Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v25

[krank]

Vecka 25!

Riktlinjer för filmklubben:

Spoiler

1) Du får gärna se minst en film i veckan. Det behöver inte vara samma film som nån annan, men det får vara det.
2) En gång i veckan skriver vi i en sådan här tråd om vad vi sett. Varje medlem tar med sig en film. Man skriver om filmen man sett. Några rader, sådär, behöver inte vara något avancerat. "Jag har sett 2001 och tyckte den var väldigt seg" är helt OK, men man kan också t.ex. leta rätt på trailers på youtube, skriva recension, sätta betyg.
3) Skriv filmtitlar med fetstil så det blir lättare att se.
4) För att bli medlem behöver man egentligen mest hoppa på.

Personer som varit med tidigare (bokstavsordning!: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! (men inte än, jag har inte hunnit föra in förra veckans ännu. Men ni får för all del gärna göra det själva, dokumentet är öppet för redigering).

 

[krank]

Star Trek IX - Insurrection

Okej, den här filmen följer egentligen samma tema som den förra; den har flera intressanta premisser som den kapitalt misslyckas med att följa upp eller göra något vettigt av.

Storyn i korthet: Mr. Data går bärsärk på en planet där det bor 600 pers, och Picard åker dit för att kolla vad som är upp. Det visar sig att folket där i själva verket lever skitalänge pga nån skum strålning.

Spoiler

Och så är federationen i maskopi med ett gäng gummimaskaliens som vill exploatera det här genom att flytta på de där 600 persen, spränga ringarna kring planeten, och fånga upp, öh, nåtslags magiska partiklar.

Och Mr. Data gick bärsärk för att nån sköt honom när han var nära att hitta holoskeppet de tänkte använda för relokeringen.

Och så visar det sig att gummimaskerna i själva verket är samma ras som de som levt länge, men att de kastats ut efter ett försök att ta över hela klabbet och nu är sura.

Okej; det största problemet här är nog att man kände behovet att vålda in en massa action. Actionsekvenserna är okej men inte mer, och de tar alldeles för lång tid för att varken hela "generationsskiftes"-grejen eller "offra några för att rädda många"-grejen ska få det utrymme de behövt. Den förra skiter väl jag i, men det hade varit spännande med en mer utvecklad utmaning mot Spocks traditionella "the needs of the many outweigh the needs of the few". Det är ju precis det det handlar om här; mångas liv skulle kunna räddas om man offrade 600 pers, eller åtminstone deras kultur. Picard frågar visserligen var gränsen går, men han själv tvingas aldrig dra någon gräns, inte på riktigt. Det blir en alldeles för svartvit kamp, och filmen blir sämre för det.

Det är långtifrån den sämsta Startrekfilmen, men jag är rädd att de återigen schabblat bort lite för mycket av de intressanta premisserna för att jag ska kunna rekommendera den till andra.

BETYG: 3/5

 

[God45]

Spoiler

Det finns ett avsnitt av Next generation med exakt samma handling fast där är det en stam av indianer och inte en stam av vita människor som ska flyttas. Där är Picard helt ok med att flytta dem.

 

[Recca]

Jag såg No one lives.

En horror thriller som fått amazingly 5.9 på imdb.

Jag gillar ju rysare men skulle normalt ha undvikit den här rullen om det inte varit för att informationen på imdb faktiskt såg lovande ut. Jag rekommenderar dock att man inte läser om filmen för även om det inte är en jättespoiler så är redan första raden en grej jag skulle sluppit veta om jag fick.

Till själva filmen.

Spoiler

Filmen handlar om ett par som flyttar mellan stater i USA eller liknande, så de åker med en bil och släp. När de stannar till i en liten håla så stöter de ihop med ett kriminellt gäng ledda av Hoag (Lee Tergesen, som man känner igen från Oz, fängelseserien - han är den där killen som alltid är nåns bitch i fängelset). Hoag har lite svårt att styra sitt gäng och Flynn som är en av gängets medlemmar är helt labil. Bla bla bla.

För att göra en lång historia kort så kidnappar det kriminella gänget paret i fråga och torterar dem för att få info om bankkonton och shit.

Men lo and behold, mannen som utgör ena hälften av paret visar sig vara Jason Voorhees, mördaren i fredagen den 13e (eller åtminstone hans yngre elake brorsa). Han är typ en ninja, mcguyver och predator ihoprullad i en enda psykopat. Luke Evans spelar den här rollen och när jag kollar på IMDB så verkar det som att ninjamördaren heter Driver, varken mer eller mindre.

