Jag, Det Sjunde Inseglet och Alissa spelade Ribbon Drive igår. Det är ett roadmovierollspel där alla spelarna gör prep genom att göra varsin spellista/blandband och tar med. Man slumpar en spellista att börja med och slumpar en ny när den tar slut, eller när rollpersonerna tar en "detour".
Det är ett ganska meditativt spel som handlar om att släppa taget och acceptera det som spelet slänger åt en, framförallt i form av en slumpad spellista.
Vi började med Det Sjunde Inseglets lista. Den första låten inspirerar scenariot:
http://www.youtube.com/watch?v=pe5Cqz1i4Uc
Utifrån den här låten föreslog jag att vi spelade tre soldater som var på väg hem efter ett krig, med askan av vår fjärde kamrat i bilen.
Vi "körde" på det, och lät settingen vara ett alternativt Amerika som var utarmat efter åtta år av inbördeskrig. Våra roller kom från Dust, en liten håla i Texas; Phoenix, Arizona och Puebla, Mexico.
Härnäst satte vi på Det Sjunde Inseglets andra låt, att göra våra rollpersoner från. En rollperson är ett namn, 3 Traits och 2 Futures. Minst en av dessa måste vara tagna från texten på den andra låten.
http://www.youtube.com/watch?v=1U6Ae39QGzU
Rollerna:
Två favoritsekvenser där musiken var väldigt präglande:
När vi stannar upp på en fest i natten, efter att nästan ha blivit rånade/skjutna, och vi träffar lyckliga människor för första gången på flera år. Alla slappnar av. Sam är nära att lämna askan av Susan här istället för hemma för att det är en så vacker plats.
När Andrew kommer hem till sin fästmö där det är fest. Det visar sig att alla trott att han var död, och hans fästmö gifter sig idag med en annan man. (The look on his face!) Nästa scen är alla tre i en bar. Andrew är helpackad. Sam övertalar Maria att dansa med honom.
Sam lyckades skingra skuggorna från det han ställt till med, men släppte taget om möjligheten att återgå till sitt gamla liv. Andrew släppte taget om att han behövde skydda sina kamrater och att han skulle återse sin fästmö. Maria lyckades återföra oss och askan dit den skulle. Vi vet inte om hon återvände till Mexico, dock.
Jag gillade spelet mycket. Jag har varit tänd på det i flera år och längtat efter att få spela det, men det har ju varit out of print. Ribbon Drive är en rå övning i meditations- och improprinciper. Stanna upp. Släpp taget. Lyssna. Acceptera. Ta din impuls och berätta utifrån. Var uppenbar. Stajla inte till det, bara gör det, naken.
Okej, det låter säkert väldigt pretto och svårt. Det behöver inte vara så svårt, men för den som vill (och som grokkar det) så finns det ett sådant djup att ta för sig av. Faktum var att spelmötet i sig var inte så spektakulärt, men väl tillfredställande. Det är ett långsamt spel som sjunker in allteftersom. Jag vill spela det igen, sjunka in ett steg till.
Shit, jag kan liksom inte skriva om det här utan att det låter pretto. Det är väl bara att acceptera.
Bra spel iallafall.
Det är ett ganska meditativt spel som handlar om att släppa taget och acceptera det som spelet slänger åt en, framförallt i form av en slumpad spellista.
Vi började med Det Sjunde Inseglets lista. Den första låten inspirerar scenariot:
http://www.youtube.com/watch?v=pe5Cqz1i4Uc
Utifrån den här låten föreslog jag att vi spelade tre soldater som var på väg hem efter ett krig, med askan av vår fjärde kamrat i bilen.
Vi "körde" på det, och lät settingen vara ett alternativt Amerika som var utarmat efter åtta år av inbördeskrig. Våra roller kom från Dust, en liten håla i Texas; Phoenix, Arizona och Puebla, Mexico.
Härnäst satte vi på Det Sjunde Inseglets andra låt, att göra våra rollpersoner från. En rollperson är ett namn, 3 Traits och 2 Futures. Minst en av dessa måste vara tagna från texten på den andra låten.
http://www.youtube.com/watch?v=1U6Ae39QGzU
Rollerna:
Våra scener handlade mycket om resan i ett trasigt land med ont om resurser och härjat av övergrepp. Många litade inte på militärer. Sam och Maria hade svårt att släppa taget om sina roller som militärer, medans Andrew var nästan gränslös i hur han bytte bort sitt gevär mot en stickad halsduk, så vi fick åka tillbaka och hämta det igen.
Två favoritsekvenser där musiken var väldigt präglande:
När vi stannar upp på en fest i natten, efter att nästan ha blivit rånade/skjutna, och vi träffar lyckliga människor för första gången på flera år. Alla slappnar av. Sam är nära att lämna askan av Susan här istället för hemma för att det är en så vacker plats.
När Andrew kommer hem till sin fästmö där det är fest. Det visar sig att alla trott att han var död, och hans fästmö gifter sig idag med en annan man. (The look on his face!) Nästa scen är alla tre i en bar. Andrew är helpackad. Sam övertalar Maria att dansa med honom.
Sam lyckades skingra skuggorna från det han ställt till med, men släppte taget om möjligheten att återgå till sitt gamla liv. Andrew släppte taget om att han behövde skydda sina kamrater och att han skulle återse sin fästmö. Maria lyckades återföra oss och askan dit den skulle. Vi vet inte om hon återvände till Mexico, dock.
Jag gillade spelet mycket. Jag har varit tänd på det i flera år och längtat efter att få spela det, men det har ju varit out of print. Ribbon Drive är en rå övning i meditations- och improprinciper. Stanna upp. Släpp taget. Lyssna. Acceptera. Ta din impuls och berätta utifrån. Var uppenbar. Stajla inte till det, bara gör det, naken.
Okej, det låter säkert väldigt pretto och svårt. Det behöver inte vara så svårt, men för den som vill (och som grokkar det) så finns det ett sådant djup att ta för sig av. Faktum var att spelmötet i sig var inte så spektakulärt, men väl tillfredställande. Det är ett långsamt spel som sjunker in allteftersom. Jag vill spela det igen, sjunka in ett steg till.
Shit, jag kan liksom inte skriva om det här utan att det låter pretto. Det är väl bara att acceptera.
Bra spel iallafall.
Jepp, precis.