Re: Liten språkvetenskaplig
Det finns ju en del rimliga tankar bakom att skriva "svenskaläre" i stället för "svensklärare".
Här är det som Svenska Akademien skrev:
"Ämnet heter mycket riktigt svenska och slutar på -a, men den vanliga regeln vid sammansättningar där första ledet är ett ord som slutar på -a är att man stryker a:et. Du säger ju inte flaggastång, flickacykel, stjärnasmäll osv.
Det är numera är vanligt bl.a. just vid sådana här sammansättningar med skolämne att man använder fullformen svenska så att det blir tyskatimme, franskaprov, svenskalärare osv. Först sågs denna nybildning som onödig, men det finns faktiskt en poäng med den. Eftersom svenska etc. är kortformer av ämnena svenska språket, tyska språket etc. , så kan man skilja mellan svenskhatare och svenskahatare, franskaläxa och franskbulle osv. Mönstret fanns redan i andra ord, t.ex. pappaledighet, massafabrik , kassaflöde m.fl (för att skilja det från papplåda, massmöte, m.m.)
Lite är det en generationsfråga. Själv fortsätter jag att säga svensklärare, men svenskalärare är det vanligaste bland yngre, eller hur"
Visst är det inte de som bestämmer över det svenska språket, men de har en väldigt god koll på det och hur det utvecklas och används.