Nåväl, Drivers fru dör naturligtvis under tortyren så att öhh... huvudrollsinnehavaren som alltså är en psykopat som kidnappar och torterar unga tjejer och håller dem instängda i dungeons, kan få ett motiv som vi som tittar på kan identifiera sig med. Okay, vänta va? Ja, det är alltså sammanfattningen kan man säga...

Nästan. En sak till, en flicka som försvann för 6 månader sedan är instängd i parets bil i ett uttrymme bakom sätena, och nu hittar det kriminella gänget förstås henne. Det blir lite rabalder och tjafs kring det där och Emma, som hon heter, visar sig vara lite badass för hon kastar Hoag som en vante.

Och nu kommer det sämsta med den här filmen. När jag såg den här filmen så tog det ett tag att fatta vem man hejade på, för det kriminella gänget har nästan ingen man riktigt identifierar sig med. Så i ungefär en halvtimme undrar jag vad filmen handlar om... Jag ser ju vad som händer men alltså, vem håller jag på? Om en film ska vara spännande så måste jag ju identifiera mig med någon, det här är ju typ "how to make horror movie 101 for dummies". Men nej, den japanske regissören-.. hold your horses, japansk? Jamen då så, det förklarar allt. Det är alltså inte så att jag gått och blivit rasist, men japanska filmer har en tendens att bete sig på ett sätt som man inte förväntar sig. Så även i detta fallet.

I handligen har ninjamördaren Driver precis slaktat en jättestor torterare och gömt sig i hans kropp, vilket var turligt uträknat för Hoags gäng samlar på döda tjockisar så de tar med sig Ethan the torturer tillbaks och lägger kroppen helt obevakat i ett skjul så att Driver kan karva sig NAKEN ur kroppen.

Paus.

...Det här är ju helt amazing liksom, vem kommer på en så sjuk grej?

Det här är typ filmens höjdpunkt. Just i det ögonblicket så känner man att filmen har potential. Tyvärr så är det en synvilla eftersom filmens stora problem är att den tar sig själv på så stort allvar.

Eftersom Hoags gäng snott parets bil och släp så kan Luke beväpna sig för han har sina ninjagrejer i släpet. Gänget kollade aldrig i släpet för när de hittade Emma i utrymmet bakom sätena så glömde de att det fanns ett släp också.

Driver beväpnar sig och tar striden. Och precis då blir Hoag lite intressant, han styr upp situationen och känns som den lämpligaste kandidaten att bli identifierad med. Yay, finally somethi-..SHLASH SPLATT YAAAARGH! Han dör FÖRST AV ALLA!!! VA!??

...Men inte innan han blir torterad och strimlad till små köttklumpar i en väldigt otrevlig scen som inte hade någon annan poäng än att vara gross. Och nu är det ju ingen rolig person kvar i huset. Det är ett gäng jävligt splittrade kriminella rötägg som känns helt ointressanta. Jävligt dåligt att Hoag dör så tidigt...

Emma då, hon är ju rätt badass? Bara det att hon har nån slags knäckt psyke och stockholmssyndromet så att hon inte riktigt vet vad hon vill... Det går liksom inte att heja på henne. Så då återstår ju mördaren själv, och medan filmen spelar upp sig framför mig så inser jag att Ja, det är tänkt att man ska sitta och hålla på en psykotisk våldtäktsman och kidnappare som bara råkar vara jävligt snygg och trevlig och är en reko kille som egentligen bara vill rädda Emma undan det kriminella gänget för han älskar ju henne.

Driver tar förstås död på alla och det blir någon sorts showdown mellan honom och Emma. Driver vinner för att han är badass och det är honom vi ska heja på. Sen så, eftersom Driver är så mysig och har blivit hjälten i en historia där han borde ha varit ondingen så låter han den stackars torterade flickan som han hållit fången i 6 månader, återvända till friheten i en sista kärleksfull gest.

Filmen har högt produktionsvärde/budget och bra skådespelare. Storyn är intressant. Filmen är dock inte spännande eftersom man någonstans halvvägs mot slutet inser att alla intressanta karaktärer dör som flugor tills det bara är en ascool mördare kvar som ju egentligen är kär i Emma för att hon nådde fram till hans mjuka inre genom det där tuffa manliga skalet. Just ja, vi får också reda på att Drivers flickvän, hon som dör under tortyren för att ge Driver ett motiv att gå apeshit, var Drivers tidigare kidnappningsoffer som fallit för honom precis som han ville att Emma skulle göra.

Ur genussynvinkel är den här filmen ungefär så fel som den kan bli, och sånt gillar vi inte.

