Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Så jag har köpt, läst och spelat den fjärde editionen av Warhammer FRP som släpptes nyligen av Cubicle 7.
Det här är alltså det rollspel som fortfarande utspelar sig i "The old world", och inte det som baserar sig på Age of Sigmar-eran som introducerats av Games Workshop. Och medan AoE blickar frammåt så är 4th edition som det verkar en reboot som tar oss tillbaka till tiden för 1st edition. Året är ca 2510, Karl-Franz är fortfarande kejsare och händelserna i Enemy Within-kampanjen har ännu inte inträffat.
Det är oklart om Cubicle 7 har för avsikt att släppa Enemy Within igen, som nästan alla andra utgivare har gjort, eller vad som är planen.
Att öppna den här boken (jag har Collector's edition själv, mer om det senare) är lite som att komma hem, men till ett hem där någon har städat och renoverat medans man var borta. Spelet känns välbekant men fräscht och nytt på samma gång. Om du har spelat 1st och/eller 2nd edition (we do not mention "the 3rd") innan så kommer du känna dig hemma här. Vi har kvar grundegenskaperna, vi har kvar yrken, vi har människor, alver, dvärgar och halvlingar. Gnomerna nämns inte i regelboken, men jag råkar veta att de planerar att även introducera detta folk i en av de första modulerna som kommer. Jag ogillar normalt sånt, men i det här fallet känner att gnomer aldrig riktigt haft någon stor plats i warhammer (såvitt jag minns nämns de inte ens i 2nd edition) så det kanske snarare kan vara ett rätt vettigt sätt att göra det på.
Det är när man börjar titta på detaljerna som skillnaderna kommer in dock. Ingenting som känns helt galet, utan det är mer som att de har utgått från 2nd edition, och sen funderat över alla de utvecklingar som skett inom rollspel de senaste årtiondena och applicerat dessa tankar på det gamla systemet. Och det funkar riktigt bra!
Regelbiten:
Yrkena är lite mer utfleshade nu, så varje yrke har 4 "steg" inom sig (där varje steg väl motsvarar ett helt yrke från tidigare utgåvor) som man kan klättra i, för de som vill utveckla sin karaktär enligt ett specifikt tema, men man kan också hoppa runt lite mellan olika steg i olika yrken så man har kvar all den frihet man hade i äldre regelverk. De som oroade sig att detta nya system skulle vara begränsande och ta bort flavour kan lugna sig.
Stridssystemet är rejält upphottat. Alla attackslag är nu mottståndsslag där anfallare och försvarare gör en roll off och räknar "success levels" (ganska exakt samma sak som degrees of success från förr, differensen mellan tärnignsslag och färdighetsvärde), och den som får flest success levels vinner (man behöver alltså egetligen inte lyckas så pass att man slår under sitt färdighetsvärde, det enda som spelar någon roll är att man inte lyckas sämmre än motståndaren).
Om anfallaren så får denne en "advantage" (mer om detta nästa stycke) och orsakar skada på försvararen. Om försvararen vinner undviker denne all skada, samt får ett "advantage". Om försvararen dessutom får en "kritisk frammgång" så gör denne skada tillbaka på anfallaren. Den som förlorar slaget, förlorar även alla ihopsammlade advantages.
Advanage är en ny grej de infört där varje advantage man har ger +10 på färdighetsvärdet (färdighetsvärdet går från 0-100 som vanligt). Man kan ha hur många advantages som helst, men man blir lätt av med dem. Det här hjälper till att korta ner striderna när folk sammlar ihop fler och fler advantages och därför lyckas bättre och gör mer skada (skadan baseras på attackslaget, istället för ett separat slag).
Kritiska träffar och fummel är tillbaka, och inträffar när man slår "dubbelt" (dvs 11, 22, 33, 44, 55 etc...) under eller över färdighetsvärdet. men till skillnad från för gör en kritisk träff nu inte bara mer skada, utan det blir ett omedelbart slag på tabellen för kritiska skador. Japp... precis när ni trodde att Warhammer inte unde bli farligare =D
De kritiska skadorna då? Hur är de? Well, har ni spelat warhamemr förut vet ni ungefär vad det handlar om redan. Det jag kan säga är att dödligheten är något lägre, men i gengäld är risken för lemlästning och stympning högre. Warhammer har alltid haft ett rykte om sig om att lämna folk stympade som jag inte tycker det riktigt förtjänat (risken att man får en lem avhuggen och faktiskt överlever har alltid varit minimal), men nu jäklar lever det upp till ryktet! Var beredd att offra fate points eller på att behöva shoppa runt efter proteser.
