Erik heter jag och jag har precis öppnat en liten webbutik. Just nu har jag bara sällskapsspel i form av brädspel och kortspel. Men jag hoppas kunna bredda mig framöver om allt går väl och jag skulle gärna vilja ha lite rollspel i sortimentet!
Min tanke är att erbjuda spel som passar alla för att få fler att spela fysiska, face-to-face-spel i allmänhet. Men jag vill även få fler att våga prova mer utmanande och annorlunda spel.
Så min fråga till er är: Om du skulle rekommendera ett rollspel för att frälsa någon som aldrig spelat, vilket/vilka skulle det vara?
Jag tar också tacksamt emot åsikter och kritik om min hemsida i allmänhet! Du hittar den här: http://www.gabaam.se/
Spelet om Morwhale och Fantasy! OSG skulle jag rekommendera.
Gabaam said:
Morwhayle verkar fint!
Särskilt det här tycker jag var intressant: "Spelarna har alltid valfrihet om vart de vill gå och vad de vill göra. Men för att inte friheten ska bli förlamande har varje äventyr en äventyrskarta."
Det är något jag funderat på. Att just nybörjare riskerar att bli förlamade av för mycket frihet. Har upplevt samma problem med komplexa strategispel, folk vet inte var de ska börja.
Fantasy! OSG ser också bra ut, men frågan är om old-school känslan mest tilltalar veteraner?
Axelssons rekommendation är logisk. Håller med. Men just nu känns Symbaroum som ett spännande spel som också är fantasy, ganska regellätt och enkelt att komma igång med. Så jag tycker det kan få vara med. Min personliga tro är även att det kan vinna på hållbarhet i längden, vilket kanske inte ska underskattas. Tror ofta det första spelet är något man återkommer till.
Dock känns det allmänt svårt att ge en rekommandation för gruppen "nybörjare", eller som du skriver de "som aldrig spelat". Jag tror man har så olika preferenser och bakgrund att det lätt blir vanskligt.
Sedan är egentligen mitt personliga intryck att Morwhayle kanske inte är så enkelt för "nybörjare". Visst, det är skitsnyggt, grundmekaniken enkel och det är välskrivet och med ett tilltal som definitivt är riktat mot nya spelare. Men jag tror att konventionerna för för HUR man ska spela gör det svårare än ett vanligt tradspel - scener, medberättande, komplikationer, resurser, milstolpar... det blir ganska mycket jämfört med bara "säg vad du gör, spelledaren är världen, slå under X för att lyckas".
Gabaam said:
Du har helt rätt. Rekommendationen beror på personen. Men jag jämför med brädspel där man ändå ganska lätt kan ta fram kanske 10 spel som alla funkar bra för nybörjare.
Sen måste ju temat tilltala. Det kan jag tänka mig är ännu viktigare för rollspel? Jag tror fantasy lockar många, men det finns också de som direkt tycker det är för "nördigt".
När du säger "säg vad du gör, spelledaren är världen, slå under X för att lyckas", menar du typ DnD/Pathfinder då?
"menar du typ DnD/Pathfinder": Jag avser främst traditionell spelledarstyrd spelstil, vilket gäller väldigt många av de vanliga spelen. Men man brukar spela DnD så, så de ingår väl.
Vad som passar för en nybörjare beror väldigt mycket på vem denna nybörjare är. Är det en person som är intresserad av relationer och att skapa egna historier kan det mycket väl vara något helt annat än tradspel av typ Drakar och Demoner eller dagens motsvarigheter som passar bäst. Jag spelar då och då med personer som i vuxen ålder börjat spela rollspel i form av storygames/"indie" och som verkar helt ointresserade av att spela tradspel. Förutom detta så kan även sådant som genre och setting spela stor roll för intresset. En person som älskar sci-fi men ogillar fantasy kommer dras till en viss grupp spel medan en person som älskar vampyrhistorier kommer dras till en annan grupp spel.
Därför är det väldigt svårt att säga vad en generell "nybörjare" kan vara intresserad av. Det bästa man kan göra är nog att sälja rollspel av olika sorter, men vill man få in någon sorts kosing (om det överhuvudtaget är möjligt det vill säga) finns det en poäng i att hålla sig till de större spelen som säljer mer och aktivt ger ut nytt material.
