sina skatter väl inne i ett inre grottrum, men det är förmodligen bara en tidsfråga innan människorna upptäcker hans surt förvärvade skatter och skäl dessa från honom. Dorkka börjar bli desperat och överväger att försöka samarbeta med någon eller några andra för att driva människorna på flykten från hans gömställe. Han har funderingar på att försöka söka hjälp hos skogstrollen i Härskogarna men han litar inte ett dugg på dessa vildsinta och klåfingriga små varelser. Dorkka är faktiskt så desperat att han till och med kan tänka sig att samarbeta med några dumdristiga äventyrare om han skulle få chansen.[/FONT]

 

[DeBracy]

Jag tror det är en bäckahäst som flyttat in i forsen/flodavstickarna och att de två senaste sorgsna själar som försvunnit, Harwis och Vynna, inte blivit dess offer utan har bestämt sig för att dräpa besten. Beväpnade med list, klokskap och enkla vapen för de två kvinnorna, en ung och en gammal, gerillakrig mot forsens fasa.

 

[solvebring]

Åter en gång tack! Ni är grymma, hör ni. Massor med fina uppslag här.
... Det är så att man blir sugen på att alltid bygga scenarion på det här sättet – radda upp platser och namn och låta er göra jobbet, för att få en härlig kompott med flera olika toucher på.

 

[Njord]

[FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]Här kommer lite mer!

Rodins slagfält är ett bistert och dimhöljt [/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]moränlandskap[/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif] vid foten av ett större högland. Det är onaturligt tyst på fältet, inga fåglar kvittrar, inga smådjur prasslar i buskar och snår, det verkar till och med som att vindens sus upphör ute på fältet. Detta underliga fenomen plus det faktum att uråldriga gravkummel reser sig på åsarna runt om på fältet och att dess mörka, [/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]steniga[/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif] jord och mylla verkar fullkomligt översållad av repiga rustningsdetaljer, rostiga svärd, brutna sköldar och gulnande skelettdelar, gör att traktens invånare gärna håller sig här ifrån. Vad som exakt hände här har för länge sedan fallit i glömska men man tror att ett av dom mest avgörande slagen mot Kråkfursten stod här. Man tror även att riddar Rodin, folkets härförare under kriget mot Kråkfursten, stupade i detta slag och ligger begraven i ett av de många kummel som finns på fältet. Fältets dåliga rykte till trots finns det de som hävdar att fantastiska skatter kan bärgas från platsen för den som har modet att vandra ut på det gamla slagfältet[/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]s steniga marker[/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]. Är man dock så dumdristig att man av dessa rövarhistorier låter sig lockas ut bland fältets dimmor kan man stöta på riddar Rodins plågade kummelgast. Gasten när ett hat mot allt levande som rör sig på fältet för att den av gravplundrare blivit bestulen på sitt ståtliga svärd. Den kan dock tänka sig att skona eventuella lycksökare om de lovar att ta tillbaka svärdet och dräpa tjuven som den tror gav sig av mot Inbyn. Gasten hotar med att om äventyrarna försöker smita från sin uppgift så kommer han att jaga rätt på dem vart de än gömmer sig [/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]men detta är en lögn då kummelgasten aldrig kan lämna fältet, men det vet ju inte äventyrarna.[/FONT]
[FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]Tjuven i detta fall heter Ferke och bor i Inbyn med sin familj bestående av hans älskade fru Yrsa och deras två små barn Germ och Sivir. Ferke har hela sitt liv slitit hårt som tunnbindare i Inbyn men ett rykte om att utbyggdsjägare i Härskogarna flera gånger har observerat vandrande döda i stora skaror tillsynes helt som i trans gående mot det öde[/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif] Kråkfästet[/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif], Kråkfursten[/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]s gamla [/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]till[/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]håll[/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif], och att de dessutom observerat märkliga ljussken där ifrån gör att Ferke börjat misstänka det värsta, att Kråkfursten är på väg tillbaka! Han började förstå att det bästa för honom och hans familj var att lämna landet innan denna fruktansvärda misstanke blev ett faktum. Så han började höra sig för med sjömännen i hamnen om dom kunde tänka sig att plocka med honom och hans familj på nästa resa där i från. Men de priser som sjömännen krävde för detta var långt mycket högre än en stakars tunnbindares magra besparingar. Men Ferkes kusin Gerodd visste svar på tal och tillsammans gav de sig av till Rodins slagfält för att finna stora rikedomar. Medan Gerodd letade skatter i fältets mörka jord bröt Ferke ensam sig in i Rodins kummel och tog det enda av värde som inte redan rostat sönder, nämligen svärdet. Nu har kusinen Gerodd mer eller mindre bosatt sig på ölstugan Morgontuppen där han glatt spenderar de pengar han fått för de antikviteter han fann på Rodins slagfält och berättar vitt och brett om de strapatser som han och hans kusin genomgick på fältet, medan Ferke [/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]v[/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]äntar på att ett handelsskepp ska lägga till i Inbyns hamn, då ska han byta svärdet mot en enkel resa för honom och hans familj bort ifrån det dömda landet.[/FONT]

