Nekromanti Rollspel är för töntar?

[Doedinnan]

Varför har rollspel en tönt stämpel?

Jag tycker att de alltid har varit så, nu är man tillräckligt gammal för att inte bry sig om det, men jag kommer i håg förut när jag var yngre att man knapt vågade tala om det i skolan ...

Och enu värre:

En godvän till mig skulle ta ledigt från sitt jobb, hans chef frågade varför han skulle ta ledigt. Han svarade, att han skulle spela rollspel. Först fick han en lång moralisk utlägning om hur viktigt viktigt det är att jobba och att man inte bara kan spela rollspel. Han sa då till henne att han knapt spelade mer en tre fyra gånger i månaden och att han vist han med både arbete och skolla men den här månaden hade tjört i hopp sig. Då fick han höra nåt som fick honom att sätta i halsen: Chefen förklarade att hennes son hade spelat rollspel, men att hon hade strängt förbjudit honom från att spela, för det ansågs vara skadligt ...

Så varför är det så? Varför anser man att rollspel är skadligt? Varför har rollspel en nörd faktor medans t.ex dator spel inte har det?

 

[regelslaktaren]

Ja du....
Ta ledigt från jobbet för att spela rollspel?
Det är ju inte bättre än att säga att man ska sova istället, nä, ska man slippa jobb så ska mormor ligga på sjukhuset eller något sådant....
Varför ät det så här?
Folk i allmänhet vet inte vad rollspel är.
Datorspel är också nördiga, men mer accepterade.

 

[Man Mountainman]

Inte töntigt! Nördigt!

Det är faktiskt en stor skillnad!

Nå, om jag nu ska vara allvarlig, så tror jag att förklaringen är så enkel som rädslan för det främmande. Alla människor har den, och eftersom rollspel är så pass ovanligt så är det inte konstigt att den betraktas med misstro. Denna rädsla kan sedan kombineras med en övertygelse i vår kultur om att lekar och spel är något som har med barndomen att göra, något som växande och vuxna inte bör syssla med (annat än i form av idrott) för att ytterligare förklara misstron mot vår hobby. Även dataspel har länge dragits med en nördstämpel, men vid det här laget är dataspelen i sådan stor utsträckning allmängods i vår kultur att de inte längre betraktas som konstiga och främmande (och därmed nördiga).

Det är min teori. Lösningen ligger förstås, som när det gäller all rädsla för det främmande, i upplysning. Vi måste öka omvärldens förståelse för vår hobby, annars kommer vi att fortsätta att mötas av misstro var vi än går.

 

[Morgoth]

Usch. En ganska otrevlig fråga du för upp här, Doedinnan.

Ehm... jag tror att i de flesta fall när någon förbjuder någon annat att göra något över huvudtaget handlar det om att den förbjudande personen är rädd för att han/hon har missat någonting. Sedan kan man ju skylla på genomlysande faktorer som vampyrmorden i Florida, etc... men så länge man håller sig till gamla goa DoD så är det nog ingen fara... /images/icons/laugh.gif

Har funderat på det där med Susanne Ljungs krönika i aftonbladet (eller var det expressen -skitblaska som skitblaska) där hon öppet anklagade Sagan om Ringen filmen som en nördfilm trots det eminenta faktum att hon inte ens hade sett den. Jag började fundera på det där och kom fram till att hennes förakt i grund och botten inte riktade sig mot nördar. Det riktade sig mot män. Efter grundliga undersökningar samt noggrant läsande genom samtliga hennes krönikor, förstod jag att det handlade mer och mer om män. Hon skriver bland annat någonting i stil med små pojkar som har lekt Drakar & Demoner och drar ett likamedtecken mellan giftermål och kalsongtvätt på livstid.

Så puh -nu kan vi kanske glömma den gudsförgätna krönikan.

 

[Rising]

Alldeles riktigt

Nå, om jag nu ska vara allvarlig, så tror jag att förklaringen är så enkel som rädslan för det främmande.

Det stämmer nog. Något jag uppmärksammade när vår förening för länge sedan anordnade upplysningskampanjer om rollspelens harmlöshet (mitt under häxjakten ung. fem år sedan) var att det var mycket svårt för föräldrar (och folk i allmänhet) att bilda sig en uppfattning om vad rollspel var för något.

Jamenar, skulle man på statistisk väg försöka jämföra andelen rollspelare som blir fällda för misshandel med andelen hockeyspelare, så är jag övertygad om att hockeylirarna skulle vara mycket mer överrepresenterade än oss rollspelare. Ändå skulle ingen komma på tanken att dra paralleller mellan hockey och misshandel.

Varför gjorde man då det med rollspel? Well, jag tror att det beror på att rollspel är en så hemlig aktivitet. Vem som helst kan ju se en hockeymatch på teve. Vem som helst kan se sina barn spela. De gäller också för dataspelen. När det kommer till rollspel så är det däremot svårare. Det finns nästan inga rollspelare som spelar inför publik.

