Vore verkligen skoj om jag finge ta del av några synpunkter om vad som egentligen kännetecknar en bra rollspelsreligion. Vilka element bör finnas med för att en religion ska blir riktigt rollspelsvänlig? Eller är det kanske så att "anything goes"?
Nekromanti Religion och rollspel
- Thread starter Targon
- Start date
Hmm. Min första tanke och åsikt är att jag är så in i norden trött på alla boff-kulter, typ Blodsbröderna som under sina religösa möten där de dyrkar den grymme guden Kalilelil, mördar unga jungfrur för att dricka deras blod.
Jag tycker personligen att kristendomen är en förfärligt intressant religon. Detta för att du kan passa in den var som helst då kristendomen utvecklats och förändrats väldigt mycket med tidens gång. Att göra varianter på kristendoman blir ocfta väldigt lyckat. Runt kristendomen finns också så otroligt mycket ref. matrial då det skrivits otaliga romaner om kloster och gjorts mängder med filmer runt korståg och dylikt.
Jag tycker personligen att kristendomen är en förfärligt intressant religon. Detta för att du kan passa in den var som helst då kristendomen utvecklats och förändrats väldigt mycket med tidens gång. Att göra varianter på kristendoman blir ocfta väldigt lyckat. Runt kristendomen finns också så otroligt mycket ref. matrial då det skrivits otaliga romaner om kloster och gjorts mängder med filmer runt korståg och dylikt.
Man Mountainman
Storsvagåret
Sammanhängande med resten av kampanjvärlden. Det är egentligen det enda kriterium jag kräver av en rollspelsreligion. Sedan kan den gärna gå ut på dyrkandet av navelludd såvitt mig anbelangar, bara den hänger samman och det finns en bra förklaring till hur den uppkom och hur den påverkar resten av världen. Det är himla mycket enklare att spelleda om man vet hur världen hänger ihop så att man lättare kan komma på effekterna av rollpersonernas handlingar.
Rising
Vila i frid
Ave Maria, baby
Mina åsikter:
Jag tycker att originalitet är A och O. Om det bara står "Slaaanazash-sekten gillar att klä sig i ormskinn och mörka kåpor och ber till den ogudaktiga ormguden som de också offrar jungfrur till. De kan inte resoneras med och de använder häftiga blåsrör" så rycker jag på axlarna. Så fort man har att göra med religion och politik i ett rollspel tycker jag överhuvudtaget att man ska ta sig lite i akt när man skriver rollspel. Det är lätt hänt att man omedvetet tolkar in sina egna känslor om olika företeelser som finns i vår värld, och då får alltid jag en unken smak i munnen. Även om inte författaren menade något ont utan bara ville göra sin värld häftig.
Men jag menar, "goda religioner" i (amerikanska) rollspel har alltid mycket mer gemensamt med kristendomen än islam. En "god" konung är alltid förvånansvärt liberal för att husera i en medeltida värld och skurkarna är alltid lika varandra och klär sig i enkla klädnader, vilket är ungefär allt som amerikaner tror sig begripa om kommunister.
Nå, nu gällde det religion, men det är egentligen samma femma. FÖRSÖK se till att du inte kör med en "Religion A: En god och fri religion som lärs ut av vita sällskapets munkar. De har ett kors som liknar krucifix jättemycket och försöker lära ut etiska värderingar om att vända andra kinden till. Religion B: En ond hednisk dyrkan som utövas av skäggiga galningar. De har turban och tjänar storkovan på sitt svarta guld. Deras tro är uppbyggt på stränga levnadsregler och onödigt stränga straff för minsta lagöverträdelse. Religion C: Flummig idiotreligion där man sitter och mediterar om dagarna. De verkar hyggliga, men man håller säkert på med droger i den här religionen så det är bäst att man stannar kvar i den goda och förståndiga religion A istället."
Ok, vi antar att du inte är så politisk inkorrekt. Nå, något som jag saknar i många religionsbeskrivningar är detaljerad fakta på hur man går till väga om man vill gå med i religionen ifråga. Att man kan börja som färdigexaminerad munk är väl en grej, men hur går jag till väga om jag vill utbilda mig om liturgi och är en vanlig småtjuv? Vad kommer krävas av mig om jag bara vill bli en vanlig utövare av religionen?
Sedan skulle de vara roligt om man också hade lite småinfo med citat från ens heliga skrifter och namn på helgon osv. som spelare. Religionsbeskrivningarna brukar gömma sig långt inne i det djupaste av världsbeskrivningen och är inte alltid något som jag som nybörjarspelare känner till. En liten introduktion skulle sitta fint. Hade man något att gå på skulle rollgestaltningen kännas mycket säkrare och tydligare.
I Gondica har jag för mig att det fanns mycket smarta och översiktliga scheman över de olika åskådningarna som råder i världen. De blandade nog religion och lite politik har jag för mig, men det var ändå mycket smart gjort. Det var gjort som en tabell med tre olika åskådningar i varsin kolumn och så lite typiska frågor på olika rader. Då kunde man på ett mycket enkelt sätt se skillnaden mellan de olika inriktningarna. Så borde man alltid göra. Liksom: "Vad är syndfullt i religionen? A: I vår religion har vi Fyra Gyllene Principer; Hedra din släkt, Ära din arbetsgivare, Välkomna din granne och Aga dina barn. B: Det är syndfullt att missa ett tillfälle att dräpa en oskuld och offra henne åt de mörka gudarna Mwa ha ha ha! C: Vi tror inte på synder. Vi tror på opium. Det är det enda som gäller, grabben..." osv.
Nå, främst av allt gillar jag religioner som inte är "goda" resp. "onda" utan som har olika mer eller mindre sympatiska sidor. Då blir det intressantast. Om de inte har så mycket gemensamt med våra religioner är det skönt också.
Hejdå, nu måste jag närvara vid invigningen av vårt nya offeraltare i Slaaanazash-kyrkan.
/Rising
Mina åsikter:
Jag tycker att originalitet är A och O. Om det bara står "Slaaanazash-sekten gillar att klä sig i ormskinn och mörka kåpor och ber till den ogudaktiga ormguden som de också offrar jungfrur till. De kan inte resoneras med och de använder häftiga blåsrör" så rycker jag på axlarna. Så fort man har att göra med religion och politik i ett rollspel tycker jag överhuvudtaget att man ska ta sig lite i akt när man skriver rollspel. Det är lätt hänt att man omedvetet tolkar in sina egna känslor om olika företeelser som finns i vår värld, och då får alltid jag en unken smak i munnen. Även om inte författaren menade något ont utan bara ville göra sin värld häftig.
Men jag menar, "goda religioner" i (amerikanska) rollspel har alltid mycket mer gemensamt med kristendomen än islam. En "god" konung är alltid förvånansvärt liberal för att husera i en medeltida värld och skurkarna är alltid lika varandra och klär sig i enkla klädnader, vilket är ungefär allt som amerikaner tror sig begripa om kommunister.
