Rollpersoner med misslyckade koncept

Franz

Nin geed gali jirey geed loo ma galo
Joined
4 Dec 2010
Messages
6,906
Misstag finns för att vi ska lära av dem, och kanske även för att vi ska kunna skratta lite åt dem, åtminstone våra egna :) Jag tänkte därför att det kunde vara kul med en tråd som handlar om rollpersoner man skapat, där själva konceptet blev helt misslyckat. Kanske var det en bra idé på pappret men att utförandet blev pannkaka, eller så var grundidén i sig inte helt lysande.

Mitt eget mest misslyckade koncept var en dvärg jag körde till DoD91. Det jobbiga var att från början var det en ganska kul rollperson: Det var en dvärg som levde bland människor och hade en antikaffär. Han äventyrade för att leta skatter till sin affär, lite som dvärgarnas Indiana Jones; Ingen kunde ana att den buttre butiksägaren var en djärv äventyrare på deltid. Problemet var att den här dvärgen var väldigt mycket till åren och jag fick för mig att efter några äventyr spela att han blev lite förvirrad av sin ålder. Av denna anledning började han tro att han var en högalv! Detta var kul i kanske ett halvt spelmöte, men sen blev det bara extremt tjatigt. Det gick ju dessutom inte att backa tillbaka och göra honom icke-glömsk igen, så det blev till att kassera rollpersonen.

En annan misslyckad karaktär var till Kult. Jag gjorde en rollperson som skulle vara en paranoid enstöring helt insnöad på konspirationsteorier. Min tanke var att det kunde vara intressant om han knöt allt skumt som hände runt sig till sina konspirationsteorier och därmed alltid gissade fel på vad som hände. Problemet var att jag aldrig lyckades utveckla en personlighet bortsett från att han var konspiratoriskt lagd. Allt han sa, varje diskussion han deltog i hade bara med paranoia och konspirationer att göra, det blev så misslyckat.

Vad har ni gjort för rollpersoner där ni verkligen misslyckats med koncepten ni spånat fram?
 

PhilArt

Patafysike Doktor
Joined
19 Sep 2004
Messages
707
Location
Malmö
Även om det var på lajv så passar det här. Jag gjorde en gång i Vampire: the Masquerade en hyfsat antiintellektuell Ventrue, hitman med affärssinne som kommit upp sig men drogs med stigmat att en gång i tiden varit ghoul, med nackdelen "Ignorance: Occult." Talande nog hette han Darwin i efternamn och kunde helt enkelt inte ta övernaturligheter på allvar, dvs. genuint ointresserad av sådana fenomen (vampyrism är ett virus, böcker är tråkiga, osv.). Det hade funkat jättebra om inte hela settingen byggde på olika konflikter mellan diverse infernalistfaktioner, vilket jag borde kunna ha gissat mig till i förväg. Extra dumt blev det när han av sin mentor/grandsire drogs in i ett sammanhang som med tiden ledde till att han utvecklade obtenebration (det måste va fel på lamporna) och när han skickade sin chaufför att sälja "några gamla bokfragment" på ett reguljärt antikvariart, med rubriker som "Lillith's legacy" och "Saburath the Wise" ("om de ger bra betalt"). Vampirekampanjen pågick under två-tre år och drygt 20 tillfällen. Darwin var den karaktär som hade spelats mest under kampanjen. Lite vill jag skylla på arrangörerna som vägrade låta mig (eller någon annan) byta karaktär annat än om de kom på någon SLP de ville ha en till.

En annan dålig idé var en dvärg i Eon (minns inte vilken typ av dvärg) som var fantastisk på att brygga öl men egentligen inte hade någon som helst anledning att vara ute och äventyra, eftersom jag envisades med att hela tiden leta efter möjligheter att brygga öl. Det blev meningslöst och tröttsamt.

Ett mer oturligt scenario var i en variant på Hunter the Vigil. Jag gjorde en konspirationsteoretiker som lyckades få alla sina misstankar bekräftade som sanna, med bevis och allt, under första spelmötet på kampanjen. Sen lyckades jag aldrig greppa hur karaktären skulle spelas därefter, så jag spelade inte så mycket alls.

Det är dock mer än tio-femton år sedan nu, så jag antar antar att dessa synder är preskriberade.
 
Last edited:

kaptendral

Warrior
Joined
30 Dec 2016
Messages
264
Jag gjorde en rollperson i Kult på den tiden då minmaxning var det bästa jag visste. Det var en jättecool privatdetektiv med solglasögon och dubbla pickor som egentligen var en hemlig agent som var undercover av nån anledning som jag glömt. Han hade alla mörka hemligheter och mental balans nånstans runt minus jättemycket. När vi äntligen skulle spela orkade jag helt enkelt inte och strök allt det hemliga, alltså ungefär 75% av gubben, och gjorde om honom till en vanlig privatdetektiv.
 
Top