Taskiga julen åt min filmtid, men nu jävlar har jag sett litet film igen.
Först ut är The Hobbit: The Battle of the Five Armies, som var litet sisådär.
Att filmen börjar med klimaxet från förra filmens händelser och knyter ihop detta på några minuter känns ju jävligt dumt. När man precis värmt sätet är filmens huvudintresse borta. Sen blir Thorin sugen på guld och blir himla bitter, vilket leder till trubbel. Okej story, men inget som gör mig särskilt upprymd längre.
Alla skådisar är ju tillbaka och kan väl sina karaktärer som handsken nu. Richard Armitage är väldigt bra som Thorin, och Martin Freeman stjäl de mesta scener åter igen som Bilbo. McKellen skulle kunna spela en awesome Gandalf i sömnen nu. Lee Pace gör grymt bra ifrån sig som Thranduil. Kändes väldigt älvig.
Musiken var bra och så. Snygga miljöer, men allt känns ju litet som att Jackson ville pröva nya kameror och ha coola scener. Några skumma tunnelmaskar flydde in i filmen från Tremors och försvinner omedelbart efteråt. wtf
Och Tauriel är en fruktansvärt frånstötande och patetisk karaktär. Kvinnorna, när de väl dyker upp, har i LOTR-världen varit bland de starkaste karaktärerna, så varför i helvete ska vi ha in en Disney-alv i mixen för att få in en pinsam kärlekshistoria med den snygga dvärgen. Tvi fan, säger jag bara.
En tredje film behövdes knappast. 5/10
Sedan kör vi vidare med As Above, So Below. Mycket bra found-footage-skräck. Håller liv i filmen bra trots vad den är. Se den gärna om du är klaustrofobisk för extra hyperventilation (Obs: Du bör nog egentligen inte se den om du har klaustrofobi).
Scarlett leder en liten expedition ner i Paris katakomber i jakt på De vises sten, vilket går litet sådär. Bra upplägg och sund, lättförståelig logik till situationen när den väl blir knasig. Ett par irriterande val görs i story-riktning, men de går att överse för det mesta.
Nästan alla karaktärerna får en bra presentation, och har sitt eget tillägg till gruppen. Jag fann att jag gillade alla karaktärerna, och inte bara den oerhört envisa Scarlett (Ross från RPPR nämnde att hon var precis som en PC, och det får jag lov att hålla med om) som drar filmens handling med sig. Skådisarna gör alla ett bra jobb, och karaktärerna känns äkta. Extra bra är Perdita Weeks som huvudrollen Scarlett. Sen kan man ju tycka att det var jävligt osmart att visa hur en av karaktärerna dör i trailern, då expeditionen endast har 6 medlemmar.
Himla ball skräck. 8/10. Snudd på 9, men en del irriterande tropes visar sina fula nyllen och suger iväg en del underhållning.
Näst har vi The Babadook.
Jennifer Kent imponerar med sin första film som regissör (som hon även skrev). Babadook handlar om en mamma och hennes struliga barn, som bor själv efter att hennes man dött i en bilolycka för många år sedan. Pojken sköter sig oerhört dåligt i skolan, och tar med sig vapen överallt för att slåss mot påhittade monster. Mamman och sonen sover dåligt, och läser böcker på nätterna för att få tankarna på annat än pojkens mardrömmar. En natt läser de boken "The Babadook," som mamman snabbt lägger undan efter att han läst en del av dennes störande innehåll. Efter att ha kastat ut boken, återvänder den, redigerad med nya, hotande sidor. Är det någon som följer den lilla familjen? Är det bara den odugliga sonen som försöker dra med sin mor i sin fantasi? Är det modern som långsamt blir galen efter åren av kaos och få sömntimmar med sin stökiga son? Storyn är smart, fräsch och läskig som fan.
Skådespeleriet är i högsta klass, med Essie Davis och Noah Wiseman i huvudrollerna som mor och son. Davis ger en oerhört genuin och tragisk insats som en mor på gränsen till att smälla av, och Wiseman är imponerande som dysfunktionell pojkspoling.
Musiken är cool och filmen är snyggt inspelad.
Fy sjutton vilken bra film. 10 tärningar av 10. Troligen min favoritfilm från i år.
Sist ut, kastar jag fram en nya-zeeländsk skräckkomedi (himla inte med ögonen, jag vet hur det brukar gå med dessa) vid namn Housebound.
Kylie är en bråkstaka som tvingas till inneboende hos sin mor efter att hon åkt ditt för ett försök att stjäla pengar från en automat. Hon surar och gör livet trist för hennes mor och dennes nya man, tills hon istället tvingas ge sin uppmärksamhet till den där typen som verkar vara efter henne. Kan något verkligen hemsöka huset, eller håller Kylie på att tappa vettet i sin nya bosättning? Filmen är väldigt rolig och har en del spännande svängar här och där.
Det är egentligen bara Kylie som är särskilt väl beskriven i denna, och det funkar till filmens fördel, då de andra karaktärerna kan gå runt och vara sina udda jag. Bra skådisar som gör sitt jobb.
Mycket underhållande. 8/10.