Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2016 v36

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för vecka 36.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Krille]

Jag råkade se Predator: Dark Ages igår.

Tempelriddaren Thomas (Adrian Bouchet) har precis återvänt till England, tillsammans med hans kompisar Freya (Sabine Crossen), Damien (Ben Loyd-Holmes), Richard (Jon Campling) och Godfrey (Joe Egan). Men hans krig är inte över: bönderna hotas av en demon och broder Joseph (Bryan Hands) ber Thomas att bekämpa den tillsammans med saracenen Sied (Amed Hashimi).

---

Såatteh... det är en fanfilm, med ungefär lika mycket produktionsvärde som man kan vänta sig av det. Kulisserna är inte mycket mer än ett tältläger, man rider bredvid traktorplöjda åkrar, och det mesta av filmens handling utspelar sig i en skog. Statisterna är av typen lera-skitig-ylle-och-inget-dasspapper-medeltid, och karaktärerna med undantag för Thomas och Sied är av svart-läder-och-päls-typ. Det sura är att jag verkligen fick intrycket att Freya och Sied var token-kvinna respektive token-arab.

Men den har åtminstone hästar, armborst (och karaktärerna har problem att ladda dem under stress, vilket är skoj!), vettiga svärd och rustningar och tälten känns trovärdiga. Thomas och Sied spelar sina roller rätt okej, och effekterna är riktigt bra.

Menatteh... det är en fanfilm. Man får ta den för det.

Se den på dutuben här.

 

[krank]

Jag håller ju på och ser igenom i stort sett allt som kommit ut inom Macross-franchisen och har nyss blivit klar med Macross Frontier (som jag gillade skarpt). Så jag fick för mig att se 90-minutersfilmen Macross FB7: Listen To My Song.

Det är en tunn och rätt skrattretande fånig ramberättelse om hur casten från Macross Frontier får mystiska VHS-band levererade av en fågel (som skränar "BEAUTY!"). Banden innehåller... en oerhört märkligt klippt ickekronologisk sammanfattning av serien Macross 7.

Det finns ingenting som säger att den här filmen borde funka. Ramberättelsen är urtöntig. Sammanfattningen är antagligen helt obegriplig för den som inte redan sett Macross 7, och har man nu redan sett Macross 7 - varför skulle man vilja se en 90 minuters förvirrad sammanfattning?

Ramberättelsen har dessutom en märklig upplösning:

Spoiler

Det visar sig att fågeln i själva verket är protodevilnen Gevil från Macross 7, som av någon anledning alltså flyger runt och droppar VHS-kassetter. Och hans plan är att... få Frontier-casten att genomföra en konsert där de sjunger covers på låtar från Fire Bomber, bandet som är med i Macross 7. Av mycket oklara skäl.

Jag förstår inte alls vilken målgruppen är för den här filmen. Men så slår det mig: jag hade faktiskt ganska roligt när jag såg den. Den hade med några av de mest upplyftande, sorgsna och balla scenerna ur Macross 7, och jag fick tillfälle att återuppleva och återbesöka de känslor jag kände första gången jag såg scenerna. Kanske är det helt enkelt så att det är jag som är målgruppen?


Hursomhelst, den här filmen är sjukt svår att betygsätta. Skulle jag rekommendera den till vem som helst? Nej. Men jag skulle rekommendera den till alla som sett och gillat Macross 7. Ingen stark rekommendation, men ändå.

Det räcker nog inte för en fyra, tyvärr.

BETYG: 3/5

 

[krank]

Jag har nu sett Ghost in the Shell ARISE Border 2: Ghost Whispers.

Det är en betydligt mer lättgreppad historia än första delen, där Majoren får i uppdrag att undersöka vem som hackat sig in i en Logicoma. Saker och ting eskalerar snabbt, och det hinns med både ghosthacking och eldstrider innan allt är över.

Här knyts också större delen av det klassiska gänget ihop. ARISE är ju rätt mycket "reboot-prequel" så det finns ju vissa saker man vet kommer och som man mest sitter och väntar på. Batou till exempel, han funkar rätt kasst som skurk eftersom man "vet" att han ju kommer att bli medlem i Section 9 förr eller senare.

Jag gillade slutet. Snygg blinkning/koppling till originalfilmen. Såg det inte komma.

BETYG: 4/5

 

[Jocke]

Jag har kört ett mini-Star Trek tema efter som Star Trek fyllde 50 nånstans här i dagarna. På Netflix finns filmerna Star Trek 2: The wrath of Khan (1982) och Star Trek (2009).
Min egna Star Trek historia är inget särskilt. Jag typ gillar Star Trek lite lagom men har inte plöjt nån av TV-serierna från början till slut och har sett ungefär varannan av filmerna på bio sen Generations. Jag vet ungefär vad alla i den vanliga serien, next generation och Deep Space 9 heter, men där tar det stopp. Kanske är det här en början på att jag plöjer hela skiten.