Nå, nu gällde det religion, men det är egentligen samma femma. FÖRSÖK se till att du inte kör med en "Religion A: En god och fri religion som lärs ut av vita sällskapets munkar. De har ett kors som liknar krucifix jättemycket och försöker lära ut etiska värderingar om att vända andra kinden till. Religion B: En ond hednisk dyrkan som utövas av skäggiga galningar. De har turban och tjänar storkovan på sitt svarta guld. Deras tro är uppbyggt på stränga levnadsregler och onödigt stränga straff för minsta lagöverträdelse. Religion C: Flummig idiotreligion där man sitter och mediterar om dagarna. De verkar hyggliga, men man håller säkert på med droger i den här religionen så det är bäst att man stannar kvar i den goda och förståndiga religion A istället."
Ok, vi antar att du inte är så politisk inkorrekt. Nå, något som jag saknar i många religionsbeskrivningar är detaljerad fakta på hur man går till väga om man vill gå med i religionen ifråga. Att man kan börja som färdigexaminerad munk är väl en grej, men hur går jag till väga om jag vill utbilda mig om liturgi och är en vanlig småtjuv? Vad kommer krävas av mig om jag bara vill bli en vanlig utövare av religionen?
Sedan skulle de vara roligt om man också hade lite småinfo med citat från ens heliga skrifter och namn på helgon osv. som spelare. Religionsbeskrivningarna brukar gömma sig långt inne i det djupaste av världsbeskrivningen och är inte alltid något som jag som nybörjarspelare känner till. En liten introduktion skulle sitta fint. Hade man något att gå på skulle rollgestaltningen kännas mycket säkrare och tydligare.
I Gondica har jag för mig att det fanns mycket smarta och översiktliga scheman över de olika åskådningarna som råder i världen. De blandade nog religion och lite politik har jag för mig, men det var ändå mycket smart gjort. Det var gjort som en tabell med tre olika åskådningar i varsin kolumn och så lite typiska frågor på olika rader. Då kunde man på ett mycket enkelt sätt se skillnaden mellan de olika inriktningarna. Så borde man alltid göra. Liksom: "Vad är syndfullt i religionen? A: I vår religion har vi Fyra Gyllene Principer; Hedra din släkt, Ära din arbetsgivare, Välkomna din granne och Aga dina barn. B: Det är syndfullt att missa ett tillfälle att dräpa en oskuld och offra henne åt de mörka gudarna Mwa ha ha ha! C: Vi tror inte på synder. Vi tror på opium. Det är det enda som gäller, grabben..." osv.
Nå, främst av allt gillar jag religioner som inte är "goda" resp. "onda" utan som har olika mer eller mindre sympatiska sidor. Då blir det intressantast. Om de inte har så mycket gemensamt med våra religioner är det skönt också.
Hejdå, nu måste jag närvara vid invigningen av vårt nya offeraltare i Slaaanazash-kyrkan.
/Rising
Faehrengaust
Hero
Zeus är inte alls ball
I en bra rollspelsvärld så är religionen noggrannt sammanvävd med allt annat i världen.
Det är alltför ofta som speltillverkare verkar skapa sin värld utifrån ett ekonomiskt och politiskt perspektiv utan att ta hänsyn till religion. Sedan kommer man på att man måste ha präster som kan hela också så man klistrar in den grekiska mytologin men ändrar lite namn. Det verkar som om detta gäller för typ 90% av alla fantasyrollspel. Jag tror att problemet kommer från att de flesta rollspelsmakare är mer eller mindre ateister (eller åtminstone lever i en miljö där religion inte är så viktigt), så de skapar världen utifrån ett modernt synsett där ekonomiska och politiska krafter är dominerande. Men i många spelvärldar så blir detta alldeles fel för i världen så vet folk att gudarna existerar och därför påverkas många beslut och skeenden av religion.
Religion i rollspel behöver inte innebära spelbara präster. Det är ett rätt underligt yrke egentligen. Va fasens gör dom där prästerna ute och äventyrar?
Jag tycker religion antingen ska vara originell eller så kan den vara baserad på t.ex. kristendom MEN det viktiga är att den verkligen är en del av världen och inte bara finns där för att det ska finnas helande präster. Men vad ni än gör sätt inte in kopior på de grekiska gudarna ännu en gång, jag är så trött på dom...
PS. I RuneQuest har jag för mig att det fanns en besvärjelse som präster använde som gjorde att åkrar gav bättre skörd. Det är en mycket vettigare besvärjelse för verkliga präster än att kunna göra en maffig eldpelare eller nåt. DS.
I en bra rollspelsvärld så är religionen noggrannt sammanvävd med allt annat i världen.
Det är alltför ofta som speltillverkare verkar skapa sin värld utifrån ett ekonomiskt och politiskt perspektiv utan att ta hänsyn till religion. Sedan kommer man på att man måste ha präster som kan hela också så man klistrar in den grekiska mytologin men ändrar lite namn. Det verkar som om detta gäller för typ 90% av alla fantasyrollspel. Jag tror att problemet kommer från att de flesta rollspelsmakare är mer eller mindre ateister (eller åtminstone lever i en miljö där religion inte är så viktigt), så de skapar världen utifrån ett modernt synsett där ekonomiska och politiska krafter är dominerande. Men i många spelvärldar så blir detta alldeles fel för i världen så vet folk att gudarna existerar och därför påverkas många beslut och skeenden av religion.
Religion i rollspel behöver inte innebära spelbara präster. Det är ett rätt underligt yrke egentligen. Va fasens gör dom där prästerna ute och äventyrar?
Jag tycker religion antingen ska vara originell eller så kan den vara baserad på t.ex. kristendom MEN det viktiga är att den verkligen är en del av världen och inte bara finns där för att det ska finnas helande präster. Men vad ni än gör sätt inte in kopior på de grekiska gudarna ännu en gång, jag är så trött på dom...
PS. I RuneQuest har jag för mig att det fanns en besvärjelse som präster använde som gjorde att åkrar gav bättre skörd. Det är en mycket vettigare besvärjelse för verkliga präster än att kunna göra en maffig eldpelare eller nåt. DS.
Krille
Super Moderator
Daddy, Junior and the Spook
Det finns två saker som jag inte är förtjust i när det gäller religioner i rollspel.
Det första är att det ofta finns femtielva miljoner religioner i samma område. Det är en av anledningarna till att jag tycker att Religioner: Gudarnas Kamp är en av de sämre modulerna till Eon. En eller två religioner i samma område är fullt tillräckligt.
