Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2016 v6

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v6. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menar jag inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja vem lukes pappa är, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad jag menar; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[anth]

Space Cop
Jag stod ut 5 minuter innan jag var tvungen att stänga av. På så sätt sparade jag 1 h 35 min av mitt liv och massor med SAN. Jag tvivlar starkt på att budgeten för filmen översteg $10 000.
Det är den sortens film som får Kung Fury att se ut som en film som kostat hundra miljoner dollar.

Trailer

Betyg: ?

 

[Daniel]

The Hateful Eight är den absolut bästa (nya) film jag sett på flera år. Den var precis vad jag ville ha. Mängder och åter mängder av dialog, extremt snygga bilder och riktigt bra soundtrack.

Jag såg filmen ihop med ett ganska stort sällskap - sju filmintresserade personer - och jag var den ende som tyckte det var ett riktigt mästerverk. Flertalet övriga, en del av dem Tarantino-fans, hade haft stora förväntningar och var snarast besvikna. Men jag tyckte det var en riktig höjdare!

Hursomhelst.

"The Hateful Eight" fick mina tankar att dras till John Carpenter's The Thing (1982). Inte för att Kurt Russell är med i båda filmerna, utan vibbar baserat på isolationen i ett snölandskap, den visuella igenkänningen av följerepen som går från huvudhuset till uthusen och Cluedo-känslan. Inte minst ett scenupplägg som förekommer i båda filmerna (se spoiler-rutan nedan).

Spoiler

Då tänker jag alltså på "vem utav er är det!?"-scenen när en eller två karaktärer håller flertalet övriga fångna och man vill ta reda på vem som är "the thing" / mördaren.

Vid efterföljande imdb-surfning visade det sig intressant nog att det inte bara var mina personliga referenser som fört tankarna till "The Thing", utan att det faktiskt var Tarantinos huvudsakliga inspirationsfilm inför "The Hateful Eight". Han ville ha samma känsla, hade han sagt. Tydligen var t.o.m. delar av soundtracket taget från "The Thing".

Det ledde till att jag såg om "The Thing" igårkväll, för första gången på över tio år. Det var första gången jag testade Google Play, eller betal-YouTube som det ju praktiskt taget är. Ingen höjdarkvalitet, men 29 kr är ju inget att bråka om.

Min uppfattning av filmen är oförändrad. Själva äckelskräcken - som visserligen är en väldigt stor del av filmen - är jag fullkomligt ointresserad av och det klarar jag mig utan i mitt filmintresse. Men filmen är mästerlig med sin utmärkta miljö, sin stämning och den utmärkta inledningen och uppbyggnaden.

Inledning och uppbyggnad är alltid min absoluta favoritdel. Särskilt i monsterfilmer. Jag önskar alltid att den fått fortsätta tio minuter till.

Och soundtracket i filmen är mästerligt. Det är Ennio Morricone, men det har den där speciella John Carpenter-känslan. Carpenter släppte ju ett eget musikalbum förra året, "Lost Themes", med egenskrivna åttiotalsdoftande soundtrackspår.

En nämnvärd grej är att för oss skandinaver avslöjas ju hela monsterpremissen redan i en av filmens första repliker, eftersom vi mer eller mindre förstår vad den mystiske norrmannen med geväret i klippet nedan säger. För den amerikanska publiken avslöjas det ju långt senare i filmen, eftersom norskan inte är textad för dem.

https://www.youtube.com/watch?v=6fW_otRmxuk

Det finns tydligen en ny "The Thing" från 2011, som varken är en nyinspelning eller en uppföljare utan en prequel (!!) som utspelar sig precis innan händelserna i filmen från 1982 - men den filmen kommer jag förmodligen inte se eftersom jag avskyr prequel-upplägg och jag antar att det för mig ointressanta äckelskräcktemat inte blivit trevligare med åren. Sedan kan man nämna att 1982-versionen inte heller är originalet, utan att det finns en "The Thing from another world" från 1951 ("Fantomen från Mars", på svenska...).

Två mycket sevärda filmer, "The Hateful Eight" och "The Thing", som alltså bevisligen hör ihop!

 

[krank]

Jag har sett Fortress 2: Re-Entry.

Den är, öh, ungefär så bra som man skulle kunna tänka sig att en uppföljare till Fortress är. Den kom tidigt år 2000 och... jag har redan avhandlat hur ojämnt det var med CGI och sånt kring millennieskiftet. Fortress 2 är inte speciellt snygg, alltså, Den blandar billiga fysiska effekter (och bevisar att fysiska effekter inte automatiskt blir bra) med billiga digitala sådana. Lambert är den enda skådisen som är med från ettan.

