Nekromanti Rollperson -> karaktär

[Genesis]

Jag tycker nog också att "rollperson" eller "-figur" ligger bra i munnen, framförallt eftersom det är lagom långa sammansatta ord, och sammansatta ord är alltid härliga att slänga sig med.

Angående att "karaktär" passar bra för att det ligger nära betydelsen om en lite speciell person, ett "original", så borde väl det vara ett argument mot? "Min karaktär är en riktig karaktär". Urdumt.

Sedan är jag inte så förvånad över att det har använts så i hundra år. Det är alltid så när man irriterar sig på något som man tycker är en nymodighet och ett låneord. Det slutar alltid med att det är urgammalt och att ordet man föredrar också är ett låneord ("roll" kommer ju från franskan). Men det hindrar mig inte från att gilla sammansatta ord. "Rollfigur" är dock rätt schysst och kanske ännu bätte än "rollperson". Dessutom kan man skoja till det och säga "rollfilur", och det är ju festligt.

 

[Trollkalle]

Jag använder ordet rollperson förmodligen för att jag blev så himla förtjust i det ordet när jag läste DoD

 

[chrull]

Angående att "karaktär" passar bra för att det ligger nära betydelsen om en lite speciell person, ett "original", så borde väl det vara ett argument mot? "Min karaktär är en riktig karaktär". Urdumt.

Precis lika dumt som att säga att "den här stenen är en riktig sten". Det förstår man ju när man säger "min sten" precis som när man säger "min karaktär".

 

[krank]

Nu måste jag ju protestera. Krille? Göteborgska?

Jag suger på dialekter. Korrigerat =)

 

[krank]

Dessutom kan man skoja till det och säga "rollfilur", och det är ju festligt.

Absolut!

Precis lika festligt som "min karaktär är en riktig karaktär". Eller "min karaktär har definitivt karaktär". Eller om man vill ta det ett steg längre, "min karaktär har karakären av en karaktär". Det blir lite "Buffalo buffalo Buffalo buffalo buffalo buffalo Buffalo buffalo" av det hela. Lite som "en ren ren" eller "en tomt-tomte" eller "får får får"...

 

[Jocke]

Jag skulle snarare säga att det hette karaktär runt 2000- 2005, fram för allt i alla scenarion på alla spelkonvent, sen har det minskat för det mer klassiska rollperson sen dess.

Om jag tar mig själv som källa så heter det karaktär i både boninenscenariot Subsonic Dreams från 2003 och Kapten Döds Skatt från 2005 (aldrig färdigställt).

 

[hakanlo]

Jag är med dig.

Jag upplever "karaktär" som en anglicism i formen av ett betydelselån, dvs, den engelska formen av ordet har en viss betydelse som lånats in till den svenska formen av samma ord, som ursprungligen haft en annan. (Det är ungefär som ordet "atlet" som numera används för idrottare i allmänhet (och inte bara starke Arvid-typer). Jag studsar på det varje gång. Men jag är rätt gammal, och ni som är yngre kanske bara undrar vad jag menar).

Men. Framförallt tycker jag det är bra om det finns en gemensam terminologi. Det är praktiskt om alla använder samma term när man menar ungefär samma sak. Och jag upplever "rollperson" och "spelledare" som etablerade sådana. Om sedan själva ordet är optimalt valt eller ej är sekundärt. Tycker jag.

Av ovanstående skäl stör jag mig också på svenska spel som byter ut dessa etablerade termer bara för att hävda en egen särart, som Morwhayles "hjältar" och "häxmästare". Visst, jag hajar grejen, men det känns som att man kunde säga att "i det här spelet kallas spelledaren 'häxmästaren'". Eller något.

Det är väldigt sällan någon bara spelar ett enda rollspel. De flesta som gillar grejen spelar fler. Åtminstone efter ett tag. Lite lurigt när det kan bli utsagor som: "Min RP i Drakar och Demoner är häftigare än min hjälte i Morwhayle, men bäst är min karaktär i Bortom"; "Jag gillar att vara spelledare, men inte att vara Häxmästare, för de reglerna kan jag sämre".

 

[Mundo]

När blev "gubbe" officiellt då?

VA FAAAEN! Min gubbe är ju sexton i smi! Jag borde inte trilla av hästen så lätt!

 

[Rymdhamster]

Jag kämpade länge emot trenden att säga karaktär och körde benhårt på rollperson. Sen tröttnade jag på att kämpa emot strömmen, plus att jag kände att...

"om de dominerande egenskaperna hos ngn l. ngt "
"beskrivning l. skildring av vad som särskilt kännetecknar ngn l. ngt. "
"person med (sådan l. sådan) karaktär"
"om sammaufattningen av de egenskaper som utmärka l. känneteckna l. särprägla en person l. sak"

...(som alla är definitioner för karaktär från SAOB) stämmer rätt bra in på vad en rollperson är för mig. Alltså själva datan, det jag har på pappret framför mig. Så vitt jag ser det stämmer informationen på mitt rollformulär väl in på vad en karaktär är för något. Och eftersom det är detta som ofta kallas för en "rollperson" så har jag svårt att se varför rollperson och karaktär inte skulle vara synonymer till varandra.

Så nu för tiden säger jag oftast karaktär, och det trivs jag bra med.

 

[Chryckan]

Um, är jag den enda som faktisk ser orden som liknade men ändå väsensskilda?

