Polaris

[DeBracy]

Polaris är världens bästa spel, men det vet väl alla redan. Riddarromantik vid nordpolen strax innan världen går under.

Går att få tag på i nytryck: https://www.sfbok.se/produkt/polaris-chivalric-tragedy-at-utmost-north-400396

 

[JohanL]

En fantastisk grej med Polaris är artwork-lösningen. Lehman hittade en gammal bortglömd rysk illustratör, skaffade sig rättigheterna för vad jag antar var en billig penning, och skrev en del av spelet runt det för att det skulle fungera så bra som möjligt. Resultatet blev spektakulärt.

 

[JohanL]

Så nyskapande att det inte fick några efterföljare alls utan står som en övergiven gren på rollspelsutvecklingens träd.

But that all happened long ago, and now there are none who remember it.

 

[wilper]

\section{Avslutning av spelmötet}

\em Men allt detta hände för länge sedan, och ingen kan längre minnas det. \rm

Släck ljuset.

Så jag minns i alla fall. Fint spel, men det var lite för omfattande för att rymmas bra på ett enstaka spelmöte, så det föll bort lite för mig när det begav sig. Nu när vi spelar kampanjer igen kanske det borde få komma till bordet igen.

 

[Genesis]

Så jag minns i alla fall. Fint spel, men det var lite för omfattande för att rymmas bra på ett enstaka spelmöte, så det föll bort lite för mig när det begav sig. Nu när vi spelar kampanjer igen kanske det borde få komma till bordet igen.

Mm, Polaris skulle jag kunna tänka mig att spela igen. Vi lirade en kampanj på kanske fyra spelmöten. Det var väl okej, sådär. Led lite av att det var fyra olika berättelser, dåligt ihopkopplade. Men till stor del var vi nog helt enkelt inte tillräckligt bra rollspelare för att kunna göra spelet rättvisa. Vi hade väl lirat indielir i ett par år på den tiden. Idag är jag mycket bättre, och skulle nog kunna göra något riktigt bra med Polaris. Framförallt efter att ha spelat spel som sätter regler för hur man får prata. Tror att Polaris skulle må bra av det. Åtminstone borde man förbjuda beskrivningar i första person. Kanske även lägga allt i dåtid. Det hände ju för länge sedan, trots allt. Prosopopées regel om att ingenting har något namn och att man inte får avbryta den som talar skulle också passa. Det ger riktigt härliga och lite ålderdomliga beskrivningar.

 

[Sömniga Isaac]

Mm, Polaris skulle jag kunna tänka mig att spela igen. Vi lirade en kampanj på kanske fyra spelmöten. Det var väl okej, sådär. Led lite av att det var fyra olika berättelser, dåligt ihopkopplade. Men till stor del var vi nog helt enkelt inte tillräckligt bra rollspelare för att kunna göra spelet rättvisa. Vi hade väl lirat indielir i ett par år på den tiden. Idag är jag mycket bättre, och skulle nog kunna göra något riktigt bra med Polaris. Framförallt efter att ha spelat spel som sätter regler för hur man får prata. Tror att Polaris skulle må bra av det. Åtminstone borde man förbjuda beskrivningar i första person. Kanske även lägga allt i dåtid. Det hände ju för länge sedan, trots allt. Prosopopées regel om att ingenting har något namn och att man inte får avbryta den som talar skulle också passa. Det ger riktigt härliga och lite ålderdomliga beskrivningar.

Tror du är något på spåren här, tror att vi skulle göra spelet mycket större rättvisa nu när vi är äldre, mer erfarna och lite klokare. Tilläggen du föreslår tror jag även skulle ge önskvärd effekt på spelupplevelsen.

 

[Dimfrost]

Polaris skulle jag kunna tänka mig att spela igen. Vi lirade en kampanj på kanske fyra spelmöten. Det var väl okej, sådär. Led lite av att det var fyra olika berättelser, dåligt ihopkopplade.

Det här är nog det enda jag ogillar med spelet, och jag vet inte riktigt hur man löser det på enklast sätt. Första steget är nog att alla är medvetna om problemet och jobbar mot att fläta ihop berättelserna.

 

[JohanL]

Det här är nog det enda jag ogillar med spelet, och jag vet inte riktigt hur man löser det på enklast sätt. Första steget är nog att alla är medvetna om problemet och jobbar mot att fläta ihop berättelserna.

Konsensus verkar vara att spelet är bäst på tre. Det är en början, i alla fall - en plotline mindre.

 

[RasmusL]

Det här är nog det enda jag ogillar med spelet, och jag vet inte riktigt hur man löser det på enklast sätt. Första steget är nog att alla är medvetna om problemet och jobbar mot att fläta ihop berättelserna.

Jag vet inte, varför liksom? Det är ett antal parallella historier men vi spelar ju olika roller i var och en av dem och även om riddarna aldrig träffas eller ens har beröringspunkter via månarna eller misstaget så skapar vi en stämning och en värld tillsammans. Har spelat flera gånger, kanonresultat samtliga, tror vi haft typ två scener där riddare träffats men de har inte varit höjdpunkter, mycket pga hur reglerna fungerar beroende på vems scen det är.

 

[RasmusL]

Åtminstone borde man förbjuda beskrivningar i första person. Kanske även lägga allt i dåtid. Det hände ju för länge sedan, trots allt.

