Nekromanti Rädsla i Eon?

[Avslagen_Cola]

Eon har ju inte gjort något system för rädsla som en del andra rollspel har lagt ner en del på, t.ex. dod6 och i synnerhet götterdämmerung, som förövrigt har fått till det väldigt bra enligt mig.
Jag undrar hur ni andra här på forumet har löst detta och om det finns något officiellt men opublicerat material från neogames.

 

[Duddmannen]

Fear is the mindkiller

Jag kör med en enkel variant:
ObXT6 mot VIL eller Stridsvana beroende på situationen.

Stridsvana
Plötsligt hitta en död person (lik trillar ut ur en garderob), se någon bli blodigt ihjälhuggen eller hitta någon som har blivit blodigt ihjälhuggen, anfallande vilddjur (alltså inte ekorre eller en räv, men kanske en vildhund eller björn).

VIL
Vandöd som närmar sig, vandöd eller annat onaturligt monster som plötsligt dyker upp, onaturliga oväntade krafturladdningar.

Antalet ObT6 beror på hur skrämmande situationen är (SLs bedömning) samt hur pass van eller beredd rollpersonen kan tänkas vara på det som sker.

Exempel: Första gången man ser en zombie kan det vara riktigt otäckt (Ob4T6), men tredje eller fjärde gången är det inte illa längre. Det blir förstås en helt annan sak om det den femte gången inte kommer en utan 50 zombier! Då blir det ett nytt slag.

Gör jag.

Typ.

 

[Archelon]

Re: Fear is the mindkiller

Låter mycket rimligt, men vad är effekten av ett misslyckat skrämsel/rädsla slag? Får de plus svårighet för allting, springer de tills de inte kan se saken, blir handling paralyserade eller får kräkningar?
Ett fummlat slag kan ju betyda att man lägger sig i fosterställning i ett hörn nånstans

 

[Hjalle]

Re: Fear is the mindkiller

Just sånt är i min mening upp till spelaren, karaktären och spelledaren. Orka ha regler för om rollpersonen får kräkningar eller skakningar om han upptäcker en tusenfoting i brokorna som försöker bygga bo i första bästa hål.

-Hjalle, rumpa.

 

[Duddmannen]

Fear is the little death

När jag använder reglerna blir det i princip alltid upp till mig och spelaren att reda ut effekten efter vad som verkar rimligt. Man skulle kunna säga att effekten av slaget visar lite åt vilket håll man lutar:

Ett slag som precis lyckas ger en lite "usch vad läbbigt"-känsla, kanske en olust att närma sig objektet eller en tvekan på annat sätt.

Ett slag som misslyckas med ett par poäng ger en ordentlig "Eeep!"-effekt (kvinnor skriker till i filmer och män säger typ "-Hupp!").

Ett fummel är väl åt svimma/hjärtattack-hållet.

Sedan hänger det ju också på antalet tärningar som används, ett fummel på något jätteläskigt ger värre effekter än ett fummel på något inte fullt lika läskigt. Man får då tänka på det när man talar om antalet ObT6 som ska slås, de visar dels hur läskigt det är men också hur illa det kan gå om man misslyckas.



MEN: Jag föredrar att man mer rollspelar detta än hänger upp sig på siffrorna - slå slaget och låt det vara lite som en indikator, följ det inte slaviskt (gäller väl ALLA regler typ).

 

[Archelon]

Re: Fear is the mindkiller

Ursäkta att jag yttrade mig..
Jag har inte bett om en komplett lista med regler eller liknande men undar just vad som rimligt att det kan hända. Och de reglerna där man kan bli så rädd att man kräks av en tusenfoting skulle jag nog dissa fortare än qwikkt.

Den indelning som duddmannen förslog räcker väl nog vad det gäller regler.

Dock kan det i vissa situationer vara till hjälp att ha regler att falla tillbaka på.

 

[Archelon]

Re: Fear is the little death

" MEN: Jag föredrar att man mer rollspelar detta än hänger upp sig på siffrorna - slå slaget och låt det vara lite som en indikator, följ det inte slaviskt (gäller väl ALLA regler typ). "

Indeed. Det är ungefär så jag kör för det mesta. Mycket för att det ska gå snabbt o smidigt sen använder jag listor och svårigheter för inspiration.

Archelon - Over and out

 

[Hjalle]

Re: Fear is the mindkiller

"Ursäkta att jag yttrade mig.."

Ingen fara alls, ursäkta att du tog illa upp.

"Jag har inte bett om en komplett lista med regler eller liknande men undar just vad som rimligt att det kan hända."

Nej, men du fick min åsikt om saken.

-Hjalle, åsikter är till för att yttras tror jag.

 

[Avslagen_Cola]

Re: Fear is the mindkiller

Skulle nog säga att perfekt leder till total orädsla.
Lyckat leder till att man blir skämd men att det inte blir några negativa effekter mer än att man inte bemöter objektet som skrämdes med vänlighet, en person som ser ut som en zombie kanske blir anfallen av en person som stött på zombier tidigare osv.
Misslyckat slag innebär lite olika saker, men något i stil med att man blir försvarare, får en eller två nivåer svårare på handlingar, tar till flykten eller liknande, alltså en psykologisk effekt.
Fummel kan innebära att man kräks, att man svimmar, lägger sig i fosterställning eller någon annan mera fysisk effekt eller en allvarligt psykisk sådan.

