Nekromanti Rollspel för de unga

[Olle Linge]

Jag har länge funderat på vilka spel som kan tänkas vara lämpligast att köpa till små kusiner, syskonbarn et cetera. Nu börjar de bli tillräckligt gamla för att spela rollspel på egen hand, men vad ska jag köpa åt dem?

Kravet är väl i princip att det ska vara på svenska och att det ska gå att spela utan att någon erfaren rollspelare introducerar dem.

Är spelvärlden det viktigaste? Spelar det någon roll hur bra regelsystemet är? Vilken genre går hem hos kidsen av idag?

 

[Gastono]

Well, jag hade ingen vänlig kusin som fixade fram något rollspel åt mig men jag klarade mig grymt i alla fall.
Jag minns det som igår...
*Entering memory*
Jag kommer in i rummet och ser massa konstiga böcker, papper och andra saker på bordet.
Många saker är intressanta och har konstiga symboler med mera.
Det finns dricka och godis.
Så småningom frågar jag min brorsa vad de höll på med, public lässtund eller?
Men nope, de spelade rollspel (Whaaaaa!)...
Jag blir grymt nyfiken, får snylta till mig ett par minuters lyssnande och lyckas om möjligt bli ännu mer intresserad.
Jag talade med min brorsas kompis och han sade bara: "Testa inte det här första gången. Köp Neotech, det är bra för nybörjare..."
"Jaså?" svarade jag med en drömmande blick.
"Japp." svarade han och gick iväg.

Jag köpte Neotech, lirade med dem, lirade med kompisar och introducerade dem till rollspel.
Köpte tillslut något mer rollspel...
Och på den vägen har det gått sedan dess...
*Exiting memory*

Typ något sådant.
Om jag skulle rekommenderat Neotech till en nybörjare personligen vet jag inte riktigt men det fungerade på mig så varöfr inte på andra?

 

[Olle Linge]

Jag är inne lite på linjen att reglerna inte spelar någon roll. Om de gjorde det skulle Neotech vara ett tämligen dåligt val (tillsammans med Eon och de flesta andra svenska rollspel uton möjligen shi2). Själv började jag spela Sagan om ringen: Rollspelet och de reglerna suger rejält. Grejen är den att jag tror inte att det spelar någon roll, vi struntade helt enkelt i det vi inte fattade och körde på ändå. Det fungerade jättebra.

Jag tror att spelvärld är övärlägset viktigast, jag vill nästa påstå att reglerna inte alls spelar någon roll. Det är väl individuellt vad man tycker är coolt, men man kanske skulle höra sig för vilka filmer eller böcker de gillar och sedan köpa något som har en spelvärld som ligger något åt det hållet.

 

[haltageten]

Jag vet inte vad som kan vara lämpligt att introduceras med idag. Men när jag var liten gick det till så här. Jag och min bror var hemma hos ett par bekanta till min mor och far. De hade två söner som var snäppet äldre än oss. Min bror och deras yngsta son pratade en hel del och började så småning om syssla lite med rollspelet Drakar och Demoner. När vi kom hem var Fredrik i eld och lågor. Han började göra egna formulär som han fick vår far att göra kopior av på jobbet. Sen så fyllde han i dem alla med olika karaktärer. Han lyckades även få med mig i det hela. Efter bara någon vecka så visar mor och far oss att de hade ett gammalt rollspel som de hade spelat för många år sedan. Det var då vi lade våra händer på Drakar och Demoner -91 års upplaga för första gången. Självfallet tog det några år innan vi förstod reglerna, jag var bara nio år. Men vi lärde oss reglerna så småningom och började leta efter tilläggsmoduler. Men nu, många år sen dess, så spelar vi väldigt många rollspel. Bland annat Eon, Västmark, Muntant: Chronicles(som var vårat andra rollspel) Millennium och en del andra.

- Jocke, berättar.

