Enligt den dvärgiska historien fördrevs dvärgarna för över tiotusen år sedan under jorden av sina fiender, möjligen tiraker eller människor som tjänade det “mörker” mot vilket Vontar kämpar. Det tycks som om de där förde en tynande tillvaro, möjligen hopträngda på en enda tillflyktsort. När de sedan tog sig ut i ljuset kom de snart att sprida sig över världen. I och med detta föddes också flera tolkningar av Vohn-norn, vilka också kom att bilda grunden för dvärgarnas sociala uppdelning. Bland människor kallas ofta dessa uppdelningar för klaner, något som kan leda tankarna fel -- till skillnad från egentliga klaner hävdar inte dvärgarna någon gemensam härkomst, utan de ser sig snarare som andliga avkommor till sin grundare.
Den första tolkningsskola att bryta sig ut var den som företräddes av kung Drezin, som höll en särskilt isolationistisk och enligt vissa paranoid linje. Drezins tolkningar av Vohn-norn förespråkade dvärgisk självtillräcklighet och ett direkt undvikande av kontakt med utombergingar, något som han inte upplevde att övriga dvärgar uppmärksammade i tillräckligt hög grad. Drezin-skolan lägger stor vikt vid textstudier, esoteriska tolkningar av Vohn-norn och magisk forskning som ett komplement till religiösa studier, då en förståelse av kosmos byggstenar anses vara en religiös plikt.
Den andra tolkningsskola som bröt sig ut företräddes av kung Samar. Liksom Drezin-skolan var denna esoterisk, men mer fokuserad på en sorts utopiskt samhällsbygge. Samars projekt att bygga en idealstad kom till ett sorgligt slut under andra tirakkriget, då deras fäste och mycket av deras skrifter kom att utplånas. Bland samtida dvärgar ses denna skola ofta som tragiskt världsfrånvänd, för idealistisk för denna dystra värld.
Den tredje utbrytningen skedde av kung Roghan, och var av en helt annan art än de tidigare. Roghan förespråkade snarare ett framåtskridande, och menade att Vohn-norns skrifter måste omtolkas i ljuset av dvärgarnas nya situation. Det mest kontroversiella är att denna tolkning möjliggör att dvärgarna skulle kunna regera över andra folk. Roghans tolkning ses av vissa mer traditionella dvärgar som en av faktorerna bakom krigen med alverna.
Den fjärde utbrytningen skedde av kung Zolod, och upplevs ofta ytligt sett som den mest liberala, då den möjliggör för dvärgar att leva bland människor. Det är en kvietistisk hållning, gjord för att förena dvärgiska traditioner med den yttre världen. Medan övriga tolkningstraditioner ser det som nödvändigt för dvärgar att leva i dvärgfästen tillåter denna tradition dvärgar att leva bland människor, så länge detta sker i en etablerad dvärgbosättning.
Ghor-skolan består av de dvärgar som inte följde med någon av dessa utbrytningar, och är alltjämt den största. Den ser sig som den mest traditionella, och den lägger mer fokus på det dvärgiska ursprunget i underjorden än andra. Annars upplevs den ofta som “balanserad” i fråga om sin hållning, inte så isolationistisk som Drezin, men inte heller imperialistisk som Roghan eller människoanpassad som Zolod.
Det är värt att poängtera att dvärgarna inte ser andra tolkningar som “avfällingar”, “kättare” eller liknande. Alla skolor erkänner att det finns möjlighet att tolka Vohn-norn på olika vis, men hävdar samtidigt att deras tolkning så klart är den bästa. Dvärgar av olika klaner/skolor kan ofta ägna sig åt extremt livliga och hätska diskussioner, men detta får inte förväxlas med fientlighet. Undantaget är Drezin, som av många dvärgar räknas som förrädare på grund av sitt samarbete med tirakerna, men detta är mer av en politisk fråga än en doktrinär.
