20-20-1 (Angeln)
Veteran
Innan jag berättar själva händelsen vill jag påpeka att vi har väldens skönaste T20... den har jag ärvt från min bror och redan då var den som den än är: Helt ofattbar!!
Vi kallar den för fummeltärningen, för att man fummlar ganska ofta med den. Den är helt sanslös på att ge en fummel när man som minst behöver den. Fast denna historia var nog inte på det viset...
Följet: En stark högman, en kvick alv, 2 allsidiga människor och en klok liten hob.
Våra kära rollpersoner kommer närmare, snett bakifrån, den lilla stugan som de letat efter de senaste två timmarna. Väl framme känner de, sniff sniff - hummmm, att det luktar gammalt och ruttet... Utan att tveka går de till framsidan och skådar den genomruttna dörren. Den stora och kraftiga karlen i ledet ser det inte ens som en möjlighet att inte kunna sparka in dörren. Kaxigt går han fram, slår undan de andra på vägen och drar till med en spark. Allt han behövde göra var att slå under sin styrka + 5 med vår T20. Naturligtvis fummlar han och sparkar närmaste vän - Vår ända kvinnliga deltagare , som för övrigt fick en kritisk skada . Jag, som är den kvicka alven, tänker: "Hum, vilken lallande dåre, så svårt kan det ju ändå inte vara!". Tar sats och sparkar. Smack (fummel), jag träffar helt fel och får numera dras med ett ben som är brutet på två ställen .. Då säger människan, som fortfarande kan stå, "Men snälla nån" och sparkar till. Tärningen visar 20 "Ett ryggskott gör livet surt för dig, precis innan du ska sparka. Lägg dig på marken och invänta hjälp!" SL: "Skickligt!".
med 3 som ligger ner och en högman som hjälper de skadade, träder hoben fram ur takskuggan och slår till dörren med käppen - "Svårare än så var det inte mina herrar", säger hoben glatt och går själv in i stugan ...
Nu är detta skrivet direkt utan några som helst tillbakablickar, så eventuella stavfel m.m. kan ni strunta i... detta är så som jag kommer ihåg det .. rätt roligt var det!
Några andra som har något roligt att dela med sig av?
Vi kallar den för fummeltärningen, för att man fummlar ganska ofta med den. Den är helt sanslös på att ge en fummel när man som minst behöver den. Fast denna historia var nog inte på det viset...
Följet: En stark högman, en kvick alv, 2 allsidiga människor och en klok liten hob.
Våra kära rollpersoner kommer närmare, snett bakifrån, den lilla stugan som de letat efter de senaste två timmarna. Väl framme känner de, sniff sniff - hummmm, att det luktar gammalt och ruttet... Utan att tveka går de till framsidan och skådar den genomruttna dörren. Den stora och kraftiga karlen i ledet ser det inte ens som en möjlighet att inte kunna sparka in dörren. Kaxigt går han fram, slår undan de andra på vägen och drar till med en spark. Allt han behövde göra var att slå under sin styrka + 5 med vår T20. Naturligtvis fummlar han och sparkar närmaste vän - Vår ända kvinnliga deltagare , som för övrigt fick en kritisk skada . Jag, som är den kvicka alven, tänker: "Hum, vilken lallande dåre, så svårt kan det ju ändå inte vara!". Tar sats och sparkar. Smack (fummel), jag träffar helt fel och får numera dras med ett ben som är brutet på två ställen .. Då säger människan, som fortfarande kan stå, "Men snälla nån" och sparkar till. Tärningen visar 20 "Ett ryggskott gör livet surt för dig, precis innan du ska sparka. Lägg dig på marken och invänta hjälp!" SL: "Skickligt!".
med 3 som ligger ner och en högman som hjälper de skadade, träder hoben fram ur takskuggan och slår till dörren med käppen - "Svårare än så var det inte mina herrar", säger hoben glatt och går själv in i stugan ...
Nu är detta skrivet direkt utan några som helst tillbakablickar, så eventuella stavfel m.m. kan ni strunta i... detta är så som jag kommer ihåg det .. rätt roligt var det!
Några andra som har något roligt att dela med sig av?