Ett GothCon är alltid ett gott con, detta år trots att två personer jag hade sett mycket fram emot att träffa och spela med, Kim och
@GnomviD, av olika anledningar inte kunde dyka upp.
Jag kom till pubben vid 19-tiden eller så, hälsade på folk, tjôtade lite, drack en ingefärsöl, sedan, för första gången, gick till GothCon för att köpa inträde redan på torsdagen. Detta skulle visa sig vara ett misstag! Sedan stack jag hem, tillsammans med
@Vicotnik,
@Lukas,
@Murmelgnu och Elsa, som alla skulle sova i min lilla lägenhet på 24 kvadrat.
På fredagen vaknade jag med lite lätt huvudvärk, vilket jag attribuerade till sen läggning dagen innan. Åkte in till konventet, där det visade sig att Indierummet fått ett litet enstaka klassrum, som dessutom behövdes av Stockholmskartellen för sin förvaring. Det är spännande hur vi på LinCon alltid får samma plats, som är en toppenplats, medan GothCon flyttar om oss varje år, och ger oss sämre och sämre utrymme hela tiden. Denna gången löste sig dock problemet otroligt väl, då vi lyckades ockupera ett område vars användare inte hade dykt upp, och hade därmed två klassrum, en hörna, plats i korridoren att lägga fram våra spel, plus access till källaren. Vi gick från sämsta utrymmet vi haft på GothCon till det bästa!
Jag satte mig ned för att spela Huldran med
@Bunny, Anne, Hilma,
@Joel … någon mer? I alla fall, under mina regelförklaringar blev det mer och mer tydligt att jag inte skulle kunna delta i den här omgången, då konventspesten redan drabbat mig. Illamående och tilltagande huvudvärk tvingade mig att retirera till min lägenhet och vila ut. Som tur är repade jag mig snabbt och återvände på eftermiddagen, då jag fick leda ett pass Lasers & Feelings med
@Korpa och två nybörjare. De slog ganska dåligt, vilket gjorde det spännande och mer utmanande än vanligt. Bra omgång! L&F har ju en violatorhandske (ett val där alla alltid väljer samma alternativ för att det är ballast) i form av skeppssvagheten "Dåligt rykte", men detta var första gången där det hade en signifikant effekt på spelet, då det visade sig att kapten Darcys dåliga rykte var befogat och att han jobbat för Zorgon Erövraren i det förflutna!
Därefter en omgång Huldran med
@Murmelgnu, Elsa, Jojjo och Anne. Medan jag stod och väntade på dem så kom
@Henke och hans gäng förbi och ville också spela Huldran! Tydligen ett poppis och lättpitchat spel. Jag kunde ju inte delta, men körde en regelgenomgång för att sätta igång dem, och de verkar ju haft en helt okej omgång själva. Spelomgången jag deltog i blev av väldigt varierande intensitet. En rollperson kämpade mest med att hon var överarbetad, prästhustrun kämpade med sin lusta (jag slumpade hennes begär och slog, helt ärligt, "lusta" och "kön"!), medan drängen på Rafvelsgården gick helt hardcore in i kaklet med sitt högmod, vilket slutade med att han tog en kniv av dvärgastål och skar halsen av kyrkoherden och våldtog prästhustrun, som dock fick tag på kniven och dödade honom. Riktigt mörkt.
På lördagen hann jag med några omgångar. En ytterligare omgång Huldran (!) med
@Bifur och hans gäng, i en atmosfär som växlade mellan drama och buskis. Skräddare-Sten vann priset som mest tragiska rollperson på konventet. Han var änkeman och bodde ensam, sexuellt frustrerad och inte särskilt populär i bygden. Kämpade med sina lustar och skammen för dessa. Något av en "äckelgubbe", men som själv skämdes och bad Gud om förlåtelse för sitt beteende. Egentligen var han nog mest fruktansvärt ensam.
Här någonstans, osäker på exakt när, spelade jag en runda Wilding Tales med Amos, Anne och en ung nybörjare. Jag gillar WT eftersom det är ett spel som går att spela på 30-45 minuter men ändå är ett dramaspel och inte humorflabbigt. Det gick inte bra för min rollperson, som fick sina tomatplanor överkörda, blev skjuten och till sist medan hon förblödde fick sin vattenrenare stulen.
Sedan spelades även en runda Midnatt för alltid med Anne,
@Bunny,
@Joel och en ickeforumit. Den var förvirrande och galen, som alltid, och jag ska inte säga så mycket mer för att inte avslöja scenariot, men en höjdpunkt var när Anne, som medborgare, spenderade sina vaghetsmarkörer för att försöka få ett hälsosamt barn vid förlossningen. Först hade barnet fem huvuden, en vaghetsmarkör spenderades, varpå det hade två. Ännu en spenderades, och barnet hade nu ett enda huvud, men var blint.
Efter detta var det Nerver av stål med
@Joel,
@nano och tidigare nämnda ickeforumit, vars namn jag tyvärr inte minns, men som var askul att spela med. En tajt och relativt snabb historia enligt konstens alla regler. Det var länge sedan jag spelade NAS, så det var kul att få lira det igen. Eloge till Joel som rakt av i första scenen introducerade en huvudperson som var en avskedad sportjournalist som hankade sig fram genom att fuskspela på hästar. Så jäkla bra!
Mellanspel här där jag och
@Korpa gick till receptionen för att få återbetalning på inträdet, vilket visade sig vara hiskeligt komplicerat. Vi hade två olika problem, men bägge var extremt svårlösta, och vi stod där i säkert en halvtimme medan funktionärerna krigade mot systemet. Korpa fick nog igenom sin återbetalning, medan min fortfarande är i limbo. Jag lämnade mina kontaktuppgifter så kanske de lyckas få det att funka någon gång i veckan. Anledningen till att min återbetalning var så svår var tydligen för att jag betalat på torsdagen, vilket gjorde att transaktionen redan var arkiverad och inte gick att hitta, medan Korpas var problematisk eftersom hon bara skulle ha tillbaka hälften av inträdet.
Därefter den sista omgången, som blev Motel Dragonfly med
@Korpa och den askula ickeforumiten. MD är ett spel som lämpar sig väldigt väl för att spela sent på natten. Som gjort för en sista omgång på konvent. Det blev en rörande och mycket surrealistisk berättelse. Min rollperson hade någon sorts flyktbeteende som symboliserades av att han var uppe i en luftballong, ensam och vågade inte hoppa ned till jorden. Väldigt symboliskt, och som vanligt i MD så kändes det otroligt djupt utan att man riktigt kunde sätta fingret på vad allt betydde. Tror att det blev extra bra för att vi bara var tre, så det blev extra nära, liksom.
Till sist på söndagen åkte Vico och Lukas in till konventet, medan jag, Emil och Elsa gick till Masala Zone, köpte med oss riktigt god indisk mat och gick upp på Ramberget för att käka den. Bra väder, fantastisk utsikt, god mat och trevligt sällskap. Perfekt avslutning på ett bra konvent!
Så dålig start och bara två spel på fredagen, men kompenserade för detta med fem på söndagen, vilket gav en total på sju spelpass under konventet, vilket ändå är godkänt på ett såpass kort konvent.