Jag har alltid sett karaktär som något som beskriver det regelmekaniska i rollspel. Siffrorna och plupparna du har på pappret framför dig när du spelar är din karaktär.
Rollpersonen däremot är den individ du gestaltar i spelet och som transcenderar reglerna genom att du ger den en personlighet med manér, drömmar och begär.
Karaktären bygger på reglerna och utgör stommen för rollpersonen men det är inte karaktären du rollspelar utan rollpersonen. Rollpersonen omfattar karaktären men bygger på din idé om den konceptuella roll du vill spela.

För mig om du frågar vad har du för karaktär så är svaret en level 4 krigare. Men om frågan är vad har du för rollperson så är svaret arkadisk livvakt som är hemligt förälskade i adelsdamen han har svurit att skydda.

 

[Genesis]

Av ovanstående skäl stör jag mig också på svenska spel som byter ut dessa etablerade termer bara för att hävda en egen särart, som Morwhayles "hjältar" och "häxmästare".

Jag stör mig på det när det verkligen bara handlar om en traditionell spelledare. Jag använde namnet "utsidan" i Utpost just för att särskilja rollen från en spelledare, eftersom många av de saker som ligger i en traditionell spelledarroll inte är inkluderade i utsidans uppdrag. Utsidan driver inte berättelsen, och utsidan får inte hitta på saker om hur utposten ser ut och vad som finns där. Så det är inte en spelledare.

 

[Rhodryn]

Jag minns ju inte riktigt vad det vanligaste order var som min orginal rpg grupp använde (det var ca 12-13 år sedan den gruppen upplöstes). Men jag kan gissa på att det var just "Karaktär" (eller så var det bara jag som gjorde det... minns inte), för när jag pratar om min karaktär så säger jag ju just "Karaktär", och vad jag kan minnas så tror jag att jag alltid har sagt karaktär redan från början (hittade rollspel runt slutet av 95). Det är det som känns mest naturligt för mig bland alla de olika svenska varianterna på detta. Är en Nordöstlig Skåning också... vet inte om det har någon betydelse i detta sammanhanget... men vem vet. XD

Jag använder karaktär i fler sammanhang än bara penna och pappers rollspel också. Som i tv och dataspel, film/tv-serier/etc. böcker och serietidningar, mm.

"Karaktär" är mer eller mindre mitt "Be-all and end-all" ord får sådana saker. Och det kommer helt klart från mitt penna och pappers rollspelande i grunden, och har sedan sipprat över till andra medier.

Och även om jag säger "Rollsperson" ibland, så har det aldrig riktigt känts naturligt för mig av någon anledning... Det känns så konstlat... och nästan... högfärdigt på något sätt (notera att jag inte tycker det är ett högfärdigt ord, det bara ger mig sådana vibbar lite grann). XD

Och "Rollfigur" är ett ord som får mig mer att tänka på faktiskta fysiska figurer/modeler, mer än något annat. Som t.ex mina WH40K/WHFB/Necromunda/Mordheim figurer.


Och slutligen... en annan grej som gör att jag tycker att ordet karaktär är bättre att använda... det känns avsevärt mer naturligt, flytande, och perfekt sammansatt, att säga "Karaktärsblad" och "Karaktärspapper", än något som "rollpersonsblad/papper", eller "rollblad/papper" (som jag har hört några säga genom åren). Så klart så är ju väl "Rollformulär" det vanligaste order här igentligen, och det flyter ju bättre i sammanhanget av "Rollperson" , men pga vad jag känner om ordet rollperson så smittar lite av det över till rollformulär för mig.

Så pga det känns det oerhört onödigt, och överflödigt, att använda två (eller fler) helt olika ord för att beskriva samma/liknande grejer. Och ur min mening så är "Karaktär" det klart bättre ordet att använda.

Men visst... jag använder ju ordet "Rollspel", så då borde jag väl teckniskt sätt använda rollperson och rollformulär då ju... för "Karaktärsspel" låter helt fel ju. Men ja... så gör jag ju inte då ju, är ju helt klart lite hyckleri där ju... men jaja ingen är perfekt. XD

 

[Krille]

Finns det fler än jag som fortfarande håller på ordet "rollperson"?

Jag använder "rollperson", eftersom det är någon slags de facto-standard i Sverige.

Men jag tänker faktiskt inte bråka. Vill folk säga "gubbe", "figur", "rollfigur", "roll", "rollis", "karaktär", "tjofaderittanlambo" eller vad de nu trivs med så tänker jag inte hindra dem. Det känns som att det finns viktigare saker att lägga energi på.

Till exempel att göra ett bra rollspel.

 

[hakanlo]

Jag stör mig på det när det verkligen bara handlar om en traditionell spelledare... Utsidan driver inte berättelsen, och utsidan får inte hitta på saker om hur utposten ser ut och vad som finns där. Så det är inte en spelledare.

Bra poäng. Håller med.

 

[Robert Jonsson]

Men det känns som att det inte bara är rollspelsvärlden som har börjat använda ordet som synonym till "roll", utan det dyker väl även upp när vissa pratar om filmer och böcker?

När jag läste filmvetenskap för typ 10 år sedan användes ordet "karaktär" i kurslitteraturen just för att beskriva en roll, så nej inte bara i rollspelsvärlden. Ord förändrar betydelse över tiden, så det är inte särskilt konstig om rollperson blir marginaliserat förr eller senare till förmån för karaktär (jag bidrar till exempel aktivt till det eftersom det är min personlig preferens).