Krille
Super Moderator
Cubicle 7 har haft roligt under ett par år: de har gett ut en sourcebook till varje Doktor till sitt rollspel Doctor Who: Adventures in Time and Space. Tanken var att de allihop skulle komma under femtioårsjubileet, men … så skedde inte.
Men nu är de ute i alla fall, alla elva utlovade, från 1 (William Hartnell) till 11 (Matt Smith). War Doctor (John Hurt) behandlas lite utspritt, och 12 (Peter Capaldi) är ju inte klar än så han har ingen bok. Istället förekommer han i de nya grundreglerna från i vintras.
Så här kommer mina intryck av The Doctor Sourcebooks.
Det samlade intrycket är att det är mycket. Ryggarna blir en hel lineup från 1 till 11 med en jättelik Doctor Who-logga. Den är dessutom trasig eller feltryckt – loggan borde börja på Second Doctor Sourcebook, men saknas där. Samtliga har ungefär samma upplägg: först en kort beskrivning av Doktorn i boken ifråga och hans medresenärer. Där kommer också ett antal nya character options som inte var med i regelboxen (möjligen i regelboken, 2nd Ed). Sedan en kort beskrivning av motståndare och platser, och slutligen vartenda avsnitt med synopsis och förslag hur man gör om det till ett äventyr och eventuellt filar bort serienumren så att med-whovian-spelare kan spela dem utan att veta om plotten. Allihop är rikligt illustrerade med foton från TV-serien.
First Doctor Sourcebook (William Hartnell) är i svartvit och ganska tunn. Den är lite mer sparsmakad och liksom känner sig fram. Man har inte riktigt hittat formen än.
Second Doctor (Patrick Throughton) är lite tjockare, men fortfarande svartvit. Här har de börjat spika formen, speciellt på äventyren. Det tar ett tag att vänja sig vid äventyrsformen: först sammanfattas avsnittet det bygger på, och sedan kommer en klase resurser och diskussioner om scener och platser rollpersonerna kan besöka. Det gör att äventyren känns mer rälsade än de förmodligen är.
Third Doctor (John Pertwee) är den första i färg, och nu börjar böckerna svälla en smula.
Fourth Doctor (Tom Baker) är rejält tjock! 256 sidor jämfört med första Doktorns 160! Baker hade å andra sidan sju säsonger, mer än någon annan, och fick därför gott om äventyr, inklusive ett ofärdigt och osänt. Där finns också för första gången en diskussion att spela fler än en Time Lord, med tanke på Doktorns kvinnliga Time Lord-medresenär Romanadvoratrelundar (mer känd som Romana, även om hon själv föredrar Fred). Det är rätt vilda äventyr över hela universum och väldigt lite på Jorden (utom i början), och till och med besök på Gallifrey.
Fifth Doctor (Peter Davison) blir lite tunnare igen, och det är lite mindre bakgrundsmaterial än i de andra och inte riktigt lika fascinerande medresenärer. Det är å andra sidan svårt att slå Romana och K9. Den här Doktorn är mer känslig och inåtdragen, vilket lämnar ganska mycket utrymme för andra rollpersoner att göra något.
Sixth Doctor (Colin Baker) innehåller en ganska snobbig egoist och variabel men mörkare personlighet, och det gör förstås intryck på äventyren. Det känns som att de här äventyren är de mest rälsade, eftersom de drivs så mycket av Doktorn.
Seventh Doctor (Sylvester McCoy) börjar med en klantig doktor som växlar över till en beräknande och hemlighetsfull intrigör. Äventyren är även här rätt rälsade, framförallt på slutet då det är hart när omöjligt för spelare att intrigera lika väl som Doktorn. Så både här och i Sixth Doctor visar sig begränsningarna i formatet.
Eighth Doctor (Paul McGann) känns ganska utsmetad och ordbajsad, i synnerhet äventyrsdelen. Men så fick han bara en säsong också. Däremot har man inte tagit med några av audiodramerna, vilket är synd eftersom det är här som det finns mängder med Eighth Doctor-material.
Ninth Doctor (Christopher Eccleston) är också kort, eftersom den här Doktorn också bara hade en säsong. Det gör att även den här känns lite utsmetad med 160 sidor. För första gången nämns War Doctor på en knapp halvsida som "egentligen nummer nio i ordningen, men ni vet vad vi menar". Men nu är vi inne i den nya eran efter omstarten av Russell T Davies.
Tenth Doctor (David Tennant) exploderar upp till 256 sidor igen. Men då fick Tennant nästan lika många säsonger som Baker, så det behövdes å andra sidan. Här kommer också en hel del jul-specialer upp och Torchwood blanda sin tidslinje med Doktorns. Dessa äventyr känns bra mycket mer lättledda än de tidigare.
Eleventh Doctor (Matt Smith) är också 256 sidor. Den har störst variation på medresenärer, möjligen med undantag av Fourth Doctor. Men dess problem är att den är så stenhårt centrerad kring Doktorn och dennes personliga förehavanden med River Song och fiendskaper med bland annat The Silence och The Great Intelligence. Det blir assvårt att leda dessa äventyr bra, även om boken för tappra försök att fila bort serienumren. Och utan dessa har man tagit bort en rätt matig bit av bokens innehåll. Den innehåller dock The Day of the Doctor och tar dels tillbaka Tenth Doctor och blandar in War Doctor som äntligen får lite utrymme att tala om.
Sammantaget är det bra såsböcker, från ganska bra till riktigt riktigt bra! Mina absolut största favoriter är Fourth och Tenth Doctor Sourcebook. Det beror inte bara på respektive Doktor, utan framförallt beror det på att dessa såsböcker funkar bäst som rollspelsmaterial.