Jag tror att mycket kommer förändras när sjuttiotalisterna tar över världen (hrm, jag menar när de blir vuxna och skaffar egna barn), och hem och skola-föreningarna svämmar över av personer som vuxit upp med drakborgen och ensamma vargen. Tills dess behövs det lagom rollspelsrelaterade upplysningskampanjer. Fantasyfestivaler och medeltidsveckor borde vara bra tillställningar för oss att visa upp hobbyn från dess bästa sidor.

Att rollspel för alltid kommer vara mer eller mindre nördigt ser jag ingen möjlighet till förändring på. Tror inte ens att jag vill det. Datorspel var i varje fall roligare när man spelade yxkastning i Blood n' Guts och kände som om man var kung i världen. Det är inte lika kul att höra spelmusiken från ens racerspel hamna på toplistorna eller att spelhjältinnorna hamnar på bio och fyller biosalongerna med infantila troglodyter.

Det nördiga är det coola. Det är ballare att lyssna på Pluxus eller Hansson & Karlsson än att köpa en skiva med rapcore.

/Rising

 

[Sarem Magikern]

Hmmm

Jag spelar också mycket datorspel (det var så lääänge sen jag spelade rollspel...), och när jag såg det här forumet tänkte jag: Vad är det för skillnad på en datorspelsnörd och en rollspelsnörd? Egentligen vad är det? Det finns en massa likheter t.ex för att man vill koppla bort sej från verkligheten och åka in i spelets värld med sina drakar och prinsessor eller att få uppleva duell mellan riddare o.s.v... Eller hur?

 

[Dante]

Veckans betraktelse ...

<generalisering>

Så fort man snöar in på något så till den milda grad att det upptar en stor del av ens vakna liv (och en hel del av det liv då man egentligen borde sova) kan man rätteligen betraktas som nörd.

Men om det rör sig om filateli så är man excentrisk istället för nördig.

Om det rör sig om idrott så är man en helyllekille/-tjej och ett föredöme för ungdomen istället för nörd.

Om det rör sig om obskyra estländska tennstop från förra hälften av 1600-talet så är man kunnig och får vara med i »Antikrundan».

Om det rör sig om rollspel så är man rätt och slätt en nördig nörd.

Upp till kamp! Inför uttryck som »frimärksnörd», »idrottsnörd», »antiknörd» &c.

Ett problem är förstås att idrottsnördar i allmänhet ser mycket bättre ut än rollspelsnördar (givetvis med undantag för snoriga, dreglande längdskidåkare *ser framför mig Tomas Wassberg med snoristappar i skägget – huu!*).

</generalisering>

Själv rycker jag på axlarna om någon kallar mig »rollspelsnörd»; ungefär som när jag fick epitetet »Borlängemongo» på min förra arbetsplats (fråga mig inte varför). Bara »mongo» hade varit en förolämpning; ett »Borlängemongo» däremot, det är jag stolt över att vara.

 

[Pale Imp]

Svensk propaganda...

I sverige, så vitt jag vet, har stor kitik mot rollspel framförts p.g.a. boken "De övergivnas armé" som skrevs någon gång på 90-talet.

Boken förklarar hur samhällsfarligt och skadligt för psyket det är att spela rollspel, och presenterar de flesta spel som försök att undfly verkligheten.
Man hävdar också mycket bestämt att rollspel är till för situationer då man psykiskt ska träna människor som ska utsättas/har varit utsatta för psykiskt jobbiga händelser.
Därigenom kommer nog mycket av propagandan som ställer till besvär när föräldrar förbjuder sina barn att spela rollspel.

Den ursprungliga tönt-faktorn kommer nog från landet på andra sidan pölen (USA), där D&D varit töntförklarat mycket länge. Varför det är så där?, det har jag inget den blekaste aning om.

 

[Insignia]

Amerikansk propaganda

Det finns Didi & Björn-liknande rollspels-"kritiker" i USA också. Till exempel Pat Pulling, som anklagar D&D för hennes sons självmord och ungefär allt annat som går fel Intessant kommentar här.

 

[Falköga]

Jag undrar varför alla gamla rollspelare är så tjocka.

 

[Rising]

Finns antiknördar och idrottsnördar också...

Jag är inte riktigt nöjd med din nörddefenition. Jag menar att det inte bara krävs att man lägger ned stor del av sitt liv på en sak för att man ska vara en nörd, utan att man ska lägga ner energin på att lära sig/ utöva specialiseringar som fjärmar oss från socialt umgänge.

Det är en stor skillnad. Om du inte lyssnar på musik alls till exempel, och du sitter i en diskussion om populärmusik så har du inte mycket att tillföra debatten. Du är tråkig alternativt obildad.

Kan du däremot precis lagom mycket om de populäraste artisterna och känner till de stora hitsen så klarar du dig utmärkt. Du är alldaglig.

Kan du lite mer, har läst på lite extra om de populäraste artisterna och deras föregångare och dessutom kan dra en rolig anekdot om dessa, då är du framgångsrikt införstådd.

