Nekromanti Ram

[Ram]

Jaha, vem är jag då... Jag har passerat de 40 och jobbar som mjukvaruutvecklare och coach på ett rätt stort svenskt företag. Jag började spela rollspel 1983 och har i tur och ordning avskytt för att sedan i mångt och mycket konverterat till friform, emo, indie och OSR. Det sista steget var enklare än de tidigare då det var tillbaka till rötterna för mig. Jag har också slutat avsky de flesta saker i rollspelsväg under resans gång också.

Jag spelar mycket sällan nu för tiden. Heltidsjobb och fem barn gör att fritid är en bristvara. När jag spelar så spelar jag gärna Solar system, friform, D&D, vår evighetskampanj i DoD82 och mest av allt vårt hemmabygge där vi spelar handelshusrepresentanter i en low/medium-fantasy-värld. Vi provspelar också de flesta nya småspel som vi kan lägga vantarna på.

Så varför är jag så djävla jobbig då? Well, enkelt uttryckt så tycker jag om väldigt många saker. Jag finner stort nöje i att sitta och fippla och manövrera gubbar i en omgång Dungeons and dragons. Jag finner väldigt stort nöje i att sitta och friforma relationsdramor. Jag gillar att spela undersökande scenarion och älskar plot twists. Jag gillar allt som genererar känslor eller en bra story. Jag tycker att strid är spännande. Jag bryr mig inte ett dugg om om historien handlar om mig eller min gubbe utan njuter lika mycket av när det handlar om någonting helt annat eller om någon annan. Jag njuter av att spela helt enkelt. Så enkelt uttryckt så är jag ganska ofta lätt emot de som är emot någonting.

I övrigt är jag för jämstäldhet och mot extremister i alla dess former.

Därför är jag jobbig.

 

[Hans E Magnusson]

vår evighetskampanj i DoD82 .

Kan du inte berätta mer om den, typ allt möjligt

Spoiler: kommentarer

Hehe, gärna! Lite wall of text-varning.

Vi började spela runt 1990 med DoD Expert och spelade igenom trilogin Döda skogen-Maktens portar-Mörkrets hjärta. När man avslutat de äventyren så fick vi diverse gods och andra coola saker och vi började spela Svavelvinter-sviten fast med mycket annorlunda resurser (hustrupper, förmögenheter, handelshus) och kan väl säga att det blev oavgjort med Shagul och det blå barnet råkade hamna i konfluxens centrum men han var för tillfället ”besatt av” i brist på ett bättre ord av spöket av en kvinna som jag inte minns namnet på. Den udda sammansmältningen valde att dra sig undan världen. Shagul spelades av en ny spelare och när två spelare slutade så anslöt han till kärngruppen i stället. Vi spelade delar av Marsklandet och överlämnade kristallkulan till ett magikersällskap i Kardien. Vi spelade inte den nidländska reningen men lät den ske i världen och konsekvens av den och de förluster som uppstod då så skapades ett nytt rike av Krun, Berendien och Felicien som gavs namnet Sydland. Därefter har vi spelat ett politiskt spel i och ikring rådet i Sydland där vi strävat efter att skapa fördelar för oss själva och vårt hus samt upprätthålla vår fasad som hjältar. Vi har manipulerats att genomföra och delta i en förebyggande attack mot Ransard av någon som vi trodde var en Trakorisk infiltratör men som visade sig vara någonting helt annat. Vårt handelshus angreps av en rasande pöbel och våra familjer mördades samtidigt som tre av våra skepp sänktes i olika hamnar. Många och långa undersökningar i anslutning till det gav att en av våra fiender från förr, ärkeskurken ur Mörkrets hjärta som hämtat sig ur den galenskap som drabbade honom då vi dödade hans gud. När vi kom tillbaka efter det scenariot så var vårt handelshus i spillror och lite olyckliga händelser i samband med jakten på vår fiende hade gjort att vi sågs som demondyrkare. Vi lyckades återställa de största delarna av vårt rykte men vi var inte direkt heta i Sydland längre så vi flyttade till Erebos med våra kvarvarande skepp och de resurser som vi hade kvar. Handelshuset återetablerades och blomstrade då vi hade mycket goda kontakter i resterande världen och sågs som värdefulla bundsförvanter för de som tyckte att Sydland började få lite väl stort inflytande. Den feliciska flottan hade mångdubblats de senaste tio åren och var en förbannad pest för alla andra för att göra en lång historia kort och det var lite surt att vara på andra sidan när själva ideen att stärka den och börja köra lite extra havstullar kom från oss och våra lagom mutade rådsherrar. Genom att fortsätta betala ordentligt till en av dem så hade vi mycket god insyn i Sydlands planer och det blev ganska snart tydligt att den nye Förste rådmannen hade ganska storslagna planer för hela det södra havet. Då vi var helt chanslösa mot de sydländska styrkorna så var vi tvungna att söka hjälp och på så sätt startades ett ganska udda samarbete med Shagul och RabdoRana vilket ledde till att ett antal olämpliga rådsmän i Sydland slutade andas. Men nu tog det hus i helvete. Magikerorden som vi lämnat kristallgloben till hade hittat en ganska otrevlig användning för den. En jätte av mörkt ljus klev helt sonika in i Sydlands största hamn och sänkte bättre delen av dess flotta. Plötsligt var de forna Sydländska hjältarna aldeles förlåtna och de bönade och bad oss att komma hem och avhjälpa situationen. Problemet var bara att magikerorden inte var ett dugg intresserade av vad vi hade att säga utan bara sade till oss att om vi ville undvika besök av denne Helion igen så skulle vi alla ge fan i att försöka oss på världsherravälde. För närvarande försöker vi med hjälp av våra mest oheliga allianser (Shagul, en ransardisk herreman vid namn Raung och ett par av de mest pålitliga från det sydländska rådet samt en emmissarie från alverna) fundera ut hur vi skall kunna hantera detta problem.

Jag ser att jag har glömt ganska många delar, men det får duga för nu. ?

Koolt som attans, skulle vara skoj att se en bild på rollformulären, brukar vara skoj med gubbs som har har varit med ett tag-