Nekromanti Relationskarta och etablering

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,523
Location
Göteborg
Mer snack om relationskartor, hurra!

Så i många spel jag skrivit och i många andras spel också börjar man med att rita upp en relationskarta eller göra liknande förberedelser. Bland mina spel fungerar till exempel Utpost och Svart av kval så, och bland andras spel till exempel Fiasco och In a Wicked Age. Jag ser två problem med det här:

1: Det tar en massa tid innan man kommer igång. Visst, inte lika lång tid som att bygga en gubbe i Eon, men det kan ta upp till en timme innan man är klar med alla förberedelser och kan börja spela. Det här är framförallt ett problem i oneshotlir, men det irriterar mig likafullt. Speciellt eftersom jag älskar att lira på konvent, där det är oneshots som gäller.

2: Man hoppar över en massa göttig etablering. Skulle ni vilja se en film där all etablering av karaktärer och konflikter rabblas upp i början och första scenen hoppar igång med eskaleringen? Det är som att börja i mitten. En av mina favoritgrejen med With Great Power … är regeln som säger att innan du kan använda en aspekt måste du etablera den i en etableringsscen. Du kan inte helt plötsligt ha en faster som är i fara, utan du måste först ha haft en scen där du fikar med din faster och hon frågar dig om den där söta rödhåriga flickan hon såg dig med, typ. I Det sjätte inseglet har man först en varsin scen där man automatiskt vinner alla konflikter och därmed får fritt spelrum att presentera sin karaktär som en cool hjälte. Det handlar bara om att visa upp och introducera rollpersonen.

Båda dessa problem kan åtgärdas på samma sätt, som ni säkert listat ut vid det här laget: att spela igenom förberedelserna. Jag tror att relationskartan kan vara en utmärkt metod här för att se till att man etablerar karaktärer och relationer som bildar en bra grund att utgå ifrån. Istället för att en spelare säger "Åh, vi borde ha en galen vetenskapsman!" så sätter hon en scen där en galen vetenskapsman jobbar med sin uppfinning i sitt labb. Den kan vara ganska kort och behöver inte introducera allt vi kommer att veta om vetenskapsmannen, men ge lite stämning och sätta igång spelet. När scenen är klar ritar spelaren ut vetenskapsmannen på (den hittills tomma) relationskartan. Någon annan kan sedan sätta en scen där Igor förbereder middagen och försöker att se till att allting är perfekt för att inte Mästaren ska skrika åt honom igen. Poff, ny karaktär introducerad och en relation "Fruktar Mästarens vrede". Och så vidare.

Vad krävs för att det här ska fungera? För det första behöver man snacka lite kort innan om setting, känsla och liknande så att alla är på samma sida. Den biten av förberedelsen kan man inte hoppa över (om den inte ges i förväg av spelet). För det andra behöver alla spelare vara duktiga på att analysera relationskartan och se vad som behövs för att göra den intressant. Trianglar, Agendor vs. Reaktiva och Passiva relationer, konflikter, protagonism/viktighet och liknande. Inte nödvändigtvis alla teoretiska termer jag, Rickard och Elmrig har hittat på, men en grundläggande känsla för vad som funkar. Det här kan nog lösas till viss del genom att man snackar mellan etableringsscenerna. "Okej, nu har vi en intressant konflikt mellan Igor och Mästaren, men den är ganska ensidig. Jag tror att vi behöver introducera något som kan komplicera relationen." Typ.

Sedan är det ju en fråga om rollpersoner. Om man vill ha fasta rollpersoner kan de ju väljas efter att etableringsfasen är över. Alternativt kanske det kan funka med att alla börjar med att introducera sin egen rollperson och försöka hitta ett bra sätt att väva in henne i relationskartan.

