Jag gillar verkligen SF-författaren Peter F. Hamilton. Han är en mästare på att kombinera det fantastiska med relativt "hård" eller åtminstone generellt trovärdig teknikutveckling (och i någon mån samhällsutveckling). Framför allt är han bra på att bygga upp samhällen som formats av den nya teknologin och så. Bra konsekvenstänkande.
Men, plotmässigt gör han en annan grej också. Han har ofta jättemånga huvudpersoner, som han följer lite om vartannat. De har sällan så mycket med varandra att göra; ibland sammanstrålar de men i allmänhet inte förrän mot slutet av böckerna. Det ger en mångdimensionalitet jag uppskattar; berättelsen blir en ko0mplex väv och man får många perspektiv.
Så, jag funderade: Hur skulle man bygga konventioner och regelmekanik för att stödja den sortens berättande i rollspel? Traditionella rollspel skulle ju bli lite kluriga; mycket att SL bara spelar med en spelare i taget. På forum/bloggspel blir det ju definitivt lätt den här sortens berättelser. Finns det indiespel som bryter mot rollpersonsgruppstraditionen? Och hur funkar det? Blir det bra eller dåligt?
Men, plotmässigt gör han en annan grej också. Han har ofta jättemånga huvudpersoner, som han följer lite om vartannat. De har sällan så mycket med varandra att göra; ibland sammanstrålar de men i allmänhet inte förrän mot slutet av böckerna. Det ger en mångdimensionalitet jag uppskattar; berättelsen blir en ko0mplex väv och man får många perspektiv.
Så, jag funderade: Hur skulle man bygga konventioner och regelmekanik för att stödja den sortens berättande i rollspel? Traditionella rollspel skulle ju bli lite kluriga; mycket att SL bara spelar med en spelare i taget. På forum/bloggspel blir det ju definitivt lätt den här sortens berättelser. Finns det indiespel som bryter mot rollpersonsgruppstraditionen? Och hur funkar det? Blir det bra eller dåligt?