Fate points är kvar, och fungerar som i 2nd edition (du har fate points, och sedan lika många fortune points). Ett nytt tillägg är resilence/resolve som fungerar enligt samma principer som fate/fortune points men låter en göra lite andra grejer (som att skjuta upp eftekterna av kritiska skador några rundor).
Färdigheter fungerar nästan på samma sätt, men lite annorlunda. Du har basic skills och advanced skills. Advanced kan du bara använda om faktiskt har ett värde i dem, men basic skills kan du alltid använda. Men till skillnad från tidigare utgåvor så får du alltid slå mot ditt fulla grundegenskapsvärde för basic skills, även om du inte har något färdighetsvärde. Detta gör att man genast känner sig lite mer kompetent, utan att för den delens skulla vara superhård. Färdigheter ger nu en ren bonus på grundegenskapen, och de har lagt till färdigheter så att de är lite mer heltäckande. Olika vapen går exempelvis nu som färdigheter, vilket gör att du inte måste höja din Weapon Skill för att bli bättre, utan du kan specifikt bli bättre på att slåss med tvåhandsvapen. (Att höja färdigheter är mycket billigare än grundegenskaper). Detta regeleras så klart via yrkena som vanligt (även om spelet erbjuder en att köpa färdigheter utanför yrket med SLs tillåtelse, för ett mycket högre pris).
En av de större förändringarna är att de infört ett "mellanspel" mellan äventyren där man kör lite "downtimeaktiviteter" så som att tjäna lite pengar på sitt yrke, söka efter information, bygga en pryl, etc... Merparten av vår grupp har ingen egentlig erfarenhet av detta sedan tidigare, så får oss blev implementeringen lite styltig och halvhjärtad. Men reglerna känns solida och lagom fria, så jag tror att om man bara får in lite vana i hur man ska stoppa in downtime så skulle det fungera ypperligt!
Världsbiten:
Som sagt tidigare har vi rebootat och ligger nu strax före Enemy Within-kampanjen i tid, 2510. Regelboken fokuserar helt på Reikland som setting, vilket känns rätt ikonsikt. Världen känns väldigt mycket som 1st edition, dvs inte så krigshärjad som 2nd edition var, folk är inte fullt lika paranoida och fantatiska när det kommer till Kaos, men fortfarande skeptiska och vidskepliga. Självfallet är skogarna full av beastmen och märkliga mutanter.
Ett par förändringar från förr dock. Gnomer saknas som sagt för tillfället, men ska komma i ett supplement inom kort. "The old faith" med sina druider lyser med sin frånvaro, men jag hyser förhoppningar om att dessa kommer att introduceras i framtiden i något supplement som behandlar de något vildare provinserna i imperiet. Men det är en sak som får mig att misströsta angående detta och det är...
Magin känns väl igen från 2nd edition, med de åtta vindarana, varav en är "livets vind" vars utövare kallas för "druider". Själv tycker jag att den här tagningen av druider är sjukt mycket tråkigare får dem att kännas allt för civilicerade och organiserade. Men, men...
Baserat på de gratisäventyr som vi spelade verkar kaos ha en något nedtonad roll jämfört med förr. Dvs _allt_ kretsar inte kring kaos, även om mycket gör det. Men det har även gjorts lite rum för "the evil that men do", vilket är något jag saknat lite ibland. Vi får se om det är något som håller i sig.
Annars finns det inte supermycket att säga. Har ni spelat Warhammer förut så vet ni precis hur världen ser ut. Har ni inte gjort det så är det typ "renesäns-fantasy". Puffärmar, side swords med korghjalt, flintlåspistoler och hillebarder.
Allmänt:
Boken är snygg, och kvaliten på texten är hög. Det här är ett väldigt lättläst spel, så även om tjockleken på boken känns lite avskräckande så går det förvånansvärt fort att ta sig igenom den. Jag har förvisso stor erfarenhet från både 1st och 2nd edition, men med det i bagaget tog det mig ungefär sex timmar att sätta mig in spelet tillräckligt bra för att både kunna sätta mig och skapa rollpersoner tillsammans med resten av spelgruppen och sen köra igång och spela utan några särskilda problem. Litte bläddrande i boken under spel, men inte mer än vanligt i andra spel i är mer välbekanta med om sanningen skall fram.