 

[Krille]

"Är spelvärlden det viktigaste? Spelar det någon roll hur bra regelsystemet är? Vilken genre går hem hos kidsen av idag?"

Vare sig spelvärld eller regelsystem spelar någon roll för nybörjare. Det viktiga - tror jag - är i första hand 1) att det går att komma igång enkelt med det, och 2) att man lätt kommer vidare med det.

Att det är lätt att komma igång med innebär inte nödvändigtvis att det är enkla regler, utan framförallt att man ska lockas att börja spela det. Det ska vara så fräckt att man vill tråckla sig igenom regelböckerna bara för att få uppleva de koola äventyren i andra änden. Dessutom ska det vara upplagt på ett sådant sätt att man kan spela det fort - det ska finnas enkla och kul och inspirerande rollpersonsskaparregler och ett introäventyr modell skithäftigt.

Att man lätt kommer vidare med det innebär heller inte att det ska finnas femtielva miljoner olika moduler och äventyr, utan även att man själv kan göra egna saker själv. I Drakar&Demoners början så var det ingen som brydde sig om coola världar. Det var mycket viktigare med coola pyramider med fräcka fällor i (med Spindelkonungens pyramid som förebild). Sen fick jag tag på Skelettbyns hemlighet, och fick en djup chock över skelettens patrullbana. Vad är det här: spelledarpersoner som rör på sig! Alla de där sakerna inspirerade mig att göra egna äventyr själv. Visserligen var de bleka skelettby-, spindelkonungs- och dimö-kopior, men jag gjorde grejer själv.

---

Det sagt så finns det väl egentligen ett spel som klarar av skivan, och det är Mutant: Undergångens arvtagare. Förutom att det är enkelt att börja spela så har det också fortsättningspotentialen även om man inte börjar spela den där trilogin.

 

[Foggmock]

Jag "började" också med Neotech!

Jag gick förvisso i åttan och vi körde med rätt mycket av reglerna och det var väldigt.. brädspeligt men det var ändå skitskoj. Sen köpte vi DoD6 och på den vägen är det. Du har dock flera bra poänger. Läs mer i mitt svar till Krille i samma tråd!

 

[Foggmock]

Även om jag egentligen borde vara den sista att dissa Mutant: UA så tror jag att det är ett rätt kass nybörjarval på grund av den extremt svårtillgängliga världen med väldigt många parametrar som är viktiga att man får rätt och konsekvens på - till och med jag har det knepigt med det ibland men vissa saker accepterar mina spelare att det helt enkelt är inkonsekvent och "mystiskt", till exempel varför vissa robotar kan se i mörker och har sensorer för det ena och det andra medans vissa andra knappt har ordentliga grundläggande motoriska funktioner, eller hur man ska behandla fornteknologi på ett intressant sätt. Givetvis fattar alla att en forntida automatkarbin är värdefull, men det är ju ändå inget man vill sälja. En rosa yllemössa kan betinga fantastiska priser på fornfyndsauktioner men jag tror ingen spelgrupp skulle behålla den annat än på skoj.

Kort sagt har jag, som är erfaren och kan hela världen, ändå svårt att förklara den för någon som är bekant med de övergripande koncepten (postapokalysm, svart humor, dystopi och luddig historieskrivning). Jag vet att Mutant funkade på åttiotalet, men var det vanligt som förstaspel eller var det i regel ett spel man rörde sig mot när man tröttnat på det första liret från Ä-spel man spelat?

Och dessutom. Vill vi verkligen utsätta en ny generation för härket som är BRP?

Visste jag inte bättre så skulle jag utan tvekan rekomendera ett svenskt fantasyspel eller något som man kan jämföra med en actionrulle, för det har alla sett nån gång. Och då blir det typ, Neotech, vilket torde vara en ganska bra start så att glinen kan få spela av sig allt prylbögande, koboldjagande och totala ointresse för SLP's på en gång. Neotech tends to do that to people...

 

[anth]

En sak många äldre rollspelare har glömt bort från sin tidiga rollspelsbarndom är nybörjarentusiasmen.

