Jag håller på med en liten konvertering av lite DoD6 regler till T10, och har börjat fundera på hur religionssystemet med bönerna kan fungera. Det finns ingen mekanism i T10 som jag tycker passar i ett sådant fall, så det blir till att lägga till nått nytt.
Min id´e är följande:
En präst har ett värde mellan 1 och 6 i färdigheten bedjande. Då prästens spelare (systemet är inte riktigt anpassat efter SLPs) vill utföra en bön bestämmer SL en svårighetsgrad efter vad prästen önskar och lite riktlinjer och rullar sedan 1T10 dolt. Tärningsutfallet + bedjande + mental förmåga läggs ihop och mäts mot svårighetsgraden. Så långt inget konstigt.
Kruxet nu är att spelaren inte vet om tärningsslaget lyckades eller inte. Prästen utför nu bönen till guden så många gånger spelaren vill. Varje gång lägger spelaren ner 1 av 5 kort, och SL gör samma sak dolt. Om korten överensstämmer (vilket är 1/5 chans eftersom korten plockas upp igen) och tärningsslaget lyckades så utförs bönen samt att prästen blir av med potentiell tvivelpoäng som denne fått under bedjandet. Om antingen korten inte överensstämmer eller tärningsslaget misslyckades så får prästen en poäng potentiell tvivel.
Om prästen ger upp bedjandet utan att lyckas med bönen så kommer den potentiella tvivelpoängen att ge verkan och ger så mycket minus i alla handlingar som prästen företar sig (försvinner med tiden så småningom).
Prästen kan naturligtvis försöka göra om samma bön omedelbart efter att ha givit upp (för att få tärningen omslagen), men har då alltså tvivlet som minus på handlingen.
Ett exempel skulle vara:
Stormikjalten Gorme ser sin vän Targ slås till marken med ett svärdshugg. De andra jagar efter förövarna, men Gorme stannar kvar vid den svårt sårade Targ. Han bestämmer sig för att be om att Gave ska skona Targ och läka hans skador.
Lite olika utfall:
Gorme ber för Targ, och efter tre gånger hostar Targ till. Gorme ser ner på hans sår som nu bara uppvisar ärr. Gorme får inget som helst minus men har räddat sin vän. Inte bara tärningsslaget hade varit lyckat, utan korten föll väl tidigt och höll inte spelaren på halstret så länge.
Gorme ber för Targ tre gånger, men inget syns. Gorme ger inte upp utan fortsätter be. Efter ett långt tag ger en bedrövad Gorme upp, med tårar i ögonen konstaterar han att han har förlorat inte bara sin vän, utan också sin gud. Gorme får väldigt mycket minus för allt han företar sig ett långt tag framöver. Illa för spelaren då förvisso mycket poäng var på spel, men tärningsslaget var lyckat, och hade bara spelaren fortsatt lite till så hade korten förmodligen också fallit väl.
Samma som ovan, men tärningsslaget var misslyckat. Spelaren gjorde rätt som gav upp, dock skulle denne ha gjort det tidigare och erhållit mindre minus.
Gorme ber för Targ tre gånger, men inget syns. Gorme försöker någon gång till, men ger sedan upp. Targ är förlorad, men han skyller inte sin gud för det, Targ befinner sig hos sin skapare. Gorme får lite minus för ett kort tag framöver. Det var tur att Gormes spelare slutade så pass tidigt, eftersom tärningsslaget hade misslyckats.
Samma som ovan men tärningsslaget var lyckat. Spelaren skulle inte ha givit upp så tidigt, nu får Gorme minus istället för en överlevande vän.
Jag vet inte om det gav en bild av det psykologiska med systemet, men jag tycker att det är ganska bra. Man sitter liksom och "tror" och hoppas på tärningsslaget. Jag tycker det passar ganska bra in i sammanhanget.
Vad tror ni? Jag antar att det finns liknande system, hur har de gjort det? Vad finns det för saker att förbättra och lägga till? Vad finns det för nackdelar?
- Zire
Min id´e är följande:
En präst har ett värde mellan 1 och 6 i färdigheten bedjande. Då prästens spelare (systemet är inte riktigt anpassat efter SLPs) vill utföra en bön bestämmer SL en svårighetsgrad efter vad prästen önskar och lite riktlinjer och rullar sedan 1T10 dolt. Tärningsutfallet + bedjande + mental förmåga läggs ihop och mäts mot svårighetsgraden. Så långt inget konstigt.
Kruxet nu är att spelaren inte vet om tärningsslaget lyckades eller inte. Prästen utför nu bönen till guden så många gånger spelaren vill. Varje gång lägger spelaren ner 1 av 5 kort, och SL gör samma sak dolt. Om korten överensstämmer (vilket är 1/5 chans eftersom korten plockas upp igen) och tärningsslaget lyckades så utförs bönen samt att prästen blir av med potentiell tvivelpoäng som denne fått under bedjandet. Om antingen korten inte överensstämmer eller tärningsslaget misslyckades så får prästen en poäng potentiell tvivel.
Om prästen ger upp bedjandet utan att lyckas med bönen så kommer den potentiella tvivelpoängen att ge verkan och ger så mycket minus i alla handlingar som prästen företar sig (försvinner med tiden så småningom).
Prästen kan naturligtvis försöka göra om samma bön omedelbart efter att ha givit upp (för att få tärningen omslagen), men har då alltså tvivlet som minus på handlingen.
Ett exempel skulle vara:
Stormikjalten Gorme ser sin vän Targ slås till marken med ett svärdshugg. De andra jagar efter förövarna, men Gorme stannar kvar vid den svårt sårade Targ. Han bestämmer sig för att be om att Gave ska skona Targ och läka hans skador.
Lite olika utfall:
Gorme ber för Targ, och efter tre gånger hostar Targ till. Gorme ser ner på hans sår som nu bara uppvisar ärr. Gorme får inget som helst minus men har räddat sin vän. Inte bara tärningsslaget hade varit lyckat, utan korten föll väl tidigt och höll inte spelaren på halstret så länge.
Gorme ber för Targ tre gånger, men inget syns. Gorme ger inte upp utan fortsätter be. Efter ett långt tag ger en bedrövad Gorme upp, med tårar i ögonen konstaterar han att han har förlorat inte bara sin vän, utan också sin gud. Gorme får väldigt mycket minus för allt han företar sig ett långt tag framöver. Illa för spelaren då förvisso mycket poäng var på spel, men tärningsslaget var lyckat, och hade bara spelaren fortsatt lite till så hade korten förmodligen också fallit väl.
Samma som ovan, men tärningsslaget var misslyckat. Spelaren gjorde rätt som gav upp, dock skulle denne ha gjort det tidigare och erhållit mindre minus.
Gorme ber för Targ tre gånger, men inget syns. Gorme försöker någon gång till, men ger sedan upp. Targ är förlorad, men han skyller inte sin gud för det, Targ befinner sig hos sin skapare. Gorme får lite minus för ett kort tag framöver. Det var tur att Gormes spelare slutade så pass tidigt, eftersom tärningsslaget hade misslyckats.
Samma som ovan men tärningsslaget var lyckat. Spelaren skulle inte ha givit upp så tidigt, nu får Gorme minus istället för en överlevande vän.
Jag vet inte om det gav en bild av det psykologiska med systemet, men jag tycker att det är ganska bra. Man sitter liksom och "tror" och hoppas på tärningsslaget. Jag tycker det passar ganska bra in i sammanhanget.
Vad tror ni? Jag antar att det finns liknande system, hur har de gjort det? Vad finns det för saker att förbättra och lägga till? Vad finns det för nackdelar?
- Zire