MEN!, sen kan du också snöa in på för allmänheten helt okända artister som Daniel Johnston eller speciella musikinriktningar som de alldagliga inte begriper någonting om. Det spelar ingen roll om att du kan dra vilda historier om Aphex Twins rosa pansarvagn, hur han valde sitt namn eller om den gången då han stoppade ner en mick i en matberedare vid en konsert. Ingen bryr sig. Du är en nörd. I det här fallet en musiknörd.

På samma sätt finns det filmnördar (ser inte Scary Movie, men kan allt om italienska kannibalfilmer, tex) antiknördar (har inte intressant specialkunskap om ämnen som angår alla och kan fungera som konversationsöppnare, utan drar bara långa världsfrånvända trista anekdoter om östtyska leksaksbilar, typ) och nördar på alla möjliga sätt och i alla tänkbara variationer.

Vissa ämnen kräver mindre insnöing innan de omedelbart blir nördiga (såsom rollspel) medans andra har hög toleransfaktor och blir inte nördiga förrän man ägnat år åt helmysko specialisering. Detta kan ändras med tiden. Datorspel är tex ett ämne som idag är fullständigt tolererat i stora doser. Att inte ha spelat Tetris, The Sims eller Civilisation är att inte vara allmänbildad på samma sätt som om man inte har sett filmerna Citizen Kane eller Casablanca. Bil- och sportspel är tolererade i stora doser. Inte förrän man snöar in på datorrollspel eller sidscrollande shoot em ups blir man väl egentligen "nördig".

Nå, nu pladdrar jag på tomgång. Eftersom jag i alla fall är en utpräglad nörd till sinnet så hatar jag de framgångsrikt införstådda och tycker det är förbannat skönt att vi slipper dem i rollspelsvärlden.

Leve nördarna!

/Rising

 

[Faehrengaust]

Feta spelare?

Jag undrar varför alla gamla rollspelare är så tjocka.

Hörre du, det där stämmer nog inte riktigt. Ingen i min spelgrupp är faktiskt särskilt tjock, de flesta är i mycket bra fysisk form.

Och jag tror vi kan anses som gamla (men inte äldst) i hobbyn iom att de flesta av oss spelat över 15 år.

 

[regelslaktaren]

Re: Feta spelare?

Jag hänvisar till Top1000....i fråga om vad som händer med folk som spelar mycket rollspel.

 

[Oldtimer]

Re: Feta spelare?

Jag får instämma i protesten. Jag har spelat rollspel i 27år och har själv uppnått åldern av 44år utan att för den skull bli fet.

Fast det är klart att så värst mager är man ju inte efter alla sena pizzor... /images/icons/grin.gif

 

[Faehrengaust]

Gamla spelare? [OT]

Jag har spelat rollspel i 27år

Wow, verkligen imponerande. Fanns bara DD när du börja eller hade ADD hunnit komma?

Önskar verkligen jag hade fått vara med i begynnelsen, rollspel måste ha varit något verkligen udda då.

 

[Widde]

Jag tror att det helt enkelt är en försvarsmekanism.
Folk i gemen vet inte (visste inte) vad rollspel är, och det man inte vet något om, är man rädd för. Genom att sätta etiketten nörd eller tönt på rollspelaren så har man "avväpnat" hotet eftersom arketypen "nörd" inte direkt är hotfull, bara lite töntig, fånig och lite socialt inkompetent.

Tror jag i alla fall, men jag kan ha fel.

-Widde <--- stolt rollspelsnörd.

... and the geek shall inherit the earth ...

 

[Oldtimer]

Re: Gamla spelare? [OT]

Det enda som fanns var D&D, men Tunnels&Trolls kom ett år senare.

AD&D kom inte förrän 1978 i och med PHB (fast MM kom redan 1977!).

De ursprungliga reglerna till D&D var, minst sagt, svåra att förstå. Så jag vet inte om det var så mycket att vara avundsjuk på. Fast jag har ju ett exemplar av de reglerna och det har inte du.../images/icons/grin.gif/images/icons/cool.gif

 

[Faehrengaust]

Sant [OT]

De ursprungliga reglerna till D&D var, minst sagt, svåra att förstå. Så jag vet inte om det var så mycket att vara avundsjuk på. Fast jag har ju ett exemplar av de reglerna och det har inte du...

True. Du kan ju säga till om du vill sälja dom för en spottstyver /images/icons/smile.gif.

Det här är väldigt OT men jag är mycket nyfiken. Hur kom ni i kontakt med DD? Det kan ju inte precis ha funnits i hobbyaffärerna i Sverige, eller fanns det? Jag har ofta undrat över hur rollspelen vandrade in i Sverige.

 

[Mr SL]

rollspel hos mig har ingen nörd stämpel snarare tvärt om! en undvikelse satanist stämpel galning som håller på att klä ut oss ofra getter och dyligt!! halå vi spelar kult inte utför det(hehe) ja stämplar vist är de söta/images/icons/wink.gif

 

[Lord Samuel]

Dataspel är töntförklarat i vissa kretsar. Tro mig.