Slaget slås mot antingen stridsvana eller VIL beroende på situationen som någon klok person nämnde, men om man har väldigt låg VIL kan man använda stridsvana med en nivå svårare eller vice versa.

 

[Honken]

Eon har ju inte gjort något system för rädsla som en del andra rollspel har lagt ner en del på, t.ex. dod6 och i synnerhet götterdämmerung, som förövrigt har fått till det väldigt bra enligt mig.

Om man vill kan man kanske ta och ta en del Psykos (taget från Neotech) och en del Sanity (taget från Call of Cthulhu) lägga det i samma gryta och röra om. Då får man något som kan liknas vid mental stabilitet.

Annars vet jag att det har funnits en skräcktabell i stil med gamla versioner av Drakar & Demoner. Jag vet inte om jag har den någonstans... Kanske någon annan kan dela med sig.

/Honken

 

[Praetori]

Jag kör med skrämselregler i viss mån.
Om skrämselfaktorn understiger en viss svårighet behöver spelarna inte slå (om de inte har lågt värde i stridsvana), riddaren blir utmanad på duell av en ofrälse och vice versa.

Dessutom har antalet tärningar som slås mot stridsvana eller VIL mer med hur RP uppfattar situationen än vad det egentligen rör sig om.

I ett möte med en Lisch får RP Asson slå ett normalsvårt slag mot Stridsvana (då denne inte vet hur farlig en Lisch är) medan RP Bsson slår ett mycket svårt slag (Bsson är besvärjarlärling inom nekromanti och VET hur farlig en Lisch kan vara). Följden blir att Bsson lägger benen på ryggen medan Asson står kvar och funderar på varför Bsson blivit byxis. Efter en sekunds funderande konstaterar Asson att Bsson nog bedömt situationen annorlunda och beslutar sig för att springa han med.

Spelarna behöver alltså inte använda samma svårighet (om man har riktigt snälla spelare kan man låta dem bestämma svårigheten själva). Man kan även låta spelarna slå nya slag om det händer något nytt. I en strid kan man tex låta spelarna slå slag om någon på den egna sidan dör. Fler fiender ansluter sig mm.
Dessa slag slår jag även för fienderna. Om en RP skadar en motståndare svårt så kanske denne plötsligt ber om nåd. Eller helt enkelt om RP ser farliga ut så kanske motståndarna tar till flykten (vid ett flertal tillfällen har spelarna inte ens vetat om att de varit på vippen att bli överfallna, utan att motståndarna i sista stund valt att inte utlösa bakhållet då RP sett både hårdföra och elaka ut).

För fanatiskt troende (ett mycket högt värde på TRO) så kan man istället använda det värdet att slå emot (när det passar), som för vissa tirakkrigare eller tempelriddare.

 

[Avslagen_Cola]

För fanatiskt troende (ett mycket högt värde på TRO) så kan man istället använda det värdet att slå emot (när det passar), som för vissa tirakkrigare eller tempelriddare.

Bra idé, att man kan använda karaktärsdrag istället för VIL utifall de har en stor betydelse i den situationen, t.ex. kan ju även Heder eller Lojalitet användas vid lämpliga tillfällen.

I ett möte med en Lisch får RP Asson slå ett normalsvårt slag mot Stridsvana (då denne inte vet hur farlig en Lisch är) medan RP Bsson slår ett mycket svårt slag (Bsson är besvärjarlärling inom nekromanti och VET hur farlig en Lisch kan vara).

Sen att man blir mer rädd beroende på hur man uppfattar situationen är viktigt. Ett skelett är mycket mer skrämmande för en som inte har stött på vandöda tidigare medan den luttrade häxjägaren förblir opåverkad. En lisch däremot är mer skrämmande för den luttrade häxjägaren än för den som aldrig stött på vandöda tidigare. Det kan ju t.o.m bli så att man blir mer rädd för skeletten än för lischen då det ser mer skrämmande ut

 

[walium]

Jag föredrar att inte använda mig av regler för att simulera skräckupplevelser de få gånger som jag medvetet lägger in dem i mina kampanjer. De flesta rollspels skräckregler är dessutom föga mer än tabeller över olika förutbestämda reaktioner och deras konsekvenser. Tråkigt, opersonligt och inte särskilt skrämmande. Då lägger jag hellre ner mer tid på att bygga upp en kuslig stämning och låter spelarna bestämma hur deras rollpersoner reagerar.

Vill man tvunget använda regler så finns det många egenskaper som kan användas. Viljestyrka tycker jag inte att man bör ta hänsyn till när man räknar ut hur lättskrämd rollpersonen är utan snarare är den ett mått på hur sannolikt det är att han eller hon har viljan och modet att fortsätta. Ett högt värde i Tro kan också vara en styrka, precis som ett högt värde i Stridsvana. Nekromantiker eller andra som är vana vid döden och dess följder borde inte heller bli lika rädda för spöken eller vandöda.

Som du ser så ger jag dig inte något regelsystem. Mitt råd är istället att du ska satsa på att genom berättande och stämning skrämma både spelare och rollpersoner snarare än att dra fram ännu en tabell och låta tärningarna avgöra. Det är så mycket mer värt att ha spelare som sitter på nålar för att det är riktigt spännande och kusligt istället för att bara förvandla skräck till ett tillstånd som påverkar rollpersonen på olika sätt, ungefär som olika grader av förkylning.