Nekromanti Rollspel/konversationer - en liten tanke

[krank]

Jag läser sociolingvistik som del i min lärarutbildning, och just nu läser jag en bok som heter An Introduction to Sociolinguistics. I den hittade jag följande citat:

Conversation involves a certain amount of role-playing; we choose a role for ourselves in each conversation, discover the role or roles the other or others are playing, and then proceed to construct a dramatic little encounter (...) The world is a stage, and we are players.

Det här tycker jag är intressant, och det slog mig; rollspelande är ju faktiskt som en (formaliserad) konversation, och en konversation är som rollspel. Nu gissar jag att minst hälften av er som läser det här suckar och rullar med ögonen och förbereder er på att skrika "OOOOOLD!" men för mig var det en liten aha-upplevelse. Jag har ju känt till det här med vårt "face", våra "sociala roller" i olika sammanhang, men jag har av nån jäkla anledning aldrig tänkt på't som kopplat till det vi håller på med.

Det här betyder att rollspel är den överlägset största hobbyn på jorden! Take that, "rollspelsdöden"!

Vad vill jag med den här tråden då? Tja, jag vet inte så noga. Dela med mig av en tanke som slog mig. Fundera lite på om det här kan vara ett nytt sätt att förklara vad rollspel handlar om. "Jo, du vet hur man liksom är lite av en annan person när man snackar med kunder, kollegor, föräldrar, vänner?..."

 

[w176]

En gång i ett gammalt nummer av kamrat posten tror jag fanns det en snygg presentation av lajv och varför man lajvar.

Som gick ut på hur skönt det var att för en helg kanske få vara en arg matrona som hytter med sleven åt alla, eller en poetisk konstnärsjäl som pladdrar på och är en diva.

Och alltså la tyndpunkten för hobbyn att genom rollval leka ut emotionella behov, snarare än att vara någon annan. Avreagera sig, vara en diva, vara vagabond som gör exakt vad den känner för en stund och berika sina liv så.

Jag har testat den här förklaringsmodellen och den funkar skitbra på många människor. Det flesta ser det roliga och lockande i att får vara butter och huta med sleven en hel helg till exempel och blåsa av en del vardagsfrustation i lek.

Samt att de som tycker det är like konstigt att vara någon annan lättare kan acceptera att "Jo, men då får jag leka divig en hel helg", vilket är en lekfullhet de flesta kan tänka närma sig i skänt och på maskerader rätt ofta.

Nu överlappar detta in helt din frågeställning och jag är nog en av de människor som skulle skrika "old"

 

[krank]

Nu överlappar detta in helt din frågeställning och jag är nog en av de människor som skulle skrika "old"

Fast du gör ju mer en "me tooo!" vilket ju också är awesome. Jag älskar att höra om dina erfarenheter, det är ju precis det där jag funderat över. Rollspelshobbyn är liksom låst i den rena rolleskapismen, att "få vara nån annan för en stund", i regler och tärningar. Jag gillar alla alternativa förklaringsmodeller =) Jag ska nog börja använda de här istället, när utomstående frågar.

 

[w176]

Jag tycker att det är en riktigt bra förklaringsmodell både för att den är helt begriplig och relaterar i sitt grundutförande, samtidigt som man lätt kan snäppa uåp det en nivå.

"Men tröttnar man inte på och är det inte lite barnsligt att bara leka arg en helg?"

"Jovisst, men oftast om man har hållit på ett tag fördjupar man sig och jobbar med större frågeställningar. Man kanske har ett job som kräver att man kompromissar mycket i verkligheten och kanske vill få släppa det ett tag. Så man tar spela någon med en etik som aldrig kompromissar, kanske en präst som är helt orubblig i sin tro och agerande.
Och genom att leka det ett tag utforskar hur det är att sätta ner foten på ett annat sätt än man brukar göra och lär sig något från det."

 

[Man Mountainman]

Nån (minns ej vem) på detta forum skrev en åttiosidors magisteruppsats i svenska med titeln "rollspel som språkspel", där ett antal teorier från den lingvistiska pragmatiken (d.v.s., studiet av hur språket funkar i konkreta sammanhang, som konversationer) tillämpades på rollspel.

Här finns en hel del guld för den som vill gräva djupare. Som John Austins talaktsteori om hur vi använder språket, inte bara för att förmedla information utan för att förändra verkligheten (som när man säger "jag lovar" och därmed har förbundit sig att hålla löftet), diverse teorier om turtagning (de implicita regler som styr när i en konversation ordet går från den ene eller den andre; när det är okej att avbryta osv) och mycket annat.

Talakter används jämt och ständigt i rollspel ("jag attackerar orchen"); Turtagning är något som ofta regleras väldigt explicit på ett sätt som skiljer rollspelandet från en vardaglig konversation ("spelledaren fördelar ordet"; "spelarna agerar i turordning efter fallande intiativ"). Här finns stoff både för att förstå skillnaderna mellan rollspel och en vanlig konversation; och för att förstå deras släktskap.