 

[Njord]

[FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]I Inbyns centrum står ett gammalt torn. I detta torn bor den ålderstigna trollkarlen Falgrim. Falgrim har länge studerat läget i landet och precis som Ferke har han börjat ana att Kråkfursten är på väg tillbaka. Men under sina studier har han kommit över några mystiska pergament som talar om en märklig krater bortom bergen. Kratern går under benämningen Himlaavgrunden och han har börjat förstå att denna krater kanske bär lösningen på problemet, för det verkar som om Himlaavgrunden är en uråldrig dimensionsport till demonernas rike. Om man bara kunde öppna porten så kunde man kanske sända tillbaka den onda demon som besitter Kråkfurstens kropp dit den kom ifrån. Pergamenten talar också om en gyllene stjärnsten som för länge sedan gömdes i en hemlig kammare djupt under jord av mystiska varelser. Denna stjärnsten verkar ha varit nyckeln till dimensionsrevan samt orsaken att den uppstod. Om denna nyckel kunde återfinnas skulle man kunna öppna revan och förgöra Kråkfursten för alltid(eller släppa en mardrömshord av demonyngel fria). Falgrim har även sina misstankar om vart denna underjordiska kammare kan finnas, han är nämligen övertygad om att riddar Rodins familj, som var ökända för sitt demonologiska intresse inte lät bygga sin borg i bergen av en slump, dom hadde nämligen hittat något där uppe, kanske en nedgång till kammaren! Falgrim besökte en gång för mycket länge sedan borgen och upptäckte då i källarkomplexets tredje nivå märkliga runor på väggarna. Han förstod inte då vad som stod där men har i efterhand anat att det [/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]kanske[/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif] hade något med nedgången till kammaren att göra. Om han bara kunde hitta någon som kunde läsa runorna. Men [/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]nu när Rodins borg ligger öde[/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif] vilka [/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]hemskheter har inte då flyttat in[/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif] i källarkomplexet? Och dessutom är han [/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]på tok[/FONT][FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif] för gammal för sådana strapatsrika äventyr.

Det är jag som ska tacka, det här var skitkul! Det är alltid roligt när scenariobyggarreflexerna får lite träning.[/FONT]

 

[God45]

Kråkfästet

Kräkfästet är fullt av kråkriddare, skatriddare och korpriddare. De rider ut ur fäste på svarta (för skatriddarna svarta & vita) hästar med tvådelade mantlar som flaxar bakom dem som vingar. De kidnappar oskyldiga de kommer över och för tillbaks dem till sitt fäste där de offrar dem till Flocken. Flocken är ett gruppsinne bestående av alla kråkfåglarna i skogen, desto fler kråkfåglar som är på samma ställe desto mäktigare är deras telepatiska och magiska krafter, när alla är samlade är de en mindre gud. Flocken brukar forma sig till en enorm dödskalleform när de alla är samlade.