Sedan kan ju vissa spel vara mer nybörjarvänliga för att de på ett mer pedagogiskt sätt förklarar vad rollspel är och hur man spelar det. Jag kommer inte på så många sådana spel och det är svårt som inbiten rollspelare att sätta sig in i vad en nybörjare kan ha svårt att förstå, men Mutant: År Noll verkar ha dragit till sig en del nya rollspelare baserat på vad jag läst på deras forum. Jag tycker nog också att det har ett rätt pedagogiskt upplägg, och det är ett nytt och hett spel med nya produkter på gång så det kan vara ett spel som är intressant för dig.
Gabaam said:
När du säger storygames/"indie", har du några exempel?
Ska jag vara ärlig så ser jag inte särskilt mycket kosing i detta Jag vill ha bra rollspel i sortimentet som en service och för att kunna erbjuda i de lägen man tror det passar. För vissa tror jag rent av att det kan vara en mer tilltalande ingång till spelande än brädspel.
Jag vill i all ödmjukhet framhålla mitt eget Null State som ett hejjarns bra nybörjarspel. Det är ganska kort, lättläst och snabbspelat. De förslag som givits i tråden är bra, men det finns en viss övervikt på fantasyspelsförslag. Null State är nutida sci-fi, alltså i stil med tv-serier som Fringe eller Continuum. Dessutom spelar man häftiga agenter a' Jason Bourne eller (nye) James Bond.
Om du vill köpa några ex, hör av dig!
Gabaam said:
Inget dumt tips, i all ödmjukhet! Efter en snabb bläddring så gillar jag det. Bra att det är snabbspelat. Det tror jag alltid är ett bra argument. Folk har samma problem med sällskapsspel, tänker att det tar för lång tid.
Håller med om att ha en mix av teman. Här får jag definitivt lite vibbar av Android Netrunner, vilket är ett plus i min bok
Eon IV är ganska nybörjarvänligt, är extremt väl supportat, och kommer i en väldigt tilltalande förpackning. Det riktar sig primärt till äldre nybörjare dock, om man jämför med Morwhayle; det är mycket sex, våld och orättvisor i Eon - folk liknar det ofta vid Game of Thrones.
Gabaam said:
Låter jäkligt intressant. Bara jämförelsen med GoT kan få många att bli sugna tror jag. Men finns det en distribution bortom crowdfundingen?
De flesta rollspelare (utom fans som Ymir) brukar dock hävda att Eon är ett väldigt regeltungt spel. Även om Eon IV är en förbättring så är det fortfarande långt från nybörjarvänligt. Jag personligen tycker att det bäst passar studievana personer med högskolebakgrund. Som vill investera mycket tid i ett spel. För dem kan det funka som nybörjarspel.
Eon är absolut inget för den nybörjare som vill nosa på rollspelande.
Eon IV kommer sannolikt finnas att köpa i de flesta spelbutiker.
Arfert: har du kollat på Eon IV? jag tycker inte det är särskilt regeltungt alls, utan ett radikalt paradigmskifte från III:an. Sen hör det även till saken att Eon tenderar att ha väldigt bra och pedagogiska texter om hur rollspelande går till, hur man bygger äventyr, etc.
Men är Eon IV mer regeltungt än tex Morwhayle? Jovisst, absolut.
Gabaam: Eon kommer definitivt ha en distribution bortom crowdfundern. Om inte annat så borde du ta en titt på det för att det med stor sannolikhet (och god marginal) är Sveriges bäst säljande rollspel.
Eon III var extremt regeltungt. Eon IV är bara ganska regeltungt och jag har tycker det ger bra stöd. Det kan absolut tilltala en del nybörjare, men Morwhayle är definitivt lättare att komma in i. Eon har tex femtielva sidor med beskrivning av olika extra effekter av skador, sår, blödning, smärta, brytrisk, dödsslag etc.
