1. Problemet är att meddelandet det sänder är att kvinnor ska vara vackra, inte intelligenta. Filmen är vad, 30+ år gammal, så whatever. Sen får hon alltså en vacker sångröst som andra gåva. Ehhh.
2. Jag har hört det argumentet förr, och jag köper det inte. Vad handlar Jurassic Park om? Om du säger något annat än "dinosaurier" så tittade du på någon helt annan film än jag, men dinosaurier får ändå bara typ, 10-15 minuters screentime igenom hela filmen. Filmen handlar fortfarande om dinosaurier, även om det finns människor i den.
Likadant är det med feerna. Filmen handlar om Aurora: hon är filmens titel och allt feerna gör gör de för hennes skull, aldrig sin egen. Hela deras existens i filmen är baserad på att hjälpa Aurora.
Förändras de på något sätt igenom filmen? Ett enkelt knep för att lista ut vem som är huvudperson kan vara att se till personlig utveckling/förändring/förhindrande av utveckling. Poängen med de flesta (nästan alla?) filmer och böcker är ändock förändring eller utveckling. Aurora utvecklas väldigt, väldigt lite i filmen, men den finns där: hon växer från en liten flicka till en kvinnokaraktär med klara begär. Phillip likaså visar inte mycket förändring, men det finns lite, och han för även plotten framåt från en plats till en annan -- när ingen annan karaktär kan -- vilket är ett klart tecken på en protagonist (jag säger dock att Aurora fortfarande är den viktigaste protagonisten i filmen). Feerna förändras inte och har ingen karaktärsutveckling genom filmen; de är väldigt mycket samma personer i början som i slutet av filmen. Eller, för att vara rättvis: de går från att undra om de kan ta hand om Aurora till att tycka om att ta hand om Aurora. Det känns inte riktigt som äkta karaktärsutveckling utan mer en spegelbild av Aurora.
Jag håller med om att det är en ganska suddig gräns i den här filmen dock, speciellt eftersom både Aurora och Phillip knappt utvecklas som karaktärer (Phillip delar mycket av feernas karaktärsdrag i att hela hans roll handlar om att hjälpa Aurora). Så whatever, jag bryr mig inte så jättemycket om just det här argumentet för att gå in för djupt på det och jag tror att för att det finns så många problem med att identifiera huvudpersonerna så talar det rätt mycket om felen som filmen gör i karaktäriserandet. Det är nog ganska naturligt att människor tolkar den olika.
3. En ond, mäktig kvinna. Colour me surprised.
Ok, hon är sjukt häftig. Hon är mycket mer logisk och smart än vad nyare Disneyskurkar är. I en värld full av underutvecklade karaktärer så är Maleficent självständig, viljestark och villig att ta risker för att få vad hon vill ha. Hon är ondskefull, elegant och kontrollerande. Hon är utan tvivel den mest kraftfulla varelsen i hela filmen, och hon vet om det. Hon målas dock med att hon inte känner till kärlek, "the joy of helping others" och liknande av de tre feerna. Maleficents kråka är mer intelligent än vad feerna är.
Problemet är att hon målas upp som genomond, och alla genomonda karaktärer är tråkiga(re än inte helt genomonda). Den enda egenskapen hon delar med *någon* av de goda karaktärerna är skönhet (som hon delar med Aurora) så man undrar om det är ett argument för att intelligens, självständighet och makt/kunskap i en kvinna gör henne ond?
Jag tror inte det är ett *medvetet* meddelande att intelligens och ondska går hand i hand här -- jag tror inte Disney satte sig och tänkte "kvinnor måste förtryckas" eller något liknande, precis som jag inte tror att de *medvetet* flyttar färgade prinsessor längst bak i line-upen, men även om det är omedvetet så är det en signal man ska vara medveten om.
Men som sagt, filmen är gammal nu. Nyare filmer har mer subtila problem (även om vi ser en del återkommande teman: Cruella DeVil, Yzma, häxan i Tangled, kvinnan i The Rescuers -- gammal är ful, och annat).
Jag känner att jag måste repetera vad jag sade nånstans innan: jag gillar Disneyfilmer. Jag inser att det låter som jag inte gör det, men det gör jag. Jag kan till och med sätta mig och kolla på Sleeping Beauty. Jag kan uppskatta filmen för vad den är, men samtidigt notera att den lider av en hel del problem. Det går jättebra. Jag äger *de flesta* av Disneys prinsessfilmer (inte Pocahontas då), trots att jag låter som en sur gubbe i de här recensionerna. Se de här recensionerna som feministrecensioner om ni så vill, istället för vanliga filmrecensioner.