Betyg: 2/5

 

[Jocke]

Jag har sett Exit Through the Gift Shop(2010)

En dokumentär, typ av eller med eller om Thierry Guetta som under många års tid (men med begränsad talang som filmare) dokumenterar Street Art.
Han häger med Space Invader, Shepard Fairey och alla de andra.
Thierry dokumenterar på, kväll efter kväll och en dag får han möjlighet att guide runt Banksy i Los Angeles, de blir kompisar och Thierry blir nånslags hovfotograf till Baknsy.

Sen börjar det hela dekonstruerats när Thierry visar Banksy den första råklippningen på sin stora film om Street Art och Banksy beslutar sig för att i stället göra en film om Thierry av materialet, efter som filmen inte går att titta på.

Thierry är en entusiastisk, udda och något verklighetsfrånvänd figur som mest bara gör utan att tänka efter eller planera allt för mycket i förväg.
Jag håller nog med filmens premiss om att det hade vart betydligt sämre med en film om Banksy som trotts sin hemliga identitet verkar vara en disciplinerad och ganska tråkig kulturarbetare.

Street Art delarna är också överlag bra men jag tycker att scenen porträtteras på ett kanske lite väl positivt sett, hur som så är det kul att kolla på när gigantiska bilder tapetseras upp på husväggar och sånt.


Jag rekommenderar filmen, men har svårt att sätta ett högt betyg efter som det liksom inte finns nån laddning i det hela.
3 av 5

 

[Vitulv]

Mama (inga spoilers)

Jag gillar skräckfilm, särskilt om det är spöken eller monster med. Igår såg jag Mama som är regisserad av Andrés Muschietti, och enligt omslaget "presenterad" av den mer kände Guillermo del Toro ("presenterad" betyder i det här fallet tydligen att han är exekutiv producent).

Filmen handlar om två små flickor om under tragiska förhållanden lämnas ensamma i en stuga i skogen, och tvingas leva där i flera år. När de återfinns tillfaller vårdnaden deras farbror (förtjänstfullt spelad av Nikolaj Coster-Waldau, mer känd som "The Kingslayer" i Game of Thrones) och hans tjej Annabel (Jessica Chastain).

Flickorna har under åren i ensamhet blivit förvildade, och är rätt läskiga av sig. De talar också om en entitet de kallar "Mama", något som psykologerna tror är en fiktiv varelse de hittat på för att skydda sig mot traumat att bli övergivna.

Sedan börjar det hända ruskiga saker. Riktigt ruskiga.

Mama är en läskig film, och håret reser sig ofta på armarna. Sånt gillar jag verkligen, men se till att ha en kompis eller en bullmastiff bredvid dig när du kikar på den här filmen. Karaktärerna är rätt välspelade, särskilt huvudpersonen Annabel och fotot är snyggt och lite kusligt. Storyn är bra, men tyvärr (och som så ofta förr) så hejdar man inte uppbyggnaden av läskigheterna utan öser på mer och mer tills det går över styr och inte längre är otäckt. CGI är inte läskigt om man ser att det är CGI! Faktiskt!

Nå, fram till och med de sista tio minuterna eller så är det här en riktigt bra rysare som hade fått en fyra av mig om man växlat ned lite. Nu blir det en stark trea istället: 3/5.

Här kommer trailern. Precis som de flesta moderna trailers visar den alldeles för mycket av filmen för min smak (alla trailers borde vara som den till Romper Stomper)

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/icPgMEePkXU"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/icPgMEePkXU" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

(jag har inte varit med i filmklubben, så en ordningsfråga: får man recensera filmer man sett tidigare, eller måste man ha sett dem den här veckan?)

 

[krank]

Star Trek X: Nemesis

Året är nu 2002, och det är dags för den allra sista Star Trek-filmen innan det hela rebootas som en serie feta actionrullar med fokus på fräsiga effekter 2009. Det här är med andra ord sista filmen med kapten Picard, Mr. Data, Whorf och de andra.

Och även den här gången tycker jag att det känns som en ganska jämn smet som tar alldeles för lätt på de frågor som ställs. Premisserna har potential, men det slarvas liksom bort.

Filmen handlar i alla fall om att en Reman har gått och blivit Praetor för det Romulaniska imperiet. Vilket är sketakonstigt, för de som bor på planeten Remus (där den andra heter Romus, duh) är generellt slavar som bygger vapen och sånt åt romulanierna.

Samtidigt har Picards crew hittat en kopia av Mr. Data, som spritts ut över en annars ganska obebodd planet. Picard skiter i Prime Directive (igen) och åker dit med en häftig bil för att hämta kopian. Det görs inte ens nån grej av att man bryter prime directive, trots att kaptenen innan de landar informeras om att folket som bor på planeten är nånstans i en industriell revolution, vilket borde betyda att de inte har warp... Nåja.

