Nekromanti rolig RP

[samiis]

Hur är för er en rolig RP?

Häromdan gjorde en kompis till mig en kille, taup, som var forskare. han fick egenskaper drömmare på bakgrundsslag och kan absolut inte slåss...

Han har 17 i PSY och minst 10 i nästan alla kunskapsfärdigheter...

Helt underbar RP, eftersom de andra i spelgruppen har ganska bra krigaralver, som kan sköta alla slagsmål (han har i o f s 15 i övertala, specialiserat mot förhandla...)

Hans hobby är svärdssmide och rustningssmide...

 

[Pendragon]

Ah, ett bofferpåhang med andra ord.

 

[samiis]

ganska kultur- och geografikunnig, så han kan nog vara till nytta också...

 

[Pendragon]

Jag får intrycket att rp:n är gjord flr att fylla ut viktiga kunskapsluckor hos de andra rp:na, som koncentrarat sig på att slåss... eller?

Och som en bonus kan han knåpa ihop brutalt mästersmidda vapen till dem... eller?

 

[Baelor]

Før meg er en morsom (les:rolig) RP. en som kan ha dom mest sinnesjuke egenskaper. Men som spilleren kan skape humor med. (Tenk: en Missle med massiva sverd men ikke kan bruke dem eller noe lignende)
Så lenge man kan skape en karikaktur av virkeligheten, men samtidig ha begge føttene på jorden er det utrolig morsomt. Så det hele baserer seg mest på hva spilleren gjør ut av situasjonen.

 

[Railin av Zolod]

Det beror på. För mig är en rolig RP en som man inte tappar lusten att spela efter första spelmötet även om man har andra RP i bakfickan också.
Dock har jag inget problem med höga attribut, eller höga färdigheter, så länge man inte missbrukar dom.

En rolig RP jag har är en adasisk prisjägare, vid namn Damer, kallas ibland för Drakdräpare eller Dubbelvinge. Han är en rätt kall person, eller, det vill han att andra ska tro. Han har dock känslor, och att spela dom här återhålna känslorna är roligt.
Han är dessutom något av en naturbegåvning på strid, något som inte ligger till det sämre för honom så att säga.

En annan rolig RP är just Ralin av Zolod, som var min första karaktär, en Kvädare, som jag spelade som en hack'n'slash figur måste jag erkänna. Men, dock, så dock han. Nu har jag istället hans brorson, Railin, döpt efter den smått legendariske farbrodern. Railin är tirakbaneman från Zolod-Renk-Ellal mitt ute i öknen. Han är en rätt radikal dvärg, och arbetar på förnyade stridsmetoder. Bland annat på rustningsfronten, där han arbetat fram en lättare och inte så outhädrlig rustning av ben och läder (benfjäll och lamell).
Dessutom arbetar killen på den beridna delen, då han har upptäckt att elefanter är alldeles utmärkta djur.
Nuförtiden rider han runt i öster och tittar på hur folk använder vapen.
Ralin är rolig som den gladlynte, men aningen lättretade killen som faktiskt bryr sig, och är väldigt odvärgisk. Dessutom är han ett exotiskt element, som en zhan i Consaber nästan.

 

[J_oelson]

Ofta för mig är min nästan helt värdelös på vapenfördigheter..
min senaste karaktär, en gürderslav vid namn Zuthzuth, han är den roligaste karaktären jag spelat.. Spydig, liten och jättesadistisk, bet ut ett öga på en snubbe en gång, visserligen var det inte meningen men ändå..

så vapen och slagsmål är verkligen inte allt, bara du trivs med karaktären du spelar, nån gång måste ju han också kunna glänsa lite..

 

[Nimyn]

Forskare

Min roligaste Eonkaraktär är en döv forskare vid dödens brant (=gammal). Föreställ dig en gammal man med vitt flygit hår som skriker "VAD SA DU!?" till de lätt irriterade krigarna i gruppen... Roligtroligt. Det låter väldigt likt det du beskrev!

 

[EREDON]

roliga karaktärer är tempelriddare med feta svärd och med möjlighet att kasta feta fireballs.

 

[Cohen]

Nämen?
Brukar tempelriddare kasta fireballs? I ett svenskt rollspel!?

Roliga karaktärer är aggressiva fåraherdar som kan skjuta armar och ben av folk med en potatisladdad slunga, bygga hus av kvistar och slåss med trästav.