Jag har sett Star Trek: Into Darkness. Den börjar med (att Kirk gör bort sig och därför tappar sin tjänst, men efter det så fortsätter den med) ett terrordåd på ett bibliotek. Detta samlar alla de militära ledarna på samma ställe, vilket gör att de alla kan anfallas samtidigt. Sedan flyr den skyldige Vulcan, vilket är problematiskt för minsta provokation kommer starta krig med Vulcans vilket ingen vill. Så Captain Kirk får i uppdrag att åka dit och bomba den skyldige i tysthet...
Filmen är en väldigt stabil sci-fi actionrulle med en ovanligt oförutsägbar historia (uppdraget på Vulcan är inte vad det verkar vara och terroristen är ingen vanlig terrorist...). Därmed klockar den in på en väldigt stabil 3:a av 5.
Ännu mer förutsägbar om man sätt originalet. När de börjar köra scenerna från 2:an fast de bara byttat plats på Spock och Kirk så somnade jag nästan. Filmen var bra ända upp till den punkten och sedan bara föll den sönder.
Helt orelaterat men fortfarande spoiler. Varför är Khan vit? Jag gillar Cumberbatch, han är bra och bra i rollen. Men han ser inte ut som en "Khan" precis.
Och det råkade tända min Enigma-nördighet, så jag valde att titta på filmen Enigma istället medan jag åt. Ja, jag har sett den förr, men jag är ju en Enigma-nörd och den är värd att ses igen.
Filmen Enigma (och boken av Robert Harris som den bygger på) handlar inte om Alan Turing. Istället finns en stand-in, Tom Jericho (Dougray Scott), som är mycket mer heterosexuell och kan passas in i en kärlekshistoria med Claire Romilly (Saffron Burrows).
Icke-Turing, eh, Jericho, är en toppkodknäckare i Bletchley Park, och det är han och inte Alan Turing som knäckte flottans Enigma-variant "Shark" och konstruerade "bomberna", dvs maskinerna som mekaniserade kodknäckningen och gjorde det mycket enklare att hitta daginställningarna för Enigma. När filmen börjar i mars 1943 är han på väg tillbaka till Bletchley Park efter att ha vilat upp sig efter ett nervöst sammanbrott. Samtidigt gräver tyska armén upp sisådär femtusen polska lik i Katyn-skogen i Polen. Och samtidigt så skickas ett klartextmeddelande till tyska ubåtar, "Akelei" (blomman akleja), som föranleder att tyska flottan byter väderkodbok. Det händer förstås inte kronologiskt samtidigt, men det är tydligt att de tre händelserna är sammanknutna.
Läget är ytterst allvarligt - vi talar om någon miljon ton förnödenheter i tre konvojer på väg över Atlanten, och ingen har någon aning om var Hitlers största vargflock är, eftersom väderkodboken var kodknäckarnas ledtråd in i Enigma, och med utbytt väderkodbok tappar man den ledtråden. Samtidigt har Claire Romilly, en av sekreterarna vid Bletchley Park, rumskamrat till Hester Wallace, älskarinna till Tom Jericho och orsaken till att Tom fick sitt sammanbrott, försvunnit.
Filmen i sig är en deckarhistoria, där Tom Jericho och Hester Wallace (Kate Winslet) letar efter den försvunna Claire och varför, samtidigt som Tom försöker hitta ett sätt att knäcka Enigma igen, och hela tiden bevakade av MI5-agenten Mr Wigram (Jeremy Northam).
I mina ögon så är det en fantastisk film! Det är en hjältefilm för nördar om nördar som inte kan klä sig fint, inte kan dansa, och knappt kan titta andra könet i ögonen och ändå lyckas vinna kriget på sitt lilla sätt.
Det är en rätt klurig deckargåta med ett antal trådar som pågår parallellt med återblickar som triggas av händelser i nuet, som inte bara för plotten framåt utan dessutom fördjupar karaktärerna (framförallt Hester och Tom och deras respektive relation till Claire). Det är en film med ringar under ögonen efter för många sömnlösa nätter över kodjobb, och sarkastiskt morse-knackande som bara närvarande flottister förstår.
Men just att paret Hester och Tom är ärkenördar och inte ens försöker vara Sandra Bullocks-nördar med andravärldskrigsmotsvarigheten till moderiktiga tajta jeans, utan väggblommor med sociala färdigheter som en torktumlare, gör det här till en av mina absoluta favoritfilmer. Hade jag varit en hjälte i Andra världskriget, så är det en sådan där hjälte som jag skulle ha varit. Exakt så!