Om en unge väl börjar brinna för rollspel så är dert inte så viktigt vilket regelsystem eller värld det är.
(givetvis så har system och värld betydelse för att gnistan ska tändas)

Men när rollspelslågan väl börjar brinna så gör det ingenting om de missförstår reglerna - för det är så jävla kul iallafall.

Jag kommer ihåg att jag missförstod alla regler, hade mer husregler än själva regelboken och var en jättekobold - men jag hade skitkul.
Det som definitivt skulle förtagit all spelglädje för mig var ifall någon skulle sagt: "så där ska man inte spela rollspel".
Däremot så hade jag turen att ha en äldre rollspelare som bollplank.

Det bästa sättet är att bara släppa rollspelsbombem bland ungarna och vänta på att de självmant kommer till dig och börjar ställa frågor.

 

[Gurgeh]

Spelar det någon roll hur bra regelsystemet är?

Eftersom du bestämde dig för att faktiskt spela rollspel efter att ha fått det regelhärke som är Sagan om ringen-rollspelet i handen tror jag att man lugnt kan säga att reglerna inte spelar någon större roll. Om man tycker konceptet verkar spännande ser man till att lära sig reglerna (eller i alla fall lära sig någon missförstådd variant av dem, som de som lärde mig spela Drakar och demoner hade gjort).

Vilken genre går hem hos kidsen av idag?

Fantasy borde väl gå hem ännu bättre bland kidsen idag än för 20 år sedan. Idag kan de ju faktiskt stöta på fantasy av acceptabel kvalitet på andra ställen än i böcker av Tolkien. Annars gillar de väl saker som ser balla ut och saker man kan samla på, precis som ungar brukar göra.

Jag brukar vilja rekommendera Mutant: UA som nybörjarspel, men Fogge kanske har rätt i att världen är svårtillgänglig. Har vi tur är Drakar och demoner Trudvang ett under av pedagogik, smarta regler och spännande världsbygge, men det kanske är lite väl optimistiskt.

/tobias

 

[Olle Linge]

Rollpersoner och datorer

Bra poäng där. Det kanske är göra rollpersoner som nästan är den viktigaste biten av alla. Jag minns i alla fall tider då man bara satt och gjorde rollpersoner för att det var så roligt. I så fall tror jag att Neogames ligger bra till med mycket tabeller där man kan slå fram häftiga/roliga saker.

Hur tror ni att datorspelen har påverkat det här? Är det samma charm att slå fram värden och fylla i ett formulär trots att större delen av det idag är dussinvara på den digitala marknaden? Bakgrund och personlighet finns ju fortfarande inte med, men bryr man sig om dem som nybörjare?

 

[Olle Linge]

Så alla bomber är exakt lika bra då, eller? [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[anth]

Nej...

Jag är ledsen om mitt inlägg uppfattades som att system och värld inte har betydelse.
Givetvis så finns det rollspelare som börjat med mastodontspel som rolemaster och fortfarande spelar - men då ökar risken för att de ska bli avtända på rollspel.

(och till mitt försvar så måste jag citera mig själv: "givetvis så har system och värld betydelse för att gnistan ska tändas")


Vad jag ville sätta fingret på var att man inte bör lägga sig i så mycket vad nya rollspelare gör, utan låta dem själva upptäcka hur kul det är.

 

[Ackerfors]

Både Eon och Drakar och Demoner 6 (eller vilken version de nu är uppe i ) har ju helt uppenbart en riktigt stor skara nybörjare som spelar de spelen som sitt första spel. Inget av spelen är ju något under av enkla regler och egentligen är världarna rätt platta i sitt grundutförande (regelboken). Båda spelen har en mängd böcker man kan köpa till och mycket information att tillgå, och det är det jag tror är lite av deras framgång bland nybörjarna. Man kan diskutera huruvida dvärgar kan använda kraggsvärd, hur mycket halvblod som förtrycks eller om missla verkligen smakar som kyckling? Det är en hel värld att utforska, inte bara under spel, utan även mellan spelomgångarna.