Sen blir man inbjudna till romulanierna, och väl där så upptäcker man att praetorn är...

Spoiler

...en klon av Picard. Vilket skapar grund för filmens huvudsakliga premiss: "Om du levt mitt liv skulle du göra likadant". Vilket hade varit skitintressant om de utforskats ordentligt istället för att handviftas bort med något slags "fri vilja" / "sjääääälen"- trams, så att ingen inblandad ska behöva fundera på riktigt över de svåra frågorna.

Sen är det väldigt roligt när Picard säger till den remaniske praetorn att "hur många liv får din frihetskamp kosta?" synbarligen utan att se att han själv förordat samma frihetskamp i andra sammanhang. Det är nämligen bara fult när onda och fula varelser kämpar mot sina bojor. Är det vita, civiliserade och fina människor som gör det, och helst inom ramarna för existerande lagstiftning, så är det fint och värt det.

Är det bara jag, eller finns det en liten ideologisk skiftning mellan äldre Star Trek och nya med Picard? Med Picard är det, känner jag, mer individualism och trist liberalism och mindre socialistisk utopi. Kanske ett resultat av tidsandan; 90- och 2000-talen såg ju nyliberalismen vinna.

Hursomhelst, det här var en okej Startrekfilm. Jag kan nog tänka mig att rekommendera den, med vissa förbehåll. Något som var ganska centralt för min syn på filmen som ändå i grunden fungerande var nog att till skillnad från i förra filmen (och förrförra) så vävdes faktiskt de olika deltrådarna ihop. Det blev ingen helt separat "Mr. Datas lillebror"- plot, utan den hade faktiskt med resten att göra.

Men det var synd att...

Spoiler

...grejen med Picard och hans klon bara fick ha gråskala under ett fåtal scener innan det degenererade till kacklande-onding-territoriet.

Jag har lite svårt att betygsätta den här filmen, men det får nog bli en ganska svag fyra ändå.

BETYG: 4/5

 

[krank]

(jag har inte varit med i filmklubben, så en ordningsfråga: får man recensera filmer man sett tidigare, eller måste man ha sett dem den här veckan?)

Ingen hindrar dig från det förra, men tanken är den senare =)

Välkommen förresten! Har inte sett dig på ett tag, så trevligt att få livstecken. Och hemskt kul att du vill vara med och se film =)

 

[Rymdhamster]

Nu har jag sett Cold war (2012).

Då imdb inte har någon sammanfattning av den här filmen följer här en kort, spoilerfri (tror jag) en:

Lee är ställföreträdande polischef när hans enda son, som är patrullerande polis, blir kidnappad tillsammans med fyra andra kollegor kidnappas och hålls för lösensumma. Lee drar igång "operation cold war" för att hitta kidnapparna. Lau, som är Lees närmste underordnade (tror jag) är inte nöjd med hur Lee sköter sin uppgift.

Alltså, det här är en sjukt märklig film på det sätt att jag tror att den är riktigt, riktigt bra, men jag vet inte hur eller varför. Grejen är att skådisarna är bra, rollerna är rätt sköna, stämningen är tryckt och tempot högt (utan att för den delens skull vara en ren actionfilm).

Men jag kunde inge hänga med riktigt i vad som hände. jag misstänker att det är för att undertexterna inte översatte riktigt all information som man behövde, kombinerat med att man förutsattes veta lite mer om kulturen i Hong Kong för att verkligen förstå de olika personernas reaktioner, och den underliggande betydelsen. Jag satt hela tiden och i efterhand insåg att "aha, den där scenen för fem minuter sedan innebar nog det här".

Jag kan nog inte sätta ett betyg på den här filmen, men jag tycker nog ändå att den är sevärd.

 

[God45]

Jag tänker följa Star Trek temat på ett lite märkligt sätt. Jag har sett William Shatners dokumentär film The Captains från 2011.

Filmen handlar om de olika skådespelarna som spelat kaptenerna i de olika versionerna av Star Trek och är uppbyggd genom att Shatner har diskussioner med dem genom filmen. Jag var inte riktigt nöjd men att de var ganska uppklippta i början av filmen med det fungerar betydligt bättre senare.

Filmen fokuserar mycket mer på skådespelarnas privatliv och hur Star Trek tiden har påverkat dem där än den fokuserar på Star Trek i sig själv.

Den här filmen är väldigt mycket Shatners film och det är tur att det är Shatner som är programledare, eftersom han är genuint trevlig att följa. Han har en karisma som gör att han bara fungerar när det kommer till sådant här som få andra kan efterlikna. Om du inte drar på smilbanden när han bestämmer sig för att bryta arm med Chris Pine för att visa att han fortfarande är kapten Kirk så är du en robot.

