Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2017 v37

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v37.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Krille]

Jag har sett Jeff Dunham: Relative Disaster.

Plot: obefintlig. Koncept: Jeff Dunham på en scen med sina favoritdockor som skäller på honom på sina respektive sätt, med små inslag av filmer. Jag skrattade några gånger, fnissade en hel del, men det var inte den där klockrena grejen som det var när vi först hörde talas om honom. Ahmed the Dead Terrorist kändes uttjatad redan när han kom ut ur lådan, men fick i alla fall det bästa skämtet. Istället så var det Walter-numret och Bubba J-numret som ägde showen.

 

[krank]

Jag hade egentligen tänkt se The Net, ni vet cyberthrillern med Sandra Bullock, men så gick ju Harry Dean Stanton och dog, så jag kollade hans filmografi lite snabbt och konstaterade att jag ju faktiskt inte verkar ha sett Escape from New York inom ramarna för filmklubben ännu.

Sagt och gjort.

Jag är dock alldeles för trött för att skriva så mycket. Det här är en fantastisk film, även om den faktiskt egentligen inte är speciellt bra. Alltså. Mycket tidstypisk och snygg dystopisk scifi där specialeffekterna överlag åldrats väl. Kurt Russel som endimensionell actionhjälte med muskler, ögonlapp och lätt dassiga oneliners. Det här är en klassiker, men den är den sortens klassiker som liksom måste ses med dåtidens glasögon och med en god portion nostalgi för att kunna bli riktigt bra. Turligt nog har jag ett par sådana glasögon, så tittandet blevb rött njutbart även om jag inte alls tyckte lika bra om den som när jag först såg den i sena tonåren. Då var jag ju mer svältfödd, och hade inte riktigt arbetat upp min nuvarande cynism gällande actionhjältar...

Men aight, filmen vet vad den är och skäms inte för det. Sånt gillar jag ju.

Egentligen tror jag att filmens största nackdel för min del är att The Duke of New York är så... tråkig och okarismatisk. Han har en ball bil, men karln själv ser ju ut som precis vem som helst. Hade lika gärna kunnat vara en bakgrunds-statist.

Det jag gillar är dock den antydda värld som filmen utspelar sig i. Med ett rätt fascistiskt USA som är i krig med Kina och Sovjet, och så. Jag skulle kunna skriva mer om det men - som sagt - jag är trött som fan.

EDIT: Ett par saker jag vill tillägga och skriva lite om här: Filmen informerar om att brottsligheten ökat med 400% år 1988 (om jag minns årtalet rätt). Det sägs ingenting om orsakerna. För egen del tänker jag att ganska få saker kan få brottsligheten att öka så mycket - en av dem är att lagstiftning går igenom, som kriminaliserar fler saker. Jag vet inte om det var manusförfattarnas intention - de kan ju lika gärna ha utgått från den förenklade och dehumaniserade synen på brottslighet där man delar in mänskligheten i "brottslingar" och "hederligt folk" och där de förra är som kaotiska kackerlackor som man bara kan stoppa genom att stampa på dem. Och att en stor ökning av brottsligheten då beror på att det "uppstått" en massa extra brottslingar det året.

Gestaltningen av själva New York ger inte mycket hjälp. Å ena sidan är många på ön framställda just som omänskliga, och framför allt de som lever i tunnlarna under New York blir kackerlackslika. Å andra sidan finns det ju sympatiska typer också, och med rätt glasögon ser man ju helt enkelt vad som händer med människor om man ser dem som omänskliga så snart de begår brott, vad som händer om man ger upp och låter dem "styra sig själva" samtidigt som man begränsar deras resurser. Viss självorganisering sker ju uppenbarligen, på typiskt postapokalyptiskt manér, men överlag är samhället på Manhattan i filmen ett exempel där myndigheterna dragit sig tillbaks. Vilket på sitt sätt också kan ses som en kommentar på nödvändigheten att ha legitima myndigheter.

Det är också intressant att presidenten

Spoiler

framställs som en ganska maktlös figur. En galjonsfigur, i princip. Han är inte viktig - bara meddelandet, ultimatumet om att USA hittat ett sätt att bygga bättre bomber, är viktigt. Jag antar att det helt enkelt är det militärindustriella komplexet som ligger bakom. Kanske är det vad som hände 1988? Militärkupp, man bibehåller presidenten som folkvald galjonsfigur utan egentlig makt?

Jag blir lite sugen på att se uppföljaren, om inte annat för att se hur omvärlden presenteras där...

--

Överlag måste jag i slutänden faktiskt rekommendera den här filmen. Den är en relik från en tid då vi sannerligen inte var bortskämda med scifi, och dess inverkan på populärkulturen är svår att överskatta. Den har snygga miljöer och har säkerligen inspirerat till många superlinjära tradspelsäventyr, och lär göra så även i fortsättningen.

(Det är möjligt att den här inte helt positiva recensionen är en produkt av min huvudvärk)

BETYG: 4/5.