Nekromanti Räkna ammunition.
- Thread starter Feuflux
- Start date
"I Noir är dessutom ammunitionsåtgången slumpmässig per handling (då strid i Noir inte är Vad Man Gör utan Vad Man Vill Uppnå) vilket skapar osäkerhet och oförutsägbarhet under striden - två element jag gärna ser finns under en sådan kaotisk tillställning som en skottlossning brukar vara."
Det är för övrigt det sundaste system jag själv stött på. Kudos.
Senaste spelmötet flydde en huvudperson från en något pressad situation, hör någon göra mantelrörelse bakom sig, varvid spelaren menar: "Jag vänder mig om och avlossar... tre skott!"
Det var med viss tillfredsställelse jag som spelledare kunde svara: "Nähä, det gör du inte alls det!"
Det visade sig att i huvudkaraktärens desperata försök att freda sig så kastade hon sig runt och tömde magasinet på hennes lilla pistol. Mycket mer effektfullt än det kontrollerade och taktiska - "jag avlossar tre skott".
Dessutom gör det snabbt ammunitionen till en bristvara - inte i spelet, men väl i scenen. Även det skapar dramatik och en känsla av desperation. Spelaren och dennes huvudperson har inte längre full kontroll.
Det är för övrigt det sundaste system jag själv stött på. Kudos.
Senaste spelmötet flydde en huvudperson från en något pressad situation, hör någon göra mantelrörelse bakom sig, varvid spelaren menar: "Jag vänder mig om och avlossar... tre skott!"
Det var med viss tillfredsställelse jag som spelledare kunde svara: "Nähä, det gör du inte alls det!"
Det visade sig att i huvudkaraktärens desperata försök att freda sig så kastade hon sig runt och tömde magasinet på hennes lilla pistol. Mycket mer effektfullt än det kontrollerade och taktiska - "jag avlossar tre skott".
Dessutom gör det snabbt ammunitionen till en bristvara - inte i spelet, men väl i scenen. Även det skapar dramatik och en känsla av desperation. Spelaren och dennes huvudperson har inte längre full kontroll.
Jonas Ferry
Swordsman
Är det okej om jag rös av njutning när jag läste det där? Det var ett exempel på när systemet fungerar som det ska, och att Marcos vision har kommit fram. Det är kul när sådana efterlängtade situationer dyker upp i praktiken, som en konsekvens av att man använder reglerna.
- Jonas
- Jonas
Ammo i Noir
Det är för övrigt det sundaste system jag själv stött på. Kudos.
Tackar! =) Jag uppskattar berömet då jag själv är mycket nöjd med regeln och hur den enkelt skapar kaos i striden. Det finns de som ogillar att de tappar kontroll i striden men de för helt enkelt finna sig i det. ,-)
Dessutom gör det snabbt ammunitionen till en bristvara - inte i spelet, men väl i scenen. Även det skapar dramatik och en känsla av desperation. Spelaren och dennes huvudperson har inte längre full kontroll.
Exakt - och plötsligt blir det intressant med omladdning och det stillestånd som uppkommer och de taktiska manövrer som man vill försöka sig på medan fienden frenetiskt laddar sin revolver.
Kul att det uppskattas, verkligen!
Det är för övrigt det sundaste system jag själv stött på. Kudos.
Tackar! =) Jag uppskattar berömet då jag själv är mycket nöjd med regeln och hur den enkelt skapar kaos i striden. Det finns de som ogillar att de tappar kontroll i striden men de för helt enkelt finna sig i det. ,-)
Dessutom gör det snabbt ammunitionen till en bristvara - inte i spelet, men väl i scenen. Även det skapar dramatik och en känsla av desperation. Spelaren och dennes huvudperson har inte längre full kontroll.
Exakt - och plötsligt blir det intressant med omladdning och det stillestånd som uppkommer och de taktiska manövrer som man vill försöka sig på medan fienden frenetiskt laddar sin revolver.
Kul att det uppskattas, verkligen!
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Re: Ammo i Noir
Precis som du säger så finns det dock en del som tar det som en personlig förolämpning att de inte kan trycka iväg exakt 15 skott automateld mot huvudet som kvickt tittade upp bakom en mur. Jag tror dock att det säger mer om deras verklighetsuppfattning än om systemet.
Håller med, det är ett bra sätt att sköta det på, jag använder själv ett liknande system i Generica (undrar om inte båda varianterna har sitt ursprung i samma diskussion?).
Precis som du säger så finns det dock en del som tar det som en personlig förolämpning att de inte kan trycka iväg exakt 15 skott automateld mot huvudet som kvickt tittade upp bakom en mur. Jag tror dock att det säger mer om deras verklighetsuppfattning än om systemet.