Jag är en skamlös Star Trek fan så jag ger den här filmen 4/5. Men om du inte gillar Star Trek har du nog inget här att hämta.

 

[chrull]

Hansel & Gretel: Witch Hunters (2013)

Jag har sett lite film med visst tema de senaste dagarna... Ni kan ju säga till när ni listat ut temat!

Hansel & Gretel: Witch Hunters (Extended)

Med Jeremy "Hawkeye" Renner som Hansel kan det här inte bli fel. Och det blev det inte. Typ. I alla fall om man förväntar sig Ninjahäxor, uppenbara "överraskningar" och hyffsad action.

Plot: Hansel & Gretel kommer som barn till pepparkakshuset, dödar häxan och bestämmer sig för att överge sina föräldrar som lämnade dem ute i skogen. Istället roar de sig med att döda häxor med häftiga vapen (automatarmborst med möjlighet att skjuta åt två håll samtidigt? check!).

En film man absolut kan missa och aldrig någonsin se, men jag grät inte över att ha slösat bort 2 timmar efter den var klar. Men jag gillar Renner, så det kan vara det enda som leder till den slutsatsen.

 

[chrull]

Hansel & Gretel Get Baked (2013)

Hansel & Gretel Get Baked

Näst ut är Hansel & Gretel i en modern version. Gretel röker ballt nytt gräs (Black Forest High) med sin bf och för att stilla sina munchies bakas det pepparkaksgubbar. Pojkvännen åker iväg till den "trevliga gamla damen" som säljer gräset och försvinner. H&G börjar leta. Häxor, knarklangare, gräs, dåliga plastikoperationer etc.

Som de flesta weedfilmer så känns det som att du bara kommer tycka det här är en bra film om du röker samtidigt som du ser den. Utan att vara stenad är den bara riktigt dålig.

 

[chrull]

Witchslayer Gretl (2012)

Witchslayer Gretl

En direkt till TV-film från 2012 som med sina effekter och skådespeleri inte ens mäter sig med ett riktigt dåligt avsnitt Young Hercules. Hansel och en häxa jagar häxor. Det ryktas om en Warlock och en Häxdrottning. Gretl (Shannen fucking Doherty) dyker upp till slut. Att avslöja vem hon spelar vore nog en spoiler, men har du inte listat ut det efter 5 minuter av filmen så har du antagligen redan stängt av den...

Riktigt riktigt uselt.

 

[Vitulv]

(jag har inte varit med i filmklubben, så en ordningsfråga: får man recensera filmer man sett tidigare, eller måste man ha sett dem den här veckan?)

Ingen hindrar dig från det förra, men tanken är den senare =)

Välkommen förresten! Har inte sett dig på ett tag, så trevligt att få livstecken. Och hemskt kul att du vill vara med och se film =)

Ah, jag vill så gärna skriva om Sinister, men då struntar jag i det

Tack! Har haft en paus, men kanske kikar in lite oftare den närmaste tiden.

 

[Krille]

Veckans Bond-film är Die another day. Det är Pierce Brosnans sista, och efter den är det bara tre filmer kvar.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/zpleMZXx5O0"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/zpleMZXx5O0" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

MGM-logga, The Walk, pistolskott... men vad nu? Kom det inte en kula flygande mot mig in i min pistolpipa? Jamen, det gjorde det ju. Blod, vit plopp, stormpiskad kust där Bond och två andra agenter infiltrerar Nordkorea medelst surfbräda. Där kapar de en helikopter med holländsk diamantsmugglare och ersätter honom för att Bond ska kunna ha ihjäl överste Moon (Will Yun Lee), vapenmånglare av det ohederliga sättet och sadistisk nog att stoppa in folk som mopsar upp sig i en boxningssäck och sen utöva taekwondo mot den tills de lär sig nåt. Bond blir avslöjad av någon per telefon, varpå Bond gör som han brukar och hela skiten exploderar. Moons underhuggare Zao (Rick Yune) får diamanter i nyllet och sen blir det svävarjakt i minfält tills Moon ramlar över kanten och Bond tas tillfånga av överstens pappa, general Moon (Kenneth Tsang). Sen kommer titellåten, under vilken Bond torteras med el, vatten, is och skorpioner.

Fjorton månader senare så är Bond hejjans orakad och dumpas av i utbyte mot Zao, som kineserna just fångade. Bond misstänks för att ha börjat läcka under tortyren, så M (Judi Dench) drar in hans 00-status (igen - den drogs tillbaka första gången i Licence to Kill).