Det andra är avsaknaden av en filosofi och en etik i religionen, något som utmärker tämligen många rollspelreligioner. Jovisst, ofta finns det en metafysik som talar om hur Guden skapade världen. Visst, det finns en uppsättning moraliska lagar som säger hur en god X-ten ska uppföra sig. Men vad som sällan saknas är den där diskussionen om Guds och godhetens natur. Kan en religion som förbjuder våld och dräpande och höjer tillvändandet av andra kinden till skyarna välsigna ett krig som heligt, och vilka logiska krumsprång krävs för det? Kan en religion som föreskriver blind lydnad av guden Guden uppmuntra till studier utanför religionen? Hur förklarar man en treenighet i en monoteistisk religion? Sådana där saker, helt enkelt, som gör religionen till något annat än en ursäkt att ha korsriddare, heliga krigare och karatemunkar i, det är dem som jag saknar.
Det finns två saker som jag inte är förtjust i när det gäller religioner i rollspel.
Det första är att det ofta finns femtielva miljoner religioner i samma område. Det är en av anledningarna till att jag tycker att Religioner: Gudarnas Kamp är en av de sämre modulerna till Eon. En eller två religioner i samma område är fullt tillräckligt.
Det andra är avsaknaden av en filosofi och en etik i religionen, något som utmärker tämligen många rollspelreligioner. Jovisst, ofta finns det en metafysik som talar om hur Guden skapade världen. Visst, det finns en uppsättning moraliska lagar som säger hur en god X-ten ska uppföra sig. Men vad som sällan saknas är den där diskussionen om Guds och godhetens natur. Kan en religion som förbjuder våld och dräpande och höjer tillvändandet av andra kinden till skyarna välsigna ett krig som heligt, och vilka logiska krumsprång krävs för det? Kan en religion som föreskriver blind lydnad av guden Guden uppmuntra till studier utanför religionen? Hur förklarar man en treenighet i en monoteistisk religion? Sådana där saker, helt enkelt, som gör religionen till något annat än en ursäkt att ha korsriddare, heliga krigare och karatemunkar i, det är dem som jag saknar.
I sanning!
Enligt min definition ovan så blir även våran vetenskapliga världsbild en religion som vi tror på Vi tar den till hjälp för att för klara de som sker ikring oss, och varför människor är som dom är.
Jag tänkte faktiskt på just det här idag.. /images/icons/smile.gif
Fasen vad OT det blev nu då.. Hrrrm, jag får väl försöka lägga till något till diskussionen.. Har ni tänkt på att religion kan användas som en förevändning för t. ex våld, men det verkar som om verktyget tog över i vår historia, och GENERERADE nytt våld.. Ojdå, det är fortfarande OT.. Ok, för att anpassa sig till rollspel: Hur vrider människor om religonen för att det ska passa deras syften? (Fast det kan bli lite fördomsfullt om man bara använder religion till det.. Dessutom kanske det var det som Krille försökte få fram.. Äsch. /images/icons/crazy.gif)
Enligt min definition ovan så blir även våran vetenskapliga världsbild en religion som vi tror på Vi tar den till hjälp för att för klara de som sker ikring oss, och varför människor är som dom är.
Jag tänkte faktiskt på just det här idag.. /images/icons/smile.gif
Fasen vad OT det blev nu då.. Hrrrm, jag får väl försöka lägga till något till diskussionen.. Har ni tänkt på att religion kan användas som en förevändning för t. ex våld, men det verkar som om verktyget tog över i vår historia, och GENERERADE nytt våld.. Ojdå, det är fortfarande OT.. Ok, för att anpassa sig till rollspel: Hur vrider människor om religonen för att det ska passa deras syften? (Fast det kan bli lite fördomsfullt om man bara använder religion till det.. Dessutom kanske det var det som Krille försökte få fram.. Äsch. /images/icons/crazy.gif)
Faehrengaust
Hero
Men mirakel då...
Det kan bli lite annorlunda i en rollspelsvärld än i vår egen. Om gudarna existerar och verkligen bevisar detta kontinuerligt genom mirakel/besvärjelser etc. så blir inte religion något som människan skapar utan något som gudarna skapar.
T.ex. om bönderna går till templet varje månad och prästen utför flera mirakel (helar sjuka, etc.). Sedan faller prästen i trans och gudarna pratar igenom prästen och ger sina befallningar till folket.
Religion blir i en sådan omgivning mer ett kontrakt mellan människor och gudar än något som människorna skapat. Detta påverkar samhället på ett tydligt sätt.
Men detta gäller givetvis bara om man väljer att göra sina gudar så tydliga (vilket dock är väldigt vanligt i de flesta fantasyspel där prästerna helar på löpande band). Jag föredrar oftast lite mer undandragna gudar.
Det kan bli lite annorlunda i en rollspelsvärld än i vår egen. Om gudarna existerar och verkligen bevisar detta kontinuerligt genom mirakel/besvärjelser etc. så blir inte religion något som människan skapar utan något som gudarna skapar.
T.ex. om bönderna går till templet varje månad och prästen utför flera mirakel (helar sjuka, etc.). Sedan faller prästen i trans och gudarna pratar igenom prästen och ger sina befallningar till folket.
Religion blir i en sådan omgivning mer ett kontrakt mellan människor och gudar än något som människorna skapat. Detta påverkar samhället på ett tydligt sätt.
Men detta gäller givetvis bara om man väljer att göra sina gudar så tydliga (vilket dock är väldigt vanligt i de flesta fantasyspel där prästerna helar på löpande band). Jag föredrar oftast lite mer undandragna gudar.
Ackerfors
Alas, your rapids!
- Joined
- 21 Jan 2001
- Messages
- 7,475
Re: Men mirakel då...
Det kan ju vara så långsökt att människorna skapar gudarna tillsammans med religionerna. Att det egentligen är människan som utför miraklen men tror att det är en gud. Det skulle betyda att människan skapar en religion som de tror så starkt på att de kan utföra mirakel. Långsökt men, men.../images/icons/smile.gif
Det kan ju vara så långsökt att människorna skapar gudarna tillsammans med religionerna. Att det egentligen är människan som utför miraklen men tror att det är en gud. Det skulle betyda att människan skapar en religion som de tror så starkt på att de kan utföra mirakel. Långsökt men, men.../images/icons/smile.gif
Rosen
Myrmidon
Re: Zeus är inte alls ball
Det är alltför ofta som speltillverkare verkar skapa sin värld utifrån ett ekonomiskt och politiskt perspektiv utan att ta hänsyn till religion. Sedan kommer man på att man måste ha präster som kan hela också så man klistrar in den grekiska mytologin men ändrar lite namn.
Den grekiska mytologin har iaf en sammanhängande bakgrund; spekonstruktörer gör ofta inte ens en mytologi, de gör ett gäng olika gudar...
Än mer störande tycker jag är att de ofta skapar sin värld utifrån ett vetenskapligt perspektiv, och sedan klistrar på magi och en gudavärld som en sorts fristående appendix. Det finns t.ex in-game-speltexter där SLP öppet skiljer på gudarnas inverkan och "naturliga orsaker" - men om gudarna finns så är de ju naturliga orsaker...