Inte för att spelet är nybörjarvänligt. Däremot är varumärket fruktansvärt starkt och D&D är ett internationellt fenomen särskilt på nätet: serier, podcasts, datorspel, berättelser, artiklar, teveserier, etc. Folk är bekanta med D&D även om man inte bekant med rollspel i sig (och vice versa, givetvis). Om man vill bli del av en internationell rollspelsgemenskap är D&D en utmärkt inkörsport.
Frågan när det gäller nybörjarvänlighet handlar om vilka nybörjare man riktar sig mot. Ofta tänker man sig att någon som är ny till rollspel är en man i tidiga tonåren som gillar fantasy och vill ha spel då man slåss mot monster. Så länge de är de enda typ nybörjare man riktar sig till är det de enda nybörjare man får. Vilket är fine, men faktiskt en väldigt liten grupp av alla de potentiella nybörjare som finns.
Ta till exempel Vampire när de kom. Vampire vände sig till gothare och folk som gillar vampyrer. Vampire lyckades drog man massa nybörjare till hobbyn som var lite äldre tonåringar och gillade vampyrer, ångest och kajalpenna. De lyckades också genom att dels använda en genre kvinnor tyckte om men också genom ansträngningar i bildspråk och text (tex hälften av alla bilder och exempel var kvinnor) också dra mycket fler kvinnliga nybörjare till hobbyn
Så beronde på vad för nybörjare som du riktar dig mot behöver du olika spel. Annars kommer de enda nybörjare du få manliga tonåringar som gillar att fantasy som handlar om att döda monster
Till exempel: Det spel som är bra nybörjarspel för 30 åriga kvinnor som gillar Brittiska deckare, är inte samma spel som de för tonåringar. Då är A Taste For Murder ett bättre spel.
Vill man dra lajvare (vilket är extremt närliggande hobby, men mycket större hobby än bordsrollspel) så är bra nybörjarspel extremt regellätta för det gör steget in i rollspel mycket lättare för de som gillar lajv.
Vill man att barn nybörjare behövs rollspel som riktar sig mot barn.
Vill man ha ett spel som tilltalar dels filmnördar och dels funkar med som ett lättsamt partyspel (bland annat) är Fiasco ett bra nybörjarspel.
Vill man ha spel som tilltalar fler än vita hetrosnubbar så är det bra att ha nybörjarspel som har bra representation av kvinnor, people of color, och hbtq personer i både bild och text.
Osv.
Jag tror att det är dålig för hobby i längden om de enda nybörjare man försöker rekrytera är manliga tonåringar som gillar fantasy som handlar om att döda saker. Inget ont om dom. Men det är ganska snäv bas och konkurrensen är stenhård när det gäller tonåringar fritidsintressen.
Tre solar said:
Medhåll.
Men ffa svenska rollspel som inte riktar sig till tonåringar som vill döda drakar är ofta otydliga och kräver mycket arbete av deltagarna.
I min sommarstuga var det mycket lättare att spela DoD med mina föräldrar än Once Upon a Time: det senare faller ihop på ett helt annat sätt när spelarna är osäkra/ointresserade. För ett nybörjarspel tycker jag det är en oerhört viktig sak, och jag gissar att Fiasco (som i övrigt är ett toppenspel för nybörjare) har samma styrka och svaghet.
Detta. Vad gäller att vara inkluderande kan det vara värt att påpeka att både Morwhayle och Null State (liksom alla Kranks spel) får rejäla pluspoäng. Men jag tror att alla spel som nämnts har tänkt på den aspekten.
På svenska är nog Fantasy! det bästa alternativet. Övriga svenska spel förlitar sig i alltför stor utsträckning på tjocka böcker, komplicerade (eller dolda) regler, knepiga förhållningsorder eller annan svårtillgänglig kunskap och/eller kräver att spelarna ska lägga ned väldigt mycket arbete på att "göra spelet komplett" (till exempel genom att skapa en spelvärld).
Fantasy! är alls inte fritt från sånt men går snabbt att läsa igenom, står på en enkel regelgrund och funkar väl även om spelarna inte lägger ned sin själ i vad de gör.