Kråkfästet är en fruktansvärd labyrint vid vilkens mittel skatriddarna samlat en enorm skatt av glänsande föremål.

Gamla och mäktiga kråkriddare förvandlas till en svärm av kråkor när de dör och blir en del av Flocken. Skatriddarna förvandlas till skinande och glittrande skatter när de dör. Korpriddare blir enorma och fruktansvärda korpmän som kan slita hästar i bitar och sluka dem på ett par sekunder, de kan också se framtiden och när människor och dvärgar kommer dö.

Kråkfursten som Cybot nämnde startade hela grejen. Hans svartkonster skapade hive mindet. När man kommer till hans tron är där ett skelett omgivet av kråkorna som ätit hans kött och själ. Hans lärjungar blev de första kråkriddarna.

 

[Njord]

Rede var från början en en by vars främsta försörjning kom från gruvdriften i området, men i och med att gruvorna sinat har befolkningen gått över till jordbruk, jakt och fiske som sina huvudsysselsättningar. Livet i Rede har alltid varit hårt och slitsamt, särskilt under kriget mot Kråkfursten, men trotts det kärva livet i den lilla byn har det gemensamma arbetet skänkt en god sämja folk emellan. Men den trevliga stämningen i byn har bara under ett halvt månvarvs tid bytts mot ett klart bistrare socialt klimat. Det hela har sin rot i en våldsam konflikt mellan två av de största familjerna i byn, familjen Rokir och familjen Grute. Förr var sämjan dessa två familjer emellan god och de har jobbat sida vid sida ända sedan gruvan var i bruk. Sämjan var faktiskt så god att Brotvand Rokir, Rokirklanens överhuvud, trolovade sin då fyraåriga dotter Vynna med Gruteklanens överhuvud Haldur Grutes jämngamla son Foste. Men nu när Vynna och Foste nått giftnadsmogen ålder har Brotvand beslutat sig för att gifta bort sin dotter med en annan man vilket har fläckat Gruteklanens heder. Sedan dess har konflikten varit ett faktum och rasat allt våldsammare ju längre tiden har gått. Och inte blev saken bättre för att Vynna för snart en vecka sedan spårlöst försvann från sin fädernegård, vilket gett upphov till att Brotvand anklagat Haldur och hans söner för att ha mördat Vynna i hederssyfte. Andra hävdar dock att de sett Vynna ge sig av från byn med den erfarne jägaren Harwis, men sådanna dumheter vill Brotvand inte höra talas om. Folket i Rede börjar bli trötta på den ständigt upptrappade konflikten och efter ett upploppsliknande bråk familjerna emellan där utomståendes egendomar förstördes har invånarna i byn fått nog. Man har flera gånger försökt medla i konflikten men hittills utan önskvärt resultat. Många börjar hävda att de goda tiderna i Rede är förbi.

 

[DeBracy]

Den som kommer till Inbyn för första gången tänker nog mest på att det luktar lite illa. Många missar att de timrade långhusen är dekorerade och prydda både på insidan och utsidan bara för att lukten sätter förväntningarna så lågt. Faktum är att byn har blivit ganska rik tack vare långvarig pälshandel som på senaste tiden verkligen blomstrat. Den onda doften är från skinnberedning och garvning. En del av byborna har ganska roligt åt de utomstående som kommer dit och rynkar på näsan. ”Du ska inte bo i Inbyn om du inte tål lukten av pengar”, säger de och flinar. Byborna i Inbyn är överlag mycket prydligt klädda och välskötta.

Rannveig Unnadotter är byns hövding sedan hon kastade ut sin man, tillkännagav att äktenskapet var över och tog över. Många nickade gillande, ingen protesterade. Karlsloken är numer en något försupen medlem i [FONT=Helvetica, Arial, Verdana, sans-serif]Lodur Vitulvs rövarband och gör knappast succé där heller.[/FONT]

 

[solvebring]

Kärlek, hör ni – kärlek!