Nekromanti Rädsla? I rollspel och utanför

[Rajr0t]

Rädsla (enligt Nationalencyklopedin)

rädsla [räd`- el. rä`d-] subst. ~n
ORDLED: räd-slan
• stark negativ känsla som uppkommer av att ngn eller ngt upplevs som hotande e.d.

Känsla som uppkommer av att man känner sig hotad.
Är det så vi upplever rädsla? Är det skillnad på att bli rädd i rollspel och verkligen bli rädd på riktigt?
JA och NEJ!
Om man blir rädd i rollspel sker samma saker med kroppen och medvetandet som i "verkligheten". Man blir svettig, hjärtat börjar slå snabbare, och till slut tar rädslan över det logiska tänkandet.
Men en rädsla som uppkommer av att man i rollspel har fantiserat om något läskigt utgör ju inget direkt hot. För att man ska bli rädd utanför rollspelets värld krävs det (iaf enligt NE) att man känner sig hotad.

Rädslan är en instinkt som nästan alla människor har. Därför borde det ju vara så att det finns vissa bestämda saker som skapar rädsla?! Det som man anser som ett hot måste vara grunden till att man blir rädd, annars skulle rädslan vara meningslös.
Finns det då några förutbestämda saker som hjärnan direkt uppfattar som ett hot? För att kunna göra riktigt bra och läskiga äventyr måste man nog förstå hur hjärnan reagerar på olika skräckmoment. Vissa är jätterädda för spindlar andra har dem som husdjur. Människor fungerar olika men finns det något som alla reagarer negativt på?

Om någon är insatt i ämnet vore det kul om han/hon kunde höra av sig.
Detta är bara jag som söker svaret på hur rädsla uppkommer och inte precis någon doktorsavhandling. Synpunkter? SKRIV! /images/icons/thinks.gif

 

[Svartsmurfen]

Subjektivt, fast för egen del så är det nog flera känslor inblandade och den starkaste är nog oro. Mest över konsekvenser, som vad som kan hända med antingen person egendom eller, i riktigt risiga fall, bägge.
Vill man ha starkare effekt så bör mer satsas. Inte nödvändigtvis någonting som är dyrt eller ens väsäntligt. Huvudsaken är nog att mottagaren (räknas detta som kommunikation?) känner att det är någonting som är viktigt för honom som kan gå förlorat. Pappas bil, en läm (ju mindre desto viktigare, i regel /images/icons/wink.gif) eller ett förtroende.

- Mod är bara det som den fege tar till när han inte törs, eller nåt.... /images/icons/wink.gif

 

[Rising]

"Rädslan är en instinkt som nästan alla människor har. Därför borde det ju vara så att det finns vissa bestämda saker som skapar rädsla?! Det som man anser som ett hot måste vara grunden till att man blir rädd, annars skulle rädslan vara meningslös.
Finns det då några förutbestämda saker som hjärnan direkt uppfattar som ett hot?"

Till viss del är det tydligen så. Det är betydligt fler människor som har en fobi mot tex. ormar och spindlar än mot tex. flodhästar, ändå (eller just därför) är flodhästar faktiskt ett av de djur som dödar flest människor per år.

Rädslan hör inte direkt ihop med farlighetskalkyler, ändå kan man väl anta att en viss rädsla eller respekt mot små krypande och slingrande djur har varit ett fördelaktigt anlag hos våra förfäder.

Nå, egentligen tror jag däremot inte att VAD som skräms är tillnärmelsevis lika relevant för skräckupplevelsen som HUR det skräms. Jag har tidigare pekat på liknelser mellan zombies, Jason och Terminator (vilka är ostoppbara, förföljande, hejdlösa målmedvetna mördare), de liknelser som finns mellan vampyrer och faculty-rymdmonster (de gömmer sig bland vanliga människor, är självsäkra, belåtna och vill utmanövrera den mänskliga civilisationen) och mellan hajen, varulvar och aliens (de är vilda, primitiva och otyglade, de dödar urskiljningslöst och trots att de bara är simpla djur så lyckas de (när de är som läskigast) ligga ett steg före människorna, trots att människorna borde ha ett övertag genom sin intelligens)

Ungefär. Om det sedan är så att din ohejdbara, målmedvetna mördare är en psykopat (Jason), en odöd (zombie) eller en android (Terminator) spelar mindre roll. Det viktiga är att du förstår varför den här monstertypen är läskig (de kan inte resoneras med, de är ohejdbara och de är fetasvåra att döda.) och att du lägger tonvikten på just detta.

Det är det som är läskigt. Om monstret sedan ser ut som en spindel, en orm eller en mumie är faktiskt av underordnad betydelse. Där gäller det mest att hitta på något som passar in i handlingen, känns trovärdigt och inte för krystat.

/Rising

 

[Rajr0t]

Det är säkert sant det du säger att man blir rädd därför att man har en viss koppling, ett band till sin karaktär och det som upplevs som ett hot för denne, upplevs också som ett hot mot den faktiska spelaren.
Man kan forska väldigt mycket i rädslan och vad som gör att man blir rädd, men det enda jag är intresserad av är hur jag ska kunna skrämma livet ur mina små stackars rollspelare /images/icons/devil.gif