Jag tror att jag skulle ge bort Eon III-boxen om jag var tvungen att välja ett svenskt spel till nya släktknoddar idag. Den är mastig på information och jag vet ett forum alldeles i närheten där man kan få ny information. Det är ett gediget hantverk som inte är sådär fasligt slarvigt utfört.
När jag vet hur Trudvang-boxen blir kanske jag ändrar mig.

En sak som däremot är mycket viktigare, enligt mig, är nästa spel. Spel nummer två de får. För det tycker jag att de ska få, om de nu fastnar för rollspel (vilket de givetvis gör).
Anledningen till att både Eons och Drakar och demoners yngre fanskaror är som de är (inget nedvärderande, det är definitivt inte meningen) är ju för att de inte provat så mycket annat. I många fall inget annat. Spel nummer två de provar är därför väldigt viktigt. Det bör vara radikalt annorlunda från det första spelet de spelar, på alla sätt, och du bör vara beredd på att du kanske får spelleda dem för att visa att det finns fler sätt att spela rollspel på än att rulla tjugosidiga tärningar för att banka goblins. Det är inget fel i att vidga deras vyer, tvärtom, det är bra och nödvändigt.
De ska formas i unga åldrar.

 

[Olle Linge]

Re: Nej...

Jo, jag håller helt med dig, men det hjälpte mig inte att lösa "problemet". Vilket spel skulle du köpa till din 12-årige kusin, till exempel?

 

[Krille]

Jag tror inte att det är så hemskt som du vill utmåla. Det beror förstås på hur überseriöst man tar Järnringens vision, men jag har aldrig uppfattat Mutant som särskilt spikat i sten. Inte heller anser jag att det är särskilt viktigt för nybörjaren att ha konsekvens i världen - det kan man ta sen när man växt upp en stund, och det är det jag menar med fortsättningspotentialen hos Mutant.

Särskilt svårtillgänglig tycker jag inte att världen är: ta din hemby, atombomba den till oigenkännlighet och stoppa in en massa muterade kritter med artonhundratalskostym och konstiga manicker. Done. Det är ungefär lika knepigt som en normal fjantasyvärld.

Man kan förstås göra det skitsvårt för sig och pilla med allt det där konsekvensjocklet som du beskriver. Men det tror jag faktiskt inte att nybörjarspelare har lust med, och som tur är så tycker jag faktiskt att Mutants värld är så härlig och fri att man snarare uppmuntras att skita i det och fylla i luckorna själv.

Det finns mängder med detaljer som jag har taskig koll på. Exempelvis så fick jag smisk på fingrarna av en potentiell spelledare häromkring när jag började beskriva Göfabs fästning under befäl av den pyriske ädlingen, kavalleristen, kommendanten och muterade räven af Räävsvans, med motiveringen att muterade djur inte blir ädlingar enligt bluttanbläboken, och Skovede Hed skulle minsann enligt kartan vara dels utanför Pyri och dels övervuxen vildmark och dels femtielva andra miljoner invändningar.

Skiter väl jag i! Göfabs fästning och Skovede Heds kavalleriregemente är skitcoolt och andas Mutant rätt ut i fingerspetsarna, och allting kom till genom att fundera över hur man bäst atombombar Skövde till oigenkännlighet.

 

[anth]

Re: Nej...

det första rollspelet ska vara litet så att ungarna inte drunknar i textmassan.

Om du har möjlighet: ett begagnat spel som första versionen av Drakar och Demoner eller första Mutant.
Där är textmassan "lagom stor", när de väl har förstått vad det går ut på kan man ge dem den senaste versionen av spelen.

 

[MrG]

Jag och sambon hade exakt samma diskution om M:UA och sh2i som julklapp till min systerdotter. Jag stod med mutant i handen och nostalgiskt skimmer över att det passade mig och Tex hävdade att man inte kunde köpa mutant till en tonårstjej, utan att manga var rätt genre...