---

Jag tror att det här kan funka, men jag tror att det kan vara svårt. Belöningen är dock en dramatiskt nedkortad startsträcka, ett djupare engagemang (genom att man "spelar fram" karaktärerna) och en snyggare dramaturgi. En klassisk plottbåge går ju etablering-eskalering-klimax, och det är ju lite trist att hoppa över den första tredjedelen, tycker jag.

Men som sagt, det kan kräva en del träning innan man blir duktig på det. En sak som jag tror kan hjälpa och som jag tänker prova är att titta på berättelser som man tycker är bra och som skulle göra sig som rollspel och se hur de bygger upp relationskartorna. 007-rullar är nog enkla exempel att börja med. Etablera Bond genom att visa hur han avslutar ett uppdrag på ett supermaffigt sätt. Etablera biroller som M och Moneypenny när han får sitt uppdrag. Etablera genom uppdraget skurken (även om det bara är "någon har dödat våra agenter") och konflikten. Det är en ganska simpel etablering. Ett mer komplicerat drama mer fler huvudpersoner och indirekta konflikter kan nog ge en annan bild.
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,962
Location
Stockholm
Genesis said:
Mer snack om relationskartor, hurra!
Huzzah!

Så i många spel jag skrivit och i många andras spel också börjar man med att rita upp en relationskarta eller göra liknande förberedelser. Bland mina spel fungerar till exempel Utpost och Svart av kval så, och bland andras spel till exempel Fiasco och In a Wicked Age. Jag ser två problem med det här:

1: Det tar en massa tid innan man kommer igång. Visst, inte lika lång tid som att bygga en gubbe i Eon, men det kan ta upp till en timme innan man är klar med alla förberedelser och kan börja spela. Det här är framförallt ett problem i oneshotlir, men det irriterar mig likafullt. Speciellt eftersom jag älskar att lira på konvent, där det är oneshots som gäller.

2: Man hoppar över en massa göttig etablering. Skulle ni vilja se en film där all etablering av karaktärer och konflikter rabblas upp i början och första scenen hoppar igång med eskaleringen? Det är som att börja i mitten. En av mina favoritgrejen med With Great Power … är regeln som säger att innan du kan använda en aspekt måste du etablera den i en etableringsscen. Du kan inte helt plötsligt ha en faster som är i fara, utan du måste först ha haft en scen där du fikar med din faster och hon frågar dig om den där söta rödhåriga flickan hon såg dig med, typ. I Det sjätte inseglet har man först en varsin scen där man automatiskt vinner alla konflikter och därmed får fritt spelrum att presentera sin karaktär som en cool hjälte. Det handlar bara om att visa upp och introducera rollpersonen.

Båda dessa problem kan åtgärdas på samma sätt, som ni säkert listat ut vid det här laget: att spela igenom förberedelserna. Jag tror att relationskartan kan vara en utmärkt metod här för att se till att man etablerar karaktärer och relationer som bildar en bra grund att utgå ifrån. Istället för att en spelare säger "Åh, vi borde ha en galen vetenskapsman!" så sätter hon en scen där en galen vetenskapsman jobbar med sin uppfinning i sitt labb. Den kan vara ganska kort och behöver inte introducera allt vi kommer att veta om vetenskapsmannen, men ge lite stämning och sätta igång spelet. När scenen är klar ritar spelaren ut vetenskapsmannen på (den hittills tomma) relationskartan. Någon annan kan sedan sätta en scen där Igor förbereder middagen och försöker att se till att allting är perfekt för att inte Mästaren ska skrika åt honom igen. Poff, ny karaktär introducerad och en relation "Fruktar Mästarens vrede". Och så vidare.