Bilderna håller ganska jämn kvalitet genom boken. De är kanske en smula mer "serietidningsaktiga" här och där, men snygga. De känns också ganska inkluderande. Jag har förvisso inte räknat antalet bilder på vita män jämfört med antalet bilder på folk som inte är vita män, men jag blev i alla fall hyfsat imponerad efter en genombläddring. Jag ser många bilder på kvinnor, och inte bara i "traditionella roller" utan de får vara typ lika tuffa, hårda, starka och coola som männen vad jag kan se. Det finns även gott om bilder på andra nationaliteter, vilket känns lite uppfriskande (även om urvalet jag hittade online för att länka var väldigt begrännat). Fördelningen är knappast perfekt, jag tror nog att vita män fortfarande är i klart nummerärt överläga, men de har i alla fall ansträngt sig lite tycker jag det känns som. Flera av bilderna är dessutom lite lagom androgyna för att det inte ska vara uppenbart, vilket jag också gillar.
Men ja, urvalet jag hittade att länka till var rätt begränsat.
Slutsats:
4th edition känns som att de tagit allt det bästa från 1st och 2nd edition, och blandat det med de senaste årtiondenas utveckling och erfarenheter av rollspel. Spelet är snyggt, reglerna är välfungerande, världen är stimulerande. Det enda dåliga jag tänker säga om det är att yrkena inte står i bokstavsordning. De är istället listade efter vilken klass de tillhör (Klasser är övergrippande grupperingar som Borgare, Akademiker, Krigare, etc... ) vilket orsakade en del frustration.
Ja just det... jag köpte Collector's edition, vilket är en flådig bok inbunden i fuskläder, med förgylda sidkanter och grejer. Sjukt snygg utgåva! Fusklädret är jättemysigt. Den kostade typ 1000 spänn, vilket är lite dyrt. Men känslan i boken, kombinerat med att jag verkligen gillade innehållet gör att jag tycker det var väl värt pengarna.
Den vanliga utgåvan går på mellan 450 spänn och 650 spänn beroende på var ni köper den, och den boken är fin den med.
Ställ era frågor så svarar jag gärna om jag kan! Och ja; Rat catcher finns fortfarande, och de börjar fortfarande med "a small but vicious dog"
Det här är alltså det rollspel som fortfarande utspelar sig i "The old world", och inte det som baserar sig på Age of Sigmar-eran som introducerats av Games Workshop. Och medan AoE blickar frammåt så är 4th edition som det verkar en reboot som tar oss tillbaka till tiden för 1st edition. Året är ca 2510, Karl-Franz är fortfarande kejsare och händelserna i Enemy Within-kampanjen har ännu inte inträffat.
Det är oklart om Cubicle 7 har för avsikt att släppa Enemy Within igen, som nästan alla andra utgivare har gjort, eller vad som är planen.
Att öppna den här boken (jag har Collector's edition själv, mer om det senare) är lite som att komma hem, men till ett hem där någon har städat och renoverat medans man var borta. Spelet känns välbekant men fräscht och nytt på samma gång. Om du har spelat 1st och/eller 2nd edition (we do not mention "the 3rd") innan så kommer du känna dig hemma här. Vi har kvar grundegenskaperna, vi har kvar yrken, vi har människor, alver, dvärgar och halvlingar. Gnomerna nämns inte i regelboken, men jag råkar veta att de planerar att även introducera detta folk i en av de första modulerna som kommer. Jag ogillar normalt sånt, men i det här fallet känner att gnomer aldrig riktigt haft någon stor plats i warhammer (såvitt jag minns nämns de inte ens i 2nd edition) så det kanske snarare kan vara ett rätt vettigt sätt att göra det på.
Det är när man börjar titta på detaljerna som skillnaderna kommer in dock. Ingenting som känns helt galet, utan det är mer som att de har utgått från 2nd edition, och sen funderat över alla de utvecklingar som skett inom rollspel de senaste årtiondena och applicerat dessa tankar på det gamla systemet. Och det funkar riktigt bra!
Regelbiten:
Yrkena är lite mer utfleshade nu, så varje yrke har 4 "steg" inom sig (där varje steg väl motsvarar ett helt yrke från tidigare utgåvor) som man kan klättra i, för de som vill utveckla sin karaktär enligt ett specifikt tema, men man kan också hoppa runt lite mellan olika steg i olika yrken så man har kvar all den frihet man hade i äldre regelverk. De som oroade sig att detta nya system skulle vara begränsande och ta bort flavour kan lugna sig.
