Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
Nädå, ta det lungt. Jag skall inte komma med några provocerande åsikter eller häva ur mig något om erat favoritspel. Så ni behöver inte bli arga 
Jag skall prata lite om regler. Regler till förbannelse. Jag kommer att använda DoD och D&D som exempel i den här tråden (och kanske lite Eon och Mutant:UA).
Jag har blivit beroende av regler!
Ja, faktiskt. Det är läskigt. När jag köpte D&D förfasades jag över antalet regelböcker och över hur jäkla krångliga reglerna var. För det första är de många. För de andra är de rätt osammanhängande och för de tredje så kryllar de av korsberoenden och andra konstigheter som gör det hela till en djungel att hitta rätt i. Jag fick klia mig i huvudet både en och två gånger innan jag fick så pass mycket rätsida på dem så att jag över huvud taget kunde sätta mig ned och knåpa ihop en rollperson (den första tog väl fyra-fem timmar att göra, och då fick jag ändå MVG på mitt nationella prov i matteB i måndags
).
Att börja spelleda var det förstås inte frågan om. Jag fick sitt a med som spelare under DanCon, ledd av den store D&D-mogulen Dante själv, och förvånades då över hur lite regler man var tvungen att använda sig av. Nu var iofs äventyret rätt basic (Sunless Citadel) men ändå.
Nu har jag börjat spelleda så smått med min tjej som enda spelare och det flyter på rätt bra, även om det blir en hel del bläddrande under spelsessionerna (tack älskling för att du har tålamod). Sakta men säkert har jag börjat fascineras av reglerna, och de är nästan sådär skönt beroendeframkallande så att man måste tända lampan på kvällen när man försöker sova, bara för att bläddra lite i Dungeon Masters Guide för att kolla upp något man undrar över.
Det här är förstås inte bara bra. Reglerna är skitkrångliga, och som ny spelledare känner man sig förtvivlad från och till när man inte förstår och samtidigt har en regellunta på nästan tusen sidor (Players Handbook, Dungeon Master Guide och Monster Manual) att plöja. Men det är en skön känsla när man börjar förstå, och känner ett sug efter att få veta mer.
DoD6 expert är raka motsatsen. De reglerna är inte ens en tredjedel så tjocka som D&D, men de har på något sätt lyckats bli så krångliga och buggiga att den sköna känslan av att förstå aldrig infinner sig (den har inte gjort det hittills i varje fall). Krångliga regler som inte är det minsta beroendeframkallande, tvärtom - man vill bränna skiten när man sliter sitt hår och försöker förstå varför det står att Social Status påverkar ens starkapital fast det inte gör det när man läser under rubriken "Startkapital".
Ett tredje exempel är Eon. Reglerna är svåra att förstå sig på, men är trots allt välgjorda. Däremot har jag aldrig lyckats uppnå den snabbhet och enkelhet som man upplever när man börjar lära sig D&D:s regler. Men visst, jag förstår att det tilltalar många spelare.
På andra sidan av skalan har vi Mutant:UA. Där har vi skitenkla regler som man lär sig på en timme och sedan kan sätta igång och spelleda som om man aldrig hade gjort något annat. Väldigt, väldigt bra, men inte lika beroendeframkallande som D&D. Där är det istället världen som är beroendeframkallande (även om den är skit, för att den är smal och oanvändbar till allt utom just Mutant: UA) för att den är så underfundig och fascinerande.
Så jag hatar alltså regler. För de ställer till det för nybörjare, slöar ned spelet och är allmänt ett aber att handskas med. Samtidigt tycker jag att det är skitkul att lära mig reglerna. Krångliga regler som är väl genomtänkta kan vara skitkul. Krångliga regler som inte är genomtänkta är skit, och enkla regler som är genomtänkta är kul, men saknar det som trollbinder mig.
Synpunkter?
/Vulf
Jag skall prata lite om regler. Regler till förbannelse. Jag kommer att använda DoD och D&D som exempel i den här tråden (och kanske lite Eon och Mutant:UA).
Jag har blivit beroende av regler!
Ja, faktiskt. Det är läskigt. När jag köpte D&D förfasades jag över antalet regelböcker och över hur jäkla krångliga reglerna var. För det första är de många. För de andra är de rätt osammanhängande och för de tredje så kryllar de av korsberoenden och andra konstigheter som gör det hela till en djungel att hitta rätt i. Jag fick klia mig i huvudet både en och två gånger innan jag fick så pass mycket rätsida på dem så att jag över huvud taget kunde sätta mig ned och knåpa ihop en rollperson (den första tog väl fyra-fem timmar att göra, och då fick jag ändå MVG på mitt nationella prov i matteB i måndags
).Att börja spelleda var det förstås inte frågan om. Jag fick sitt a med som spelare under DanCon, ledd av den store D&D-mogulen Dante själv, och förvånades då över hur lite regler man var tvungen att använda sig av. Nu var iofs äventyret rätt basic (Sunless Citadel) men ändå.
Nu har jag börjat spelleda så smått med min tjej som enda spelare och det flyter på rätt bra, även om det blir en hel del bläddrande under spelsessionerna (tack älskling för att du har tålamod). Sakta men säkert har jag börjat fascineras av reglerna, och de är nästan sådär skönt beroendeframkallande så att man måste tända lampan på kvällen när man försöker sova, bara för att bläddra lite i Dungeon Masters Guide för att kolla upp något man undrar över.
Det här är förstås inte bara bra. Reglerna är skitkrångliga, och som ny spelledare känner man sig förtvivlad från och till när man inte förstår och samtidigt har en regellunta på nästan tusen sidor (Players Handbook, Dungeon Master Guide och Monster Manual) att plöja. Men det är en skön känsla när man börjar förstå, och känner ett sug efter att få veta mer.
DoD6 expert är raka motsatsen. De reglerna är inte ens en tredjedel så tjocka som D&D, men de har på något sätt lyckats bli så krångliga och buggiga att den sköna känslan av att förstå aldrig infinner sig (den har inte gjort det hittills i varje fall). Krångliga regler som inte är det minsta beroendeframkallande, tvärtom - man vill bränna skiten när man sliter sitt hår och försöker förstå varför det står att Social Status påverkar ens starkapital fast det inte gör det när man läser under rubriken "Startkapital".
Ett tredje exempel är Eon. Reglerna är svåra att förstå sig på, men är trots allt välgjorda. Däremot har jag aldrig lyckats uppnå den snabbhet och enkelhet som man upplever när man börjar lära sig D&D:s regler. Men visst, jag förstår att det tilltalar många spelare.
På andra sidan av skalan har vi Mutant:UA. Där har vi skitenkla regler som man lär sig på en timme och sedan kan sätta igång och spelleda som om man aldrig hade gjort något annat. Väldigt, väldigt bra, men inte lika beroendeframkallande som D&D. Där är det istället världen som är beroendeframkallande (även om den är skit, för att den är smal och oanvändbar till allt utom just Mutant: UA) för att den är så underfundig och fascinerande.
Så jag hatar alltså regler. För de ställer till det för nybörjare, slöar ned spelet och är allmänt ett aber att handskas med. Samtidigt tycker jag att det är skitkul att lära mig reglerna. Krångliga regler som är väl genomtänkta kan vara skitkul. Krångliga regler som inte är genomtänkta är skit, och enkla regler som är genomtänkta är kul, men saknar det som trollbinder mig.
Synpunkter?
/Vulf
