Nekromanti Rollpersoner som ständigt kolar vippen

[Friggin]

Jag är den som nästan alltid axlar ansvaret som spelledare när det ska spelas n2.

Oavsett vad vi spelar för scenario brukar två eller flera av rollpersonerna dö nånstans halvvägs in i scenariot.
Med tankarna på detta ämne tänkte jag ställa några frågor.

1.
Hur kan man undvika detta fenomen, då scenarion ofta tappar gnistan när halva gruppen dör?
(Jag har provat att modifiera motståndet men det hjälper inte och man kan ju inte modifiera det till en "löjlig" nivå där Organisatzijas torpeder springer runt med värde 7 i pistol.)

2.
När rollpersoner dör ska man låta spelarna göra nya karaktärer och försöka slussa in dem i äventyret igen?

3.
Hur vanligt förekommande är det att rollpersoner dör när ni spelar?

tack på förhand

 

[Jarl]

Om folk nu dör så mycket, kan man inte minska på antalet strider då? Eller är det en väldigt viktig del av ert rollspelande? Neotech är väl lite tänkt att det ska vara rätt dödligt att ge sig in i en strid. Om man inte gillar det så kanske lite ändring av reglerna eller ett helt annat spel hade passat bättre?

 

[Frixeray]

1. Ha färre motståndare med mindre dödliga vapen. Kanske inte så troligt att maffiatyper springer runt med FWD Hermes dock, men se till att inte ge dem de absolut hårdaste vapnen du kan hitta. Det gäller att få balans helt enkelt. Annars kan du alltid låta rollpersonerna bli allvarligt sårade istället. Sjukvården i n2 är såpass bra så att den i vissa fall rent av kan återuppliva nyligen dödade människor, även om priset är högt. Låt inte heller rollpersonerna hamna i allt för mycket problem med maffia, de har troligtvis allt för stora resurser för att rollpersonerna ska kunna hantera dem. En annan lösning är att låta rollpersonerna få en hyfsads rustning. Det kan hjälpa en hel del.

2. Absolut! De som dör ska givetvis få göra nya karaktärer, särskilt i den takt som rollpersonerna verkar dö i er grupp. Har ni två grundböcker så kan ju dessa personer gå nån annan stans och göra rollpersoner om du litar på dem, det vill säga. Har ni inte det kan ni helt enkelt ta en paus där de som fortfarande har rollpersoner kvar gå ner till snabbköpet med beställningar eller sticka och hämta pizza under tiden.

3. Nu spelar vi förvisso inte särskilt mycket n2, men det är fortfarande ett av mina favoritspel, så det är inte allt för vanligt, precis. Inte heller när vi väl spelar det. Något man måste tänka på är dock att n2:s regler ÄR extremt dödliga, speciellt i eldstrid (Jag talar av erfarenhet, allt för många förlorade rollpersoner i Eon, och systemet är ju väldigt likt). Spelarna måste helt enkelt lära sig att man inte anfaller personer med automatvapen hursomhelst då en enda moståndare med sådant vapen skulle kunna ta ut en hel spelgrupp om de inte är tillräckligt förberedda.

Hoppas detta hjälp dig något i ditt dilemma och välkommen till forumet!

 

[GrottrolletNaug]

1.
Hur farlig en person i Neotech är mestadels beroende på hans utrustning och hans taktiska överläge. Färdighetsvärdet är faktiskt ganska oviktigt. Bara man har en plan och är välutrustad. Så börja med att ge motståndet sämre utrustning och rollpersonerna lite bättre? (De kanske inte behöver bättre. Jag vet inte hur vapen-fetischistisk din spelgrupp är ).

Sedan får du på något vis förklara för dina spelare att det lönar sig att vara försiktig i Neotech. Regeln om att ligga ned och regeln om att invänta mål kan låta en man ta ned säkerligen tredubbla vad han skulle kunna göra om han bara stod upp rökte mint-cigaretter.


