Som jag ser det är det viktigaste när man funderar på resmål att begrunda vad saker kostar. Låginkomstland är på många sätt mer tacksamma att resa i eftersom kulturen i sådana länder är väldigt "saker löser sig" och det alltid finns fixartyper överallt som är ivriga att hjälpa en och därmed kan man improvisera every step of the way (eller flowa, som du uttrycka det) - jag har till exempel liftat över helt ofattbart enorma avstånd i Kina. I låginkomstland kan man också shoppa skjortan, kan äta vad man vill, alltid hitta ett ställe att bo on the fly, etc. Nackdelarna är dock att resor i låginkomstland fordrar vissa moraliska grubblerier om ens samvete ska vara rent, eftersom man kommer konfronteras med orättvisa, fattigdom och misär, även om man så bor i en inmurad turistbunker på en playa i Thailand. För ovana resenärer är det nog också lätt att låginkomstländer uppfattas som otrygga, och därmed är det generellt inget jag skulle rekommendera för ens första resor - om man inte verkligen älskar att flowa. Bekymra dig dock inte för kostnaden att flyga till avlägsna låginkomstländer; detta motverkas med råge av att det sedan är groteskt mycket billigare att vara i länderna ifråga. En weekend i London kan lätt kosta lika mycket som en weekend i Hanoi.
Höginkomstländer är därmed kanske ett bättre alternativ, men de kommer med den för mig personligen enorma nackdelen att man måste planera i förväg och trixa every step of the way för att få budgeten att gå ihop. Det finns dock vissa sätt att minska detta problem - couchsurfing är ett sådant, som jag har oerhört positiva erfarenheter av.
Ett medelinkomstland som Turkiet eller Tjeckien kan därför vara ett bra, balanserat alternativ för ens första resor, men tänk också på språket! I Turkiet tex är det inte jättemånga som pratar engelska, och språkförbistring kan kännas väldigt väldigt jobbigt och otryggt om man är en ovan resenär.
En annan sak som spelar in är hur utvecklad och internationell turist-infrastruktur ett land har. Vietnam är tex 100 ggr lättare att resa i än Kina, därför att Vietnam är otroligt turistvänligt med massor av engelsktalande, flerspråkiga menyer, utmärkta erbjudanden, jämförelsevis rena och vårdade hotell, toaletter och bussar och tåg, etc. Kina som jämförelse, while being jordens mest fantastiska land, är en lingvistisk, logistisk och sanitär mardröm som bara hardcore resenärer bör ge sig på utan noggranna förberedelser.
Men det viktigaste av allt är att -läsa på- om ditt resmål. Wikitravel är en underskattad resurs här, som ofta har underbart informativa artiklar. Även klassiska reseguider som Lonely Planet etc är ofta bra läsning. Det första jag gör när jag kommer till en ny obskyr plats i Kina är att kolla min gigantiska Lonely Planet China om där finns något jag vill se; sekundärt kollar jag wikitravel, och sen frågar jag lokalborna.
Angående pengar är ett tips att skaffa ICA-bankens kort; detta är i princip obligatoriskt om du ska resa mycket. ICA-bankens kort har nämnligen noll och inga avgifter när du tar ut pengar i utländska bankomater, och detta är fucking awesome - jag kan inte få ICA-kort, och uttagsavgifter i Kina och Vietnam måste ha kostat mig flera tusen kronor genom åren.
Det fetaste don't:et är givetvis att inte ha sex med prostituerade eller på andra sätt förgripa dig på lokalbefolkningen. Detta borde dock förhoppningsvis säga sig självt, så jag går vidare med ett sekundärt don't: Åk inte till Asien fast besluten att hålla fast vid en 100% strikt vegetarisk diet.
Om du till äventyrs ändå skulle vara lite sugen på just Kina så vill jag även rekommendera
Ymirs gigantofantiska Kina-guide.