Eftersom jag omnämns ...
... så får jag väl kommentera.
Att till exempel Magnus Seter valt att sluta som skribent efter att ha läst för många av dessa har jag svårt att förstå - troligen kan man rada upp ytterligare 1001 andra skäl än just detta, där brist på tid och energi allt som oftast utgör skäl 1 och 2.
1. Det är inte denna tråd som fått mig att lägga av. Räkna baklänges i nummer tills ni hittar recensioner av mig, så vet ni på ett ungefär när jag tröttnade. Har för mig att det var för kanske två eller tre nummer sedan. Fyra till sex månader sedan alltså. Och bristen på energi tillskriver jag en del av de trådar om recensioner som postats på wrnu. Självklart är det inte den enda anledningen, det har du rätt i. Men på 20 år samlar man på sig ett antal halmstrån som till slut knäcker ryggen på kamelen. Jag är inte den enda i branschen, betydligt större namn än jag har gett upp, som till exempel John Tynes och James Wallis.
2. Tankar kring recensioner stör mig inte. Vad som har stört mig så till den grad att jag inte känner att det är värt det hela är att ifrågasättandet nästan alltid varit fokuserat på totalbetyget. Och allt som oftast på ett totalbetyg på produkter som kritikerna inte har läst eller spelat. (För hur ska någon hinna med att läsa alla de olika spel och supplement som Fenix recenserar? Det är ju därför det finns fler recensenter). I grund och botten har detta sedan kopplats till slutsatsen att recensenten är en fanboi som ger produkten högt betyg.
3. Och var där jag till slut tröttnade. När till och med postare på rollspel.nu lägger fram en teori som i grund och botten går ut på att mina betyg sätts högt för att jag är en fanboi, och inte har tillräcklig koll på spelet, på rollspelare, på målgruppen, på produktionsvärden, tja ... på allt det som jag anser att jag i själva verket har fethård koll på ... då tröttnade jag. Om någon leffe på Internet skulle antyda samma sak, så skit samma. Han känner inte mig. Men när detta antyddes här på rollspel.nu, då tog jag ovanligt mycket åt mig, för jag hoppades att man åtminstone här har koll på mig och min förmåga att göra rättvisa och relevanta bedömningar. Det som postas här, av personer som hängt här en stund, tar jag mer personligt än något som ett miffo på en chat häver ur sig.
Nu när jag skriver det här känner jag att det egentligen är två saker som diskuteras; recensioner och totalbetyg. Det du skriver om recensioner är tänkvärt, och det är det många andra skriver också.
Men det verkar som att det är totalbetygen som retar flest personer. Alltså själva siffervärdet. Allt annat blir sekundärt. Jag har ännu inte fått någon motanalys av någon av mina D&D-recensioner på det sätt som den Yyy levererade. Alltså en analys som baserar sig på att man känner målgruppen, känner spelets historia, dess nuvarande form och strategi, målgrupp, kundkrets och så vidare, och som kommit fram till att jag ger för höga betyg.
Bara ett generellt "hur kan det här få så högt betyg, du verkar inte fatta vad som är viktigt med ett spel!" eller nått i stil med "Jag hatar D&D, så hur kan en bok till det spelet få högt betyg? Ni måste vara fanbois hela bunten. Och Anders och Tove är galna som låter såna recensioner komma i tryck! Svartvitt tryck FTW!!! OMG! 11111!!111" (överdrivet för att slå an en ton av humor i detta i övrigt bittra inlägg).
Det är i alla fall det jag har kommit fram till är budskapet som levereras i de recensionstrådar som föregått denna. Och då blir jag sur och defensiv, och ägnar mycket tid åt att förklara att folk har fel. Och så dyker samma grej upp igen. Och igen. Lite samma sak med d20-material i Fenix. Min ambition var att skriva sånt till varje nummer. Men varje gång vi hade med två sidor d20 fylldes forumet av inlägg om hur fel vi hade som använde d20-loggan, hur kassa vi var som vek oss för WotC:s licens, hur dumma i huvet vi var som över huvudtaget hade med d20-material, och så vidare. Allt för ett par sidor per nummer ... (något överdrivet för att arbeta upp ett rättfärdigt patos över hur dumma alla är mot mig).
Så då kan jag lika gärna skita i att skriva materialet. Visst, 99% tycker att det är bra material eller bryr sig inte, men det är den där sista procenten som kan klämma energin ur dig som om du vore en trött liten tvättsvamp.
Jag är fullt medveten om att en skribent måste vara beredd att ta den procenten med en nypa salt, och fokusera på de som har bra och genomtänkta grejer att säga. Och kan man inte ta det med en nypa salt, då ska man inte vara skribent.
Just nu har jag valt att inte vara skribent. Om jag återkommer är det inte med recensioner.
/M