I höst kanske Ensamma Vargen är ett minst lika bra alternativ: det är lite mer färggrant, har lika enkel grundmekanik, kan vara lite mer pedagogiskt och erbjuder ännu mer material. Dessutom finns det soloäventyr som använder ungefär samma regler, vilket gör att man nästan kan lära sig spela helt ensam.
Jag syftar på spel som på många sätt är väldigt annorlunda jämfört med arketypiska rollspel som D&D. "Indie" är en knasig term eftersom de allra flesta rollspel egentligen är indie, om man definierar det som utgivet och producerat av samma person som skrivit spelet, därför brukar jag ofta säga storygames istället. Vad det syftar på är i huvudsak spel som kommit de senaste tio-femton åren ur ett amerikanskt forum/community som brukar kallas the Forge. Dessa spel är ofta ganska minimalistiska i sitt omfång och behandlar ofta en ganska "liten" setting och ibland en specifik händelse. Därmed passar de ofta för att spela över en eller ett par kvällar. Själva spelandet är ofta utan spelledare och alla hjälps åt eller turas om att vara spelledare. Det gör det rätt annorlunda jämfört med traditionellt rollspel eftersom alla spelare har auktoriteten (och uppmuntras) att driva historien i den riktning de vill. Man kan beskriva det som att spelgruppen tillsammans brainstormar fram en historia, där varje spelare (oftast) har huvudansvar för en av protagonisterna i historien.
Några prominenta exempel, mer eller mindre kopplade till the Forge och storygames-communityn:
Fiasco, som nämnts ovan. Detta spel går i princip ut på att skapa en egen bröderna Coen-film, som är tänkt att sluta på värsta tänkbara sätt. Ett väldigt populärt spel som slagit även utanför storygames-kretsar. Går enkelt att spela på en kväll. Ska sägas att jag inte läst det, så jag kan inte säga något om hur det är skrivet, men jag har fått för mig att det ska vara ganska pedagogiskt presenterat (men här kan jag ha helt fel).
Apocalypse World. Detta är egentligen på gränsen mellan tradspel och storygames men är ett så välkänt spel som kommit ur storygames-communityn att det känns ofullständigt att inte nämna det. Detta är i princip ett actionfyllt relationsdrama i en postapokalyptisk setting. Kan dock vara svårt för nybörjare, och många (inklusive jag) tycker att författaren skriver helt obegripligt. Kanske bättre då med Dungeon World, som använder samma regelmotor i en D&D-aktig fantasysetting och är mycket mer pedagogiskt skrivet.
Fate. Detta är ett genetiskt regelsystem som i sitt grundutförande inte presenterar någon officiell setting. Det är ett regelsystem som bygger mycket på att försöka driva historien snarare än att pyssla med bokföring och beskriva sin rollperson i termer av siffror. Har blivit väldigt populärt senaste året efter att en ny utgåva (Fate Core) släppts. Denna regelbok är fantastiskt pedagogisk och välskriven och jag tror verkligen att nybörjare kan få en bra förståelse från denna bok. Det finns också ett gäng spel som använder samma regelmotor i en speciell setting, vilket kan vara värdefullt för de som tycker det är svårt att fantisera fram en egen värld.
Finns ett helt gäng andra storygames också, men jag vet inte riktigt vad jag skulle rekommendera till nybörjare. Vad säger andra storygames-entusiaster här på forumet?
Ymir said:
Jag skulle hävda att alla sådana här spel är dåliga inkörsportar till rollspel, av den enkla anledningen att de innehåller alldeles för lite info om hur man spelleder, hur man skapar äventyr, etc, vilket är ganska ironiskt givet att tradspel ofta lägger mycket krut på det; det mega-regeltunga Eon III hade tex ett av de mest utförliga 'hur spelar man rollspel'-kapitlen ävårz. Hippie-spel av den typen du nämner förutsätter ofta tidigare rollspelsvana för att fungera optimalt. Also, är det tonåringar man vill locka tror jag att engelska språket är en barriär.