Vad krävs för att det här ska fungera? För det första behöver man snacka lite kort innan om setting, känsla och liknande så att alla är på samma sida. Den biten av förberedelsen kan man inte hoppa över (om den inte ges i förväg av spelet). För det andra behöver alla spelare vara duktiga på att analysera relationskartan och se vad som behövs för att göra den intressant. Trianglar, Agendor vs. Reaktiva och Passiva relationer, konflikter, protagonism/viktighet och liknande. Inte nödvändigtvis alla teoretiska termer jag, Rickard och Elmrig har hittat på, men en grundläggande känsla för vad som funkar. Det här kan nog lösas till viss del genom att man snackar mellan etableringsscenerna. "Okej, nu har vi en intressant konflikt mellan Igor och Mästaren, men den är ganska ensidig. Jag tror att vi behöver introducera något som kan komplicera relationen." Typ.

Sedan är det ju en fråga om rollpersoner. Om man vill ha fasta rollpersoner kan de ju väljas efter att etableringsfasen är över. Alternativt kanske det kan funka med att alla börjar med att introducera sin egen rollperson och försöka hitta ett bra sätt att väva in henne i relationskartan.

---

Jag tror att det här kan funka, men jag tror att det kan vara svårt. Belöningen är dock en dramatiskt nedkortad startsträcka, ett djupare engagemang (genom att man "spelar fram" karaktärerna) och en snyggare dramaturgi. En klassisk plottbåge går ju etablering-eskalering-klimax, och det är ju lite trist att hoppa över den första tredjedelen, tycker jag.

Men som sagt, det kan kräva en del träning innan man blir duktig på det. En sak som jag tror kan hjälpa och som jag tänker prova är att titta på berättelser som man tycker är bra och som skulle göra sig som rollspel och se hur de bygger upp relationskartorna. 007-rullar är nog enkla exempel att börja med. Etablera Bond genom att visa hur han avslutar ett uppdrag på ett supermaffigt sätt. Etablera biroller som M och Moneypenny när han får sitt uppdrag. Etablera genom uppdraget skurken (även om det bara är "någon har dödat våra agenter") och konflikten. Det är en ganska simpel etablering. Ett mer komplicerat drama mer fler huvudpersoner och indirekta konflikter kan nog ge en annan bild.
Jag tror det här kan fungera riktigt fint om man har gott om tid att spela, lite som att köra A Thousand Years Under the Sun innan Archipelago fast med rollspelande hela vägen!

Jag tänker mig av någon anlednign att det skulle vara bra att ha etableringsfasen tydligt avgränsad men den kanske övergår i eskalering av sig självt efter ett tag? Jag tänker mig att scener där relationer etableras snarare än karaktärer för historien frammåt i någon mån men en tydlig avgränsning tänker jag mig ger ett tydligt startskott för att verkligen kicka igång alla ruvande konflikter.

Jag funderar lite löst kring kriterier för när etableringsfasen är klar? Det handlar säkert mycket om känsla men kanske riktlinjer för antal aktörer och relationer per aktör lite beroende på speltid och deltagarantal?
 

Ögat

Hero
Joined
24 May 2000
Messages
1,127
Location
Stad OCH land
Ett spel som gör det här är Apocalypse World. Där ägnar man första spelmötet åt att spela "en vanlig dag", vilket i princip innebär att spelaren hittar på fritt och spelledaren brer på och styr med ledande frågor. Typ:

- Du vaknar upp och en sak är säker, du är inte hemma. Var är du någon stans?

- De senaste dagarna har det surrat ett rykte på stan, att Nova vill skära ut dina ögon. Har du gjort något för att förtjäna det, eller är det bara skitsnack?

Därigenom skapas miljön och relationerna organiskt.

Inför spelmöte två finns det en idiotsäkring: spelledaren går igenom det som skapades under första mötet och lägger till ett begär (som man kan hitta i en checklista om man inte kan komma på en själv, och om det inte framkommit något naturligt).

Över huvud taget är AW jävligt bra på att maskera sånt som kan kännas tidsödande och/eller klumpigt i story-spel(1,2) i naturligt prat och spelighet.