Jag tycker religion antingen ska vara originell eller så kan den vara baserad på t.ex. kristendom
Ett varnande finger för att basera på jordiska religioner, dock - de (i synnerhet kristendomen) har med sig en hög med schabloner i bagaget. Vill man ha en kristendomsaktig religion som inte har en papistisk kyrka med feta biskopar, bibelviftande och svavelpredikanter så kan man lätt få det i knät ändå, för att spelarna plockar upp det i farten och förväntar sig att hitta det när de märker likheterna med kristendom.
Själv vill jag se att religionen verkar fungera som religion; att den bygger på en specifik världsbild, stödjer samma värderingar som dyrkarnas kultur, hänger ihop internt - men även att den inte är för strukturerad så att den bara känns konstgjord; jordiska religioner har alltid lite interna motsägelser, har områden som är öppna för tolkning och återfinns i lite olika varianter. I vilken utsträckning beror förstås i hög grad på hur organiserad dyrkandet av den är, om det finns en övergripande "kyrka" eller om allt sköts på lokal nivå.
I RuneQuest har jag för mig att det fanns en besvärjelse som präster använde som gjorde att åkrar gav bättre skörd.
Finns även i t.ex Gondica, där helande och jordbruksboostande är huvuduppgifterna för ekomantiska mystagoger (låt vara att de är mer av religiösa magiker än prästinnor). Beroende på typ av kultur är det också en mer trovärdig uppgift för magikerna; vad har byborna för nytta av sin byatrollkarl om det enda han kan är att slänga lite blixtar omkring sig?
--
Åke
Det är alltför ofta som speltillverkare verkar skapa sin värld utifrån ett ekonomiskt och politiskt perspektiv utan att ta hänsyn till religion. Sedan kommer man på att man måste ha präster som kan hela också så man klistrar in den grekiska mytologin men ändrar lite namn.
Den grekiska mytologin har iaf en sammanhängande bakgrund; spekonstruktörer gör ofta inte ens en mytologi, de gör ett gäng olika gudar...
Än mer störande tycker jag är att de ofta skapar sin värld utifrån ett vetenskapligt perspektiv, och sedan klistrar på magi och en gudavärld som en sorts fristående appendix. Det finns t.ex in-game-speltexter där SLP öppet skiljer på gudarnas inverkan och "naturliga orsaker" - men om gudarna finns så är de ju naturliga orsaker...
Jag tycker religion antingen ska vara originell eller så kan den vara baserad på t.ex. kristendom
Ett varnande finger för att basera på jordiska religioner, dock - de (i synnerhet kristendomen) har med sig en hög med schabloner i bagaget. Vill man ha en kristendomsaktig religion som inte har en papistisk kyrka med feta biskopar, bibelviftande och svavelpredikanter så kan man lätt få det i knät ändå, för att spelarna plockar upp det i farten och förväntar sig att hitta det när de märker likheterna med kristendom.
Själv vill jag se att religionen verkar fungera som religion; att den bygger på en specifik världsbild, stödjer samma värderingar som dyrkarnas kultur, hänger ihop internt - men även att den inte är för strukturerad så att den bara känns konstgjord; jordiska religioner har alltid lite interna motsägelser, har områden som är öppna för tolkning och återfinns i lite olika varianter. I vilken utsträckning beror förstås i hög grad på hur organiserad dyrkandet av den är, om det finns en övergripande "kyrka" eller om allt sköts på lokal nivå.
I RuneQuest har jag för mig att det fanns en besvärjelse som präster använde som gjorde att åkrar gav bättre skörd.
Finns även i t.ex Gondica, där helande och jordbruksboostande är huvuduppgifterna för ekomantiska mystagoger (låt vara att de är mer av religiösa magiker än prästinnor). Beroende på typ av kultur är det också en mer trovärdig uppgift för magikerna; vad har byborna för nytta av sin byatrollkarl om det enda han kan är att slänga lite blixtar omkring sig?
--
Åke
Krille
Super Moderator
Ett skitlass mirakel
"Det kan bli lite annorlunda i en rollspelsvärld än i vår egen. Om gudarna existerar och verkligen bevisar detta kontinuerligt genom mirakel/besvärjelser etc. så blir inte religion något som människan skapar utan något som gudarna skapar."
Åkej, vem säger att gudarna inte existerar (i någon form) i vår värld? Trots allt, hemma i min bokhylla står en rätt schysst bok med ca 1500 års nedtecknade vittnesbörd om diverse uppenbara bevis på Guds existens: besök av Gud i tält, samtal med Gud på berg, överlämnandet av Guds lag, en kasse med mirakler utförda i Guds namn, brinnande buskar, hav som delar sig etc. "Bibeln" hette den visst...
Därtill kommer en hel uppsjö med mirakler som också bevisar Guds existens: åtskilliga fall av stigmata, visioner, helande och annat har fortsatt ända fram i våra dagar (om man bryr sig om att leta i mediebruset, vill säga).
Så jag skulle nog vilja be dig att vara lite försiktig med vad du säger om att vår egen värld skiljer sig från en fantasyvärld vad gäller gudars existens och inverkan. Bara för att du är en sekulariserad agnostisk/ateistisk svensk så innebär det inte att alla är det. Tvärtom, en hel del personer på den här bollen anser att deras guds existens är tämligen bevisad.
"Det kan bli lite annorlunda i en rollspelsvärld än i vår egen. Om gudarna existerar och verkligen bevisar detta kontinuerligt genom mirakel/besvärjelser etc. så blir inte religion något som människan skapar utan något som gudarna skapar."
Åkej, vem säger att gudarna inte existerar (i någon form) i vår värld? Trots allt, hemma i min bokhylla står en rätt schysst bok med ca 1500 års nedtecknade vittnesbörd om diverse uppenbara bevis på Guds existens: besök av Gud i tält, samtal med Gud på berg, överlämnandet av Guds lag, en kasse med mirakler utförda i Guds namn, brinnande buskar, hav som delar sig etc. "Bibeln" hette den visst...
Därtill kommer en hel uppsjö med mirakler som också bevisar Guds existens: åtskilliga fall av stigmata, visioner, helande och annat har fortsatt ända fram i våra dagar (om man bryr sig om att leta i mediebruset, vill säga).
Så jag skulle nog vilja be dig att vara lite försiktig med vad du säger om att vår egen värld skiljer sig från en fantasyvärld vad gäller gudars existens och inverkan. Bara för att du är en sekulariserad agnostisk/ateistisk svensk så innebär det inte att alla är det. Tvärtom, en hel del personer på den här bollen anser att deras guds existens är tämligen bevisad.
dream
Hero
gudarnas uppkomst
Själv har jag alltid varit facinerad av tanken på att människan skapar gudar med sin tro, och att gudarna är beroende av tron för sin fortlevnad. Se tex. Loke i Sandman, eller för all del även andra partier i nämnda seriealster.
