Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2014 v45

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.

 

[krank]

Jag har sett The Cabin in the Woods.

Spoiler

Jag hade nog tyckt bättre om den ifall inte någon spoilat att det... öh, skulle finnas något att spoila. Den dök nämligen upp i diskussion här på forumet om, har jag för mig, kampanjer som visar sig vara något annat, och så. Och i det sammanhanget blir det svårt att INTE i någon mån spoila alla verk man nämner. Men nåja.

Det här är en helt okej skräckkomedi med obehagliga huvudpersoner, en hel del gore, och en total avsaknad av något som engagerar riktigt. Ett gäng ungdomar åker till ett hus, you know the drill. Och så finns det en lite kul sidoplot med ett par snubbar på ett kontor som verkar ha ett ganska märkligt jobb.

Marginell, möjlig bechdel pass.

BETYG: 4/5. Minuspoäng för att Chris Hemsworth inte tog av sig tröjan. Me want beefcaek!

 

[Voldstagg13]

Jag tog en dvd ur högen...'The last seven' (2010). Kallad "apokalypsthriller" på baksidan, nu när jag sett den kan jag inte hålla med men det är möjligen en teknisk fråga för min del eller iallafall hur man använder ordet apokalyps.
Det är ett fall av att vakna upp efter att det som hänt har hänt och pusselbitarna till storyn dyker upp eftersom, vilka de inblandade är och vad de har gemensamt avslöjas långsamt genom en faktor de sju saknar (men som bitvis återkommer): minnet.
Lite för seg, lite för religiös i tonen, lite för torr och grå: 2/5, plus för kort speltid dock.

 

[kloptok]

Igår kikade jag på Christopher Nolans senaste rulle Interstellar. Den handlar om en superpilot som sadlat om till majsbonde (Matthew McConaughey) i en nära framtid där jordens resurser börjar ta slut på grund av mjöldagg och annat jox. För att göra en lång historia kort - vi måste lämna vår kära moder jord för ett nytt liv i en annan galax.

Det är science fiction, men relativt hård sådan. Det sprutar av referenser till teoretisk fysik och det svarta hålet som avbildas i filmen sägs vara den bästa avbildningen vi någonsin haft av ett svart hål (stjärnfysikern Kip Thorne har hjälpt filmteamet med ett gäng ekvationer, det märks inte minst om man tittar närmre på de svarta tavlorna i fysikgeniernas kontor). Själv är jag ju en aspirerande åtminstone semi-teoretisk fysiker, och även om jag emellanåt fnissar till inombords när de talar om att skicka "kvantdata" inifrån händelsehorisonten på ett svart hål så är Interstellar verkligen inte en sådan slakt av fysikens lagar som de flesta SF-rullar är. Tvärtom är jag glad över att det mesta som sägs ändå är hyfsat vettigt ur en modern fysikers perspektiv, även om det givetvis drar iväg rätt ordentligt ibland (det hör väl ändå till genren). Framförallt är det uppfriskande att se en film där man tagit det här med relativitetsteorin på allvar. Interstellar blir i slutändan någon sorts relativitetsteoretiskt drama om en separerad familj. Och jag vet inte om det är fysiken eller dramat, men jag blev faktiskt berörd.

 

[Anchorman]

Har också sett Interstellar och instämmer med kloptok, jag tyckte faktiskt den var riktigt bra!

5/5

 

[krank]

Jag hade tänkt se Interstellar i fredags, men hade huvudvärk och insåg att jag nog inte skulle palla nästan tre timmar biofilm med huvudvärk. Skulle inte göra filmen rättvisa. Kanske kommande vecka...

 

[Krille]

I serien Krille Kollar Klassiska (nåja) Krigsfilmer så kom det att bli Black Hawk Down idag.

Filmen återberättar händelsen om en raid in i Mogadishu syftande till att fånga krigsledaren Mohammed Farrah Aidid som går lite åt helvete när först en och sedan en annan Black Hawk-helikopter blir nerskjutna i centrala Mogadishu. Och that's it, really. Den gör det hyfsat korrekt, med en del förenklingar för att passa in på två timmar och tjugofem minuter. På så sätt är den nästan dokumentär.

Filmens stora svaghet är dess "cast of thousands", eller snarare fyrtiotalet amerikanska soldater. Allihopa refereras till med efternamn, allihopa går klädda i samma armépaltor, allihopa har samma crew cut som sen försvinner in under hjälmen. Det enda som skiljer dem åt är en namnskylt. De blir anonyma och man bryr sig egentligen inte om dem. Det finns inget fokus, ingen krok som drar en in i filmen.

Black Hawk Down framställer inte någon part i konflikten som positiv. USA som nation är ett lost case som saknar vilja att faktiskt göra något, och dess soldater går hela vägen från stridspittar som vill skjuta negrer till idealister som vill hjälpa till på det sätt de kan. Somalier å andra sidan porträtteras som brutala vildar. Är de inte en rasande mobb så är de iskalla beräknande sadister. Visst, USA hamnar i lite bättre dager, men intrycket man får är inte positivt.

USAs soldater är däremot en annan sak. Här kommer något som liknar filmens budskap in: USAs soldater lämnar ingen kvar på slagfältet. De står upp för varandra i vått och torrt. Kamratskapet i fält är som att få tvåhundra bästisar som alla är redo att dö för en.