Ichabod_UBBT
Warrior
Heh, angående Star Wars D20 så kör vi faktiskt just så nu. SL tyckde det var enklast. Det är lit orealistiskt ibland men det har också gett upphov till en hel del komiska situationer.
Speciellt under ett spelmöte slog vi alla så många 1:or att det hela ledde till en liten sub-plot. Efter ett par strider kom jag (en scoundrel), vår soldier och vår nobel med en hel säck powerpacks som vi slängde framför vår techspecialist. "Hej! Det är nått jädrans fel på dom här, dom funkar ju inte. Det måste vara nått fel på energibehållarna." Det slutade med att vi beskyllde den Rodian vi senast köpte powerpacks av. Och vår Techspecialist har kliat sig i pannan många timmar utan att hitta "felet" på magasinen.
För övrigt kan jag nämna en annan komisk scen under samma spelmöte. Min karaktär står i en korridor och lyckas höra att en sneakig Rodian kommer runt hörnet. Han laddar sin blaster och ställer sig precis vid hörnet och inväntar Rodianens ankomst. Precis när Rodianen dyker upp slänger jag mig runt hörnet och skriker "Haha! Nu har du satt din sista Corelliska Pongatis-rot" (eller något motsvarande mer starwarsigt). Sen rullar jag... en 1:a. Jag blev bara så enormt paff... och Rodianen också. Efter några sekunder inser Rodianen och han skiner upp i ett elakt leende, riktar sin blaster mot mig och trycker av. Han rullar... en 1:a.... Plötsligt inser vi att vi båda står där, med tomma magasin och det hela blev en kamp om vem som han ladda om fortast, jäkligt stressigt och sjukt kul.
Speciellt under ett spelmöte slog vi alla så många 1:or att det hela ledde till en liten sub-plot. Efter ett par strider kom jag (en scoundrel), vår soldier och vår nobel med en hel säck powerpacks som vi slängde framför vår techspecialist. "Hej! Det är nått jädrans fel på dom här, dom funkar ju inte. Det måste vara nått fel på energibehållarna." Det slutade med att vi beskyllde den Rodian vi senast köpte powerpacks av. Och vår Techspecialist har kliat sig i pannan många timmar utan att hitta "felet" på magasinen.
För övrigt kan jag nämna en annan komisk scen under samma spelmöte. Min karaktär står i en korridor och lyckas höra att en sneakig Rodian kommer runt hörnet. Han laddar sin blaster och ställer sig precis vid hörnet och inväntar Rodianens ankomst. Precis när Rodianen dyker upp slänger jag mig runt hörnet och skriker "Haha! Nu har du satt din sista Corelliska Pongatis-rot" (eller något motsvarande mer starwarsigt). Sen rullar jag... en 1:a. Jag blev bara så enormt paff... och Rodianen också. Efter några sekunder inser Rodianen och han skiner upp i ett elakt leende, riktar sin blaster mot mig och trycker av. Han rullar... en 1:a.... Plötsligt inser vi att vi båda står där, med tomma magasin och det hela blev en kamp om vem som han ladda om fortast, jäkligt stressigt och sjukt kul.
Rising
Vila i frid
Jag har hållt reda på det när jag friformat. Jag tyckte helt enkelt att det var en bra och tuff utmaning. Spelaren sade saker som "jag skjuter mot varelsen!" och jag berättade om hur många kulor som avlossades. Först två och sedan, när monstret skymtade till igen, ännu en. Osv. Sedan positionerade jag rollpersonen i en situation där hon ställdes inför ett val att blotta sig själv inför monstret och skjuta på det, eller ladda om/fly och se monstret fly. Och då visste inte spelaren hur många skott hon hade avlossats, samt att jag krävde ett snabbt svar. Hon fick helt enkelt lita på sin magkänsla. Det hände någon gång att en spelare tog en chansning och sedan - innan jag ens berättat om hur vapnet klickade - slog sig för pannan och sade "nej! Vänta! ah, fuck, försent!"
Det är helt enkelt den sortens utmaningar - att uppmärksamma och hålla reda på spelledarens ledtrådar - som jag fokuserar på när jag friformar.
---
Jag måste erkänna att första gången jag såg Mutant Chronicles regler så tyckte jag de var spelmässigt geniala. Där kan man hela tiden välja mellan att skjuta olika stora salvor. Ju större salvor man skjuter - desto mer skada kan man åstadkomma under en runda (förstås) - men genomsnittsskadan per projektil blir mindre. Det funkar som så att vill man skjuta en kort salva så stryker man fem kulor, och slår för att se om tre av dem träffar. (om jag minns rätt) Alltså; två kulor missar automatiskt. Skjuter man treskottssalva så missar man bara automatiskt med en kula. Det gjorde att man tjänade mycket på att bränna precis lagom med patroner i förhållande till utmaningarna och ens resurser.
