Nekromanti Preliminär kapitellista (a två sidor/kapitel+bilder) för antikdelen i projekt SEH

[Tell]

Projekt SEH - projekt storeuropeisk historia, enligt forumbegäran att inte kalla det för världshistoria (vilken jag nog tänker respektera tills vidare)

1. INTRO: Egyptenfokuserat, lite allmänt förklaringar kring begränsningen med historia och avsaknaden av skriftliga källor. Legenderna om den mörka tidsåldern, möjligtvis, eller om Minoerna.
2. Babylons diplomater och stadsstater
3. 3e mellanperioden, och egyptens senare tider. De Nubiska drottningarnas välde och den egyptiska kulturens överlevnad i söder.
4. Fenikiernas urhistoria, Hyxoshypotesen, och fenikiernas kolonisation.
5. Mahajanapada
6. Greklands tre stammar vid början av den klassiska tiden, och dessas samhälle. Grekernas litteraturkritik och sofister, frukterna av det klassiska grekland.
7. Höst och vårperioden.
8. Persiens världsvälde
9. Philip, Alexander, Diadocherna och hellenismen generellt
10. Mauryariket
11. Ashoka Vettvillingen
12. Sibyllans böcker, Etruskerna och roms arv ifrån norr, som motvikt till det helenistiska
13. Pamirriket/indoskyterna
14. Handynastin.
15. Roms utveckling som republikanskt imperium, sociuskrigen, inbördeskriget, Sulla. De juridiska institiutionerna.
16. Gallernas hjälpbegäran. Caesars fantastiska karriär.
17. Arminius & Augustus, och det nya väldet.
18. Cartago och Mauritanien, de konkurrerande västliga rikena.
19. Marcus Vitruvius, som exempel på civilisationens frukter. Vetenskaperna, Civilisationens förutsättningar
20. Romarnas grannar/lydriken - Armenien, Israel och Pontus
21. Svarta havets barbarfolk
22. Det judiska undantaget och den religiösa situationen under antiken
23. Gallienus – postumus – Zenobia
24. Sassaniderna
25. Plotinus och neoplatonismen – syntesen av antikens filosofier
26. Arianus v Athanasius v Constantin & Nicea
27. Julian Apostaten v Theodicius.
28. Augustinus
29. Stilcho, Honorius, Aetius, Atilla och västroms fall
30. Vandalriket
31. Gregorius Magnus återuppbyggnad av Kyrkan – arvsdonationen.
32. Muhammad - och inbördeskriget efter hans död. Slutar epoken med byggandet av Cairo.

Vad saknas?
Vad kan slås ihop?
Jag tänker mig att det löper en färgglad tidslinje i övermarginalen, som visar på århundrade (och den beskrivna episodens slut), men att det därutöver inte skall förekomma speciellt mycket siffor. Tror ni att det skulle vara möjligt att följa?

Idealt vill jag ha 24 kapitel + intro, men det kanske är en idé jag får skrota.

 

[Tell]

Inga tankar alls?

 

[Ymir]

Du har en radikalt annorlunda historesyn än mig så det är svårt att komma med enskilda tips; min bok hade haft en helt annan kapitelstruktur från grunden. Men jag ska göra ett försök!

- kan du inte kalla det 'Gamla världens historia' eller nåt, om du ändå ska ha med Afrika och Kina?