Nu är ju inte Bond den som tar ett nej som ett nej, så han hoppar av genom lite tantrisk yoga och anländer som en hobo i pyjamas till Hong Kong, där hotellägaren Chang (Ho Yi) förser honom med rakning, kostym, massös, pass och flygbiljett till Kuba, där Zao tydligen sågs sist. Bond nobbar massösen (Rachel Grant) och far till Kuba, där han aktiverar en gammal brittisk mullvad, Raoul (Emilio Echevarra), hittar ett pök som heter Jinx (Hale Berry), infiltrerar en hemlig klinik för genterapi, upptäcker att pöket är hemlig agent av nån sort, hittar en klase diamanter som är kemiskt och isotopmässigt identiska med afrikanska konfliktdiamanter, försöker slå ihjäl Zao, och spränger sen hela skiten. Sen drar han till England och London för att prata med Gustav Graves (Toby Stephens).

Väl i England fäktas Bond med Gustav och ödelägger en fäktklubb, och får sedan en inbjudan till en av MI6s hemliga baser i öde tunnelbanestationer där M väntar. Bond får tillbaka sin 00-status, gnabbas med Q (John Cleese), pillar på Q-avdelningens tidigare memorabilia och får en osynlig Aston Martin. Sen drar han till Island. För säkerhets skull så briefar M även en extra infiltratör, Graves assistent Miranda Frost (Rosamund Pike).

På Island har Gustav Graves ett eget ishotell. Dessutom har han en raketsläde, ett jätteväxthus och en solspegelsatellit. Dit kommer Bond med sin osynliga bil och upptäcker en massa saker. Bland annat upptäcker han ms Frosts intimare kroppsdelar, att Jinx jobbar för NSA, att Gustav Graves egentligen är överste Moon fast efter kubansk föryngringskur som gör att han inte kan sova, att ms Frost kan sabotera pistoler och jobbar för Gustav, att osynliga bilar inte är så osynliga om en snöskoter kör in i baken på dem, att skurkar har lika coola bilar som Q-avdelningen och att solspegelsatelliter egentligen bara är ett stort förstoringsglas.

Jinx och Bond drar iväg till Korea, eftersom alla förväntar sig att den ärorika demokratiska folkrepubliken Korea ska göra nåt dumt med solspegelsatelliten. Så Bond och Jinx hoppar fallskärm för att skjuta ihjäl Gustav Moon, men kommer på att de nog borde klättra in i Gustav Moons flygplan och göra något drastiskt.

Så det gör de. Där upptäcker de att gigantiska förstoringsglas är jättebra på att bränna gator genom minfält, ms Frost behöver läsa mer Sun Tzu, tryckfall är dåligt, gigantiska förstoringsglas även kan bränna flygplan, och att det är dåligt att befinna sig i flygplan som bränns av jätteförstoringsglas/solspegelsatelliter. Men som tur är så har Gustav Moon en privat helikopter i flygplanet, så Jinx och Bond kan ta sig ut med ett sistaminutenstunt. Moneypenny (Samantha Bond) kladdar på en virtuell Bond, och en riktig Bond häller diamanter på Jinx. The end.

---

Det är några saker som skiljer den här från tidigare Bond-ar. Det far nu ut en kula ur Bonds pistol i The Walk. Introlåten har visserligen det vanliga montaget av effektflickor, men den är också en förlängning av filmen då den berättar fjorton månaders tortyr av Bond. Och för första gången har Bond sex på duken, till skillnad från att glida ut ur bild och sedan omfamningen efteråt med "var det lika skönt för dig?". Också en skillnad från standarden, men inte första gången, är att Bonds magiska kuk inte funkar. Jinx är kind of på Bonds sida från början och ms Frost blir inte omvänd.

Madonna gör ett gästspel som Gustav Graves fäktlärarinna, Verity. John Cleese har inte hittat en egen tolkning av Q än, utan är mest en mer bitter Q än Desmond Llewelyn. Men han är åtminstone inte pajas. Moneypenny verkar vara med mest för syns skull. M saknar lite av edgen och sarkasmen och humorn i den här filmen.

Jag kan inte beskriva Pierce Brosnans insats med andra ord än "trött". Han är inte riktigt övertygad. Han verkar ta det som ett oinspirerat dagjobb att presentera sin Aston Martin Vanquish och sin Omega-klocka.

Toby Stephens gör en kul Gustav Graves som är så där Christopher Walken-tokig. Problemet där är konceptet med en person som genom ett trauma har fått en superförmåga, igen. Den var trött redan i The World Is Not Enough, och vi är inte riktigt klara med konceptet än. Rick Yune gör en helt normal henchman, lagom vildsint och psykopatisk och mest minnesvärd för att det är en skallig blåögd nordkorean med diamanter intryckt i nyllet.