2.
Tja. Det är väl standardmetoden antar jag. Brukar inte hända mig så ofta. Under min kampanj så har 1 RP dött 1 gång och han återupplivades i Taxin påvägen till sjukhuset av lite hjärtmassage från brorsan.


3.
Mycket ovanligt. Våran kampanj är iofs väldigt centrerad kring de fyra RPna, så det skulle inte riktigt passa sig om en av dom böts ut. Det skulle faktiskt inte passa sig alls.


/Naug

 

[Foggmock]

1. Se till att de tänker en extra gång innan de springer runt och skjuter på folk. Det brukar komma folk som skjuter tillbaka. Och om de dör så ämlans mycket, varför fattar de inte att det inte är en bra ide att kriga i Neotech? Men som sagts tidigare, minska ner antalet strider i äventyren eller ge dem ÄNNU lättare motstånd (ska det kännas att man röjer måste de SUGA outright), och jag har svårt för dem som säger att man ska ge dem sämre utrustning istället fär sämre värden. En snubbe med elak pistol på Pistol 7 är harmlös jämfört med en snubbe med en mesig pistol redan på Pistol 12, sätt det till 14 och du har riktiga problem. Sätter han en dubbelplugg varannan runda i dig mår du inte bra, oavsett hur bra flyt du har med skadeslagen eller hur förlåtande skadesystemet är.

2. Det beror på. Oftast har våra kampanjer runnit ut i sanden, men det är klart man inte slänger bort en bra äventyrside på att någon klantar sig och stendör. I Neotech är det dessutom lättare att hitta på ett samband mellan de som finns i livet och nyinhoppade rollpersoner (bara en sån sak som internet liksom.). Sen om man ska göra nya på direkten eller vänta är nog ganska individuellt. Jag vill gärna vara med när karaktärerna skapas och skulle således inte släppa iväg två av gruppen, oavsett hur mycket jag litar på dem.

3. Relativt. Ger de sig in i en skottstrid kan de ge sig fan på att iallafall en av dem måste till sjukhus, annars har de haft rejält flyt. Jag gjorde ett introduktionsscenario där ett par rollpersoner satt i ett plan som blev kapat, och så blev de tillfångatagna av den lokala gerillan. När de lyckats slå sig fria och hittat ett övergivet vapenförråd i en håla i marken (Vietnam style, fast det var i mellanöstern) lyckades de ta sig förbi den lokala druglorden (västerlänning som odlar knark, blir det koolare?) som till slut kontaktade den lokala gerillan eftersom det inte precis är vanligt med västerlänningar som kommer och ber snällt att få sova på soffan, men när rollpersonerna gav sig av mötte de efter en stund en patrulljeep, låtsades som ingenting och blåste sen ut skallen på föraren medans passageraren slängde sig ner i diket med bara sin fjuttiga niomillimeterspistol. När en av rollpersonerna gick runt hörnet på jeepen för att ta skydd låg gerillasoldaten inte där han väntat sig, och pang - ett skott - träff - sliter upp halsartären. Och detta var alltså en KASS soldat med dålig utrustning, antagligen hade han bara blivit draftad för att hans bror eller kusin var med, och hade vapnen som skrämsel, han kunde antagligen inte hantera dem riktigt.

Samma grupp rollpersoner fast en annan sammansättning senare. De ska spränga ett hamnmagasin. FlinkafingersFredde fumlar sitt sprängslag, och den exploderar efter halva tiden (det var också dubbelt så starkt, till följd av "dålig kvalitet" och mobsters som inte kan något om hur mycket man faktiskt behöver) och en snubbe får två extraskador i hjärnan... fast han överlevde, men är numer förståndshandikappad.

It's a dangerous buisness, walking out the door and along the road. If you're not careful, you'll be shot in the head and God knows where you'll end up.