Plotten är minst sagt hattig och osammanhängande och kretsar kring ett nytt Men-Tel-fängelse, denna gång i rymden. (fattar ni? Kretsar kring? Omloppsbana? hö-hö). Lamberts karaktär från första filmen fångas in och stoppas i fängelset. Sen ska han rymma igen.

Det finns bra saker med den här filmen. Jag tycker till exempel om att det inte bara är normsnygga kvinnor med, även om de som är det får fokus. Till exempel muskelkvinnan i början. Jag tycker om att det finns svarta i filmen som inte bara verkar vara inkvoterade utan har minst lika mycket riktig egen personlighet som alla andra. Jag tycker om att den onda asiatvakten inte slåss som en ninja. Jag tycker om att det är lite dynamik och kontrast mellan den elaka vakten och den idealistiske, plikttrogne vakten. Jag tycker om att AIn talar med australiensisk dialekt.

Det här är en superdum film och jag kan inte riktigt rekommendera den. Samtidigt kan jag inte riktigt rakt av avråda heller, för den var inte SÅ dålig och det ÄR lite roligt att se Lambert försöka skådespela. I den här filmen förväntas han bland annat skådespela att han är tyngdlös och att han sugs ut genom en luftsluss. Vi kan väl säga att hans kompetens inte riktigt räcker till.

BETYG: 3/5

 

[Krille]

Jag har sett The Man From U.N.C.L.E.

Året är 1963, och det kalla kriget håller på att bli tokhett eftersom nån har lagt beslag på en tam nazist. Nazisten ifråga, Udo Teller (Christian Berkel), har jobbat för USA, men har nu försvunnit. Så Napoleon Solo (Henry Cavill) får uppdraget att ta sig in i Östberlin för att fiska ut hans dotter Gaby (Alicia Vikander), så att hon kan hjälpa dem att hitta henne igen. Kruxet är att Illya Kuryakin (Arnie Hammer) har precis samma uppdrag. Och det bådar ju inte gott för deras framtida arbetsrelation, för väl efter att Solo lyckats få ut Gaby från Östberlin så beslutar sig KGB och CIA att samarbeta för världsfreden.

Så off till Italien och Rom, där de senaste ledtrådarna efter Udo Teller finns hos Victoria (Elizabeth Debicki) och Alexander Vinciguerra (Luca Calvani). Han är en playboy, men hon är en hänsynslös ledare som dessutom råkar ha Gabys farbror Rudi (Sylvester Groth) i personalen.

---

… och jag njöt av varenda sekund! Allt från sextitalsfotot, de superbt rekonstruerade sextitals-miljöerna, de fjantiga spionprylarna, den eviga rivaliteten mellan tjuven Solo och busen Kuryakin! Asså, så här vill jag ha mina spionthrillers!*

Guy Ritchies stil passar alldeles utmärkt här också: Jag gillar verkligen hur den storslagna stormnings-scenen hanteras. Liksom "so what, vi är inte här för att se en massa rekvisita sprängas av en massa nonames, vi är här för att se Solo och Kuryakin käftas! Klipp ihop ett montage eller nåt!" Idén att texta saker som sägs på tyska och ryska även om vi i publiken inte hör vad som sägs pga öronbedövande motorvrål tycker jag också om – det ger ett intryck att vi läser på läpparna.

Ståryn är – i vanlig Ritchie-ordning – komplex och krusidullig med en enkel kärna och, som Richard Burton säger i Örnnästet (inte i den här filmen), "väldigt väldigt brittisk". Det känns som att Ritchie inte är rädd för stårys med många oväntade vändningar.

Det enda som är synd är att Victoria och Gaby inte får tid ihop, och att Gaby blir lite damsel in distress efter att ha varit tokkompetent genom hela filmen.

Men den grejen hindrar mig inte från att vilja ha mer! Ge mig en uppföljare! Ge mig en ny TV-serie! Ge mig rollspelet!

* Inte helt sant, jag vill också ha dem som Craig-Bond och Connery-Bond och Bourne, men ni vet vad jag menar!

 

[Daniel]

Håller med fullkomligt om The Man from U.N.C.L.E.
Utmärkt film.
Måste även tillägga att soundtracket är helt briljant. https://www.youtube.com/watch?v=HUH0TExH7-A&list=PLVXXtkqpldpGpkcpp43bpTFZHO0VBsuOQ&index=5