Hm. Jag tänkte nog att vi skulle prata mest om gamla klassiker, slog mig inte att det här kan bli en rätt trist tråd när det pratas om författare här på forumet
Jag märker att du har rätt höga krav på vad du spelar för äventyr, för detta är långt från det sämsta jag spelat till CoC. Jag ska inte sträcka mig så långt som att säga att detta är ett mästerverk, men det är långt ifrån ett riktigt dåligt scenario i varje fall. Det finns klar förbättringspotential kring saker som långa read-aloud-texter där spelare saknar agens, vissa händelser bara förklaras med "det sker via magi" och en del brister i korrekturläsning, men det är ändå ett stabilt scenario. Det är uppdelat i tre olika delar för att göra det lättare och det finns en begriplig sammanfattning i början för att göra det mer lättspelat och premissen är spännande och känns inte uttjatad. Med en spelledare som skapar rätt stämning och immersion, samt en del idéer för hur man kan anpassa det till just sin spelgrupp kan man ha riktigt kul med detta äventyr.
Oj, det var en rejält med hög lägstanivå du höll på spelade äventyr.
Det kan vi vara överens om. Resten får vi vara ense om att vara oense om.
Det här inte för att plocka poäng för mig själv eller visa sig ödmjuk utan mer för att det är lite skönt att lätta på trycket för en själv och säga: ja, jag håller med. Det lider lite för mycket av ”här är en cool scen/händelse/setup” och att handlingen gör allt för att försöka få in dem, plus att jag ibland velat iscensätta dem lite för mycket via text. Seans är och förblir nog det mest utmanande jag skrivit. Jag är fortfarande väldigt stolt över vad det blev, men jisses vad jag lärt mig av det.
Det är ju alltid bra att lära av eventuella misstag. Men vore det inte roligare med en sequel? Jag tror att fler skulle uppskatta det.
Vad som sker i framtiden får vi se! Vet inte helt hur jag skulle fortsätta storyn från Seans på ett vettigt sätt i dagsläget (men det kan ju ändra sig; temat är ju lämpat för det). Men jag jobbar ju på en jättekampanj med Gunilla Jonsson och Michael Petersén till Call of Cthulhu Sverige som heter Drömmar om hunger och köld som utspelar sig efter Seans kronologiskt… och där det kanske finns någon eller något som återvänder.
Kul! Ja, det går ju alltid att plocka ut någon eller något att spinna vidare på. Om inte annat så tycker jag att Stockholm är en mycket intressant miljö för äventyr.
Jag tyckte att det funkade bra i ToC-äventyret ’The Big Hoodoi’. Man samlas till Jack Parsons begravning, och två av Pregen-karaktärerna är Robert. A. Heinlein och Philip K. Dick. Man har av juridiska skäl målat över serienumren på L. Ron Hubbard som kultledare, men ingen behöver tvivla, och passar på att ta hedern av Forest J. Ackerman (man besöker ’The Ackermansion’). Ockultism, raketforskning och SF-fandom i femtiotalets Californien!
Den stora biten som gör att den här typen av äventyr fungerar är för att det är folk som är rimliga att faktiskt dyka upp i ett Call of Cthulhu-äventyr, eftersom att de själva har en koppling till ockultism eller tron på det övernaturliga. Liksom, en raketforskare som var Crowley-präst och drev ett eget kultkollektiv (som den riktige Parsons gjorde) är ju en genial setup.
Och om spelarna omedelbart utgår från att L. Ron Hubbard är en del av den dåliga sidan är inte det ett problem alls och en fullständigt naturlig reaktion även för rollpersonerna (utöver att det stämmer).
Tycker den typen av story är problematisk, delvis för att det som sagt blir VÄLDIGT uppenbart vem som är skurk. Delvis också för att man ersätter vanlig, verklig männsklig jävelskap med övernaturlig.
Tycker det bara är ett problem om mysteriet var avsett att vara vem som är skurken. Men det finns inga problem med en story som handlar om att stoppa den uppenbare skurken, ta reda på vad den uppenbare skurkens plan är, samla bevis mot någon man är säker på är skyldig, och så vidare.
Jo, men i kombination med att det är en kändis som är skurken så hamnar man nästan oundvikligt i pajig pulp.
Just där skulle jag låta twisten vara att Edison försöker stoppa dåligheterna som Tesla håller på att släppa loss för att han inte har något omdöme.
Grejen är, vad ger det till äventyret att det är just Edison eller Tesla som är huvudkaraktärer?Just där skulle jag låta twisten vara att Edison försöker stoppa dåligheterna som Tesla håller på att släppa loss för att han inte har något omdöme.
