Nekromanti Problem med arv

[Black_Ocean]

Har suttit och funderat hur man skulle på bästa sätt göra få bort problemet med att rollpersoner ärver saker av varandra (har främst magiska föremål i tankarna). Detta är inget problem då det hålls inom rimliga gränser men sen då en rollperson får genast ärva en hel hög med magiska föremål redan första minuten av speltid har spelbalansen totalt försvunnit.
Ett bra exempel på detta är även det att ett av de magiska föremål jag gav under ett spelmöte för ca 1½ år sedan fortsättningsvis är med i äventyrargruppen även fast rollpersonen som fick föremålet är sedan länge död och begraven.

Är öppen för förslag och funderingar

 

[Krille]

• Varför ska de gamla rollpersonerna ge bort en död rollpersons egendom till en främling? Rimligen borde de antingen lägga beslag på dem själva, gräva ner dem med döingen eller dumpa dem till döingens släkt; de två sistnämnda endast om rollpersonerna är (huvaligen!) hederliga. Men ge bort den till en vilt främmande person? Nä.
• Spelar man kampanjspel över generationer så kan man lösa det som i Pendragon: en ny rollperson är så gott som undantagslöst en gammal rollpersons son, och får därmed ärva pappas egendomar och titlar. En ny rollperson som
• Annars kan man spela avslutade kampanjer. Man spelar tills Världen är Räddad, Ärkeskurken är Död, Rollpersonerna är Hyllade som Hjältar... och sen skrotar man kampanjen, pensionerar rollpersonerna och börjar om med en ny kampanj med nya rollpersoner. Lite mer tips om den spelstilen

 

[Black_Ocean]

Varför ska de gamla rollpersonerna ge bort en död rollpersons egendom till en främling? Rimligen borde de antingen lägga beslag på dem själva, gräva ner dem med döingen eller dumpa dem till döingens släkt; de två sistnämnda endast om rollpersonerna är (huvaligen!) hederliga. Men ge bort den till en vilt främmande person? Nä

Jag va lite otydlig där och det ber jag om ursäkt för. Menade inte att det går direkt till den nya Rp men föremålen hamnar där till slut. Då någon dör delar resten av spelgruppen upp föremålen mellan sig, alltså kommer den "nya" rollpersonen slutligen att börja ärva. Vet inte om min poäng blev direkt tydligare nu...

Spelar man kampanjspel över generationer så kan man lösa det som i Pendragon: en ny rollperson är så gott som undantagslöst en gammal rollpersons son, och får därmed ärva pappas egendomar och titlar. En ny rollperson som inte är en gammal rollpersons son (åkejrå, eller dotter) får inte ärva pappas grunks och titlar, eller anseende heller. Det gör att en helt ny rollperson automagiskt hamnar på efterkälken.

Spelar inte generationsspel fast något som man borde ta och testa på nångång.

Annars kan man spela avslutade kampanjer. Man spelar tills Världen är Räddad, Ärkeskurken är Död, Rollpersonerna är Hyllade som Hjältar... och sen skrotar man kampanjen, pensionerar rollpersonerna och börjar om med en ny kampanj med nya rollpersoner. Lite mer tips om den spelstilen finns här.

Episka kampanjer och oändligt långa kampanjer med ett huvudmål är något som jag försöker undvika. De spårar lätt ut så den stil vi spelar med är skilda äventyr som dock utspelar sig efter varandra i något som kan liknas med en kampanj. Ytterst få "pauser" i speltid (förutom då spelarna vill ha det dvs). Detta leder till att rp inte nödvändigtvis blir hjältar och övermäkliga halvgudar utan "kampanjen" forstätter så länge åtminstone en rp av äventyrargruppen överlever äventyret och vill fortsätta äventyrarkarriären i en större grupp (de som dog fixar bara nya rp och kommer med igen)

 

[Mogger]

"Jag va lite otydlig där och det ber jag om ursäkt för. Menade inte att det går direkt till den nya Rp men föremålen hamnar där till slut. Då någon dör delar resten av spelgruppen upp föremålen mellan sig, alltså kommer den "nya" rollpersonen slutligen att börja ärva. Vet inte om min poäng blev direkt tydligare nu..."

Sätt lagen på dem. Åldermannen har säkert ett och annat att säga om att tillskanska sig arvegods på dylikt sätt. Eller låt dem bli rånade, eller tvungna att fly hals över huvud och måste lämna utrustningen bakom sig, elller lägg till en otrevlig bieffekt med de magiska pryttlarna...