Hale Berry funkar någotsånär. Hon kliver in i filmen med en homage till Ursula Andress uppklivande ur vågorna i Dr No, och håller sig rätt väl som actionflicka därefter. Det är inget större djup i karaktären, men å andra sidan så överdrivs inte tuttskumpet.

Apropå homager, det är gott om dem i Qs lager. Där finns Rosa Klebbs sko med inbyggd giftspik, jetpacket från Thunderball, en ATAC från Synvinkeln, och nånstans där bak såg jag Acrostar från Octopussy. Man kan förmodligen tillbringa några timmar med att studera stillbilder från den scenen för att identifiera prylar. I den scenen så får Bond en ny klocka av Q - "den tjugonde, skulle jag tro", då detta är den tjugonde Bond-filmen.

Den här gången syns effekterna. Det är CGI-vågor och CGI-ishotell och CGI-lastflygplan som inte är ett dugg övertygande. Rymdeffekterna med satelliten är för en gångs skull bra gjord, och Hollywood är bra på dödsstrålar från yttre rymden, men det är det som är bra. Lägg därtill "dramatiskt foto" i form av ultrarapid blandat med slow motion som verkar gjort på slentrian och utan någon som helst tanke på stårytellingen... nä, det där var bara gjort för att det var inne att göra sånt, säkerligen på grund av Matrix och Snatch.

På det stora hela känns filmen oinspirerad på ungefär alla plan, och det blir inte bättre av Bonds Klingon Bird of Prey, eh, Aston Martin Vanquish med optiskt kamouflage. Den känns inslängd bara för att man behöver en Coolare Pryl (TM). Filmen höjer sig lite grand i Zaos och Bonds spionbiljakt, vilken är gimmicky som fan, men det är kul att skurkarna har samma sorts hårdvara som Bond. Det känns bara logiskt. Det är lite koolt att Bond faktiskt har sex, och inte bara tonar ut ur bild. Och visuellt och stårymässigt så är introsekvensen lysande: vi lämnar aldrig filmen som annars är brukligt, utan ståryn fortsätter.

Däremot suger själva låten i introsekvensen. Sorry, Madonna - titellåten Die Another Day måste vara den uslaste Bond-låten sedan Live and Let Die.

Sammantaget är det här en av de sämre Bond-filmerna. Jag har svårt att ranka någon som jag tycker mindre om. Den är för over the top på alla plan samtidigt som den är för oinspirerad och för slentrianmässig och effektmässigt för dålig.

---

Bond är tillbaka nästa vecka i Casino Royale.

 

[krank]

Jag har också sett Die Another Day. Eftersom Krille redan gjort en såndär föredömlig genomgång så slipper jag, och kan unna mig att fokusera på vad jag tyckte istället.

Introt är coolt, men dras ner rejält av den bedrövliga låten.

Jag gillar kickern mycket; precis så over-the-top som jag vill att Bond ska kunna vara. Moderation är för pussies.

Jag vet inte om "behöver inte sova" räknas som en superkraft, så jag är nog inte riktigt med Krille på att det skulle vara en trend med folk som får superkrafter av att bli skadade.

Jag gillar att superskurken får en rustning som närmast för tankarna till Mutant Chronicles eller kanske Robocop på slutet. Som taget ur en mindre inspirerad Marveltidning från 90-talet, kanske.

Det finns en del lite för långa scener som inte är actionscener, men överlag är de actionscener som finns balla och lagom over-the-top.

Men överlag är filmen ganska meh. Det finns bra grejer, men resten är ganska mediokert. Inte alls lika skojjigt som i förra filmen, som höll mycket bättre tempo.

Det räcker nog till en trea. Nästan till en fyra, bara för att Bondbrudarna i den här filmen är så genomgående aktiva - Jinx är sannerligen ingen mes och det är inte Miss Frost heller. De är kvinnor i sin egen rätt, och Frost slår rentav ut den visuellt intressante Zhao som "skurkens hantlangare" mot slutet. De har också ett samtal med varandra som inte involverar Bond (under strid i plan) så jag får nog säga att den fixar Bechdeltestet.

Så... Stark trea? Svag fyra?

BETYG: 3/5

 

[Rymdhamster]

Jag har också sett Mercenary fighters (1988).

Om man hade bytt ut huvudpersonen mot Dolph Lundgren så hade man haft en rätt klassisk Dolph-film. Nu är det en annan skådis, och då faller filmen tyvärr pladask. Dessutom är klippningen riktigt dålig också.

Med Dolph hade det här varit en klar 3:a, men nu får den istället en 2:a.

 

[krank]

Jag har, öh, sett American Battleship.