- Jag saknar något om Axum, det var trots allt det första kristna riket.
- Om du ska beskriva Egypten och Mesopotamien borde du även ta upp Induskulturen.
- Jag saknar något om österländsk filosofi, tex de konstiga sassanidiska tänkarna och de religiösa-filosofiska skolorna i Indien; se även nedan om buddhismens framväxt. Kanske kan bakas in i kapitel 19 eller något? Överlag hade jag egentligen velat tillägna minst ett kapitel hela konceptet kring 'Axialåldern', dvs den här perioden under antiken då de senare världsreligionerna/filosofierna växte fram i Eurasien.
- Jag tycker islams framväxt är en extremt viktig process av typ ofantlig vikt för världshistorien, och hade gett nog ägnat den mer än ett kapitel. Som jag ser det gör den arabiska expansionen slut på de antika civilisationerna och innebär därför på något sätt början på medeltiden.
- Buddhismens framväxt och dess konflikt med den bhraminiska hinduismen förtjänar också ett kapitel.
- Varför kallar du Ashoka för "vettvillingen"?
- Jag saknar nån slags genusbitar, tex Augustus policy för familjeplanering, Hypatia av Alexandria och andra kvinnliga tänkare, de antika gudinnekulterna, bodhisattvan Tara, kvinnornas roll i kristnandet/islams framväxt, etc.

 

[Tell]

Varför inte, re gamla världen. Det är en ok kompromiss, även om den känns mer pretensiös än det mer urvattnade världshistoria. Framförallt eftersom jag vet att jag verkligen inte har kompetens att ens lukta på indonesiens komplexa politiska liv.

*Axum, check.
*Indus känns för gammalt - kan möjligen bakas in i inledningen. De delar av egypten jag tänkte ta med är egegntligen från och med Meroe, med Kushtiden mer som en prolog. Hrm. Bra poäng.
*Konstiga sassanider måste absolut med, men känns som en rätt integrerad del av deras rike.
*Axialålder som eget kapitel är en bra idé. Vad gäller de tidiga buddhisterna är jag lite mer skeptisk - vad jag vet har man ännu inte enats om en kronologi, och då känns det snarare mytiskt än historiskt.
*Jag håller med om att Islams födelse är jätteviktig, men Islam kommer med en hel del under medeltiden - jag tänker egentligen att Aishas uppror är det naturliga slutet. Innan dess beter sig islam som vilken ökensekt som hälst, men i och med Uthman och Sahabasystemet upplever jag att man börjar bli något annat. Jag har inget emot att bli övertygad här.
*Ashoka kallar jag vettvilling eftersom hans policies innebar att Mauryariket dog.
*Genusbitar absolut - men jag tror att man här skulle kunna vinna på att helt enkelt integrera dem - t.ex. kvinnornas professionella ställning i ioniska grekland, Praxilla och de andra poetöserna, drottningarna Candace, Dynamis och Mariamne - samt givetvis Cleopatra och de andra Diadocherdöttrarna/politikerna. Kvinnors sociala kön i ritualerna i macedonien, thracerna, romarnas annorlunda arvsrätt och ekonomiska delar (inklippt i arvet efter etruskerna). Gudinnekulterna går definitivt in under den punkt om religion jag trodde att jag hade direkt efter #6. Tack för påpekandet. Skall fixas. Augustus äktenskapshysteri är lite kul, men jag kopplar den nog snarare tolll hans försök att stärka traditionella kulter och tvätta bort stämpeln som claudius svärson. Detta är en öppen fråga för mig - är det en bra idé att separera genusfrågor, snarare än lägga in dem löpande?
Hypatia vet jag inte om jag vill ha med alls som annat än en fotnot kring neoplatonismen. Liksom arminius är hon i sin nuvarande tappning en propagandafigur från 1800-talet; till skillnad från Arminius lämnade hon inte något bestående arv. Perictone, som var en kraft i athens politik på egen hand, och moder till platon, och fullärd pythagore känns som en intressantare figur i så fall. Varför känns tara relevant?

Spoiler: kommentarer

fel av mig - guddinnekulterna ska naturligtvis in under #22.

 

[Tell]

hur skulle slutkapitel (efter övriga ändringar)

*Muhammad & Abu Bakr
*Omar
*Valet av Uthman & Aishas uppror

Låta, re tidiga islam?

 

[Vimes]

Jag tänker inte våga mig på några åsikter förrän du kommit till 1800-talet, men jag följer projektet med intresse och läser gärna något när det finns något skrivet.

Spoiler: kommentarer

tack - betaläsare är fantastiskt!