2. Jag har hört det argumentet förr, och jag köper det inte. Vad handlar Jurassic Park om? Om du säger något annat än "dinosaurier" så tittade du på någon helt annan film än jag, men dinosaurier får ändå bara typ, 10-15 minuters screentime igenom hela filmen. Filmen handlar fortfarande om dinosaurier, även om det finns människor i den.
Likadant är det med feerna. Filmen handlar om Aurora: hon är filmens titel och allt feerna gör gör de för hennes skull, aldrig sin egen. Hela deras existens i filmen är baserad på att hjälpa Aurora.
Förändras de på något sätt igenom filmen? Ett enkelt knep för att lista ut vem som är huvudperson kan vara att se till personlig utveckling/förändring/förhindrande av utveckling. Poängen med de flesta (nästan alla?) filmer och böcker är ändock förändring eller utveckling. Aurora utvecklas väldigt, väldigt lite i filmen, men den finns där: hon växer från en liten flicka till en kvinnokaraktär med klara begär. Phillip likaså visar inte mycket förändring, men det finns lite, och han för även plotten framåt från en plats till en annan -- när ingen annan karaktär kan -- vilket är ett klart tecken på en protagonist (jag säger dock att Aurora fortfarande är den viktigaste protagonisten i filmen). Feerna förändras inte och har ingen karaktärsutveckling genom filmen; de är väldigt mycket samma personer i början som i slutet av filmen. Eller, för att vara rättvis: de går från att undra om de kan ta hand om Aurora till att tycka om att ta hand om Aurora. Det känns inte riktigt som äkta karaktärsutveckling utan mer en spegelbild av Aurora.
Jag håller med om att det är en ganska suddig gräns i den här filmen dock, speciellt eftersom både Aurora och Phillip knappt utvecklas som karaktärer (Phillip delar mycket av feernas karaktärsdrag i att hela hans roll handlar om att hjälpa Aurora). Så whatever, jag bryr mig inte så jättemycket om just det här argumentet för att gå in för djupt på det och jag tror att för att det finns så många problem med att identifiera huvudpersonerna så talar det rätt mycket om felen som filmen gör i karaktäriserandet. Det är nog ganska naturligt att människor tolkar den olika.
3. En ond, mäktig kvinna. Colour me surprised.
Ok, hon är sjukt häftig. Hon är mycket mer logisk och smart än vad nyare Disneyskurkar är. I en värld full av underutvecklade karaktärer så är Maleficent självständig, viljestark och villig att ta risker för att få vad hon vill ha. Hon är ondskefull, elegant och kontrollerande. Hon är utan tvivel den mest kraftfulla varelsen i hela filmen, och hon vet om det. Hon målas dock med att hon inte känner till kärlek, "the joy of helping others" och liknande av de tre feerna. Maleficents kråka är mer intelligent än vad feerna är.
Problemet är att hon målas upp som genomond, och alla genomonda karaktärer är tråkiga(re än inte helt genomonda). Den enda egenskapen hon delar med *någon* av de goda karaktärerna är skönhet (som hon delar med Aurora) så man undrar om det är ett argument för att intelligens, självständighet och makt/kunskap i en kvinna gör henne ond?
Jag tror inte det är ett *medvetet* meddelande att intelligens och ondska går hand i hand här -- jag tror inte Disney satte sig och tänkte "kvinnor måste förtryckas" eller något liknande, precis som jag inte tror att de *medvetet* flyttar färgade prinsessor längst bak i line-upen, men även om det är omedvetet så är det en signal man ska vara medveten om.
Men som sagt, filmen är gammal nu. Nyare filmer har mer subtila problem (även om vi ser en del återkommande teman: Cruella DeVil, Yzma, häxan i Tangled, kvinnan i The Rescuers -- gammal är ful, och annat).
Jag känner att jag måste repetera vad jag sade nånstans innan: jag gillar Disneyfilmer. Jag inser att det låter som jag inte gör det, men det gör jag. Jag kan till och med sätta mig och kolla på Sleeping Beauty. Jag kan uppskatta filmen för vad den är, men samtidigt notera att den lider av en hel del problem. Det går jättebra. Jag äger *de flesta* av Disneys prinsessfilmer (inte Pocahontas då), trots att jag låter som en sur gubbe i de här recensionerna. Se de här recensionerna som feministrecensioner om ni så vill, istället för vanliga filmrecensioner.