(Fast omslaget vi hade var ännu mer likt omslaget till Battleship)

Alltså, öh... Det är alltså nåtslags direct-to-video-lågbudgetproduktion ämnad att lura filmköpare som egentligen ville ha Battleship.

Skeppet Iowa ska snart pensioneras och bli museum, men på väg dit så... åker man och undersöker varför nån koreansk ö blivit beskjuten och varför man tappat kontakten med ett annat stridsfartyg, USS Enterprise. Väl där upptäcker man att det är nåtslags stealthfartyg/ubåt som försöker starta tredje världskriget genom att få Kina, Nordkorea och USA att bomba skiten ur varandra.

Det här är en av de sämsta filmer jag sett. Den är till och med dummare än Battleship, och den har inga av den filmens positiva sidor: Effekterna ser ut som nån budget-tvserie från tidigt 90-tal, skådespeleriet kan vara det bedrövligaste jag sett utanför den allra sämsta amatörteatern, klippningen skitdålig, musiken och ljudeffekterna värdelösa.

Eller nä, effekterna var sämre än tvserier från tidigt 90- Det här är nån form av stock effects-bibliotek till AfterEffects kombinerats med nån 14-åring med 3D Studio. Mina gymnasieelever hade antagligen kunnat göra snyggare 3d-animeringar.

Det enda positiva jag har att säga om den här filmen är att den faktiskt fixar Bechdeltestet.


Åh, en sak till: Det fräsiga alienskeppet som är med på framsidan? Det är inte med i filmen. Ingenting ens i närheten av lika snyggt är med.

BETYG: 1/5

 

[slanfan]

Jag har sett Streets of fire från 1984.

Jag såg den för massor med år sedan, och hade höga förväntningar på återseendet.
Att kalla den här filmen smart eller djup vore ju bara konstigt. Den har knappt någon handling och den är misogyn på det där klassiska viset.

Handlingen kan sammanfattas som så: Rockstjärnan Ellen Aim (Diane Lane) blir kidnappad av den jätteonda MC snubben Raven (Willhelm Dafoe, han är så ung och vacker!). Turligt nog är hennes ex, Tom Cody (Michel Paré, en sexig hunk), en riktig tuffing av det heroiska slaget, så han tar med sig legosoldaten McCoy (Amy Madigan, som gör en av tidernas tuffaste roller) och Ellens manager/nya pojkvän Billy Fish (Rick Moranis) ut i slummen för att rädda henne.

Filmen påstår sig vara en rock & roll fabel, vilket mycket väl kan stämma. Den utspelar sig i en oklar tid som ser ut som en blandning av 1950 och 1980. Musiken är hyfsat fantastisk och innehåller en del specialskrivna låtar. Bland annat denna, vars video nästan är en trailer.

[video:youtube]https://www.youtube.com/watch?v=grwfO10JUWE[/video]

En ytterligare låt värd att nämna är Dan Hartmans I can dream about you.

Det här är lager på lager av ost. Men i mina ögon funkar det fantastiskt!
Betyget är 4/5.

MEN, jag litar inte riktigt på min smak i den här frågan, så jag skulle verkligen uppskatta en second opinion.

/Varför funkar inte videolänken som jag vill och tror att den ska?

 

[krank]

Jag följde upp den förra toppfilmen med en till från samma företag: Super Cyclone.

Några manliga män på en oljeplattform stöter på en "lavaficka" vilket fuckar upp allting och skapar en supercyklon. Och så måste ett par forskar kuska runt och hitta ett sätt att lösa problemet.

Mer exakt beskrivning än så får ni fan inte, jag ids inte.
Det är alltså en katastroffilm, och en ruskigt dplig dito. Effekterna är bättre än i American Battleship, men det säger verkligen ingenting. Här har de dessutom ovanan att återanväönda specialeffekters-shots multipla gånger. Det märks ofta att de filmat en solig dag när det ska vara "regn och storm".

Skådespeleriet är överlag förbannat dåligt, men höjs av att det faktiskt är med två riktiga skådespelare: Nicholas Turturro och Ming-Na Wen. Den senare har jag sett i bl.a tv-serierna Eureka och Stargate: Universe; och hon är definitivt den bästa av de två. Problemet är att manuset är så fasansfullt dåligt att de verkligen måste kämpa, samtidigt som de är omgivna av träplankor och överspelare. Resultatet blir närmast pinsamt. Det enda jag kan tänka mig är att de där två tänkt att om nån ser den här filmen så framstår de själva som mer kompetenta än resten... Eller så har bådas karriärer gått rejält utför.

Nä fy fan, vilken skit.

BETYG: 1/5