 

[Jake Steele]

En regel jag använde i Eon var att om rollpersonen fick en allvarlig extraskada tex hjärna så slog jag om vilken extraskada det skulle bli OM den skadade lyckades med ett svårt tur slag. Några skulle nog kalla det en filminspirerad "det är bara en skada i fläskköttet" regel men det funkar, strid blir inte lika dödligt och det finns nog med svåra skador bortsett från de omedelbart dödande för att spelarna ska undvika strid.

Om det nya slaget hamnade på samma extraskada så var det den p.g.a. en högre makt än spelledaren och rollpersonen fick... dö trots allt.

-A

 

[GrottrolletNaug]

" och jag har svårt för dem som säger att man ska ge dem sämre utrustning istället fär sämre värden. En snubbe med elak pistol på Pistol 7 är harmlös jämfört med en snubbe med en mesig pistol redan på Pistol 12, sätt det till 14 och du har riktiga problem. Sätter han en dubbelplugg varannan runda i dig mår du inte bra, oavsett hur bra flyt du har med skadeslagen eller hur förlåtande skadesystemet är."

Saken är den att man kan kompensera för låga värden genom att utföra manövrer som att lägga sig ned, eller sikta. Är man på mycket när avstånd så "spelar det föga bandy" hur mycket man har pistol (för att citera Krille ). Det gör fortfarande ont. Sen om man har ett godkänt värde i vapnet men ett vapen som är mesigt (9mm eller under) och oimponerande ammo (helmantlat eller motsvarande) så riskerar man att helt enkelt inte gör någon skada mot de spelare som har varit kloka nog att faktiskt vara välutrustad (CWS "regn"rock någon?).

Så utrustning är minst lika viktigt som höga färdigheter IMO


/Naug

 

[Bastardo]

Planering är A och O

Vi kör med rätt mycket strider då vi lirar Neotech. Spelarna har lärt sig (efter ett antal RP) att det inte är som i ex Drakar och demoner att bara springa in i "etthundra vargryttare" eller ett läger med cirka hundra orcher och bara ta ett par mirenbuskar och så är hela fiendeskaran slaktade och samtliga RP står på benen utom stackars Andreas grymma krigare som ligger för döden på marken och förblöder... tills dess att någon har gått fram till honom med en behövande dos av mirenbuske och klubblomster osv....

Man kan lösa realismen i Neotech och ett högt dödstal av RP med planering, mer planering och reservplaner... Att planera eldstrider tar för oss i genomsnitt drygt en timme eller mer, beroende på om vi är 4 eller 6 spelare. För det mesta brukar det gå bra med endast småskador. Dock kommer det alltid att förekomma avvikelser från planerna men spelarna vet det och är medvetna om att genomsnittspersonen i Neotech inte lever särskilt länge. Dock har vi ändå haft och fått utstå "långkörare" och spelledarmardrömmar som har lyckats överleva det mesta både en två tre och tio gånger..

Mitt råd är att helt enkelt få spelarna att förbereda sig på ett bättre sätt inför eldstriderna men ändå vara medvetna om att i improviserade och oväntade eldstrider kommer det alltid att skördas offer.

Spelledaren kan även välja att göra undantag i den strikta "neutraliteten" ibland för att främja spelet och kampanjen. (Ex att rollpersonen hinner skjuta den där fienden just innan han har hunnit avfyra sitt gevär mot RP)

 

[Foggmock]

lägga sig ned

Långt ifrån alltid man har tillfälle eller läge till detta. Dessutom delar jag inte ut svårighetsminskning för att man lägger sig ner, egna erfarenheter säger att det snarare är tvärtom. Men det beror såklart på vad för vapen man har. Det är skillnad att stå och skjuta med en automatkarbin och att stå och skjuta med en pistol, men det har ju med vikten i vapnet att göra.

sikta.

Återigen krävs det ett bra tillfälle, och så ska man känna sig tillräckligt trygg att stå kallt och avfyra ett enkelskott i en eldstrid. En person med Pistol 7 som siktar är långt ifrån lika farlig som en person med Pistol 12 som slipper sikta.

CWS "regn"rock någon?