Det finns masor av sätt att lura av spelare sina favoritvapen.

 

[Rimmer]

Håller med Traffaut.

Att ta om hand en död mans ägodelar var detsamma som rån i de flesta länder under medeltiden. Detta då den som tar sakerna berövar den dödes släkt på hans/hennes rättmäktiga arv. Rent tekniskt så är det bara en annan form av gravplundring (då gravplundring är att stjäla från en död person) fast det i detta fall inte krävs något grävande.

Och det bör tas i betänkande att om personen dör i närheten av någon form av civilisation så vill rättsväsendet veta vad som hänt och var personens ägodelar tagit vägen. Vilket kan leda till stora komplikationer om man inte spelar rent spel med rättsväsendet.

 

[Black_Ocean]

Hade faktiskt inte tänkt på det där med lagen och att det skulle anses som gravplundring att "ärva" av en äventyrare man rest tillsammans med. Tackar för det.

Dock att som SL se till att spelargruppen gång på gång blir rånad/tappar bort eller på annat sätt förlorar sin utrustning ska man se upp med. Som spelare tröttnar man fort om nån jävel till svartnisse går och stjäl ens magiska tvåhandsvärd gång på gång

 

[Black_Ocean]

Som jag sade i det tidigare inlägget till Traffaut så är detta en vinkling jag inte tänkt på tidigare och jag tackar för det. Dock kan det bli vissa praktiska svårigheter.

1. Hur ska myndigheterna kunna veta om en person är död eller inte? Ingen äventyrargrupp släpar hem sin döde kamrat genom den mörka farofyllda skogen eller ner för det ödsliga berget, speciellt om de vet att det endast leder till att de inte får se röken av den eventuella packningen Rp bärde. Man måste även tänka på att Rp kan eventuellt vara "försvunna" i ödemarken under flera års tid och ska myndigheterna då klassa personen som död och kräva dess utrustning?
2. Hur ska myndigheterna kunna veta vad varje medborgare i riket äger till minsta lilla pryl då de inte ens kan hålla reda på befolkningsantalet i en stad? Har då någon en magisk dolk så är en sån relativt lätt att smuggla undan och då är problemet inte löst. Äganderätten är även det ett problem, man skrev inte direkt under köpebrev då man gick ut och skaffade sig det magiska tvåhandssvärdet.
3. Blir inte speciellt trevligt för den heroiska äventyrargruppen om en av Rp går och blir förintad, faller i havet och sjunker som en sten eller på annat sätt dör på ett sådant sätt att dennes utrustning förgörs/blir otillgänglig. Resten av gruppen blir då dömda för "icke återlämnade av värdeföremål" om de inte har några vittnen som stärker deras historia.

 

[Krille]

"1. Hur ska myndigheterna kunna veta om en person är död eller inte?"

Jag tror du tänker i för lite moderna banor. Det finns med stor sannolikhet inget folkbokföringsregister eller en stark statsmakt som håller reda på sina medborgare.

Vad som däremot finns är en kasse släktingar, som om de höll minsta kontakt med sin numera avlidne släkting också vet att han hängde runt med rollpersonerna. Hör inte den döde av sig inom rimlig tid så kommer en del misstanke falla på rollpersonerna. En arg hustru, mor, far eller bror kan mycket väl få för sig att anklaga rollpersonerna för att ha dräpt deras släkting och stulit hans ägodelar. Även om rollpersonerna har femtielva vittnen som kan intyga att släktingen, tillsammans med alla sina ägodelar, blivit förvandlad till en askhög av en drakes eldflås så kommer det fortfarande råda tvivel på den punkten. Varsågod - där fick du ett äventyrsuppslag på köpet.

"2. Hur ska myndigheterna kunna veta vad varje medborgare i riket äger till minsta lilla pryl då de inte ens kan hålla reda på befolkningsantalet i en stad?"

Behövs det? Magiska vapen är liksom... tja, magiska, och ska de ha någon magisk charm annat än vilken kökskniv som helst som man kan köpa i TV-Shop (Breadknife of Loaf-slaying +1) så bör de ha ett namn, en historia och ett rykte. Hjälten Trygg-Torkel har inte vilket svärd som helst, eller ens vilket magiskt svärd som helst. Han bär på Alldräper, Trygg-Torkels svärd, och gunåde den som försöker ta den från honom! Skulle Alldräper dyka upp i någon annans händer än Trygg-Torkels så är det någon form av onåd på färde.