Vad gäller människors tro kan jag, precis som krille säger, inte se varför utförandet av mirakel skulle främja tron på något speciellt sätt. Det är ju trots allt i helandeexemplet prästen som utför undret, inte guden... Och mirakel i den meningen händer dagligen, i alla fall om man redan från början tror att de ska hända. Mirakel tjänar alltså säkert att stärka tron hos redan troende, men de skapar nog ganska få nya. Nya troende skapar man genom mission, statliga påbud, maktdemonstrationer och så vidare. Den absolut största anledningen till sveriges protestantistiska övergång var ju en politisk kupp av Gustav V, den största anledningen till att kristendommen blev stor i rom var att den lykades bli statsreligion, osv, osv...
Tro och religion har ofta ganska lite med varandra att göra, åtminstone om man med religionen menar den organiserade apparat som tex. svenska kyrkan är.
Själv har jag alltid varit facinerad av tanken på att människan skapar gudar med sin tro, och att gudarna är beroende av tron för sin fortlevnad. Se tex. Loke i Sandman, eller för all del även andra partier i nämnda seriealster.
Vad gäller människors tro kan jag, precis som krille säger, inte se varför utförandet av mirakel skulle främja tron på något speciellt sätt. Det är ju trots allt i helandeexemplet prästen som utför undret, inte guden... Och mirakel i den meningen händer dagligen, i alla fall om man redan från början tror att de ska hända. Mirakel tjänar alltså säkert att stärka tron hos redan troende, men de skapar nog ganska få nya. Nya troende skapar man genom mission, statliga påbud, maktdemonstrationer och så vidare. Den absolut största anledningen till sveriges protestantistiska övergång var ju en politisk kupp av Gustav V, den största anledningen till att kristendommen blev stor i rom var att den lykades bli statsreligion, osv, osv...
Tro och religion har ofta ganska lite med varandra att göra, åtminstone om man med religionen menar den organiserade apparat som tex. svenska kyrkan är.
Re: Daddy, Junior and the Spook
Sådana där saker, helt enkelt, som gör religionen till något annat än en ursäkt att ha korsriddare, heliga krigare och karatemunkar i, det är dem som jag saknar.
Men det är väl just det de flesta religoner är? En ursäkt för att utöva totalitär makt. Titta bara på kristendomen. Genom kristendomens historia har det tänjts en hel del på bibeln och filosofin för att det ska passa rika präster och kungar. Det enda som gjort att dom kallat sig kristna är den tyngd som ligger i själva ordet. En okristen kung riskerade att få ett fälttåg emot sig, en kristen kung kunde få det med sig. Därför var det politiskt smartast att säga att man var kristen. Om du som kung konverterade till kristendomen fick du mängder med bidrag från Rom. På ett sätt skulle kristendomen under medeltiden kunna jämföras med EU. Guld och gröna skogar lovades kungarna så de skulle konvertera. När kungarna sedan konverterade fick dom en fet fallskärm, ett gäng präster och biskopar skickades till landet och installerade sitt nyvunna styre. När de rotat kristendomen i folket med hjälp av löften om paradiset, började de ta ut skatt.
De enda sanna kristna var nog munkarna. Tyvärr fick de flesta munkar inte gå ut ur sina kloster pga sina löften. Heller fick de inte möta främlingar (nu drar jag alla över en kam. Helt fel och dumt). Jag tappade tråden 50 gånger. Skitsamma.
Sådana där saker, helt enkelt, som gör religionen till något annat än en ursäkt att ha korsriddare, heliga krigare och karatemunkar i, det är dem som jag saknar.
Men det är väl just det de flesta religoner är? En ursäkt för att utöva totalitär makt. Titta bara på kristendomen. Genom kristendomens historia har det tänjts en hel del på bibeln och filosofin för att det ska passa rika präster och kungar. Det enda som gjort att dom kallat sig kristna är den tyngd som ligger i själva ordet. En okristen kung riskerade att få ett fälttåg emot sig, en kristen kung kunde få det med sig. Därför var det politiskt smartast att säga att man var kristen. Om du som kung konverterade till kristendomen fick du mängder med bidrag från Rom. På ett sätt skulle kristendomen under medeltiden kunna jämföras med EU. Guld och gröna skogar lovades kungarna så de skulle konvertera. När kungarna sedan konverterade fick dom en fet fallskärm, ett gäng präster och biskopar skickades till landet och installerade sitt nyvunna styre. När de rotat kristendomen i folket med hjälp av löften om paradiset, började de ta ut skatt.
De enda sanna kristna var nog munkarna. Tyvärr fick de flesta munkar inte gå ut ur sina kloster pga sina löften. Heller fick de inte möta främlingar (nu drar jag alla över en kam. Helt fel och dumt). Jag tappade tråden 50 gånger. Skitsamma.
Krille
Super Moderator
Re: Daddy, Junior and the Spook
"Men det är väl just det de flesta religoner är? En ursäkt för att utöva totalitär makt."
Nja. Religionen (i verkligheten) är inte bara en ursäkt att utöva totalitär makt. Den är en massa annat också.
Och, för övrigt, i rollspel är religion inte ens det: religionen är där på sin höjd en ursäkt för att spelarna ska kunna skapa korsriddare och karatemunkar, men definitivt inte en ursäkt för att utöva totalitär makt.
"Men det är väl just det de flesta religoner är? En ursäkt för att utöva totalitär makt."
Nja. Religionen (i verkligheten) är inte bara en ursäkt att utöva totalitär makt. Den är en massa annat också.
Och, för övrigt, i rollspel är religion inte ens det: religionen är där på sin höjd en ursäkt för att spelarna ska kunna skapa korsriddare och karatemunkar, men definitivt inte en ursäkt för att utöva totalitär makt.
Re: Daddy, Junior and the Spook
Nja. Religionen (i verkligheten) är inte bara en ursäkt att utöva totalitär makt. Den är en massa annat också.
Givetvis är religonen en massa annat, men om du gräver dig ner till den djupaste djupaste botten, hittar du nog en väldigt liten hög "tro" och en stor hög korrumtion och en ännu större hög makt.
En religon är indelad i så väldigt många skikt.
>Bönder >Jättetroende och rädda för synden
>Byprästen >Också jättetroende. Känner sig överlägsen bönderna. Vill hjälpa dom genom att predika mångt och mycket.
>Länsprästen >Har en himla massa att stå i. Han måste ta order uppifrån som han delar ut till de olika byprästerna. Skall också dela ut straff till höger och vänster. Har inte så värst mycket tid för tron.
>LandsBiskopen >Tro? Ha! Han ansvarar för landets säkerhet och politik. För att behålla makten måste han få det att se ut som om han följer nån korkad bok trots att han skiter i den fullständigt.
>Lägre stående byråkrat i Rom >Känner sig jätteviktig. Bokstavstro.
>Aningen högre byråkrat i Rom >Känner sig också viktig men har lite mer insikt i vad som egentligen pågår bakom biskopens stängda dörrar. Tror mer på politik än gud.
