Be om dom när dom behövs
Först och främst vill jag tro att det är dåligt att spelarna inte har sina formulär. Hur ska då spelarna bli bekanta med sina färdigheter och förmågor ? Lite trist att spela en karaktär som man inte kommer ihåg vad han kan göra. Också larvigt att inse i efterhand att "Jag kunde löst det där problemet om jag bara visste att min karaktär faktiskt hade ett schysst värde i fingerfärdighet".
Som många andra här på forumet kan det vara intressant att skriva upp viktiga attribut som ofta används för dolda slag (Som t.ex. SYN, HÖR, PSY, Spaning, Speja och säkert ett par andra.
Däremot så kan man ju inte vara förberedd för precis alla situationer.
T.ex. om SL vill slå för att se om spelarna identiifierar det där konstiga svärdet som man aldrig sett förut (exempelvis ett Carwelan om spelarna kommer från Jargien). Då bestämmer man kanske att krigaren får slå mot sitt svärd-värde för att identifiera vapnet.
Problem. Man har troligtvis inte svärdvärdet uppskrivet på papperet. Hur gör man då? Frågar man efter spelarens svärdsvärde?
Det brukar vi iofs oftast göra, men en annan metod som jag (SL) använder mig av när jag vill vara mera hemlighetsfull är att jag ber om spelarens papper.
Alltså typ:
- "Erik. Få se på Lyvanni!", säger spelledaren räcker ut sin hand.
Erik mummlar något ohört och ger sitt formulär(Lyvanni) till SL. SL letar igenom papperet bakom SL-skärmen så ingen ser vart på papperet, hittar värdet, rullar några tärningar, ler elakt och ger tillbaka formuläret.
- "Vad ?!", fråger Erik oroat åt sin SLs växande leende.
- "Nej, ingenting", säger SL nu med ett flin på läpparna.
Ja, du förstår poängen. Att skriva upp några vanligt förekommande värden, och sen få in vanan att man kan be om papperet när som helst så kan man slå alla värden diskret samtidigt som spelarna får ha sina älskade formulär.
/Naug