I praktiken fungerade det dock inte lika bra, för jag förstod snabbt att för fiendernas del fanns det ingen anledning att spara på kulorna, så de bara brände enorma salvor som galningar. Och rollpersonerna såg till att hela tiden ta med sig tillräckligt med ammo för att kunna besvara den massiva elden - det blev bara krystat när jag försökte sätta dem i knipa där de behövde hushålla med ammunitionen. Och så; när ammunitionen väl tar slut så är det inte så roligt att spela längre. Det känns lite skumt att de viktigaste valen i ett äventyr är hur mycket kulor man ska bränna mot lökvakterna i början av äventyret - och inte mot de häftiga slutbossarna längre fram.
---
Så nu för tiden vill jag bara hålla reda på ammunition om man har högst 1-2 projektiler att administrera. Jag gillar att ladda om hagel- och granatgevär. Det ger mer *stuns* i spelet om man verkligen får använda en handling åt att göra det istället för att det skall ske automatiskt. När det gäller andra vapen så kör jag numera med:
Om man fumlar tidigt i striden; då tappar man vapnet eller fumlar med säkringen/whatever pga nervositet/chock. Om man fumlar senare i striden; då har ammunitionen tagit slut och man måste ladda om. Oavsett vilket så tar det en runda att återhämta sig. Ammunitionen är alltså bara flavour - ett sätt att beskriva hur man förlorar en handling på ett lite roligare och mer atmosfäriskt sätt.
Men det här systemet skulle må mycket bättre av en förhållning till vapenskada såsom den som Krille talar om. Alltså "hur mycket skada åsamkar man med det här vapnet under en stridsrunda?" snarare än "hur mycket skada åsamkar man med en enstaka projektil från det här vapnet?"
---
Jag håller inte reda på magipoäng heller. Det räcker med en variabel per varelse i spelet, tycker jag (vilket brukar vara KP). Och om man kör med snotlings/mooks; inte ens det.
Det är helt enkelt den sortens utmaningar - att uppmärksamma och hålla reda på spelledarens ledtrådar - som jag fokuserar på när jag friformar.
---
Jag måste erkänna att första gången jag såg Mutant Chronicles regler så tyckte jag de var spelmässigt geniala. Där kan man hela tiden välja mellan att skjuta olika stora salvor. Ju större salvor man skjuter - desto mer skada kan man åstadkomma under en runda (förstås) - men genomsnittsskadan per projektil blir mindre. Det funkar som så att vill man skjuta en kort salva så stryker man fem kulor, och slår för att se om tre av dem träffar. (om jag minns rätt) Alltså; två kulor missar automatiskt. Skjuter man treskottssalva så missar man bara automatiskt med en kula. Det gjorde att man tjänade mycket på att bränna precis lagom med patroner i förhållande till utmaningarna och ens resurser.
I praktiken fungerade det dock inte lika bra, för jag förstod snabbt att för fiendernas del fanns det ingen anledning att spara på kulorna, så de bara brände enorma salvor som galningar. Och rollpersonerna såg till att hela tiden ta med sig tillräckligt med ammo för att kunna besvara den massiva elden - det blev bara krystat när jag försökte sätta dem i knipa där de behövde hushålla med ammunitionen. Och så; när ammunitionen väl tar slut så är det inte så roligt att spela längre. Det känns lite skumt att de viktigaste valen i ett äventyr är hur mycket kulor man ska bränna mot lökvakterna i början av äventyret - och inte mot de häftiga slutbossarna längre fram.
---
Så nu för tiden vill jag bara hålla reda på ammunition om man har högst 1-2 projektiler att administrera. Jag gillar att ladda om hagel- och granatgevär. Det ger mer *stuns* i spelet om man verkligen får använda en handling åt att göra det istället för att det skall ske automatiskt. När det gäller andra vapen så kör jag numera med:
Om man fumlar tidigt i striden; då tappar man vapnet eller fumlar med säkringen/whatever pga nervositet/chock. Om man fumlar senare i striden; då har ammunitionen tagit slut och man måste ladda om. Oavsett vilket så tar det en runda att återhämta sig. Ammunitionen är alltså bara flavour - ett sätt att beskriva hur man förlorar en handling på ett lite roligare och mer atmosfäriskt sätt.
Men det här systemet skulle må mycket bättre av en förhållning till vapenskada såsom den som Krille talar om. Alltså "hur mycket skada åsamkar man med det här vapnet under en stridsrunda?" snarare än "hur mycket skada åsamkar man med en enstaka projektil från det här vapnet?"
---
Jag håller inte reda på magipoäng heller. Det räcker med en variabel per varelse i spelet, tycker jag (vilket brukar vara KP). Och om man kör med snotlings/mooks; inte ens det.