--

1. andra exempel är att inrama konflikter, sätta "stakes", fördela berättarmakt, hantera drivkrafter och ge belöningar

2. att såna moment KAN kännas klumpiga innebär naturligtvis också att andra lika gärna kan tycka att de inte alls känns klumpiga eller uppskattar Det Avgörande Tärningsslaget-mekaniker.
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,962
Location
Stockholm
Olav said:
Ett spel som gör det här är Apocalypse World. Där ägnar man första spelmötet åt att spela "en vanlig dag", vilket i princip innebär att spelaren hittar på fritt och spelledaren brer på och styr med ledande frågor. Typ:

- Du vaknar upp och en sak är säker, du är inte hemma. Var är du någon stans?

- De senaste dagarna har det surrat ett rykte på stan, att Nova vill skära ut dina ögon. Har du gjort något för att förtjäna det, eller är det bara skitsnack?

Därigenom skapas miljön och relationerna organiskt.

Inför spelmöte två finns det en idiotsäkring: spelledaren går igenom det som skapades under första mötet och lägger till ett begär (som man kan hitta i en checklista om man inte kan komma på en själv, och om det inte framkommit något naturligt).

Över huvud taget är AW jävligt bra på att maskera sånt som kan kännas tidsödande och/eller klumpigt i story-spel(1,2) i naturligt prat och spelighet.

--

1. andra exempel är att inrama konflikter, sätta "stakes", fördela berättarmakt, hantera drivkrafter och ge belöningar

2. att såna moment KAN kännas klumpiga innebär naturligtvis också att andra lika gärna kan tycka att de inte alls känns klumpiga eller uppskattar Det Avgörande Tärningsslaget-mekaniker.
Nu har jag inte spelat AW, bara läst det, men jag upplevde inte att etableringsfasen hade det helikopterperspektivet som relationskartan medger, har jag fel här?
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,523
Location
Göteborg
Elmrig said:
Jag tror det här kan fungera riktigt fint om man har gott om tid att spela, lite som att köra A Thousand Years Under the Sun innan Archipelago fast med rollspelande hela vägen!
Jag är inte säker på att det förlänger speltiden. Förberedelser kan ofta ta väldigt lång tid eftersom man tjafsar fram och tillbaka och skjuter ned varandras idéer. Här etablerar man pang bom och så går det vidare till nästa spelare. Visst, det tar längre tid att spela ut en scen än att bara skriva ned ett namn på pappret, men man skippar ju som sagt tjafset. När jag har spelat spel med förberedande relationskartor som tagit en timme att göra så är det inte för att det tar en timme att skriva ned namnen, liksom.

Jag tänker mig av någon anlednign att det skulle vara bra att ha etableringsfasen tydligt avgränsad men den kanske övergår i eskalering av sig självt efter ett tag? Jag tänker mig att scener där relationer etableras snarare än karaktärer för historien frammåt i någon mån men en tydlig avgränsning tänker jag mig ger ett tydligt startskott för att verkligen kicka igång alla ruvande konflikter.
Jag tror att det kan vara ett bra hjälpmedel i början. När relationskartan ser klar ut säger man "Okej, nu är vi färdiga med etablering." När man börjar bli duktiga kan man dock ibland luckra upp gränsen, tror jag, och börja eskalera en etablerad konflikt samtidigt som man etablerar de sista rollerna. I mer episodiskt spel (tänk "Monster of the Week") så varvar man ju nyetableringar med eskalering-klimax.

Jag funderar lite löst kring kriterier för när etableringsfasen är klar? Det handlar säkert mycket om känsla men kanske riktlinjer för antal aktörer och relationer per aktör lite beroende på speltid och deltagarantal?
Ja, det vore intressant att fundera kring, och inte bara för spel av den här varianten, utan för all typ av relationskartespel. Hädanefter ska jag spara relationskartor och ta tid på spelsessionen!
 