Min enda biff med Doctor Sourcebooks är att det är rätt mycket (mätt i kilogram papper). Så ska vi spela Doctor Who får det ske hemma hos mig, vare sig ni vill eller inte!
Men nu är de ute i alla fall, alla elva utlovade, från 1 (William Hartnell) till 11 (Matt Smith). War Doctor (John Hurt) behandlas lite utspritt, och 12 (Peter Capaldi) är ju inte klar än så han har ingen bok. Istället förekommer han i de nya grundreglerna från i vintras.
Så här kommer mina intryck av The Doctor Sourcebooks.
Det samlade intrycket är att det är mycket. Ryggarna blir en hel lineup från 1 till 11 med en jättelik Doctor Who-logga. Den är dessutom trasig eller feltryckt – loggan borde börja på Second Doctor Sourcebook, men saknas där. Samtliga har ungefär samma upplägg: först en kort beskrivning av Doktorn i boken ifråga och hans medresenärer. Där kommer också ett antal nya character options som inte var med i regelboxen (möjligen i regelboken, 2nd Ed). Sedan en kort beskrivning av motståndare och platser, och slutligen vartenda avsnitt med synopsis och förslag hur man gör om det till ett äventyr och eventuellt filar bort serienumren så att med-whovian-spelare kan spela dem utan att veta om plotten. Allihop är rikligt illustrerade med foton från TV-serien.
First Doctor Sourcebook (William Hartnell) är i svartvit och ganska tunn. Den är lite mer sparsmakad och liksom känner sig fram. Man har inte riktigt hittat formen än.
Second Doctor (Patrick Throughton) är lite tjockare, men fortfarande svartvit. Här har de börjat spika formen, speciellt på äventyren. Det tar ett tag att vänja sig vid äventyrsformen: först sammanfattas avsnittet det bygger på, och sedan kommer en klase resurser och diskussioner om scener och platser rollpersonerna kan besöka. Det gör att äventyren känns mer rälsade än de förmodligen är.
Third Doctor (John Pertwee) är den första i färg, och nu börjar böckerna svälla en smula.
Fourth Doctor (Tom Baker) är rejält tjock! 256 sidor jämfört med första Doktorns 160! Baker hade å andra sidan sju säsonger, mer än någon annan, och fick därför gott om äventyr, inklusive ett ofärdigt och osänt. Där finns också för första gången en diskussion att spela fler än en Time Lord, med tanke på Doktorns kvinnliga Time Lord-medresenär Romanadvoratrelundar (mer känd som Romana, även om hon själv föredrar Fred). Det är rätt vilda äventyr över hela universum och väldigt lite på Jorden (utom i början), och till och med besök på Gallifrey.
Fifth Doctor (Peter Davison) blir lite tunnare igen, och det är lite mindre bakgrundsmaterial än i de andra och inte riktigt lika fascinerande medresenärer. Det är å andra sidan svårt att slå Romana och K9. Den här Doktorn är mer känslig och inåtdragen, vilket lämnar ganska mycket utrymme för andra rollpersoner att göra något.
Sixth Doctor (Colin Baker) innehåller en ganska snobbig egoist och variabel men mörkare personlighet, och det gör förstås intryck på äventyren. Det känns som att de här äventyren är de mest rälsade, eftersom de drivs så mycket av Doktorn.
Seventh Doctor (Sylvester McCoy) börjar med en klantig doktor som växlar över till en beräknande och hemlighetsfull intrigör. Äventyren är även här rätt rälsade, framförallt på slutet då det är hart när omöjligt för spelare att intrigera lika väl som Doktorn. Så både här och i Sixth Doctor visar sig begränsningarna i formatet.
Eighth Doctor (Paul McGann) känns ganska utsmetad och ordbajsad, i synnerhet äventyrsdelen. Men så fick han bara en säsong också. Däremot har man inte tagit med några av audiodramerna, vilket är synd eftersom det är här som det finns mängder med Eighth Doctor-material.
Ninth Doctor (Christopher Eccleston) är också kort, eftersom den här Doktorn också bara hade en säsong. Det gör att även den här känns lite utsmetad med 160 sidor. För första gången nämns War Doctor på en knapp halvsida som "egentligen nummer nio i ordningen, men ni vet vad vi menar". Men nu är vi inne i den nya eran efter omstarten av Russell T Davies.
Tenth Doctor (David Tennant) exploderar upp till 256 sidor igen. Men då fick Tennant nästan lika många säsonger som Baker, så det behövdes å andra sidan. Här kommer också en hel del jul-specialer upp och Torchwood blanda sin tidslinje med Doktorns. Dessa äventyr känns bra mycket mer lättledda än de tidigare.
Eleventh Doctor (Matt Smith) är också 256 sidor. Den har störst variation på medresenärer, möjligen med undantag av Fourth Doctor. Men dess problem är att den är så stenhårt centrerad kring Doktorn och dennes personliga förehavanden med River Song och fiendskaper med bland annat The Silence och The Great Intelligence. Det blir assvårt att leda dessa äventyr bra, även om boken för tappra försök att fila bort serienumren. Och utan dessa har man tagit bort en rätt matig bit av bokens innehåll. Den innehåller dock The Day of the Doctor och tar dels tillbaka Tenth Doctor och blandar in War Doctor som äntligen får lite utrymme att tala om.
Sammantaget är det bra såsböcker, från ganska bra till riktigt riktigt bra! Mina absolut största favoriter är Fourth och Tenth Doctor Sourcebook. Det beror inte bara på respektive Doktor, utan framförallt beror det på att dessa såsböcker funkar bäst som rollspelsmaterial.
Min enda biff med Doctor Sourcebooks är att det är rätt mycket (mätt i kilogram papper). Så ska vi spela Doctor Who får det ske hemma hos mig, vare sig ni vill eller inte!
)