Nekromanti Rollspel.nu:s Rollspelsklubb 2014: Augusti
- Thread starter Max Raven
- Start date
Krille
Super Moderator
Jag har spelat Drakar&Demoner Rollspelet/Trudvang (den senaste liggande utgåvan).
Spelet har en klar clownfaktor på nya rollpersoner, så det krävdes ett rätt omfattande hack för att få någorlunda kompetenta rollpersoner.
Det är ett Basic Roleplaying-derivat, med handlingsresolution i form av T20 under ett värde. Men det är förbannat meckigt att få reda på vad värdet är.
Slår man för en grundegenskap så gör man inte det. Man slår ett situationsslag mot 10 modifierat av ens karaktärsdrag, som gör samma sak som grundegenskaper fast meckigare. I stort sett så skulle man kunna ha halvdussinet grundegenskaper, varav en är 14, en är 12, en är 8 och resten är 10. Men nej. Nu heter karaktärsdragen inte ens samma sak även om de gör samma sak, så man lyckas alltid slarva bort att Graciös och Vig båda används i smidighetssituationsslag.
Och sen har vi färdigheter. De är sju stycken. Men sen tillkommer ett skitlass med fördjupningar i vad som i praktiken är ett förbättringsträd, som ger en massa modifikationer som ackumuleras till ett värde som man slår mot. Så har jag Rörlighet FV 7 och fördjupningen Ryttarnovis, Ryttarvana och Hästkunnig, som vardera ger en modifikation på +2, så slår jag mot 13. Men det finns ett sextiotal fördjupningar under Rörlighet och alla ger inte en modifikation på färdigheten, så tar en massa tid att ta reda på vad man ska slå mot. Inte blir det bättre av att fördjupningarna kan heta saker som "hrafnerhugg" eller "ekeherra" eller "vaagritaljamästare". Beskrivningen av de miljooonerna fördjupningarna tar gott och väl en fjärdedel av boken.
Och när det gäller Strid så får man inte ett värde att slå mot, utan man får en klase Stridspoäng som man ska hantera och fördela. I teorin borde det leda till taktiska beslut, i praktiken leder det mer till två eller tre standardpoängfördelningar.
Vitner, eller magi, såg också förbaskat meckigt ut. Det har jag inte direkt erfarenhet av, men den stackars magikerspelaren tillbringade större delen av sin tid i spelet med att räkna ut exakt hur många poäng en besvärjelse kostade, och när omständigheterna ändrades en smula tre rundor senare så fick kostnaden räknas om.
Låt oss säga att det inte är så här jag skulle göra ett Drakar&Demoner om någon lämpade över licensen på mig.
Spelet har en klar clownfaktor på nya rollpersoner, så det krävdes ett rätt omfattande hack för att få någorlunda kompetenta rollpersoner.
Det är ett Basic Roleplaying-derivat, med handlingsresolution i form av T20 under ett värde. Men det är förbannat meckigt att få reda på vad värdet är.
Slår man för en grundegenskap så gör man inte det. Man slår ett situationsslag mot 10 modifierat av ens karaktärsdrag, som gör samma sak som grundegenskaper fast meckigare. I stort sett så skulle man kunna ha halvdussinet grundegenskaper, varav en är 14, en är 12, en är 8 och resten är 10. Men nej. Nu heter karaktärsdragen inte ens samma sak även om de gör samma sak, så man lyckas alltid slarva bort att Graciös och Vig båda används i smidighetssituationsslag.
Och sen har vi färdigheter. De är sju stycken. Men sen tillkommer ett skitlass med fördjupningar i vad som i praktiken är ett förbättringsträd, som ger en massa modifikationer som ackumuleras till ett värde som man slår mot. Så har jag Rörlighet FV 7 och fördjupningen Ryttarnovis, Ryttarvana och Hästkunnig, som vardera ger en modifikation på +2, så slår jag mot 13. Men det finns ett sextiotal fördjupningar under Rörlighet och alla ger inte en modifikation på färdigheten, så tar en massa tid att ta reda på vad man ska slå mot. Inte blir det bättre av att fördjupningarna kan heta saker som "hrafnerhugg" eller "ekeherra" eller "vaagritaljamästare". Beskrivningen av de miljooonerna fördjupningarna tar gott och väl en fjärdedel av boken.
Och när det gäller Strid så får man inte ett värde att slå mot, utan man får en klase Stridspoäng som man ska hantera och fördela. I teorin borde det leda till taktiska beslut, i praktiken leder det mer till två eller tre standardpoängfördelningar.
Vitner, eller magi, såg också förbaskat meckigt ut. Det har jag inte direkt erfarenhet av, men den stackars magikerspelaren tillbringade större delen av sin tid i spelet med att räkna ut exakt hur många poäng en besvärjelse kostade, och när omständigheterna ändrades en smula tre rundor senare så fick kostnaden räknas om.
Låt oss säga att det inte är så här jag skulle göra ett Drakar&Demoner om någon lämpade över licensen på mig.