Nej tack. Skulle någon av mina spelare köpa massa konstiga saker skulle jag inte blanda in dem i en enda eldstrid. Förrns de lämnar den hemma för att gå till pizzerian eller så... att låta spelarna "vinna" över dig genom att skaffa bättre utrustning skulle inte uppskattas i min bok. Jag föredrar att spelarna ska känna att skurken hela tiden ligger steget före.

 

[Bjorn]

Tur, droger och Stürmgeshutz

Tja här är några förslag:

1) Fuska! Rollspel är trotts allt till för att det ska vara roligt. Blir det roligare om du "slår om" en dödlig extraskada nån gång så gör det.

2) Låt rollpersonerna vara så välutrustade som det är rimligt. Ett "proffs" vare sig det är en kravallpolis, mafiatorped eller solo ger sig inte in i en förväntad strid utan adekvata saker.

3) läs noga igenom sjukvårds och drogkapitlena och tippsa spelarna om de saker de faktiskt kan göra för att rädda livhanken på både sig själva och varandra.

4) Se till att det ges möjlighet (både för RP och SLP) att inte slåss till döden. Ofta bör man kunna fly, kapitulera eller gömma sig.

/Bjorn

 

[GrottrolletNaug]

"Långt ifrån alltid man har tillfälle eller läge till detta. Dessutom delar jag inte ut svårighetsminskning för att man lägger sig ner, egna erfarenheter säger att det snarare är tvärtom."

Vad är det för fel med "Responshandling: Söka skydd"? Det är inte särskilt svårt att inse att man lätt kan lägga sig ned med den.
Jag vet inte vad dina egna erfarenheter består av men dom är säkerligen större än mina. Mina säger dock att det ämlans mycket lättare att skjuta när man ligger ned. I alla fall med gevär.


"En person med Pistol 7 som siktar är långt ifrån lika farlig som en person med Pistol 12 som slipper sikta."

Naturligtvis är snubben med pistol 12 farligare. Men min poäng är att killen med pistol 7 är farlig nog. Farlig nog för att döda. I alla fall om han lägger sig ned och siktar.


"Nej tack. Skulle någon av mina spelare köpa massa konstiga saker skulle jag inte blanda in dem i en enda eldstrid. Förrns de lämnar den hemma för att gå till pizzerian eller så... att låta spelarna "vinna" över dig genom att skaffa bättre utrustning skulle inte uppskattas i min bok. Jag föredrar att spelarna ska känna att skurken hela tiden ligger steget före."

Eh.... *kliar sig i huvudet*
Vi har nog ganska ordentlig olika syn på spelledande här känns det som. Först och främst så vinner mina spelare aldrig över mig. De kanske vinner över sig själva och de kanske vinner över det motståndet som dyker upp i mina äventyr, men de vinner aldrig över mig. Jag är väl medvetna om deras kapacitet och om de känner sig berättigade att springa omkring i pansarskyddsrockar så ska de bannemig få göra det.

Jag vet inte riktigt vad du siktar på. Bestraffar du dina spelare för att de förbereder sig för strid? Jag tycker det är rätt så logiskt att om man ser en strid komma så sliter man på sig varenda bit av skyddsutrustning man kan hitta. Skulle inte du?

Om jag sedan skulle låta eventuella insatsstyrkor storma in _precis_ när de tar av sig rock för att se på TV eller gå och duscha så har jag en känsla av att det skulle genomskådas och ogillas i längden. Varför?
Jo, för då metaspelar spelledaren vilket är precis lika illa (om inte till och med värre) som än när en spelare metaspelar.

Mina spelare vet att deras motstånd ligger steget före. Eller snarare, deras RP vet det. De har RPna varit fullt medvetna om i dom senaste 6 levnadsåren och att inte ta steg för att skydda sina egna liv tycker jag bara verkar korkat. I alla fall om man förväntar sig eldstrider.


