Hamsterbane
Veteran
Jag satt i godan ro och ponderade möjligheten att göra en RP hängiven till en viss religion som reserv till min nuvarande blodtörstiga rövarhövding. Martarikulten var det, apropå ingenting. Hursomhelst så sade kobolddelen av mig åt mig jag skulle ta och kolla efter vad man egentligen får för belöning av gudarna att ha massor av Qadosh, förutom att man kan skryta med det eller bli helgon när man får 18. Apoteos stod det något om i någon av böckerna men det spolade jag snabbt (av naturliga skäl) och min blick fastnade då på Gudomlig Intervention i grundboken. Det var här jag svalde tungan efter några inre räkneexempel.
Det verkar nämligen som så att ifall man ber om gudomlig intervention förlorar man i princip all Qadosh om man inte har Ob1t6 i svårighet och lite tur (i detta fall slår man perfekt 50% av gångerna). Man förlorar ju som bekant (effekten av slaget) poäng Qadosh, om man inte fumlar eller misslyckas, då man förlorar alltihop och utesluts ur religionen. I det sista fallet får man som bekant dessutom guden i fråga som fiende.
Detta innebär ju i praktiken att man endast får behålla sin Qadosh om man slår ganska nära sitt värde, vilket chansen är liten för.
Detta känns inte överdrivet rimligt, IMHO. Varför _förlorar_ man högvis av Qadosh av att ens gud kommer och hjälper en? Beror det kanske på att man anser gudomlig intervention som en kraft så överdriven att en RP ska kunna göra det endast en gång? Det känns i så fall som ett SL-skäl...
Ett exempel: min Martaridvärg står och blickar ut över en dal där yxguden står och kommenderar sina ondskefulla undersåtar som håller på att bygga upp ett ondskans imperium som ska få yxor att ta över världen istället för svärd. Svärdsdyrkare som jag är blir jag förskräckt, och emedan jag har brutit bägge ben och samtliga armar (sitter i rullstol) och svärdet därtill är knäckt ropar jag om hjälp, om gudomlig intervention.
Jag har kört min gubbe länge nu, antar vi. Han har Qadosh 23. Slaget blir Mycket lätt. (Ob2t6 för att religionens intressen är allvarligt hotade, -Ob1t6 för att gudens också är det (yxguden himself står ju där och domderar)).
Slaget blir en 4:a. Martari kommer och åstadkommer en jordbävning som slukar yxfabriken och yxguden, och min Qadosh sjunker till 4. Istället för att bli en hjälte för min religion blir jag en gesäll, en lärling som får börja på ny kula medan min mer försoffade broder som inte sköter mycket av sina plikter dock har lyckats få Qadosh 6 nu sitter hemma och gnager på en ost, och är mycket heligare än jag.
Är det rättvist? Skriker min martaridvärg argt.
Tacksam för svar =)
Det verkar nämligen som så att ifall man ber om gudomlig intervention förlorar man i princip all Qadosh om man inte har Ob1t6 i svårighet och lite tur (i detta fall slår man perfekt 50% av gångerna). Man förlorar ju som bekant (effekten av slaget) poäng Qadosh, om man inte fumlar eller misslyckas, då man förlorar alltihop och utesluts ur religionen. I det sista fallet får man som bekant dessutom guden i fråga som fiende.
Detta innebär ju i praktiken att man endast får behålla sin Qadosh om man slår ganska nära sitt värde, vilket chansen är liten för.
Detta känns inte överdrivet rimligt, IMHO. Varför _förlorar_ man högvis av Qadosh av att ens gud kommer och hjälper en? Beror det kanske på att man anser gudomlig intervention som en kraft så överdriven att en RP ska kunna göra det endast en gång? Det känns i så fall som ett SL-skäl...
Ett exempel: min Martaridvärg står och blickar ut över en dal där yxguden står och kommenderar sina ondskefulla undersåtar som håller på att bygga upp ett ondskans imperium som ska få yxor att ta över världen istället för svärd. Svärdsdyrkare som jag är blir jag förskräckt, och emedan jag har brutit bägge ben och samtliga armar (sitter i rullstol) och svärdet därtill är knäckt ropar jag om hjälp, om gudomlig intervention.
Jag har kört min gubbe länge nu, antar vi. Han har Qadosh 23. Slaget blir Mycket lätt. (Ob2t6 för att religionens intressen är allvarligt hotade, -Ob1t6 för att gudens också är det (yxguden himself står ju där och domderar)).
Slaget blir en 4:a. Martari kommer och åstadkommer en jordbävning som slukar yxfabriken och yxguden, och min Qadosh sjunker till 4. Istället för att bli en hjälte för min religion blir jag en gesäll, en lärling som får börja på ny kula medan min mer försoffade broder som inte sköter mycket av sina plikter dock har lyckats få Qadosh 6 nu sitter hemma och gnager på en ost, och är mycket heligare än jag.
Är det rättvist? Skriker min martaridvärg argt.
Tacksam för svar =)