Folk har dött för mindre, du vet.

 

[Krille]

Off-forum?

Den här tråden är fullkomligt skitintressant, men den har ett problem. Den har inte enbart i DoD-forumet att göra. Döda rollpersoner och arv förekommer ju liksom inte enbart i DoD, utan även i princip i alla andra rollspel. Så den här diskussionen kanske skulle tas i det vanliga rollspelsforumet?

 

[Black_Ocean]

Ditt svar på mitt argument nr. ett är helt sant och jag håller med om det. Dock är jag lite tveksam om det skulle leda till några större förändringar. Eftersom den värld jag är SL i är såpass stor (iofs har mig själv att skylla på den punkten eftersom jag skapat världen) så skulle inte ett par fattiga släktingar utgöra något större problem för äventyraren som är flera månaders resa bort. Visst, han kan inte tryggt resa till området där släkntingarna lever men världen är stor och möjligheterna är många på andra håll. Släktingarna har helt enkelt inte en realistisk chans att kräva sin hämd på äventyraren.

Håller helt med dej att magiska vapen och föremål ska ha sin charm. Därför ska de vara ovanliga. Dock inte så ovanliga att alla kan räkna upp varje magiskt föremål och veta vem som just nu har det i sin ägo och hur denna person ser ut. Det är helt enkelt inte realistiskt. Om föremålet är en världskänd artefakt så då är det en annan sak men ringen med Ljus E1 samt Sigill och Permanens ska inte ha en världskänd bakgrund, namn och rykte. En sådan ring är trots allt inte så svår att skapa.

Gillade dock "Breadknife of Loaf-slaying +1"

 

[Black_Ocean]

Re: Off-forum?

Du har en poäng där, tänkte dock inte så långt själv. Är väl för "DoD-hjärntvättad"

 

[Krille]

"Visst, han kan inte tryggt resa till området där släkntingarna lever men världen är stor och möjligheterna är många på andra håll. Släktingarna har helt enkelt inte en realistisk chans att kräva sin hämd på äventyraren."

Skam den som ger sig. Se Korpen Flyger en gång till och fundera över hur länge Gestur väntade på sin möjlighet för hämnd.

"Håller helt med dej att magiska vapen och föremål ska ha sin charm. Därför ska de vara ovanliga. Dock inte så ovanliga att alla kan räkna upp varje magiskt föremål och veta vem som just nu har det i sin ägo och hur denna person ser ut."

Nej, men någon borde veta det, utöver rollpersonerna. Och om denne någon råkar vara den dödes arvtagare så är det bäst för rollpersonerna kan redogöra för den framlidne rollpersonens ägodelar.

"Om föremålet är en världskänd artefakt så då är det en annan sak men ringen med Ljus E1 samt Sigill och Permanens ska inte ha en världskänd bakgrund, namn och rykte. En sådan ring är trots allt inte så svår att skapa."

Det kräver "bara" en permanent offrad PSY, så de lär ju inte växa på träd heller. Beroende på hur världen formuleras så behöver inte föremål vara magiska för att ha ett namn, bakgrund och rykte. I Västmark slängde jag in svärdet Stenklyvaren en gång i tiden. Det fanns en lång historia om det: svärdet hade givits till Eskil av Loddfavner, dess smed, och Eskil hade givit det till sin son Leif, som sedan bosatte sig i Västmark. Dennes dotter Liv fick sedan svärdet, som gav det till Gwithaen, hennes son, som sedan gav det till sin son Ethain, som gav det till sin son Heored som gav det till sin son Frivin, som gav det till Guthric, hans son (en av rollpersonerna). Guthric av Eskils ätt dräpte många fiender med Stenklyvaren, vann mycken ära genom att bära det vid sin sida och hålla Stenklyvarens hjalt i ett fast grepp, och aldrig svek det honom i strid.

Men det var inte magiskt för fem öre.

 

[Svarte Faraonen]

En magiker av kalibern att han lärt sig Permanens (Skolvärde 19) lär ha höjt sin PSY ett antal gånger under sin karriär, så han kan väll göra sig något som gör att han slipper tänka på en av sina mest triviala besvärjelser. Om han är beredd att offra ytterligare ett PSY är det det sista han spenderar på den besvärjelsen, och han behöver aldrig oroa sig över att ha det mörkt mer. PSY kan tränas upp, ju.

