Precis avslutat de fördömdas sista hopp. Tyvärr avslutas det med en dungeon vilket inte alla spelare (min grupp inkluderat) uppskattar. Men historien tycker jag håller. Den håller ett liknande narrativ som Baldurs Gate vad gäller main quest. Jag menar att questen utvecklar sig från att vara jordnära och vardaglig till att sluta i episka propotioner. Jag gillar det iaf och trivs väldigt bra att SLa på Takalorr. Lite intressanta moraliska val i slutet som bör göra avtryck på spelvärlden. Sylfens vrede är förbånansvärt varierande. Första, en klassisk skattletarhistoria, andra mysteri i klostermiljö (a lá Rosens namn)och tredje spindelnätsintriger i mörk stad. Riktigt bra men det tar död på spelgruppar då ploten är för storslagen för att man ska kunna vänta till nytryckta äventyr. Ett tips är att vänta till sviten är komplett, eller bara spela äventyren fristående. Diamantäpplet är klassisk railroad äventyr med mycket sagovarelser. Jag gillar det men se till att inte ha för kräsna spelare. Det ger inte så många alternativ utan handlar mycket om strid ich problemlösning. Sorgernas brunn är helt ok. Mycket mer resande i äventyret och lite luddig fantasy. Det känns som skaparna var yngre då de gjorde äventyret då det nästan helt är befriat från djupa karaktär. Men ändå bra. Jarla är mkt bra om inte annat för att ta inspiration då man gör en egen stadskampanj. Platsbeskrivningarna är riktigt bra, men äventyret är mer sådär. Äventyret i Misslor är riktigt mysigt och även mörkt. Passar bäst till ren misslegrupp.