Nekromanti Rollpersoner på slagfältet

[Targon]

Och så en fråga: Hur spelleder man en situation där de enskilda rollpersonerna plötsligt befinner sig mitt i stridsvimlet i ett fältslag. Tänk er att rollpersonerna, beridna och tungt rustade, ingår i en kavalleristyrka som ridit fram mot en fientlig infanteritrupp. Rollpersonerna kommer naturligtvis att svinga sina svärd och försöka träffa allt som kommer i deras väg. Hur gestaltar jag en sådan situation bäst som spelledare? Hur ska jag lösa eventuella slumpmoment?

- Targon, skrivare

 

[Mindgaps]

Kaos. Gestalta koas. Det måste vara ett fullständigt kaos i en sån strid. Det skulle krävas åtskilliga sidaor med regler för att täcka det på et bra sätt.

"Våga vara dum!"

 

[Targon]

Ska jag inte använda några tärningar alls?

Den stora risken är att spelarnas interaktiva initiativ i själva återberättandet av nämnda kaos försvinner helt. Jag vill på något vis undvika det samtidigt som själva berättandet likväl står i centrum. Hur avgör jag skador på rollpersonerna eller träffar som rollpersonerna får in på sina fiender? Det är det som är det intressanta. Ska det enbart ske genom själva berättandet? Jag är osäker.

- Targon, skrivare

 

[Mindgaps]

Re: Ska jag inte använda några tärningar alls?

Jag syftade på att man inte ska snöa in på en massa tärningsslag när det blir så mycket hålla reda på. Förenkla reglerna, varje träff en rollperson gör på sina motståndare är inte intresant. Den träffade personen i fårga kanske försvinner in i tumultet om han överlever. Det är egentligen bara intresant med reglrätt strid om man stöter på någon viktig från fiende sidan, såsom befälhavare etc.


"Våga vara dum!"

 

[Krille]

"Hur spelleder man en situation där de enskilda rollpersonerna plötsligt befinner sig mitt i stridsvimlet i ett fältslag."

Man använder ett enklare regelsystem. /images/icons/wink.gif

Själv blev jag rätt nöjd med det "meta-fältslagssystem" som finns i Västmark. Det ger möjlighet att låta rollpersonerna ha det sammanhang som de borde ha. Normala fältslagssystem låter rollpersonerna handha ett helt slag, medan det normala stridssystemet låter rollpersonen handha en duell. Dessvärre är det inte så enkelt - det finns en massa nivåer däremellan. Det system som jag använder i Västmark låter rollpersonerna få rätt kontext men fortfarande påverka slagets utgång på sitt lilla sätt.

Och nej, jag orkar inte förklara. Ladda hem Västmark och läs istället. /images/icons/wink.gif

- Krille

"Shout with glee and jump with joy;
I was here before Kilroy"

 

[silversurfan]

Jag tycker att du kan göra en blandning av KV och braveheart. I täta trupper så som sköldmurar och dyl så tycker jag du ska ha ett rätt lugnt system. Låt spelarna mest koncentrera sig på att hålla sin plats och helt plötsligt vråla "flanken! De jävlarna tar oss i sidan!" för att sedan få RPna att känna sig som att hela kompanit kommer att utplånas av fiendestyrkan. Sedan kan du låta dem (om det går bra för dem i stridsmomentet) samlas igen och slå tillbaka fienden. Det skulle få spelarna minst sagt nervösa om du klart förklarat för dem att om styrkan går under så går RPna under de också, blir fångar eller svårt sårade. I kavalleritrupper ska man helt enkelt låta rpna slå på allt som rör sig och att de flesta kommer at banka tillbaka. Inte för att någon kommer göra värst mycket skada (Riddare är som sagt en hög med MYCKET plåt) men mest för att symbolisera hur snabbt allt går. Ett hugg och så vidare till nästa. Sen kan du välja den i gruppen som slåss bäst helt plötsligt få syn på en annan riddare från motståndarlaget som styr rakt mot honom. Låt dem fälla några förolämpningar, presentera sig för varandra och släpp sedan lös dem på varandra. För resten av gruppen kan du slå på tabellen i KV om händelser under striden.

"I begynnelsen skapade människan Gud"

 

[Deishun]

Jag gjorde så här...

I kampanjen jag är spelledare för så var ett par av rollpersonerna med i ett mindre fältslag. Jag har inte KV så jag improviserade bara istället och lät spelarna försöka göra som de ville men berättade samtidigt vad som hände runtomkring dem hela tiden, anfallande fiendesoldater, händelser i den direkta omgivningen och så. För att öka kaoskänslan litet så slog jag lite då och då ett Tur slag för varje spelare. Var effekten hög så var det lite lugnare runt rollpersonen var effekten mycket negativ hände något obehagligt som en inkommande armborstpil eller ett oväntat slag.

Det största problemet med det sättet var att rollpersonernas chanser att överleva fältslaget var rätt små. I alla fall för den av dem som slogs till fots, han vandrade därifrån med massor med blödning och en bruten arm.

Vad det gäller spelarnas påverkan på fältslagets utgång så tror jag att den är ganska liten. Saker som att döda en härförare eller förstöra en krigsmaskin påverkar förstås men inte små strider mot individuella fiendesoldater. Om en rollperson utför något exremt kan du modifiera stridens utgång något.

 

[Targon]

Re: Jag gjorde så här...

Jag får verkligen tacka dig för tipset med turslaget. Jag spelledde anfall av borg i natt och kände att det var något som saknades när rollpersonerna valde ut sina enskilda kombatanter när den anfallande hären väl hade trängt in på borggården. Nu vet jag vad som saknades, nämligen vinande pilar osv. Kaoset saknades. Turslaget ger förmodligen det kaos som är nödvändigt för varje välregisserat fältslag.

Jag håller med dig om att rollpersonernas förmåga att avgöra ett fältslag är ytterst begränsade. Jag räknar i stället generellt med den kollektiva kraft som finns i dem samlade hären. Det är den som avgör, för det mesta om än inte av nödvändighet.

- Targon

"On ne voit bien qu’avec le cœur. L’essentiel est invisible pour les yeux.