Preacher #1
Time of the Preacher
Vi öppnar på en diner i Texas. Jessie, Tulip och Cassidy sitter och försöker få klarhet i vad som har hänt de senaste dygnen och hur Jesse ska ta sig an sitt sökande efter gud.
Jessie Custer, den unga pastorn i Annville har tagit sig en redig bläcka och fått stryk på den lokala puben.
Tulip, som är Jessies ex har med viss tvekan get sig ut för att mörda en politiker, men lyckas i stället bara klippa en av livvakterna.
När hon flyr försöker hon kapa en bil som körs av Cassidy, som är en irländare med stökig frissa och solbrillor. När de kör iväg tar han ett skott i huvudet men tycks inte bry sig om det.
I himmeln så har något mycket besvärligt hänt. Någon, eller något, som heter Genesis har flytt för att smälta samman med en människa och det faller på tre änglar med tråkiga overaller och blåa mohikaner att försöka få nån ordning på det hela. Annars kommer de få fan av några betydligt coolare änglar som har vingar, schysta tvättbrädor och coola fläckar runt ögonen. En av de bättre och tuffare änglarna har nämligen avlidit i sviterna av Genesis flykt till jorden.
En av de lite tristare änglarna tar sig till Boot Hill för att väcka Mördarnas Helgon som vilar i en enkel träkista.
Genesis slår likt en bomb ner i Jessies kyrka och hela Annevilles församling slits i stycken. Förutom Jessie då, som i stället smälter samman med Genesis.
Under tiden har Tulip som kör Cass bil under dagen (Cassidy själv har tagit skydd under en presenning) kommit så pass nära Annville att hon ser den märkliga explosionen. I de rykande resterna av kyrkan hittar hon Jessie och vipps är vår trio samlad.
I Dinerns nutid går Jessie ut för att köpa cigg (alla, och då menar jag alla, röker i den här serien), John Wayne gör honom sällskap.
En sur, rasistisk och ful sheriff börjar rota i Anneville explosionen, han och hans mannar hittar ganska snabbt trion och uppmanar dem, å de strängaste, att stiga ur Cass flyktbil.
Det är här vi för första gången får se vad Genesis kan göra, Jessie kan tala med en röst som inte går att motstå, det han befaller måste utföras. Det är som att det var guds egna ord. Han säger åt snutarna att släppa sina vapen. Jessie, Tulip och Cassidy drar iväg så snabbt bilen bär dem.
En man i hatt och lång rock närmar sig uppbådet av poliser. Det är Mördarnas Helgon och han ser bra redo ut att börja Helgonmörda.
Det här är helt
briljant bra. Det här kan vara det bästa förstanumret på någon serie nånsin! Varenda ruta är välanvänd, varje replik ger oss den information vi behöver för att förstå exakt tillräckligt mycket av vad som pågår. Det är 40 sidor i stället för 24, som är standard och för en gångs skull så gör de extra sidorna sitt jobb.
Graalen nämns först i nästa nummer, men förutom de och deras huvudrepresentant Starr så är alla spelare på planen och beter sig redan som de ska. Det är mer än tydligt hur de olika karaktärerna funkar ihop, vi vet egentligen allt vi behöver om Jessies sökande efter gud (även här tar det tills nummer två innan det står klart att gud inte finns i himlen)
Alla viktiga teman är tydliga redan här; religionshatet, den välskrivna dialogen, ultravåldet, provokationerna, americanan och berättarglädjen formligen rinner ut ur sidorna.
5 av 5