Men jag får en dålig bismak av detta budskap, för det lyckas glorifiera soldaterna och trolla bort diskursen. Varför är vi här? Varför gör vi det här? Och visst, Aidid är det skäl som anges, men precis som med de frånvarande politikerna som får väljarångest så fort kistorna börjar anlända så har Black Hawk Down inte uthållighet att utforska detta. Istället faller den tillbaka till det trygga: återberätta historien, berätta det där om grabben bredvid dig i skyttevärnet. Det är ett enkelt budskap som går att få igenom Hollywoods maskineri utan allt för mycket kontrovers.

Det sagt, Ridley Scott kan trolla med kameran, och när Hans Zimmer får möjlighet att braka loss tillsammans med etniska tongångar och artister, då jävlar blir det magi på duken!

Tom magi, men ändå magi.

 

[anth]

Draktränaren 2

Jag har sett Draktränaren 2.
Det här är den andra filmen i en animerad trilogi och bygger på en bokserie på mer än 12 böcker av Cressida Cowell.
Del ett handlar om vikingabyn Berk som hela tiden blir anfallen av drakar. Och om den femtonåriga nörd-vikingen Hicke som bor ensam med sin far hövdingen som han alltid lyckas göra besviken. Det är inte lätt att vara en hövdingason om man inte ens kan hantera ett svärd. Men Hicke har mer hjärna än muskler och lyckas tämja en drake, Tandlös, och visar därmed att drakar är snälla. Det hela slutar med att den vackraste och tuffaste vikingatjejen, Astrid, faller för honom.
Del ett är en av de ytterst få filmer som är så bra att jag kan se om den.
Del två utspelar sig fem år senare och är inte alls lika bra. Astrid och Hicke, som nu är förlovade, upptäcker en drak-armé och försöker stoppa denna, samt hittar Hickes mamma som också är en draktränare.
Min största kritik mot denna film är tidshoppet på fem år. Det är som att man skulle ta första Harry Potter-filmen för att hoppa direkt till den sista. Det är inget fel i att en uppföljare utspelar sig flera år efter den första filmen, men när huvudpersonen går från 15 år till 20 år går även stilen från barnfilm till vuxenfilm. Och ja, del två är mycket mörkare än ettan.

Betyg: 6/10

 

[krank]

Jag har sett Captain America: The Winter Soldier. Igen.

Det är fortfarande en helt förbluffande bra superhjältefilm. Eller egentligen en typ Kalla Kriget-spionthrillergrej med superkrafter. Which is awesome.

Nästa vecka planerar jag att börja se om Iron Man-filmerna, men det blir nog isf i kombination med nån annan film, för de tre har jag ju redan skrivit om i klubben. Så de räknas liksom inte.

 

[Lukas]

Nästa vecka planerar jag att börja se om Iron Man-filmerna, men det blir nog isf i kombination med nån annan film, för de tre har jag ju redan skrivit om i klubben. Så de räknas liksom inte.

Skitsnack,
när jag var aktiv i de här filmtrådarna så skrev jag om "the perks of being a wallflower" tre gånger,
Så jag ser inga problem med att du skriver om iron man filmerna en andra gång.

 

[krank]

när jag var aktiv i de här filmtrådarna så skrev jag om "the perks of being a wallflower" tre gånger,
Så jag ser inga problem med att du skriver om iron man filmerna en andra gång.

Fast det är ju jag som satt upp reglerna för mig själv. Syftet med klubben var ju att få mig att se en massa NY film. Vad ditt syfte är lägger jag mig inte så mycket i, men för mig försvinner syftet om jag börjar se om film hela tiden. Då skulle det ändå bara bli typ marvelfilmer och transformersfilmer plus Fight Club och Fear and Loathing -- om och om och om igen.

Speaking of, jag har ju faktiskt fått hem Fear and Loathing på blu-ray...

 

[Lukas]

Skrev då någonsin en recention på Fear an loathing i filmtrådarna?

jag gav ju den en dålig recention:
https://www.rollspel.nu/threads/604492.html

Du verkade ju inte hålla med mig, men jag såg aldrig en mot recension ifrån dig.

 

[krank]

Jag hittar inget, så jag antar att jag glömde bort det. Eller ville vänta tills jag hade filmen på blu-ray...

 

[obak]

Jump 2009, Kinesisk komedi.
Phoenix är en kinesisk bondflicka som drömmer om att flytta till storstan och bli dansare, när en före detta bybo kommer till byn för att rekrytera arbetare till sin fabrik får hon chansen att flytta till storstan, där möter hon playboymiljonären Ron och blahapp blahopp.
Tempot är bra, skämten är väl inte dom mest högtflygande men gillar man lite halvbuskis så är det kul, det är dans och wire-fu.
Det som slog mig var hur dom 'vanliga' människorna såg ut som folk gör mest, med skavanker och allt medans dom rika människorna å sin sida var mer åt hollywood hållet med alla stöpta i samma form. Det lyfter filmen för man har alltid något intressant att titta på, ansikten som inte är fulla av rövfett och botox och som faktiskt kan visa lite kännslor, trevligt.
Dock för lite kung-fu!
4/5