Stridssystemet är rejält upphottat. Alla attackslag är nu mottståndsslag där anfallare och försvarare gör en roll off och räknar "success levels" (ganska exakt samma sak som degrees of success från förr, differensen mellan tärnignsslag och färdighetsvärde), och den som får flest success levels vinner (man behöver alltså egetligen inte lyckas så pass att man slår under sitt färdighetsvärde, det enda som spelar någon roll är att man inte lyckas sämmre än motståndaren).
Om anfallaren så får denne en "advantage" (mer om detta nästa stycke) och orsakar skada på försvararen. Om försvararen vinner undviker denne all skada, samt får ett "advantage". Om försvararen dessutom får en "kritisk frammgång" så gör denne skada tillbaka på anfallaren. Den som förlorar slaget, förlorar även alla ihopsammlade advantages.
Advanage är en ny grej de infört där varje advantage man har ger +10 på färdighetsvärdet (färdighetsvärdet går från 0-100 som vanligt). Man kan ha hur många advantages som helst, men man blir lätt av med dem. Det här hjälper till att korta ner striderna när folk sammlar ihop fler och fler advantages och därför lyckas bättre och gör mer skada (skadan baseras på attackslaget, istället för ett separat slag).
Kritiska träffar och fummel är tillbaka, och inträffar när man slår "dubbelt" (dvs 11, 22, 33, 44, 55 etc...) under eller över färdighetsvärdet. men till skillnad från för gör en kritisk träff nu inte bara mer skada, utan det blir ett omedelbart slag på tabellen för kritiska skador. Japp... precis när ni trodde att Warhammer inte unde bli farligare =D
De kritiska skadorna då? Hur är de? Well, har ni spelat warhamemr förut vet ni ungefär vad det handlar om redan. Det jag kan säga är att dödligheten är något lägre, men i gengäld är risken för lemlästning och stympning högre. Warhammer har alltid haft ett rykte om sig om att lämna folk stympade som jag inte tycker det riktigt förtjänat (risken att man får en lem avhuggen och faktiskt överlever har alltid varit minimal), men nu jäklar lever det upp till ryktet! Var beredd att offra fate points eller på att behöva shoppa runt efter proteser.
Fate points är kvar, och fungerar som i 2nd edition (du har fate points, och sedan lika många fortune points). Ett nytt tillägg är resilence/resolve som fungerar enligt samma principer som fate/fortune points men låter en göra lite andra grejer (som att skjuta upp eftekterna av kritiska skador några rundor).
Färdigheter fungerar nästan på samma sätt, men lite annorlunda. Du har basic skills och advanced skills. Advanced kan du bara använda om faktiskt har ett värde i dem, men basic skills kan du alltid använda. Men till skillnad från tidigare utgåvor så får du alltid slå mot ditt fulla grundegenskapsvärde för basic skills, även om du inte har något färdighetsvärde. Detta gör att man genast känner sig lite mer kompetent, utan att för den delens skulla vara superhård. Färdigheter ger nu en ren bonus på grundegenskapen, och de har lagt till färdigheter så att de är lite mer heltäckande. Olika vapen går exempelvis nu som färdigheter, vilket gör att du inte måste höja din Weapon Skill för att bli bättre, utan du kan specifikt bli bättre på att slåss med tvåhandsvapen. (Att höja färdigheter är mycket billigare än grundegenskaper). Detta regeleras så klart via yrkena som vanligt (även om spelet erbjuder en att köpa färdigheter utanför yrket med SLs tillåtelse, för ett mycket högre pris).
En av de större förändringarna är att de infört ett "mellanspel" mellan äventyren där man kör lite "downtimeaktiviteter" så som att tjäna lite pengar på sitt yrke, söka efter information, bygga en pryl, etc... Merparten av vår grupp har ingen egentlig erfarenhet av detta sedan tidigare, så får oss blev implementeringen lite styltig och halvhjärtad. Men reglerna känns solida och lagom fria, så jag tror att om man bara får in lite vana i hur man ska stoppa in downtime så skulle det fungera ypperligt!