Hm, det blev nog implicit "ingen första person" för oss pga ritualfraserna. När en sätter scenen med orden "Och så kom det sig..." blev det liksom naturligt att fortsätta på den högtravande tonen. Dåtid skulle kunna funka och det är ju redan delvis inbyggt i konfliktsystemet ("men det saknade betydelse"), å andra sidan inte helt stringent ("det skall icke ske"?)

Prosopopées regel om att ingenting har något namn och att man inte får avbryta den som talar skulle också passa. Det ger riktigt härliga och lite ålderdomliga beskrivningar.

Neeej, de namngivna grejerna i fiktionen är ju helt awesome stämningsskapande! Etzlitotec är recurring villain i många av våra berättelser, trusty steed Shackleton ofta en kompanjon, förmyndare för det Bortersta Museet ofta en syssla, osv. Jag tror snarare på regeln att alla ska läsa boken så kommer tonen att hänga med. Visst det är lite investering men lätt värt det!

 

[Genesis]

Neeej, de namngivna grejerna i fiktionen är ju helt awesome stämningsskapande! Etzlitotec är recurring villain i många av våra berättelser, trusty steed Shackleton ofta en kompanjon, förmyndare för det Bortersta Museet ofta en syssla, osv. Jag tror snarare på regeln att alla ska läsa boken så kommer tonen att hänga med. Visst det är lite investering men lätt värt det!

Visst fan, glömde bort alla stjärn-namn. Var länge sedan jag läste spelet. Okej, namnen får vara kvar!

 

[wilper]

Det här är nog det enda jag ogillar med spelet, och jag vet inte riktigt hur man löser det på enklast sätt. Första steget är nog att alla är medvetna om problemet och jobbar mot att fläta ihop berättelserna.

Spelet funkar imo bättre på tre spelare av den anledningen.

Konsensus verkar vara att spelet är bäst på tre. Det är en början, i alla fall - en plotline mindre.

När jag hackade vidare på det och skrev The Phenomenon så blev det bara en huvudperson kvar. Jag hade nog kunnat tänka mig att spela även Polaris så: en får spela en riddare och de andra blir spelledare. Inget roterande.

 

[JohanL]

Spelet funkar imo bättre på tre spelare av den anledningen.

Folk säger också att det är bättre med bara en måne.

 

[RasmusL]

Folk säger också att det är bättre med bara en måne.

Har haft riktigt bra spel på tre och fyra, lite svårare på fem men det blev också bra tillslut

 

[RasmusL]

Jag tänker att om spelarna kan lite släppa fokus på "bara sin rp" och se de tre/fyra/fem historierna som gemensamt ägande så är förutsättningarna goda. Jag har minst lika kul, om inte mer, i att spela månar och misstag än min egen riddare (även om kvalen såklart är tuffare för riddar-spelaren i varje given situation) och då blir behovet av att fläta historierna mindre. Min riddare behöver inte vara med i varje scen för att jag ska få spela historierna liksom.

Men det här var ingen Polaris-tråd, sorry för allt OT.

 

[TobiasEkwall]

Polaris är världens bästa spel, men det vet väl alla redan. Riddarromantik vid nordpolen strax innan världen går under. En tragedi som drivs fram mot undergången. Ingen spelledare utan man spelar motståndare åt spelaren som sitter mittemot. Konfiktresolution genom ett system med förhandling genom formella fraser. Briljant på alla sätt. Så nyskapande att det inte fick några efterföljare alls utan står som en övergiven gren på rollspelsutvecklingens träd.

Bara så att alla vet att tråden har någon effekt, jag har hört om spelet för ut, men nu tog jag mig i kragen och läste det. Otroligt vackert, jag är mycket taggad, Har till och med hobby översatt fraserna och rollformuläret. nu ska jag bara lyckas övertala folk i min närhet att det är häftigt med poetiskt, tragiska riddaröden under döende stjärnor vid världens ände

 

[Gurgeh]

Bara så att alla vet att tråden har någon effekt, jag har hört om spelet för ut, men nu tog jag mig i kragen och läste det. Otroligt vackert, jag är mycket taggad, Har till och med hobby översatt fraserna och rollformuläret. nu ska jag bara lyckas övertala folk i min närhet att det är häftigt med poetiskt, tragiska riddaröden under döende stjärnor vid världens ände

Det finns en antik tråd som diskuterar översättning av fraserna: [Polaris] Översättningar av nyckeltermer | Rollspel.nu

 

[RasmusL]

Det finns en antik tråd som diskuterar översättning av fraserna: [Polaris] Översättningar av nyckeltermer | Rollspel.nu

Nordnordost har fixat alla fraser och snygga formulär på svenska! Finns säkert någonstans!

 

[RasmusL]

Här! https://www.nordnordost.se/?tag=polaris

 

[RasmusL]

Här! https://www.nordnordost.se/?tag=polaris

Vill också VERKLIGEN tipsa om pedagogy of play-strukturen om @wilper (?) tagit fram för spelet. Jag hittar det inte nu (wilper kanske kan länka om den finns någonstans?), men det funkar svinbra med Polaris för att greppa det egentligen ganska komplexa regelsystemet. De mer komplexa fraserna är lätta att förbise om en bara kör rätt på och det här upplägget med gradvis lärande gör att en kommer in i det smidigt och lirar även bra med att få till en schysst dramatisk struktur de första tre-fyra spelmötena!