Hmm... Apocalypse world har väldigt väl beskrivet hur man kör en kampanj och hur man ska tänka när man spelleder. Däremot har du rätt i att en grupp med nybörjare antagligen har svårt med det. Minst en tidigare spelare med erfarenhet är bra. (de andra har jag ingen erfarenhet av)
Håller med Ymir ovan, indie/storygames kräver att man redan vet hur man rollspelar, eller i alla fall en veteran som kan vara coach och berättar hur man gör. De är ofta luddiga, och/eller jobbigt skrivna (Apocalypse World, jag tittar på dig!). Apocalypse World fattade jag inte förrän jag fick det förklarat för mig. Att läsa det gav mig huvudvärk.
Arfert: Tur då att kloptok rekommenderade spel som är extremt tydliga med just hur man spelar och spelleder. Dina fördomar gör dig blind och, i det här fallet, korkad och oinformerad.
''Engelska språket är en barriär.'' Möjligen i de lägsta tonåren, annars tror jag verkligen inte det finns mycket till språkbarriär där. I synnerhet inte med de översättningsmöjligheter och uppslagsmöjligheter skm finns online idag.
Ymir said:
Det tror jag. Till och med jag, med utlandsstudier och 10 års högskoleutbildning i bagaget och som skriver väl emottagen engelsk poesi på -terziner-, läser böcker snabbare och lättare om de är på svenska.
Ymir: att det går lite långsammare skulle jag verkligen inte kalla för en barriär i sig. Engelskan sprider sig allt längre ner i åldrarna tack vare att man utsätts för det i så väldigt stor utsträckning från tv, filmer, böcker, musik och framför allt internet. Så jag, utan tio års högskoleutbildning eller utlandsstudier (men väl med gott om resor att pröva min engelska på) håller verkligen inte med dig. För att vara en barriär behöver det utgöra ett hinder. Och att det tar några sekunder mer per sida är knappast ett hinder.
Evokee said:
Kart det är en barriär att spela rollspel på ett språk som inte är en modersmål
Jag skulle hävda att alla sådana här spel är dåliga inkörsportar till rollspel, av den enkla anledningen att de innehåller alldeles för lite info om hur man spelleder, hur man skapar äventyr, etc, vilket är ganska ironiskt givet att tradspel ofta lägger mycket krut på det; det mega-regeltunga Eon III hade tex ett av de mest utförliga 'hur spelar man rollspel'-kapitlen ävårz. Hippie-spel av den typen du nämner förutsätter ofta tidigare rollspelsvana för att fungera optimalt. Also, är det tonåringar man vill locka tror jag att engelska språket är en barriär.
1. Samberättarspel som är spelledarlösa har som bekant inga äventyr, gruppen skapar tillsammans sin historia. I princip alla samberättarspel jag läst innehåller ett eller flera avsnitt om hur man skapar roliga, bra och intressanta scener och historier och hur spelandet går till rent praktiskt.
2. AW hyllas av alla, inklusive tradspelare, för sitt spelledarkapitel (men som jag skriver är det nog inte ett speciellt bra nybörjarspel). Fate Core innehåller två till tre kapitel som specifikt handlar om hur spelandet går till och hur man skapar bra historier som SL och spelare, dessutom förklarar resten av boken genomgående på ett väldigt tydligt sätt hur spelandet går till.
3. Jag har hört många som snarare hävdar att tidigare rollspelsvana gör det svårare att "fatta" samberättarspel, att nybörjare har lättare att förstå hur det fungerar eftersom de inte är fast i gamla strukturer med SL och spelare. Jag tror absolut det ligger något i det - det är ju inget som säger att D&D eller tradspel är det "rätta" eller enklaste sättet att spela rollspel på.
4. Engelska språket tror jag bara är en barriär i vissa specialfall. Och framförallt var det ingen som sa att det var just tonåringar det handlade om. Man kan ju vara nybörjare även som vuxen.