/Naug, som anser att FMMSL borde föra en kampanj för att minska spelledare metaspelande

 

[Foggmock]

Vad är det för fel med "Responshandling: Söka skydd"? Det är inte särskilt svårt att inse att man lätt kan lägga sig ned med den.

Felet är väl att jag tolkat den som 'AAAAA EN GRANAT HOPPA UNDAN BAKOM CONTAINERN' och inte 'Jag lägger mig här så kan jag skjuta honom nästa gång det är min tur'. En reflexgrej man får chans att utföra alltså, inte en chans att positionera sig inför fortsatt strid.

Mina säger dock att det ämlans mycket lättare att skjuta när man ligger ned. I alla fall med gevär.

Bara man har stöd för armbågarna så förenklas det en del, men det är inte 'ämlans' mycket (och då har jag skjutit ganska mycket). Det är antagligen ganska individuellt, men jag föredrar att man lägger armen som inte håller på avtryckarens armbåge mot kroppen när man står upp och får på så vis stöd. Det gör att skillnaden att lägga armbågarna på ett staket ellre på marken då blir mindre. Man får en avsevärt större skillnad om man har något att faktiskt luta geväret mot (vilket man sällan har när man lägger sig ner vi vilken terräng som helst), men detta är egentligen en annan diskussion.

Men min poäng är att killen med pistol 7 är farlig nog.

Varför sa du inte det på en gång?

Vi har nog ganska ordentlig olika syn på spelledande här känns det som. [snippeti]

Eh. *kliar sig i huvudet* Eller så var det du som tolkade väldigt tokigt. Det antar jag med tanke på ditt svar. Och din rant om hur man ska spela rollspel...

Men iallafall - min enda kommentar på det stycket är:

Visst fan metaspelar jag! Det kan ge oanade dramaturgiska fördelar, om du inte testat så gör det. Inte av typen 'motståndaren kontrar det de har förberett sig på med något helt ologiskt' utan 'motståndaren slår till innan de har hunnit förbereda sig' eller 'motståndaren slår till mot en mjuk punkt de inte tänkt på'. Vill man att saker ska gå ordentligt åt skogen så får man ta till kunskaper som ens spelledarepersongalleri inte har egentligen, men mycket väl kunnat snoka reda på. Sår det dessutom ett frö av tvivel inom gruppen (någon misstänker en informatör?) kan det leda till fantastiska scener.

 

[GrottrolletNaug]

"En reflexgrej man får chans att utföra alltså, inte en chans att positionera sig inför fortsatt strid."

Exemplet i stridssystemet då där två killar hivar in sig själva bakom varsin strategisk låda?
Jag tycker inte att det är särskilt avlägset att kasta sig på marken. Särskilt inte om man är tränad till det (vilket förvisso de flesta rollpersoner inte är. Men det borde ändå innefattas i regeln imo).


"Visst fan metaspelar jag! Det kan ge oanade dramaturgiska fördelar, om du inte testat så gör det. Inte av typen 'motståndaren kontrar det de har förberett sig på med något helt ologiskt' utan 'motståndaren slår till innan de har hunnit förbereda sig' eller 'motståndaren slår till mot en mjuk punkt de inte tänkt på'. Vill man att saker ska gå ordentligt åt skogen så får man ta till kunskaper som ens spelledarepersongalleri inte har egentligen, men mycket väl kunnat snoka reda på. Sår det dessutom ett frö av tvivel inom gruppen (någon misstänker en informatör?) kan det leda till fantastiska scener."

Nja... Njä... Det tycker inte jag riktigt är att metaspela. Om SLPna faktiskt har tillgång till den information dom använder för att slå på RPna så är det ju inte metaspelande längre. Det är liksom definitionen. Och att SLPna ska slå på en mjuk punkt på av ren slump tycker jag man bäst lämnar åt just slumpen (den illfundiga tärningens diktatur alltså ). Är det inte slump så är det medvetet, och gör dom det medvetet genom att ha tillgång till informationen så är det inte metaspelande. Gör dom det medvetet utan att ha tillgång till informationen så är det metaspelande.