Filmen är läskigt välproducerad vad gäller kostym, rekvisita och kuliss. Mick Jagger, en av filmens producenter (ja, DEN Mick Jagger) lånade ut sin Enigma-maskin till produktionen så att det skulle bli så autentiskt som möjligt. Smådetaljer som brännbollsspelandet utanför Bletchley Manor finns med i eftertexterna; luckor sätts för fönster kvällstid för mörkläggning; mat serveras i allmänna matsalar för en shilling sex pence; pennor vässas med pennknivar et cetera: detaljmässigt är den här filmen läskigt nördig!
Det är verkligen inte mycket jag kan klaga på - till och med havsscenerna ser riktigt bra ut, utom ett exploderande skepp som ser aningen för modelligt ut, mestadels på grund av vattnet runt omkring. Vatten skalar dåligt.
Dialogen blir klurig om man inte är infödd britt. Det är väldigt mycket brittiska idiom som icke-britter har svårt att hänga med i, så textning kan faktiskt vara bra att ha. Förmodligen var det en bidragande orsak till att den inte slog så väl (i USA, vill säga). Men jag gillar det.
Musiken från John Barrys penna är riktigt bra. En filmnörd känner igen stilen från Bond-filmernas stora pampiga modellscener till svepande stråkar, med rymdstationer som kommer in i bild eller supertankers som äter ubåtar eller vulkansjöar som visar sig vara lock för underjordiska skurkbaser. Att den stilen används i en deckarhistoria om nördar gör att det småskaliga blir mäktigt och intimt romantiskt samtidigt.
Det enda smolket i glädjebägaren är väl egentligen Alan Turing och polska kryptobyrån. De är nämligen inte med, av vad jag antar är dramatiska skäl. Alan Turing var trots allt homosexuell, och hade inte funkat i en affär med Claire Romilly. Och polackerna fick inte riktigt plats i filmens kontext, utan nämns i förbigående.
Vad värre är, filmens skurk är en polack, Jozef "Puck" Pukowski (Nikolaj Coster Waldau).
Även om jag förstår skälen och tycker att filmen är fantastisk ändå så tycker jag fortfarande att det är synd att vare sig Alan Turing eller Marian Rejewsky och resten av polska kryptobyrån får det erkännande som de är värda.
Det sagt, det är en fantastisk film som bör ses, och den äger rumpan av samtida andravärldskrigsfilmer. Och den klarar Bechdel-testet.
Helt orelaterat men fortfarande spoiler. Varför är Khan vit? Jag gillar Cumberbatch, han är bra och bra i rollen. Men han ser inte ut som en "Khan" precis.
Jag vet inte hur en Khan är tänkt att se ut, men det är trots allt rätt bra med icke-vita (även om de, när jag tänker på det, aldrig har någon central roll...).
Varning: Har utöver filmen ingen koll på Barbarella förutom att jag har hört att den är baserad på några enormt populära serier.
Kort: En soft-SF-film med sent 60-tals/tidigt 70-tals vibbar (släppt 68... well there you go then). Barbarella är anti-Kirk, d v s på egen hand, inte vidare bra på att slåss, älskar när det faller henne in och byter kläder var 15:e minut. Hon reser till en barbarisk del av universum där barn slängs ut i vildmarken tills de är tillräckligt gamla och härskarens stad är byggd på en energivätska som lever på ondska. Hennes uppdrag är att hitta och rädda en vetenskapsman som uppfunnit ett nytt vapen i en galax där väpnad konflikt inte funnits i flera hundra år.
Estetiken är ganska tidstypisk - det här är framtiden a la "folk kan ha på sig vad tusan de vill" och rymdskeppsinredning i ryamatta.
Jag hade gärna sett Barbarella som mer aktiv, men det här kanske är hennes typiska problemlösning - att sätta igång saker som sedan exploderar i skurkarnas ansikten?
Tycker filmen i sig nog inte åldrats helt värdigt - specialeffekterna är rätt föråldrade, dock är kulisserna rätt intressenta, och en del grejer är coola och/eller vridet kul (labyrinter där folk blir till en del av labyrinten! en stad byggd på en ond sjö! en framtid där konflikter är borta! ett sexpiano!). Filmen är dock definitivt inte en "seriös" äventyrsfilm - det är en viss balansgång mellan äventyret och driva med genren, och jag tycker att Barbarella faller mycket mer åt att driva med all SF. Vilket antagligen är rätt uppfattat, för att döda någon med undulater är alldeles för dumt för att passa in i någon seriös film.
Betyg: 3 av 5. Klart underhållande, och kan vara värt att se enbart för estetiken (och då menar jag inte bara Jane Fondas bröst, pervon.
... Rymddräkten i början är dock bara hiskeligt ful.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