Världsbiten:
Som sagt tidigare har vi rebootat och ligger nu strax före Enemy Within-kampanjen i tid, 2510. Regelboken fokuserar helt på Reikland som setting, vilket känns rätt ikonsikt. Världen känns väldigt mycket som 1st edition, dvs inte så krigshärjad som 2nd edition var, folk är inte fullt lika paranoida och fantatiska när det kommer till Kaos, men fortfarande skeptiska och vidskepliga. Självfallet är skogarna full av beastmen och märkliga mutanter.
Ett par förändringar från förr dock. Gnomer saknas som sagt för tillfället, men ska komma i ett supplement inom kort. "The old faith" med sina druider lyser med sin frånvaro, men jag hyser förhoppningar om att dessa kommer att introduceras i framtiden i något supplement som behandlar de något vildare provinserna i imperiet. Men det är en sak som får mig att misströsta angående detta och det är...
Magin känns väl igen från 2nd edition, med de åtta vindarana, varav en är "livets vind" vars utövare kallas för "druider". Själv tycker jag att den här tagningen av druider är sjukt mycket tråkigare får dem att kännas allt för civilicerade och organiserade. Men, men...
Baserat på de gratisäventyr som vi spelade verkar kaos ha en något nedtonad roll jämfört med förr. Dvs _allt_ kretsar inte kring kaos, även om mycket gör det. Men det har även gjorts lite rum för "the evil that men do", vilket är något jag saknat lite ibland. Vi får se om det är något som håller i sig.
Annars finns det inte supermycket att säga. Har ni spelat Warhammer förut så vet ni precis hur världen ser ut. Har ni inte gjort det så är det typ "renesäns-fantasy". Puffärmar, side swords med korghjalt, flintlåspistoler och hillebarder.
Allmänt:
Boken är snygg, och kvaliten på texten är hög. Det här är ett väldigt lättläst spel, så även om tjockleken på boken känns lite avskräckande så går det förvånansvärt fort att ta sig igenom den. Jag har förvisso stor erfarenhet från både 1st och 2nd edition, men med det i bagaget tog det mig ungefär sex timmar att sätta mig in spelet tillräckligt bra för att både kunna sätta mig och skapa rollpersoner tillsammans med resten av spelgruppen och sen köra igång och spela utan några särskilda problem. Litte bläddrande i boken under spel, men inte mer än vanligt i andra spel i är mer välbekanta med om sanningen skall fram.
Bilderna håller ganska jämn kvalitet genom boken. De är kanske en smula mer "serietidningsaktiga" här och där, men snygga. De känns också ganska inkluderande. Jag har förvisso inte räknat antalet bilder på vita män jämfört med antalet bilder på folk som inte är vita män, men jag blev i alla fall hyfsat imponerad efter en genombläddring. Jag ser många bilder på kvinnor, och inte bara i "traditionella roller" utan de får vara typ lika tuffa, hårda, starka och coola som männen vad jag kan se. Det finns även gott om bilder på andra nationaliteter, vilket känns lite uppfriskande (även om urvalet jag hittade online för att länka var väldigt begrännat). Fördelningen är knappast perfekt, jag tror nog att vita män fortfarande är i klart nummerärt överläga, men de har i alla fall ansträngt sig lite tycker jag det känns som. Flera av bilderna är dessutom lite lagom androgyna för att det inte ska vara uppenbart, vilket jag också gillar.
Men ja, urvalet jag hittade att länka till var rätt begränsat.
Slutsats:
4th edition känns som att de tagit allt det bästa från 1st och 2nd edition, och blandat det med de senaste årtiondenas utveckling och erfarenheter av rollspel. Spelet är snyggt, reglerna är välfungerande, världen är stimulerande. Det enda dåliga jag tänker säga om det är att yrkena inte står i bokstavsordning. De är istället listade efter vilken klass de tillhör (Klasser är övergrippande grupperingar som Borgare, Akademiker, Krigare, etc... ) vilket orsakade en del frustration.
Ja just det... jag köpte Collector's edition, vilket är en flådig bok inbunden i fuskläder, med förgylda sidkanter och grejer. Sjukt snygg utgåva! Fusklädret är jättemysigt. Den kostade typ 1000 spänn, vilket är lite dyrt. Men känslan i boken, kombinerat med att jag verkligen gillade innehållet gör att jag tycker det var väl värt pengarna.
Den vanliga utgåvan går på mellan 450 spänn och 650 spänn beroende på var ni köper den, och den boken är fin den med.
Ställ era frågor så svarar jag gärna om jag kan! Och ja; Rat catcher finns fortfarande, och de börjar fortfarande med "a small but vicious dog"