Pilzefrau

hon/henne
Joined
12 Sep 2005
Messages
2,105
Location
Göteborg
Elmrig said:
Nu har jag inte spelat AW, bara läst det, men jag upplevde inte att etableringsfasen hade det helikopterperspektivet som relationskartan medger, har jag fel här?
Inte som standard, nej. Det som finns i kartväg är "1st session worksheet" som är spelledarens – inte Top Secret direct men inte heller ämnad åt alla spelarna att hela tiden titta på för att avgöra vilka roller och relationer som "behövs". Det är svårt att som spelare driva etableringen (genom att svara på ett visst sätt på spelledarens provocerande frågor) i en viss riktning, utan det ansvaret ligger på spelledaren som har helikopterperspektivet.

Med det sagt kom vi närmare relationskartan nu senast när vi hade små lappar med bilder och någon fick välja ett ansikte på varje ny SLP som dök upp. Dessutom hade vi ett jättestort papper att rita en riktig karta på, där vi skrev ut namn på vem som bodde var. Ingen äkta relationskarta, men mer överblick än vad spelets grundutförande ger.

Men nej, AW är inte ett relationskartespel, däremot har det en etableringsfas.
 

Bassejr

Hero
Joined
8 Jun 2012
Messages
847
Location
Eskilstuna
Om man vill spela spel med relationskartor tycker jag antingen man ska bygga upp ett spel med ärketyperna, och ge dom relation till varandra, på förhand, som man kan applicera på alla möjliga spel, eller om man behöver ett spel som går snabbt att förbereda, spela fiasco. Om man inte har allt för höga krav kan man förbereda ett spel på bara ett parminuter. Och dom spelen kan bli riktigt kul.
 

Ögat

Hero
Joined
24 May 2000
Messages
1,127
Location
Stad OCH land
Nu har jag inte spelat AW, bara läst det, men jag upplevde inte att etableringsfasen hade det helikopterperspektivet som relationskartan medger, har jag fel här?
Jag inbillar mig att det är en eftergift för att få det "speligt" och som funkar eftersom det finns en spelledare. Men du har rätt, på gott och ont blir relationerna och deras betydelse för berättelsen mindre tydliga för deltagarna, åtminstone till en början. Jag tror också det är (bland annat) därför som Baker menar att man inte uppnår spelets fulla potential förrän efter sex spelmöten. Såklart har man inte ens då som spelare ett tydligt relationsdiagram, men man har kartor över de fysiska relationerna och en ganska god inblick i vad de olika figurerna vill och försöker uppnå.

Så jag ändrar mitt påstående: AW skapar ingen relationskarta (i betydelsen ett papper med streck och bubblor), men genom att spela spelet skapar man naturligt ett nät av relationer. Detta nät fyller många av relationskartans funktioner - det möjliggör intriger, skapar ett dynamiskt spel utan förskrivet manus, ger en levande värld och används som utgångspunkt för att sätta scener - men gör det genom en aktiv spelledare.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Genesis said:
Jag tror att det här kan funka, men jag tror att det kan vara svårt.
Jag tycker inte att det är så svårt, men jag kanske missar något viktigt i förutsättningarna. (Hur snabbt det ska gå, hur potenta relationerna ska vara eller så) Förtydliga gärna om du tycker jag skriver självklarheter.

Man kan ju göra precis som du skriver med vetenskapsmannen och Igor, och se till att alla nya roller genast knyts till relationskartan, med fördel utifrån färdiga mallar. (högstatus och lågstatus; vill ha, hjälpa eller förstöra; begär och fruktan osv)

Antingen börjar dramat redan där, eller så kan man ta en mer klassisk dramatisk struktur där det finns en (eller flera) övergripande tilt(ar) som utmanar plattformen/etableringen.

Så kan man förstå exemplet Apocalypse World: First session är en typisk dag i rollpersonernas liv med de konflikter, relationer och problem de har en typisk dag. (Kan ju finnas död, slagsmål, övernaturligheter och skit även på en typisk dag i postapokalypsen) Sedan kommer tilten som utmanar plattformen in i detta, i form av fronter.