Jag gillar fortfarande inte metaspelande, trots att jag gillar dramatik. Den uppnår jag hellre på annat vis.


/Naug, ogillar metaspelande, trots allt

 

[Lottomannen_UBBT]

Re: Planering är A och O

Spelledaren kan även välja att göra undantag i den strikta "neutraliteten" ibland för att främja spelet och kampanjen. (Ex att rollpersonen hinner skjuta den där fienden just innan han har hunnit avfyra sitt gevär mot RP)

Det brukar jag köra med..en diskret ändring i turordning ett par steg brukar kunna göra underverk när gruppen ligger pyrt till. Men inte för ofta...De skall inte börja lära sig att det finns en "högre makt" som ser efter dem.

Men så länge man sköter det diskret så brukar de inte märka något. Och huvudsaken är ju trots allt att hela gruppen har kul när man spelar.

Om de gör korkade saker däremot, så bara ha ihjäl dem. Då lär de sig alltid något

/Lars, det som inte dödar, härdar.

 

[Netzach]

Felet är väl att jag tolkat den som 'AAAAA EN GRANAT HOPPA UNDAN BAKOM CONTAINERN' och inte 'Jag lägger mig här så kan jag skjuta honom nästa gång det är min tur'. En reflexgrej man får chans att utföra alltså, inte en chans att positionera sig inför fortsatt strid.

Folk som står upp i strid får aldrig någon stridsvana

Folk som har stridsvana kastar sig pladask så fort det smäller. Om det inte handlar om korta avstånd vill säga, vilket iofs brukar vara fallet i rollspel.

Bara man har stöd för armbågarna så förenklas det en del, men det är inte 'ämlans' mycket (och då har jag skjutit ganska mycket). Det är antagligen ganska individuellt, men jag föredrar att man lägger armen som inte håller på avtryckarens armbåge mot kroppen när man står upp och får på så vis stöd. Det gör att skillnaden att lägga armbågarna på ett staket ellre på marken då blir mindre. Man får en avsevärt större skillnad om man har något att faktiskt luta geväret mot (vilket man sällan har när man lägger sig ner vi vilken terräng som helst), men detta är egentligen en annan diskussion.

Ställningen låter väldigt mycket som tävlingsskytte. Det är inte tillämpbart i strid. Träffchans ökar betydligt om man ligger ner. Prova skjuta stående och liggande med PSG 90 en gång! Eller en AK5 för den delen. Vad gäller pistol är den ju avsedd för närstrid, så då kan det vara onödigt med positiva moddar till slaget om skytten ligger ner.

 

[Foggmock]

1. Visst, folk slänger sig på marken (jag brukar uppmana folk med hög stridsvana att detta är lämpligt om de inte gör det själva) men det räknas inte som en responshandling söka skydd, det är att byta ställning vilket är en aktiv handling om jag minns rätt.

2. Jag är tävlingsskytt, så ja, det är på det viset jag lyckats komma fram till att den ställningen är min grej.

3. Jag har skjutit både AK5 och PSG90 liggande och stående, och nej, jag har inte avfyrat en PSG90 i strid, men väl med ovan nämnda ställning på skjutbanan. I strid vill du inte komma mot en fiende så att du måste skjuta med din PSG90 stående, överrumplar han dig är du död ändå, och är han nära nog passar sig pitolen avsevärt mycket bättre såvida man inte fumlat bort den nånstans. (DVS, du upptäcker en fiende på nära håll, han upptäcker inte dig, då drar man pistolen). Jag ska testa att skjuta PSG90 utan att stödja den främre armen på magen/bröstet nästa gång jag får chansen i rent exprimentellt syfte.

