Nekromanti Polaris! Högtravamde riddartragedi på nordpolen: inspiration?

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,978
Location
Stockholm
Hej!


Från Nordnordosts Polaris-hack:

En vacker flicka,
ensam i ett ödeland av is,
stirrar mot en skimrande stjärnbelyst stad.

Hennes ansikte är uttryckslöst,
men snön som faller från hennes läppar förråder hennes avund.


Hans blod droppar från en främmande blomma som han inte kan härda ut att bära,
medan hans syster håller om sin egen hand och väntar, nära till gråt, på kniven.


I en sådan snöstorm,
kan du bara se dem genom ljuset från deras svärd.


Med en enda gest, och en enda ton ur hennes enda sång,
slits skinnet från de korrupta senatorerna och blottar de krälande maskarna därunder.


Dansande på ett tjockt isgolv,
stannar tusen par upp och ser genom regnbågsglas mot gryningens glödande kant,
då den stiger vid horisonten.


Övervaldigad,
ser han inte dess klor.

Svard blixtrar vid kanten av en ravin i glaciären,
den ene blek och sjungande som stjärnljus,
den andre het och brännande som solen.

Vår riddare ser in i sin motståndares frusna och brinnande ögon, och känner igen sin bror.

I en krypta med sovande riddare lutar hon sig ned över en fallen krigare,
förrådd av sina kamrater. "Hysh..." viskar hon och kysser honom ömt medan han förvandlas till is.

Med bara ett ögonblicks tvekan,
driver hon sitt svärd genom sin älskades hjärta.
"Förlåt mig." säger han,
och saluterar henne medan han dör.



Idag ska vi spela Polaris av Ben Lehman (typ världens bästa spel) och jag tänkte räcka ut en hand och be om hjälp med inspiration! Texter, bilder, filmer, tankar, med mera som fångar den högtravande riddartragedin, det feaktiga snöflingefolket i norr och deras kamp mot den oundvikliga gryningen!


 

Rhodryn

Hero
Joined
23 Sep 2013
Messages
977
När jag läste biten med den förådde fallna riddaren, så fick det mig att tänka på denna bilden nedan. Den är inte så "isig" av sig, men.. nära nog? XD

Den är min favorit bild, min nr 1 bild av alla, och som jag använder i närheten av överallt... inklusive här då... och har använt här online som min avatar sedan jag hittade den... för 12, snart 13, år sedan... tidigt 2003. Har använt andra avatarer genom åren också, men de var sällan långvariga... några dagar till veckor som mest. XD


Målad av: James Warhola. Målningens namn är antagligen: "Strangers in a Strange Lands" (namnet på boken den målades för).

Onödigt vetande om mig:
Ut av alla bilder som jag har, som jag använder, så är denna den "viktigaste"... det är min nr 1 favorit bild än så länge. Det är en målning av James Warhola, och den är oftast känd vid namnet "Strangers in a Strange Land", vet inte om det är dess faktiska namn, men det var namnet på boken (av Robert A. Heinlein) som bilden målades för. Jag har alltid använt namnet "Blue Calm" på den, det var vad jag döpte den till när jag hittade den, för jag kunde vid den tiden inte hitta varken bilden, eller artistens namn (kände inte igen hans signatur, och trodde alltid att det stof "FW" snarare än "JW").

Så fort jag såg den, tidigt 2003, så "klickade" den med mig. Den fick mig att tänka på sådant som calm, lugnhet, tysthet, ro, sinnesfrid, avslappning... just let go, and relax... (huh... det fick mig att tänka på en låt också, en låt vars text kanske kan delvis passa på den scenen med den fallne riddaren... men samtidigt kanske inte, man kan ju tolka text till nästan vad som helst ju XD )... och många andra sådana ord.

Det är något som jag känner att jag på många sätt och vis definitivt är. Jag är oerhört lugn av mig, tystlåten, brusar inte upp, "layed back" i allmänhet, är väldigt mycket i "just nu"-et... och det är något som andra också noterar och kommenterar om mig att de tycker jag verkar vara det... Men på andra sätt så är jag inte det, men vill vara det... det är då mest mentalt sätt... min hjärna har en tendens att nästan konstant gå på högvarv, nästan konstant babbla, etc... väldigt svårt för mig att "stänga av" den... om jag inte har något annat att fokusera på, något annat att vända min nästan permanent topväxlade hjärna på (spel, tv-serier/film, läsa böcker, internet, mm), så plöjer den konstant igenom på allt som oroar och effekterar mig, på sådant som inte funkar med/för mig, på problem, etc. Det är specielt när jag ska gå och lägga mig för att sova som detta kan bli ett riktigt problem för mig. En hel del nästan, till helt, sömnlösa nätter för mig... för att den vägrar hålla käft... XD

På många sätt och vis så är det just exakt det, som ni stackara här på forumet (och andra forum och ställen som är i text form... som chatting, sms, etc), råkar ut för från mig... just min hjärnas nästan konstanta babbel som ofta vägrar sluta.
Här nedan är låten jag tänkte på (från min "onödigt vetande om mig" spoiler grejen XD ), i koppling till vad jag tänker på när jag tänker på bilden ovan, och delvis i koppling till biten du skrev om den förådde fallne riddaren. Vet inte hur pass passande den är som helhet till vad du söker dock.

Billy Idols låt "Adam in Chains", från hans "Cyberpunk" album (ett album som floppade rejält, och nästan ingen gillade... men som är mitt favorit album från honom... XD ).

Låten är rätt lång, och halvägs in i låten så byter den "stil" litegrann (går från "relax" delen, till "story" delen av låten, kan man väl säga)... be patient with it! XD

Låtens text (från azlyrics)

 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,543
Jag tänker vara en stereotyp och rekommendera Le Morte d'Arthur. Mest högtravande, mest riddardrama och mest högtravande riddardrama.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,537
Location
Göteborg
Riddaren:

Jag vet, jag vet att jag skall segra.

Vad manklara gränser, mysterier hava intet uttalat namn,
mysteriet ligger i den starkes kropp när han rusblind går till handling.

(Edith Södergran)

---

Veteranen:

O en klinga,

sviktande böjlig och stark,
o en smidigdansande klinga,
lydande stolt den strängaste lag,
rytmens hårda lag i stålet --
o en klinga
ville jag vara till kropp och själ!

Dig jag hatar,
du mitt usla videväsen,
du som flätas, du som vrides,
lydande tåligt andras hand.
Dig jag hatar,
du mitt lata drömmarväsen.
Du skall dö.
Hjälp mig, mitt hat, du längtans syster,
hjälp mig varda
klinga, ja klinga,
dansande svärd av härdat stål!

(Karin Boye)

------

Misstaget:

Af snökristaller klara

står fältet prydt;
om några veckor endast
är allt förbytt.

I glittren emot solen
och fröjden er;
snart sjunken I som tårar
i jorden ner.

I, vinterns vackra blomster,
snart vissnen I,
men utaf edra tårar
skall blommor bli.

Om några veckor endast
är allt förbytt:
af vårens väna blomster
står fältet prydt.

(Karl Alfred Melin)
 
Top