Men det här är ganska svårt i AW, first session (plattform) och fronter (tilt) är inte alls lika klar och tydlig som i till exempel teater, och man skulle kunna göra det mer tydligt formaliserat.
Här skriver jag mer om plattform, tilt och storystruktur för den som är intresserad
Lite mer om plattform, tilt och AW.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,523
Location
Göteborg
Arvidos MC said:
Jag tycker inte att det är så svårt, men jag kanske missar något viktigt i förutsättningarna. (Hur snabbt det ska gå, hur potenta relationerna ska vara eller så) Förtydliga gärna om du tycker jag skriver självklarheter.
Nä, så svårt är det kanske inte, men det ger ju mindre möjlighet att diskutera sig fram till en relationskarta som "funkar". Man lägger fram dem en och en och det finns inte mycket diskussion. Som att skriva på skrivmaskin kontra dator, liksom.

Antingen börjar dramat redan där, eller så kan man ta en mer klassisk dramatisk struktur där det finns en (eller flera) övergripande tilt(ar) som utmanar plattformen/etableringen.
Det här är intressant. De flesta rollspel som börjar med en relationskarta försöker att skapa en instabil situation på en gång, vilket gör att det garanterat kommer att hända saker. I dramaturgi är det ju mer klassiskt att skapa en stabil situation och sedan destabilisera den genom en tilt. Det tror jag dock till viss del beror på att statiska medier oftare har en enskild huvudperson. Då är det enklare att tilta situationen så att den blir instabil, men har du fyra olika rollpersoner med olika agendor så är det svårt att hitta en enskild tilt som kirrar dem alla, och att tilta flera gånger i rad på olika sätt kan nog lätt bli rörigt. Det är ju enklare om rollpersonerna är en "grupp" som äventyrar tillsammans snarare än enskilda karaktärer med konflikter sinsemellan.

Bra och intressanta tankar!
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Genesis said:
Arvidos MC said:
Jag tycker inte att det är så svårt, men jag kanske missar något viktigt i förutsättningarna. (Hur snabbt det ska gå, hur potenta relationerna ska vara eller så) Förtydliga gärna om du tycker jag skriver självklarheter.
Nä, så svårt är det kanske inte, men det ger ju mindre möjlighet att diskutera sig fram till en relationskarta som "funkar". Man lägger fram dem en och en och det finns inte mycket diskussion. Som att skriva på skrivmaskin kontra dator, liksom.
Ja... Jag tror jag förstår hur du menar.

Jag påminns om hur jag för flera år sedan kom fram till att jag alltid föredrog att agera framför att diskutera för att bygga spel, om det var möjligt. Kanske därför jag tycker det är naturligt att spela fram relationskartor. Hursomhelst, det är absolut en framkomlig väg.

Lite tankar:

Listor kanske? Gör en lista på vad som behöver ackompanjera nya platser, personer eller föremål när de introduceras för att en spännande situation ska skapas. Kanske sådana här saker:
- De startar en konflikt (vill äga, vill förstöra)
- De ställer sig på en sida i en konflikt och höjer chansen att den lyckas (vill hjälpa) och höjer risken att misslyckas för den andra sidan
- Den höjer insatsen i en konflikt (inte nog med att hyresvärden hotar att ta konstnärens tavlor i pant, en av tavlorna har magiska krafter så det vore signifikant om hyresvärden fick tag på den)
- De väcker ambivalens i en sida i en konflikt eller komplicerar den på annat sätt (t. ex så vill A ha ihjäl B, men nu kommer B's barn C in i bilden, och A vill inte att C ska bli föräldralös)

Att höja insatsen eller risken är något man absolut kan börja göra i etableringsfasen.

Jag har gjort så i AW att när två rollpersoner i tredje mötet hade en positiv relation med en Brace så ställde jag den ledande frågan till den tredje rollpersonens spelare vad han hade emot Brace. Det hade man kunnat driva hårdare för att etablera trianglar i spel.