Skymningsheim hade problemet att det inte var intutivt för nybörjaren att komma igång snabbt... introkapitelet verkade bra, men sedan kom systerdottern och frågade "Okej, jag tror jag fattar vad det går ut på, men vad ska jag med resten till?", någonstans verkade det bära emot att plöja närmare trehundra sidor för att komma igång...

Tipset jag fick på likartad tråd då var att försöka gräva fram Vägen som det mest nybörjar och ungt skrivna rollspelet, det verkar dock vara ur produktion.

Min nästa plan är att ge bort rollspelet, men även spelleda för dem och då blir det nog enklare hemmabygge eller friform och en HarryPotterPlott-typ.

Och spelet blir nog Mutant nästa gång... fast saknar boxarna med mindre än hundra sidor regler och äventyr inkluderat, eller chock som hade färdiga karaktärer till introsceanriot.

 

[Madon]

Jag började personligen med eon för.. är det redan 2.5 år sedan? Det måste det vara

Jag var i alla fall 13 år och gick första året på högstadiet och jag och en av mina kompisar tyckte det var skitcoolt då hans storebror och några av storebroderns vänner (Bland annat min bror, som måste ha varit den mest passiva spelaren någonsin ) spelade rollspel (DoD Chronopia). Vi övertygade några kompisar att vi skulle köpa ett rollspel, så efter att han kollat hela sommaren så köpte vi Eonboxen.. Det var lättillgängligt då det var bara en box sen var man igång, och det var coolt med en stor drake på framsidan.

Då vi fick den via posten så sa jag att vi skulle spela till helgen. (Beställde den via golem.se för ingens intresse). Det gick inte riktigt som planerat, men efter 2 veckor då vi hade en tidig dag (Vi slutade klockan 1) så kutade vi hem till mig, hade gjort gubbar på helgen, och började spela regnsynd. Det var coolt, även om jag knappt kunde reglerna.!

Sen har det bara fortsatt med en början av rena dungeoncrawling ondmegamagiker med demonkompis-uppdrag som senare utvecklades till mer utveckade, mer "low fantasy" och (IMO, har en spelare som inte riktigt håller med) roligare uppdrag.

Har även en spelare som har Mutant:UA, men jag har insett att det inte är min .

Sen har jag läst alla rollspel jag kommit över (Är uppe i runt 7 stycken, vilket jag inte tycker är illa på 2.5 år), och vi äger hela 3 rollspel vi inte har hunnit spela något än. (Även om vi ska dra igång en Feng Shui-kampanj så fort som möjligt)

Så jag tycker att Eon är ett väldigt lagom spel att börja med, men något jag tror är viktigare är att det finns ett intresse. Ingen orkar läsa igenom ens en bok på 100 sidor utan intresse, så jag hoppas att du har spridit lite "Propaganda" eftersom
Enklast tror jag att det börjas med ett Fantasy-rollspel då det är enkelt att sno plot från fantasybok/Film X

/Madon - världen behöver fler

(EDIT: Missade slutpoängen)

 

[anth]

Måste det vara ett köp-spel?

Om man inte tänker i banorna vilka spel som är i tryck så får man lite mer saker att välja på.

Det finns massor med spel i pdf-format som man kan skriva ut och sätta in i en snygg pärm.

Jag vet inte riktigt hur kräsna ungarna är idag när det gäller saker som inte kommer från ett riktigt tryckeri.

 

[Olle Linge]

Re: Måste det vara ett köp-spel?

Generellt tror jag inte att det spelar någon roll, men hur många svenska gratisspel finns det som ens kommer i närheten av den utseendemässiga kvaliteten i övrigt? Illustrationer och stämning är något jag tror är extremt viktigt och det är liksom svårt att tävla med Riotminds då. Västmark kanske kunde fungera, men det är det enda jag kommer på. Har du några bra förslag?