>ÖverbossBiskopens kansli >Deras största problem är att dölja att överbossen inte alls tror på nån fånig gud. Alla här satsar på karriären.
>ÖverbossBiskpens gäng >Ränksmidarna nummer ett. Här bestäms världens öde av ett par makttokiga icketroende. Deras största oro är att överbossen inte ska bli arg för det senaste korstågets misslyckande.
>ÖverbossBiskopens rådgivare >En ful filur. Det är han som i skuggorna ser till at överbossens motståndare diskret försvinner. Har ungefär lika mycket makt som överbossen.
>ÖverbossBiskopen >Här är den riktiga spindeln. Inga skrupler ingen tro, förutom den på skattkistan. Korrupt är det mest beskrivande ordet. Renodlad politiker. Populist.
Hmm. Kanske inte alltför sant men.... Vad jag vill säga är att ju längre upp på stegen du kommer, ju mindre plats för tro finns det. Makt genom populism. Det är kyrkan det.
Nja. Religionen (i verkligheten) är inte bara en ursäkt att utöva totalitär makt. Den är en massa annat också.
Givetvis är religonen en massa annat, men om du gräver dig ner till den djupaste djupaste botten, hittar du nog en väldigt liten hög "tro" och en stor hög korrumtion och en ännu större hög makt.
En religon är indelad i så väldigt många skikt.
>Bönder >Jättetroende och rädda för synden
>Byprästen >Också jättetroende. Känner sig överlägsen bönderna. Vill hjälpa dom genom att predika mångt och mycket.
>Länsprästen >Har en himla massa att stå i. Han måste ta order uppifrån som han delar ut till de olika byprästerna. Skall också dela ut straff till höger och vänster. Har inte så värst mycket tid för tron.
>LandsBiskopen >Tro? Ha! Han ansvarar för landets säkerhet och politik. För att behålla makten måste han få det att se ut som om han följer nån korkad bok trots att han skiter i den fullständigt.
>Lägre stående byråkrat i Rom >Känner sig jätteviktig. Bokstavstro.
>Aningen högre byråkrat i Rom >Känner sig också viktig men har lite mer insikt i vad som egentligen pågår bakom biskopens stängda dörrar. Tror mer på politik än gud.
>ÖverbossBiskopens kansli >Deras största problem är att dölja att överbossen inte alls tror på nån fånig gud. Alla här satsar på karriären.
>ÖverbossBiskpens gäng >Ränksmidarna nummer ett. Här bestäms världens öde av ett par makttokiga icketroende. Deras största oro är att överbossen inte ska bli arg för det senaste korstågets misslyckande.
>ÖverbossBiskopens rådgivare >En ful filur. Det är han som i skuggorna ser till at överbossens motståndare diskret försvinner. Har ungefär lika mycket makt som överbossen.
>ÖverbossBiskopen >Här är den riktiga spindeln. Inga skrupler ingen tro, förutom den på skattkistan. Korrupt är det mest beskrivande ordet. Renodlad politiker. Populist.
Hmm. Kanske inte alltför sant men.... Vad jag vill säga är att ju längre upp på stegen du kommer, ju mindre plats för tro finns det. Makt genom populism. Det är kyrkan det.
Sabelkatten
Swordsman
Religion, tro och vetenskap
"Det kan bli lite annorlunda i en rollspelsvärld än i vår egen. Om gudarna existerar och verkligen bevisar detta kontinuerligt genom mirakel/besvärjelser etc. så blir inte religion något som människan skapar utan något som gudarna skapar."
Åkej, vem säger att gudarna inte existerar (i någon form) i vår värld? Trots allt, hemma i min bokhylla står en rätt schysst bok med ca 1500 års nedtecknade vittnesbörd om diverse uppenbara bevis på Guds existens: besök av Gud i tält, samtal med Gud på berg, överlämnandet av Guds lag, en kasse med mirakler utförda i Guds namn, brinnande buskar, hav som delar sig etc. "Bibeln" hette den visst...
Det här är faktiskt inte ett svar på påståendet. Ingen religion idag kan "...verkligen bevisar detta kontinuerligt genom mirakel/besvärjelser etc.", vilket är den stora skillnaden mellan en "fantasyreligion" och en här på jorden.
Ska man hårdra tesen om att Bibeln är "bevis" så har jag 5-6 hyllmeter med bevis för allt möjligt (massor med fantasy och SF). Att någon påstår något är tyvärr inte ett äkta bevis.
Därtill kommer en hel uppsjö med mirakler som också bevisar Guds existens: åtskilliga fall av stigmata, visioner, helande och annat har fortsatt ända fram i våra dagar (om man bryr sig om att leta i mediebruset, vill säga).
Så jag skulle nog vilja be dig att vara lite försiktig med vad du säger om att vår egen värld skiljer sig från en fantasyvärld vad gäller gudars existens och inverkan. Bara för att du är en sekulariserad agnostisk/ateistisk svensk så innebär det inte att alla är det. Tvärtom, en hel del personer på den här bollen anser att deras guds existens är tämligen bevisad.
De har fel. Och så har också alla som påstår att Gud inte finns. Man kan tro att saker är på ett visst sätt, men kan man inte bevisa att det är sant så är det förtfarande bara tro.
Där går en viktig skiljelinje mellan vetenskap och religion. En religion förutsätter att du godtar något som sant utan bevis (Bibeln säger att gud finns, alltså är det så) medans vetenskap förutsätter att de inte godtar en sådan hypotes utan bevis.
M.a.o. så kan en riktigt seriös forskare inte säga att Gud inte finns efterson ingen har lyckats motbevisa påståendet "Gud finns!". På samma sätt säger få astrofysiker "Universum började med Big Bang.", de säger "Big Bang-teorin är den bästa med de data vi har idag.".
Så en person som tror att vetenskapen alltid har rätt, har fel. Han har gjort om vetenskapen till en religion - han tror på saker utan att ifrågasätta dem.
Till slut så kan jag påpeka att jag själv bara är anti-religiös. Vad som helst är OK så länge det inte drabbar någon annan.
/Henrik
"Det kan bli lite annorlunda i en rollspelsvärld än i vår egen. Om gudarna existerar och verkligen bevisar detta kontinuerligt genom mirakel/besvärjelser etc. så blir inte religion något som människan skapar utan något som gudarna skapar."
Åkej, vem säger att gudarna inte existerar (i någon form) i vår värld? Trots allt, hemma i min bokhylla står en rätt schysst bok med ca 1500 års nedtecknade vittnesbörd om diverse uppenbara bevis på Guds existens: besök av Gud i tält, samtal med Gud på berg, överlämnandet av Guds lag, en kasse med mirakler utförda i Guds namn, brinnande buskar, hav som delar sig etc. "Bibeln" hette den visst...