Genesis said:
Det här är intressant. De flesta rollspel som börjar med en relationskarta försöker att skapa en instabil situation på en gång, vilket gör att det garanterat kommer att hända saker. I dramaturgi är det ju mer klassiskt att skapa en stabil situation och sedan destabilisera den genom en tilt. Det tror jag dock till viss del beror på att statiska medier oftare har en enskild huvudperson. Då är det enklare att tilta situationen så att den blir instabil, men har du fyra olika rollpersoner med olika agendor så är det svårt att hitta en enskild tilt som kirrar dem alla, och att tilta flera gånger i rad på olika sätt kan nog lätt bli rörigt. Det är ju enklare om rollpersonerna är en "grupp" som äventyrar tillsammans snarare än enskilda karaktärer med konflikter sinsemellan.
Ja, du har rätt. Och i Apocalypse World så räcker ju ofta "PC-NPC triangles" ganska långt för att driva spel, det är bara när spelarna slutar ha ihjäl varandra och tittar frågande på MC:n som denne måste använda sina fronts. (tiltar)

Men även stabil situation i klassisk dramaturgi kan ju vara laddad, (det måste den nästan vara om det ska vara intressant!) jag tänker på askungen som varje dag får skäll och utnyttjas av sin styvfamilj. Där ser vi att askungen måste ändra på saker, men hon lyckas inte förrän hon får hjälp av den goda fen, och där är tilten.

Ofta så tiltar ju spelarna själva: "Nu jävlar har jag fått nog av Snake Eyes, jag ska döda henne och ta över hennes marknad!"
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,523
Location
Göteborg
Arvidos MC said:
Jag påminns om hur jag för flera år sedan kom fram till att jag alltid föredrog att agera framför att diskutera för att bygga spel, om det var möjligt. Kanske därför jag tycker det är naturligt att spela fram relationskartor. Hursomhelst, det är absolut en framkomlig väg.
Ja, det här är något jag håller med om. "Show, don't tell" har ju varit ett motto ganska länge på S-G. Det är en bra grej och jag känner att jag kanske kommit för långt ifrån den.

Listor kanske? Gör en lista på vad som behöver ackompanjera nya platser, personer eller föremål när de introduceras för att en spännande situation ska skapas. Kanske sådana här saker:
Åh, den där listan var ju skitbra! Det där behöver jag suga på.

Men även stabil situation i klassisk dramaturgi kan ju vara laddad, (det måste den nästan vara om det ska vara intressant!) jag tänker på askungen som varje dag får skäll och utnyttjas av sin styvfamilj. Där ser vi att askungen måste ändra på saker, men hon lyckas inte förrän hon får hjälp av den goda fen, och där är tilten.
Ja, absolut kan den vara laddad. Jag vet inte om jag håller med om att den måste vara det, men det är ingen nackdel. Bilbos situation är väl ganska oladdad innan Gandalf dyker upp? Lukes är kanske inte gullelycklig (han är otålig och vill uppleva äventyr), men så laddad är den väl inte innan han träffar Ben?
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Genesis said:
Men även stabil situation i klassisk dramaturgi kan ju vara laddad, (det måste den nästan vara om det ska vara intressant!) jag tänker på askungen som varje dag får skäll och utnyttjas av sin styvfamilj. Där ser vi att askungen måste ändra på saker, men hon lyckas inte förrän hon får hjälp av den goda fen, och där är tilten.
Ja, absolut kan den vara laddad. Jag vet inte om jag håller med om att den måste vara det, men det är ingen nackdel. Bilbos situation är väl ganska oladdad innan Gandalf dyker upp? Lukes är kanske inte gullelycklig (han är otålig och vill uppleva äventyr), men så laddad är den väl inte innan han träffar Ben?
Okej, ja, jag överdrev.

Men i såpaformatet (jämfört med äventyrsformatet) så brukar det väl vara laddat.
 
Top