Bättre sent än aldrig?
Jag har (också) sett
Harry Potter och Fenixordern
Och kommer alltså att nämna mina titlar vid deras svenska titlar och också försöka undvika det faktumet att jag dels sett alla filmer förut och dels läst alla böcker i dess svenska översättning. Bok och film är nämligen inte alls samma sak och jag vill ge filmen det betyg den förtjänar som film.
Harry Potter är pojken som överlevde en dödlig attack från den ondaste utav trollkarlar och har fått ett rykte därefter, trots att han inte ens var gammal nog att kunna tala när det hände. Här är han femton år, si sådär, och har skurits av från trollkarlsvärlden efter att en större chock drabbat skolan och den magiska världen skolåret innan. Detta gör honom frustrerad och arg, vilket inte blir bättre utav att han har mardrömmar, vilket hans inte alls vidare charmanta kusin också påpekar.
Storyn blir inte mjukare, eller behagligare, av att hans mardrömmar delvis visar sig bli sanndrömmar, av att skolan undermineras av trolldomsministeriet och att en hel del av klasskamraterna misstror hans historia om vad som verkligen hände föregående skoltermin och istället behandlar honom som någon mer eller mindre galen.
Det finns dock ljuspunkter. Hermonie Granger och Ron Weasley, tillsammans med Rons syskon, håller fast i vänskapen, liksom halvjätten Hagrid (skolans vaktmästare). När väl ministeriet lagt sig i tillräckligt mycket i skolans affärer bildar Hermonie också ett hemligt sällskap som, under Harrys lärdomar, ska lära sig bekämpa ond magi - något den insatte översteinkvisitorn motsatt sig från start.
Berättelsen här är ganska mörk och dyster, men jag gillar det faktumet att det är just så mörkt och dystert för det är numera något man ser för lite av i filmer som, först och främst, är ägnat ganska unga människor. Överinkvisitorn utövar allt mer makt och är ett riktigt sådant ärkekräk man älskar att hata med sina dubbla budskap med att le medan hon disciplinerar sina elever. Och hon disciplinerar dem hårt.
Det är dessutom mycket mer coola magiska trollformler med i denna film, vilket jag personligen lite saknat jämfört med de föregående. Här skapas eldormar, fina små personliga väktare av silverdimma, och det visar sig att de yngre flickorna har starkare förmåga än folk insett. Filmen är dessutom ganska full med talande personligheter som man dels älskar, men också avskyr i det att de är slemmiga och maktinriktade personligheter.
För de som uppskattar magiska inslag, står ut med att Harry, snarare än Hermonie, är mittpunkten av berättelserna och som gillar mörka slott och högar med spåkulor, ja då är detta en rekommenderad film till dig.
Betyg: Fyra tramptassar av fem.