5. Jag har väldigt svårt att se Eon som ett nybörjarspel. Jag vet att du tycker det är bäst alla kategorier, men en sådan lunta är inget jag skulle slänga på ett gäng nybörjare. Dessutom är inte alla intresserade av sådana spel - Eon lockar bevisligen en publik, men det finns många därute som inte vill ta i det med tång. Jag tror det finns en mycket större publik som kan vara intresserad av samberättarspel än traditionella fantasyrollspel, däremot tror jag inte alls så många känner till att rollspel inte alls behöver betyda alver, dvärgar och drakar.
anth said:
AW hyllas inte av alla. De flesta tycker däremot att AW är en av de sämst skrivna rollspelsböckerna genom historien. Att ens nämna AW i samma mening som nybörjarvänlig är en hädelse.
De enda som tycker att AW är nybörjarvänligt är Ron Edwards- och Vincent Baker-fans som redan var frälsta innan de började med AW.
anth, om du hade läst vad jag skrivit hade du sett att jag inte skriver att AW är nybörjarvänligt, tvärtom skriver jag i båda mina inlägg att det inte är det. Däremot har det haft en stor inverkan på senare spel och dess spelledarkapitel tycker de flesta (som lyckats begripa det det vill säga) är väldigt bra.
Arfert: det är bra för att det är supertydligt, uppspaltat och gör tydligt vad ens uppgift som spelledare är och hur man utför. Jag hatar också stilen i AW men att racka ner på spelledarkapitlet för det är orättvist. Det är ju det enda kapitlet i boken där han skriver rakt och sakligt, komplett med exempel på allt.
Ehrm...vad fan kom det ifrån? Jag tycker verkligen -inte- att Eon är bäst alla kategorier, i synnerhet inte Eon IV. Eon är bäst på standard fantasy, men det är också allt.
Jag tror att många hippiespel kan vara en bättre inkörsport till rollspel än traditionella fantasyrollspel, OM man har en spelledare/medspelare som är van rollspelare. Annars tror jag det är kört. Samberättarspel, dvs spelledarlösa, tror jag däremot är -sämre- nybörjarspel än andra, eftersom de förutsätter att alla är på samma våglängd kreativt och speltekniskt, och det är väldigt svårt att åstadkomma i en nybörjargrupp. Jag kan inte ens i mina vildaste fantasier se Svart av kval, vit av lust fungera i en grupp som bara består av nybörjare, till exempel.
Förresten, vad säger indierumsveteranerna på forumet om storygames och nybörjarvänlighet? De gånger på Gothcon jag spelade med nybörjare tycker jag det gick alldeles utmärkt.
chrull said:
Men beror inte det mycket på att det finns någon där som förklarar hur det funkar?
Jo, det är klart. Men det kan ju ändå säga något om hur vana rollspelare vs nybörjare upplever det. Jag tror att det är svårt att lära sig helt själv hur rollspelande funkar från grunden oavsett om det är trad eller indie.
Endast de extremt korta spelen bygger som regel på ordentliga förkunskaper, resten är i mina ögon generellt bättre på att berätta hur och vad man ska göra än de flesta tradspel jag läst.
Just nu är väl Dungeons & Dragons Starter Set ett givet val? Det är en box, den innehåller tärningar och äventyret är skrivet specifikt för förstagångsspelledare. Vad jag har läst om det är det dessutom BRA.
Så en nybörjarbox som innehåller allt du behöver för att sätta igång att spela det största namnet inom rollspel är ju givet.
För en yngre svensk målgrupp ska ju Äventyr vara riktigt bra.
Arfert said:
Exakt. Hade det vart på svenska hade det varit nära det perfekta nybörjarspelet.
Eftersom de flesta idag är tv/pc-spelsvana så skulle jag rekommendera spel som liknar det. Levels, Hitpoints och sånt. Om jag gör en specifik nybörjarversion av Fantasy! så kommer jag försöka använda tvspelsmetaforer så mycket det går.
En svensk, förenklad, version av D&D skulle vara det ultimata nybörjarspelet.
Angående diskussionen om traditionella rollspel, eller rollspel som är mer story now, indie eller friform är lättare för en nybörjare vill jag säga såhär:
Det beror på vilka nybörjare vi menar
Alla rollspel är jättesvåra att börja med helt från boken utan minsta form av mentorskap. Oavsett typ. På samma sätt det är svårt att börja med fotboll utan någonsin sett fotboll, utan någon att handleda en och endast med en bok om fotboll som hjälp.