Vad gäller AK5 så tycker jag att den är tillräckligt lätt för att kunna skjuta direkt från axeln utan stöd för främre handens armbåge stående. Om jag är en särdeles bra skytt eller om AK5:ans träffsäkerhet är god låter jag vara osagt - men självklart är jag fortfarande en bättre skytt om jag stödjer armbågen (återigen, om man har tid - i övrigt handlar det om att man skjuter en salva och hoppas att det räcker för att hålla fi nere (eller bäst såklart, att man bekämpar honom) så att man kan inta en bättre position, samma som PSG ungefär typ.) eller ligger ner och får stödja främre armen eller pipan på något.

Så: Antingen blir man överrumplad, då är man stekt redan, eller så upptäcker man fi först och hinner inta en vettig skjutställning, eller så upptäcker man varandra samtidigt och då är det i regel ett slängskott/salva som gäller och intagande av bättre stridsposition.

Nu är vi dock kraftigt off topic och jag avvisar fortsatt diskussion och hänvisar till ny tråd ifall ämnet vill stötas och blötas mera.

 

[Netzach]

Amen (NT)

NT = No Text (Ingen text)

 

[regelslaktaren]

Inför en skadereglerande poäng. Kalla dem vad du vill, tex ÖdesPoäng.

Säg att man får börja med 4 stycken.
Ett ÖP får användas för att slå om en extraskada med 1T6, räkna nerifrån.

Det innebär att du inte undviker att bli skadad, men du kommer inte dö direkt heller.

Nya ÖP får man om man är väldigt duktig. Var restriktiv med att dela ut nya.

 

[Azdeus]

1. Spela mindre våldsamt? När kulorna börjar vina så är det alltid nån som dör...
Om du nu spelar övervägande mycket "action" så se till att spelarna plockar på sig skyddsrustning eller nåt. DEt är faktiskt förhållandevis vanligt, iaf jämfört med dagens mått.

2. Det tycker jag och det tycker nog dina spelare med. Jag tycker iaf att det är jävligt segt att någon sitter och lyssnar när man spelar.

3. Det beror på vilket spel vi spelar. Gäller det N2 så är det något som händer då och då. Oftast så är det någons rollperson som får cyberpsykos eller dylikt och då vill det till att ha ihjäl fanskapet kvickt.

Om folk inte vill att deras karaktärer skall dö så får ni spela utan våld.

 

[Guest]

Hur kan man undvika detta fenomen, då scenarion ofta tappar gnistan när halva gruppen dör?
(Jag har provat att modifiera motståndet men det hjälper inte och man kan ju inte modifiera det till en "löjlig" nivå där Organisatzijas torpeder springer runt med värde 7 i pistol.)

Det beror på vilken stil ni har i eran kampanj... Men jag skulle lätt sänka motståndarnas värden... Min kampanj: En normalbra kille/tjej ca 5-7 i vapen, en mycket kompetent kille/tjej:runt 10, en ELIT: aldrig mer än 15!

Ett annat förslag: Trappa ned på våldet! Våld i rollspel är enligt min mening troligtvis dom tråkigaste sekvenserna. Vad händer i rollspel när det börjar bli våldsamt? Jo, rollpersonerna förvandlas på en nanosekund till tråkiga Diablofigurer och förlorar allt som heter karaktärsdrag och personlighet. Rollspelet övergår till rollSPEL, där tärningsresultat och siffror blir viktigare än ROLLspel.

2.
När rollpersoner dör ska man låta spelarna göra nya karaktärer och försöka slussa in dem i äventyret igen?

Självklart tycker jag det. Men dom bör komma in i handlingen på ett relativt logiskt sätt och inte bara komma runt hörnet och kläcka ur sig saker som "Oj va skoj! Få ja va me o panga me er elle?"

3.
Hur vanligt förekommande är det att rollpersoner dör när ni spelar?

Inte alls vanligt. Men jag följer dom forna rollspelsgrundlagarna "Om spelarna uppför sig på ett otillfredställande sätt så skall dom straffas, HÅRT!"

Mvh
Lexx - Som trots allt kan gilla en röjarkampanj i Mutant Chronicles då och då!