 

[Black_Ocean]

Nej, men någon borde veta det, utöver rollpersonerna. Och om denne någon råkar vara den dödes arvtagare så är det bäst för rollpersonerna kan redogöra för den framlidne rollpersonens ägodelar.

Ja...men min erfarenhet som spelare och SL har visat att denne någon är ytterst sällan någons släkting, dessa brukar finnas nämda i bakgrundshistorian men sedan aldrig mer dyka upp. Borde kanske införa obigatoriska släkttäffar för varje Rp. Stackars den som är halvorch då

Håller för övrigt med Bobby om det där med PSY

 

[Krille]

• Den svarte krigaren "vars by brändes ner av orcher och tvingades att bli en cynisk krigare" får reda på att orcherna hade order av trollkarlen Zot att skrämma bort alla vithudingar från området.
• Trollkarlen Zot var också den onde trollkarl som dödade den snälla magikerflickans lärare i en magiduell.
• Riddarens familjs ärkefiende råkar stå i den onde trollkarlen Zots sold.
• Tjuvens syster blev våldtagen av Zot.
• Endast utbygdsjägarens far vet hur man tar sig över bergen för att komma åt bakvägen in till Zots torn.

 

[Svarte Faraonen]

"jag kan ju hugga av mig handen då och då för det gör ju inget då jag kan en besvärjelse som gör att den kan växa ut igen på ett halvår".

Mera som "jag kan offra lite av min kondition på det här magiska föremålet, jag tar längre joggingrundor nästa år".

 

[Black_Ocean]

Ja...jag är medveten om att jag har varit lite väl slarvig med att utnyttja familj och släktingar vad gäller äventyr med dock kan man inte använda dess för mycket. Då blir det en lika hemsk kliché som:
En mysiskt man kliver in på världshuset och går fram till er och frågar med hes röst. "Är ni äventyrare?"

Så jag kan hålla med om att detta är en del av lösningen på arvfrågan men jag anser att det inte räcker. Det fungerar ibland men inte alltid.

Liksom, det är en bit av din själ som du planterar i ringen. Hur bekvämt kan det vara på en skala?

Svårt att säga, har aldrig egentligen testat

Dock kan jag hålla med om att det kanske e lite väl stor uppoffring då man istället kan skapa ringen med Laddning istället för Permanens. Hmm...nåt jag ska ta och fundera över

 

[walium]

Jag hade liknande problem när vi spelade Mutant i början av min rollspelskarriär. I många fall handlar det om hur mogna och seriösa spelare man har. Hur ofta kan de ha tid eller möjlighet att roffa åt sig sin döde kamrats ägodelar precis under eller efter en strid? Vilken slags magiska ägodelar rör det sig om egentligen? Att bära runt på en stor mängd magiska saker lär ju locka till sig en hel del uppmärksamhet och avundsjuka. Varför inte låta den döde rollpersonens ande avundsjukt bevaka sitt gamla vapen även efter det att han har dött en kvalfylld död? Det kunde faktiskt vara intressant att testa.

 

[Black Dwarf]

Ja...men min erfarenhet som spelare och SL har visat att denne någon är ytterst sällan någons släkting, dessa brukar finnas nämda i bakgrundshistorian men sedan aldrig mer dyka upp.

Och vems fel är det? Det är knappast spelarna som säger att de söker upp sin morbros fru för att hon kan sånt som de behöver veta. Det är SL som lägger in dessa släktingar och dessutom gör så att de får affektionsvärde i sig. Jag är själv ganska dålig på den punkten (och jag är ju banne mej upplärd av dej också, BAD TEACHER!), men har förbättrat mej sedan jag tagit del av visdomen på forumen.
Låt rollpersonerna utveckla mer karaktär än klichéerna som brukar dyka upp i dina äventyr (jag har varit där, jag vet), och gör så att de hedrar sina döda vänner, att banden mellan dem växer sig starka. Karaktärer med djup, med sociala kontakter och krossade/uppfyllda drömmar gör saker och ting mycket mer intressant ur spelledarens synvinkel också. Det är en helt annan sak att sitta bakom skärmen och titta när spelarna verkligen är någon annan.

/BD, ger sin gamla SL råd.

 

[Anders Åstrand]

heh. i en kampanj vi spelade en gång insåg vi efter att tag att det var helt meningslöst att inskaffa riddjur, då de bara avled hela tiden. någon som döpte sina hästar till namn I, namn II, namn III, osv var snart uppe i namn XIII ..