The Wrath Of Kahn (1982)
Vi öppnar till bryggan på USS Enterprise. Men det är inte Kirk som basar över det hela, i stället är det hon i Skål som är en Vulcan och ny kapten. Det tar några sekunder innan saker faller på plats - de har nämligen just fått en nödsignal från det civila skeppet Kobayashi Maru...
Den nu ganska gamla besättningen på Enterprise är spridda för vinden. Spock är kvar som kapten, Kirk är amiral och övervakar träningen på stjärnflottans akademi, de andra är lite här och var. Chekov är i alla fall på USS Reliant som, när de är ute på uppdrag, råkar bli kapade av den fruktansvärde KHAN!
Khan ska vara extremt smart och använder sina extrema smarts till att lura ihop Enterpise gamla besättning så att han kan slåss med dem. För det enda han vill är egentligen att slåss med Kirk. Det går rätt bra, tills varje gång de ska slåss. Kirk är nämligen mycket bättre på att fajtas med rymdskepp än Khan. Kirk har också en mycket bättre besättning än Kahn och i egenskap av att han inte mördar och torterar alla han träffar så kan Kirk skaffa sig allierade när han besöker en forskningsstation. Det är med ett märkligt forskningsprojekt/supervapen som heter genesis också, men det har inte fasligt mycket med saken att göra.
Wrath of Khan är ganska enkel och rakt på, det känns som att det möjligtvis är lite för lite story for en hel film, det här är mer en tv-serie historia. Men det är en rätt så trevlig upplevelse. Hur kul alla tycker att det är att träffas igen och spela roller de var för 20 år sen är tydligt. Det finns en enorm framtidstro i den här filmen, som känns genuin och lite fyller mig med hopp när jag tittar.

Hur som så är filmen verkligen inget särskilt, den är bra och sådär - men varken som film eller som Star Trek känns den speciell. Jag har förstått att det är mångas favorit, men jag har lite svårt att förstå varför.
3 av 5, möjligt att Star Trek likt Marvel behöver egen alternativ betygsskala - i så fall är det nog en Star Trek-4:a (av 5)

Star Trek (2009)
James Tibeius Kirk föds i rymden, samtidigt som hans far, Thor från Marveluniversum, krockar in i ett rymdskepp som någon har designat för att det ska se så elakt ut som möjligt. Det ser ut som om taggtråd, dark eldar och en bläckfisk växt ihop - inte helt olikt de elaka rymdskeppen i Mass Effect.
Sen snor Kirk en bil och lyssnar på Beastie Boys. Efter det är han vuxen nog att stöta lite på Uhura, slåss med några rymdkadetter och ta värvning i stjärnflottan. Samtidigt blir en ung Spock mobbad av några andra Vulcans, har några samtal med sina föräldrar om hur det är att vara häften människa och hälften vulcan. Sen så uttrycker sig överhuvudet på Vulcans Vetenskapsakademi rasistiskt så Spock väljer att ta värvning i stjärnflottan i stället. Där kommer han att bli kallad "green-blooded hobgoblin", men det är av en kompis så då ät det ju okej... eller?Kirk vinner sin Kobayashi Maru och sen kan vi sticka ut i RYMDEN.

Det jätteonda rymdskeppet vill spränga Vulcan och Jorden, efter som det - till skillnad från Khan som fokuserade helt på Kirk - bara är intresserat av att slåss med Spock. I stället för massförstörelsevapnet genesis har det onda rymdskeppet en borr och ett helt annat massförstörelsevapen som är en röd boll till sin hjälp. Båda två kan gaska exakt förinta en planet, men hallå, det ena är ju Genesis och det andra är en röd boll, så det är ju inte alls samma.

Det onda rymdskeppet är dock aningen mer kompetent än Khan och lyckas till en början rätt så bra. Men sen så bråkar Spock och Kirk om vem som ska bestämma på Enterprise, och när det väl blir Kirk så blir det bara hackeböff kvar av fienden. För Kirk är bäst på det här med att slåss i rymden, som vi lärde oss i Wrath of Khan. Besättningen på Enterprise är såklart superkompetent också, men inte hjälpte det med Spock bakom spakarna...

Det finns nått tidsresejoxande också, men det är nog mest för att de vill ha med Leonard Nemoy som Spock utan att behöva köra en flashforward.

Det här filmen är mycket nyare och mycket mer... producerad kanske är ordet jag letar efter, så den känns mycket mer som en film än vad Wrath of Khan gör. Å andra sidan så innehåller den nästan exakt samma saker. Det är lite fantastiskt att de får till så bra stämning mellan Kirk och Spock, det är ju en av de viktigaste komponenterna i gammel-Star Trek och den borde vara svår att härma.

4 av 4 och en Star Trek 4:a (av 5)