Det här är faktiskt inte ett svar på påståendet. Ingen religion idag kan "...verkligen bevisar detta kontinuerligt genom mirakel/besvärjelser etc.", vilket är den stora skillnaden mellan en "fantasyreligion" och en här på jorden.
Ska man hårdra tesen om att Bibeln är "bevis" så har jag 5-6 hyllmeter med bevis för allt möjligt (massor med fantasy och SF). Att någon påstår något är tyvärr inte ett äkta bevis.
Därtill kommer en hel uppsjö med mirakler som också bevisar Guds existens: åtskilliga fall av stigmata, visioner, helande och annat har fortsatt ända fram i våra dagar (om man bryr sig om att leta i mediebruset, vill säga).
Så jag skulle nog vilja be dig att vara lite försiktig med vad du säger om att vår egen värld skiljer sig från en fantasyvärld vad gäller gudars existens och inverkan. Bara för att du är en sekulariserad agnostisk/ateistisk svensk så innebär det inte att alla är det. Tvärtom, en hel del personer på den här bollen anser att deras guds existens är tämligen bevisad.
De har fel. Och så har också alla som påstår att Gud inte finns. Man kan tro att saker är på ett visst sätt, men kan man inte bevisa att det är sant så är det förtfarande bara tro.
Där går en viktig skiljelinje mellan vetenskap och religion. En religion förutsätter att du godtar något som sant utan bevis (Bibeln säger att gud finns, alltså är det så) medans vetenskap förutsätter att de inte godtar en sådan hypotes utan bevis.
M.a.o. så kan en riktigt seriös forskare inte säga att Gud inte finns efterson ingen har lyckats motbevisa påståendet "Gud finns!". På samma sätt säger få astrofysiker "Universum började med Big Bang.", de säger "Big Bang-teorin är den bästa med de data vi har idag.".
Så en person som tror att vetenskapen alltid har rätt, har fel. Han har gjort om vetenskapen till en religion - han tror på saker utan att ifrågasätta dem.
Till slut så kan jag påpeka att jag själv bara är anti-religiös. Vad som helst är OK så länge det inte drabbar någon annan.
/Henrik
Sabelkatten
Swordsman
Re: Daddy, Junior and the Spook
Det finns två saker som jag inte är förtjust i när det gäller religioner i rollspel.
Det första är att det ofta finns femtielva miljoner religioner i samma område. Det är en av anledningarna till att jag tycker att Religioner: Gudarnas Kamp är en av de sämre modulerna till Eon. En eller två religioner i samma område är fullt tillräckligt.
Men det är väl få områden i Mundana som har fler än 2-3 religioner? Och det är väl bara Consaber som egentligen har mer än en stor religion (Daak och Draken)? Asharien har iofs. flera men där råder ju religionsfrihet.
En till tre stora religioner och några små sekter är ganska normalt på jorden, så varför skulle det inte vara det i en rollspelsvärld? Ta Israel (eller i stort sett vilket land som helst i mellanöstern) kristna, muslimer och judar om vartannat (OK, det är inte så många judar kvar i flera av länderna nu och väldigt få kristna i vissa). Eller Indien (fyra stora religioner).
Iofs. så är ju medeltida länder oftast mindre, och statskyrkan har oftast en stor makt, men det behöver ju inte vara sant i en fantasyvärld.
Den andra biten håller jag med om.
/Henrik
Det finns två saker som jag inte är förtjust i när det gäller religioner i rollspel.
Det första är att det ofta finns femtielva miljoner religioner i samma område. Det är en av anledningarna till att jag tycker att Religioner: Gudarnas Kamp är en av de sämre modulerna till Eon. En eller två religioner i samma område är fullt tillräckligt.
Men det är väl få områden i Mundana som har fler än 2-3 religioner? Och det är väl bara Consaber som egentligen har mer än en stor religion (Daak och Draken)? Asharien har iofs. flera men där råder ju religionsfrihet.
En till tre stora religioner och några små sekter är ganska normalt på jorden, så varför skulle det inte vara det i en rollspelsvärld? Ta Israel (eller i stort sett vilket land som helst i mellanöstern) kristna, muslimer och judar om vartannat (OK, det är inte så många judar kvar i flera av länderna nu och väldigt få kristna i vissa). Eller Indien (fyra stora religioner).
Iofs. så är ju medeltida länder oftast mindre, och statskyrkan har oftast en stor makt, men det behöver ju inte vara sant i en fantasyvärld.
Den andra biten håller jag med om.
/Henrik
Faehrengaust
Hero
Och jag har missat dom alla...
Åkej, vem säger att gudarna inte existerar (i någon form) i vår värld?
Inte jag i alla fall! Jag har inte någonstans påstått att gud inte existerar, utan jag har diskuterat om hur religionen fungerar. Och oavsett om gud finns eller ej så är religionen (dvs kyrkan och organisationen) skapad av människan. Och de flesta kan nog även hålla med om att bibeln och andra religiösa texter också är nedtecknade av människan (med eller utan gudomlig inspiration).
Trots allt, hemma i min bokhylla står en rätt schysst bok med ca 1500 års nedtecknade vittnesbörd om diverse uppenbara bevis på Guds existens: besök av Gud i tält, samtal med Gud på berg, överlämnandet av Guds lag, en kasse med mirakler utförda i Guds namn, brinnande buskar, hav som delar sig etc. "Bibeln" hette den visst...
Det finns mycket intressanta böcker i min bokhylla också. En del av dom besrkiver religion, en del magi och en del naturvetenskap. Men det är skillnad på att läsa något ur en bok och att varje vecka kunna gå och verkligen bevittna mirakel som ej går att förneka.
Om kvartersprästen kan hela öppna sår genom att lägga händerna på dom så blir begreppet mirakel något annat. Det blir vardagligt och något alla upplever frekvent.
Därtill kommer en hel uppsjö med mirakler som också bevisar Guds existens: åtskilliga fall av stigmata, visioner, helande och annat har fortsatt ända fram i våra dagar (om man bryr sig om att leta i mediebruset, vill säga).
Det finns mycket i mediabruset och en sak man lär sig snabbt är att allt inte är sant. Är miraklena sanna? Jag vet inte. De är inte ens i närheten av den nivån på bevis som de flesta fantasyvärldar verkar ha.
Så jag skulle nog vilja be dig att vara lite försiktig med vad du säger om att vår egen värld skiljer sig från en fantasyvärld vad gäller gudars existens och inverkan. Bara för att du är en sekulariserad agnostisk/ateistisk svensk så innebär det inte att alla är det. Tvärtom, en hel del personer på den här bollen anser att deras guds existens är tämligen bevisad.
Jag ber om ursäkt om jag trampat någon på tårna, men jag har faktiskt inte sagt något om guds existens, eller jag tänkte i alla fall inte göra det. Det är ett känsligt ämne och jag borde kanske formulerat mig tydligare.
Om det är någon tröst så kan jag lägga till att jag inte tillhör varken ateister eller agnostiker utan tror på högre kraft, även om jag inte tillhör någon kyrka/sekt/organisation.