I min erfarenhet att startstäcken normalt sätt är mycket kortare med story now, indiepsel och friform än regeltunga spel. Helt enkelt för att det finns färre element man måste lära sig.
Men vad man upplever som lätt och intutivt, och vad man upplever som assvårt beror på vad man har i bagaget. Är man van brädspelare kommer en beskrivning hur man spelar som liknar en beskrivning av brädspel kännas lätt och intutivt. Har man teater bakgrund så kommer ha något som beskriv mer som improvisnmsövning vara lätt och intutivt. Ingen av dessa har fel. Både har rätt angående sin egen upplevelse.
På samma sätt har en lättare för långa detaljerade beskrivingar av vad man gör. En del mår bättre av några bra och klara riktlinjer och sedan improvisera utifrån dom.
Jag tillhör gruppen som inte tycker att ha långa texter om hur man spelar rollspel, bygger kampanjer med mera är det lättaste sättet att intriducera nybörjare till hobbyn. Jag har hellre lösa riktlinjer och låter nybörjarna själv utforska hur de ska förhålla sig till mediet.
?
Därmed inte sagt att vissa spel är med pegagoska än andra. Lätttillgänglig och klart språk är alltid bra, oavsett vad man har i bagaget. Jag tycker att AW kan vara fantasisk spel och funka bra för nybörjare. Men språket är inte alls lätttllgängligt och är inte smrivet för att vara lätttillgängligt.
Efter att ha funderat vidare efter min första rekommenation ovan, och läst diverse svar i den här tråden, tog jag fram mitt ex av Null State.
Det är kortfattat, har ett väldigt lätttillgängligt format för hur man spelar ("tar 45 min att förbereda och kans spelas på ett par timmar"), knyter an till välkänd populärkultur, extremt regellätt, har bra intro om rollspel med konkret spelexempel, är välskrivet och slutligen inkluderande.
Om man nu inte absolut vill ha fantasy och håller sig till svenskspråkiga spel känns det (för mig) som att Null State måste bli topprekommendationen för nybörjare som vill plocka upp något på egen hand. Ja, om man nu tvingas bortse från det här med olika preferenser osv.
Tyvärr måste jag tillägga brasklappen att jag inte har spelat det själv...
Visst är enkla smidiga regler en fördel för en nybörjare. Men om man aldrig rollspelat förut, så är nog tillgången till ett nybörjaräventyr/scenario samt en beskrivning av hur spelandet går till mycket mer värt än enkla regler. Om det tar tid att skapa karaktärer tror jag det kan det vara bra med några exempelkaraktärer som kan användas direkt till nybörjaräventyret. För personligen tror jag det finns två huvudfrågor man inte vill fastna på som nybörjare "vad handlar rollspel om för huvud taget?" och "kan vi komma igång snart?"
Men älskar man en setting, och regelboken har tillräckligt mycket fluff att gotta sig i, så finns chansen att man bläddrar tillräckligt i den för att hinna snappa upp reglerna (varför Vampire the Masqerade, som nämnts ovan, funkat som nybörjarspel).
Spel som Fantasy! är enkelt, använder vanliga sexsidiga tärningar (vilket många redan har hemma), har ett nybörjaräventyr, och är generell fantasy. Så det lär passa rätt många.
Noir är en tjock inbunden bok, vilket gör den dyrare, och är ett snävare område och inte lika lätt att sätta sig in i. Men gillar någon den miljön skulle jag rekommendera den även om personen är en nybörjare.
Jag skulle gärna se Utpost tillgänglig i handeln, och jag tror den skulle vara nybörjarvänlig. Men jag misstänker att enda sättet att få in den i ett sortiment är att beställa en bunt böcker via Lulu.
Om möjligheten finns att ha spel som "beställningsvaror", så tror jag de flesta exempel i tråden skulle vara bra så länge man är någorlunda tydlig om spelstilarna, för att sätta rätt förväntningar. Det finns för många olika spelstilar för en one size fits all. Men förväntar sig kunderna snabba leveranser, då blir det knepigare.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.