Åkej, vem säger att gudarna inte existerar (i någon form) i vår värld?
Inte jag i alla fall! Jag har inte någonstans påstått att gud inte existerar, utan jag har diskuterat om hur religionen fungerar. Och oavsett om gud finns eller ej så är religionen (dvs kyrkan och organisationen) skapad av människan. Och de flesta kan nog även hålla med om att bibeln och andra religiösa texter också är nedtecknade av människan (med eller utan gudomlig inspiration).
Trots allt, hemma i min bokhylla står en rätt schysst bok med ca 1500 års nedtecknade vittnesbörd om diverse uppenbara bevis på Guds existens: besök av Gud i tält, samtal med Gud på berg, överlämnandet av Guds lag, en kasse med mirakler utförda i Guds namn, brinnande buskar, hav som delar sig etc. "Bibeln" hette den visst...
Det finns mycket intressanta böcker i min bokhylla också. En del av dom besrkiver religion, en del magi och en del naturvetenskap. Men det är skillnad på att läsa något ur en bok och att varje vecka kunna gå och verkligen bevittna mirakel som ej går att förneka.
Om kvartersprästen kan hela öppna sår genom att lägga händerna på dom så blir begreppet mirakel något annat. Det blir vardagligt och något alla upplever frekvent.
Därtill kommer en hel uppsjö med mirakler som också bevisar Guds existens: åtskilliga fall av stigmata, visioner, helande och annat har fortsatt ända fram i våra dagar (om man bryr sig om att leta i mediebruset, vill säga).
Det finns mycket i mediabruset och en sak man lär sig snabbt är att allt inte är sant. Är miraklena sanna? Jag vet inte. De är inte ens i närheten av den nivån på bevis som de flesta fantasyvärldar verkar ha.
Så jag skulle nog vilja be dig att vara lite försiktig med vad du säger om att vår egen värld skiljer sig från en fantasyvärld vad gäller gudars existens och inverkan. Bara för att du är en sekulariserad agnostisk/ateistisk svensk så innebär det inte att alla är det. Tvärtom, en hel del personer på den här bollen anser att deras guds existens är tämligen bevisad.
Jag ber om ursäkt om jag trampat någon på tårna, men jag har faktiskt inte sagt något om guds existens, eller jag tänkte i alla fall inte göra det. Det är ett känsligt ämne och jag borde kanske formulerat mig tydligare.
Om det är någon tröst så kan jag lägga till att jag inte tillhör varken ateister eller agnostiker utan tror på högre kraft, även om jag inte tillhör någon kyrka/sekt/organisation.
Faehrengaust
Hero
Re: gudarnas uppkomst
Vad gäller människors tro kan jag, precis som krille säger, inte se varför utförandet av mirakel skulle främja tron på något speciellt sätt. Det är ju trots allt i helandeexemplet prästen som utför undret, inte guden...
Hmm, är inte det ett modernt sett att tänka på det? I en värld där gudarna mer eller mindre konstant verkar med tydliga mirakel så handlar det inte om att få folk att tro alla tror ju redan. Inge tvekar ju om det.
Den absolut största anledningen till sveriges protestantistiska övergång var ju en politisk kupp av Gustav V, den största anledningen till att kristendommen blev stor i rom var att den lykades bli statsreligion, osv, osv...
Men i en värld där gudarna ingriper på handfasta sätt så hade inte Gustav kunnat göra denna kupp. Han hade fått en blixt i huvet och blivit en förkolnad klump.
Tro och religion har ofta ganska lite med varandra att göra, åtminstone om man med religionen menar den organiserade apparat som tex. svenska kyrkan är.
Ja men vad händer om det är gudarna som formar/styr religiösa apparaten i stället för människan? Om gudarna är så påtagliga som de verkar vara i många fantasyvärldar så kan man mycket väl tänka sig att det inte finns någon påve eller dylikt utan att det är gudarna själva som styr och ställer organisationen.
Vad jag vill komma till är att det finns ett stort spektrum att välja på här. Man kan tänka sig världar där gudarna ingriper (med blixten i knoppen på Gustav) eller världar där gudarna inte påverkar särskilt mycket eller inte ens existerar.
Det är ett val man måste göra som spelmakare och man måste se till att världen verkligen blir konsistent med de val man gjort. Väljer man att ha gudar som helar och gör eldpelare på löpande band så kommer detta att påverka världen på ett väldigt tydligt sätt.
Religion är en mycket viktig del i rollspel och något som alltför många spelmakare lägger ner alldeles för lite tid på.
Många hamnar också i fällan att de skapar gudar som är väldigt aktiva i äventyren men världen/kyrkan ser ändå ut som vår (jag säger inte att våra gudar inte existerar men de påverkar inte genom så tydliga sätt).
Vad gäller människors tro kan jag, precis som krille säger, inte se varför utförandet av mirakel skulle främja tron på något speciellt sätt. Det är ju trots allt i helandeexemplet prästen som utför undret, inte guden...
Hmm, är inte det ett modernt sett att tänka på det? I en värld där gudarna mer eller mindre konstant verkar med tydliga mirakel så handlar det inte om att få folk att tro alla tror ju redan. Inge tvekar ju om det.
Den absolut största anledningen till sveriges protestantistiska övergång var ju en politisk kupp av Gustav V, den största anledningen till att kristendommen blev stor i rom var att den lykades bli statsreligion, osv, osv...
Men i en värld där gudarna ingriper på handfasta sätt så hade inte Gustav kunnat göra denna kupp. Han hade fått en blixt i huvet och blivit en förkolnad klump.
Tro och religion har ofta ganska lite med varandra att göra, åtminstone om man med religionen menar den organiserade apparat som tex. svenska kyrkan är.
Ja men vad händer om det är gudarna som formar/styr religiösa apparaten i stället för människan? Om gudarna är så påtagliga som de verkar vara i många fantasyvärldar så kan man mycket väl tänka sig att det inte finns någon påve eller dylikt utan att det är gudarna själva som styr och ställer organisationen.
Vad jag vill komma till är att det finns ett stort spektrum att välja på här. Man kan tänka sig världar där gudarna ingriper (med blixten i knoppen på Gustav) eller världar där gudarna inte påverkar särskilt mycket eller inte ens existerar.
Det är ett val man måste göra som spelmakare och man måste se till att världen verkligen blir konsistent med de val man gjort. Väljer man att ha gudar som helar och gör eldpelare på löpande band så kommer detta att påverka världen på ett väldigt tydligt sätt.
Religion är en mycket viktig del i rollspel och något som alltför många spelmakare lägger ner alldeles för lite tid på.
Många hamnar också i fällan att de skapar gudar som är väldigt aktiva i äventyren men världen/kyrkan ser ändå ut som vår (jag säger inte att våra gudar inte existerar men de påverkar inte genom så tydliga sätt).